Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

[Lyga]

Jag har bott i stan i hela mitt liv och haft mina hästar inhyrda. Så länge jag minns har jag dock längtat ut på landet och att ha mina hästar "hemma", ja det är nog många som känner igen drömmen.

Frågan ställer jag till er som vågat ta steget; hur var det? Var det värt det att ta lån/renovera/bygga/skaffa tillstånd m. m. som krävs för att kunna köpa en gård och ha sina hästar där?
För er som bott istan tidigare; var det väldigt annorlunda att bo på landet, kanske ensamt eller läskigt?

Jag vill så hemskt gärna ta steget men känner mig lite mesig, tänk om jag tycker att det blir för ensamt att bo "ute i skogen" eller om hela ansvaret för hästarna kommer att kännas för tungt. Nu har jag tillgång till foder, behöver inte köra bort gödsel, det finns ridhus o. s.v.

Ändå längtar jag närmare naturen....

Hur gjorde ni?

 

[Siiiia]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Vi flyttade från tätbebyggt område ganska långt ut på landet. Det var långt till ALLT. 45 min bilfärd så fort man skulle nånstans. Fanns inte heller en vettig ridanläggning i närheten så man fick åka även med hästen. Folk kom inte och hälsade på heller, för det var för långt. Så det blev väldigt isolerande och tråkigt. Jätte besvärligt att ens köpa en liter mjölk ...

Vi letade oss därifrån och det slutade med att vi byggde nytt på landet men mer centralt. Och detta är perfekt läge för oss. Nu är det 15 min bilväg till närmsta stad. Vi har våra vänner och vår familj i närheten samt 10 min ridväg till ridanläggning.

Min hästar kommer hem i snart nog, och jag är övertygad om att jag kommer tycka att det är värt allt. Närheten till dem kommer ge mig en helt annan frihet. Jag kommer att kunna gå ut när jag har tid helt enkelt. Köra flera vänder till stallet om dagen är en omöjlighet. Rida när det passar, mocka när det passar. Bestämma foder och strö själv. Rutiner - ha hur många fodringar jag vill ...

Jag är en hemma människa, reser mkt sällan och lägger både pengar och energi på mina djur. Det jag skulle uppleva som frihet skulle många säkert uppleva som kvävande och jobbigt. När det gäller ensamheten så kommer jag att hyra ut ett par boxplatser. Sedan träffar man ju folk på anläggningen ..


Mitt tips blir att fundera över platsen man skall bo på .. Klychan: "allt kan man förändra utom läget" är inte så dum. Det spelar ingen roll hur fin gård man hittar om man sitter där själv och där det tar "ett vinterhalvår" att köpa mjölk

 

[Nemo]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Hej! Jag tror nog att det kan bli en ganska stor omställning, mitt förslag är att försöka hyra något hus/gård och se, för det kan absolut kännas ensamt och konstigt. Dessutom, som föregående skrev, ett hus i "världens ände" är kanske inte optimalt även om det verkligen är underbar natur och vackra byggnader. Det finns ju lite mellanalternativ dessutom, mindre byar där man bor med några grannar, har lyktstolpar men samtigt har eget stall bredvid huset (på ett sådant ställe bor jag )

Är dock ett par här som byggde ett jättevackert hus, flyttade hit, men så trivdes inte barnen (7-9år) då de tidigare bott i stan och kunnat leka med sina vänner när de ville. Nu står de med ett nybyggt hus till salu, och här är inte priserna på hus i närheten av vad ett nybyggt hus kostat dem. Så då är det inte roligt. Svårsålt kan man säga.

Men, landet är underbart.

 

[lilla_x]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Man behöver ju faktiskt inte flytta ut till ingemansland =) det finns ju faktiskt gårdar med grannar på nära håll. Att hyra ut boxplatser var också en jättebra ide. Då kommer ju folk till en.

Själv älskar jag landet. Bor i en lägenhet just nu och jag hatar det. Man hör ALLT. Har dock skaffat öronproppar så det har blivit lite bättre, men har fortfarande svårt att sova.

Jag är ju en väldigt social person som behöver umgås mycket med andra för att må bra, men om man rider ut så träffar man ju faktiskt andra som har hästar och rider ut. Stanna och prata och fråga om ridvägar. Om ni kan rida ihop nån gång.

Samma om man har hund och är ute och går mycket =)
Landet är det bästa som finns tycker jag. Frihet betyder det för mig. Underbara skogsvägar och frisk luft =P

 

[a1agnlju]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Eftersom jag flyttade till hus på landet som tonåring så var det inte något stort steg att flytta tillbaka ut i busken efter några år i lägenhet i stan. Jag förstår din oro ändå förstås. Varför inte köpa ett hus med lagom mycket mark och sedan ha hästarna inackorderade någonstans i närheten. Då blir övergången lite enklare och ni kan känna efter om det är på landet ni vill bo. När ni sedan bestämt er så bygger ni stall om ni vill, Eller om ni bara tar hem hästarna på sommarbete (kan vara mysigt nog ) Det enda sättet någon kan ta mig från mitt hem i skogen är om jag får flytta lite närmare havet. In till stan flyttar jag inte igen i alla fall.

 

[Sundbro]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Att reparera och bygga om tar tid och pengar, oftast mer av båda än vad man tänkt. Att flytta från storstan ut till eget kan bli riktigt bra om man tänkt igenom det. Vad är det du är rädd för? Att sitta ensam, ekonomin, praktisk skötsel (köra traktor lär man sig fort ) eller annat?

I vårt fall var det längtan till något eget där grannen inte kunde se rätt in genom fönstret eller man kan typ hämta tidningen i morgonrocken utan att någon bryr sig + att vi ville ha hundgård vilket är svårt i normala villakvarter då de skäller på igelkottar, främmande människor hos grannen etc... Dessutom ville jag ha egen häst. Vi letade rätt länge och var med i budgivning på div objekt men förlorade...Då tycket vi ändå att vi tagit i i överkant på vissa objekt suck!!!

Gick då ner på önskemålen till krav istället. Vi ville ha nära till stan och lite mark för att iallfall kunna ha 2 hästar. Hittade ett renoveringsobjekt, gick att bo i, helt ok men i stort sett allt behövde bytas, tapeter, golv, tvättstuga fanns inte - byggt nu, vitvaror, värmesystemet, panel på vissa håll, ny färg på utsidan. Röjt bort efter tidigare ägare ja jag vet inte hur mycket skräp från tidigare hagmark och hus/stall...och håller än idag på med renovering av stall. Har gått åt mycket tid och pengar att få det i nuvarnade skick och mycket återstår.

Men........Vi trivs !
Man får leva med att byte av tapeterna inte hunnits med eller köket som man drömmer om att renovera. Stallet är ok, slitet men helt ok, har till och med spolspilta. Lyxboxar finns inte de är av budget variant, stallet är inte ljust och luftigt det är inget modernt utsmyckat dressyrstall, har ingen stor sadelkammare, men däremot varmt vatten och "spolspilta" , