Lupin
Trådstartare
Jag behöver ventilera det senaste som hänt på/med sonens förkola...ursäkta om det blir långt.
I onsdags em beslöt vi att låta sonen sluta på förskolan, där han gått i tre månader nu. Till slut blev det för mycket. Någon kanske minns min tråd i slutet av januari (?) där jag undrade över om det fick gå till så här...med hämtning och lämning, då jag blev utskälld när jag kom 3 min för tidigt en gång och 10 min för sent veckan därpå.
Det har varit många småsaker, som vi försökt ha överseende med, under de här tre månaderna. Tex att de inte byter blöjorna (spec bajsblöjorna) i laga ordning, att det är ett j-a tjatande på att äta upp etc vid måltiderna, att de bannar barnen pga de kroppsliga behoven....sonen har de senaste veckorna/knappa månaden allt oftare gett uttryck för att "nu har jag bajsat x gånger idag, så nu får jag inte bajsa mer". Trots vårt önskemål för drygt en månad sedan så uppmuntrar de inte sonen att gå på toaletten. Han har i princip även slutat säga ifrån när han har bajsat och vill byta blöja, något han gjorde spontant och så gott som alltid precis innan han började på förskolan. Jag tror han har gett upp att säga ifrån, eftersom de ändå inte byter blöjan när det behövs utan låter honom/de andra blöjbarnen gå med bajs i blöjan tills de giter byta.
Andra irritationsmoment är tex att de inte säger ifrån när de har magsjukor/vks på avdelningen. En dag för ett par veckor sedan upptäckte jag att det låg en märkbart sjuk flicka nerbäddad i soffan inne i lekrummet, där alla de andra barnen uppehöll sig. Hon hade klagat på magsmärtor och såg mycket lidande och sjuk ut och väntade på att föräldrarna skulle komma. Men hon hade ju än så länge inte kräkts...
Droppen som fick bägaren att rinna över, var när jag hämtade sonen i onsdags em och en av fröknarna mycket malligt meddelade att sonen inte längre var nickelallergisk. De hade nämligen bestämt "för en tid sedan" att låta honom leka med alla metall-leksakerna (främst bilar och andra fordon) i full utsträckning, eftersom de tyckte att han inte reagerade så mycket längre. Hon t.o.m ifrågasatte om han ens hade varit nickelallergisk alls... Gissa vilken liten pojke som de senaste dagarna varit tvungen att börja medicinera igen och blivit sämre i sin nickelallergi? Vi som glatt oss med honom de senaste veckorna, över att han äntligen inte reagerar lika kraftigt längre. Senaste veckorna har han kunnat hålla i och åka i kundvagnen på City Gross utan att se ut som att han har böldpest över hela kroppen efter en kort tid tex. Nu får vi börja om från början igen och vara superstrikta med byxknappar, leksaker, kundvagnar, verktyg etc etc etc. Tack vare de "snälla" fröknarna på hans förskola, som utan vår vetskap, bakom våra ryggar och utan vårt medgivande beslöt sig för att experimentera med hans nickelallergi. Tack snälla förskolefröknarna!
Ringde BUN i onsdags em och meddelade att vi inte låter sonen sätta sin fot på hans förskola/avd från och med idag och att de får fixa fram en ny plats någon annan stans. Lämnade in en överflyttningsblankett i torsdags morse. Blev uppmanad att kontakta rektorn för förskolan, vilket jag gjorde och även var och besökte på hennes kontor i morse. Kände inte att jag fick någon större respons, rektorn tog personalen i försvar lite för mycket för min smak. Men skulle i alla fall samtala med dem en och en i lugn och ro och höra deras version. De fick se om de kunde ordna någon ny plats åt sonen, det var nog fullt överallt. Men hon förstod ju att vi inte ville låta sonen gå kvar på avdelningen... Blir man arg eller blir man arg??? Har de inget som helst ansvar på kommunen? Fattar de inte hur allvarligt det här är?? Vad ska man göra? Gå till media? Jag sa att vi vill göra en anmälan på det här med allergiexperimenterandet bakom våra ryggar och då såg rektorn aningen skärrad ut, men menade att det fick vi ju göra om vi kände för det. Stämmer det att det är skolverket man ska vända sig till?
Inte nog med det här strulet, jag är nu 37 fulla veckor in i graviditeten (som varit ganska komplicerad den här gången, sjukskriven sedan v 25) och igår kväll drabbades jag dessutom av kraftig klåda över hela kroppen. Det kliar t.o.m inuti öronen! Förutom handflatorna, hårbottnen, hela hudkostymen... Imorgon bitti ska jag till BM och lämna ett (fastande) blodprov, antar att det handlar om levervärdena?
Sonen accepterar att inte gå till gamla förskolan mer, han blev faktiskt glad när jag berättade i torsdags morse att det var sista dagen där. Däremot tjatar han en hel del om att han vill åka till sin nya förskola NU! Svårt att få en treåring (han fyllde igår!) att förstå att vi måste hitta en ny förskola först... Han vill så hemskt gärna börja på den nya förskolan meddetsamma. Jag väntar på svar från en av kommunens privata alternativ idag eller imorgon, där han är uppsatt sedan januari och har plats först i augusti. Förhoppningsvis låter de honom börja redan nu av humanitära skäl. Håll gärna tummarna!
I onsdags em beslöt vi att låta sonen sluta på förskolan, där han gått i tre månader nu. Till slut blev det för mycket. Någon kanske minns min tråd i slutet av januari (?) där jag undrade över om det fick gå till så här...med hämtning och lämning, då jag blev utskälld när jag kom 3 min för tidigt en gång och 10 min för sent veckan därpå.
Det har varit många småsaker, som vi försökt ha överseende med, under de här tre månaderna. Tex att de inte byter blöjorna (spec bajsblöjorna) i laga ordning, att det är ett j-a tjatande på att äta upp etc vid måltiderna, att de bannar barnen pga de kroppsliga behoven....sonen har de senaste veckorna/knappa månaden allt oftare gett uttryck för att "nu har jag bajsat x gånger idag, så nu får jag inte bajsa mer". Trots vårt önskemål för drygt en månad sedan så uppmuntrar de inte sonen att gå på toaletten. Han har i princip även slutat säga ifrån när han har bajsat och vill byta blöja, något han gjorde spontant och så gott som alltid precis innan han började på förskolan. Jag tror han har gett upp att säga ifrån, eftersom de ändå inte byter blöjan när det behövs utan låter honom/de andra blöjbarnen gå med bajs i blöjan tills de giter byta.
Andra irritationsmoment är tex att de inte säger ifrån när de har magsjukor/vks på avdelningen. En dag för ett par veckor sedan upptäckte jag att det låg en märkbart sjuk flicka nerbäddad i soffan inne i lekrummet, där alla de andra barnen uppehöll sig. Hon hade klagat på magsmärtor och såg mycket lidande och sjuk ut och väntade på att föräldrarna skulle komma. Men hon hade ju än så länge inte kräkts...
Droppen som fick bägaren att rinna över, var när jag hämtade sonen i onsdags em och en av fröknarna mycket malligt meddelade att sonen inte längre var nickelallergisk. De hade nämligen bestämt "för en tid sedan" att låta honom leka med alla metall-leksakerna (främst bilar och andra fordon) i full utsträckning, eftersom de tyckte att han inte reagerade så mycket längre. Hon t.o.m ifrågasatte om han ens hade varit nickelallergisk alls... Gissa vilken liten pojke som de senaste dagarna varit tvungen att börja medicinera igen och blivit sämre i sin nickelallergi? Vi som glatt oss med honom de senaste veckorna, över att han äntligen inte reagerar lika kraftigt längre. Senaste veckorna har han kunnat hålla i och åka i kundvagnen på City Gross utan att se ut som att han har böldpest över hela kroppen efter en kort tid tex. Nu får vi börja om från början igen och vara superstrikta med byxknappar, leksaker, kundvagnar, verktyg etc etc etc. Tack vare de "snälla" fröknarna på hans förskola, som utan vår vetskap, bakom våra ryggar och utan vårt medgivande beslöt sig för att experimentera med hans nickelallergi. Tack snälla förskolefröknarna!
Ringde BUN i onsdags em och meddelade att vi inte låter sonen sätta sin fot på hans förskola/avd från och med idag och att de får fixa fram en ny plats någon annan stans. Lämnade in en överflyttningsblankett i torsdags morse. Blev uppmanad att kontakta rektorn för förskolan, vilket jag gjorde och även var och besökte på hennes kontor i morse. Kände inte att jag fick någon större respons, rektorn tog personalen i försvar lite för mycket för min smak. Men skulle i alla fall samtala med dem en och en i lugn och ro och höra deras version. De fick se om de kunde ordna någon ny plats åt sonen, det var nog fullt överallt. Men hon förstod ju att vi inte ville låta sonen gå kvar på avdelningen... Blir man arg eller blir man arg??? Har de inget som helst ansvar på kommunen? Fattar de inte hur allvarligt det här är?? Vad ska man göra? Gå till media? Jag sa att vi vill göra en anmälan på det här med allergiexperimenterandet bakom våra ryggar och då såg rektorn aningen skärrad ut, men menade att det fick vi ju göra om vi kände för det. Stämmer det att det är skolverket man ska vända sig till?
Inte nog med det här strulet, jag är nu 37 fulla veckor in i graviditeten (som varit ganska komplicerad den här gången, sjukskriven sedan v 25) och igår kväll drabbades jag dessutom av kraftig klåda över hela kroppen. Det kliar t.o.m inuti öronen! Förutom handflatorna, hårbottnen, hela hudkostymen... Imorgon bitti ska jag till BM och lämna ett (fastande) blodprov, antar att det handlar om levervärdena?
Sonen accepterar att inte gå till gamla förskolan mer, han blev faktiskt glad när jag berättade i torsdags morse att det var sista dagen där. Däremot tjatar han en hel del om att han vill åka till sin nya förskola NU! Svårt att få en treåring (han fyllde igår!) att förstå att vi måste hitta en ny förskola först... Han vill så hemskt gärna börja på den nya förskolan meddetsamma. Jag väntar på svar från en av kommunens privata alternativ idag eller imorgon, där han är uppsatt sedan januari och har plats först i augusti. Förhoppningsvis låter de honom börja redan nu av humanitära skäl. Håll gärna tummarna!
Det strider ju mot precis allt sunt förnuft oavsett vad! Det finns ingen ursäkt för en sån handling! 
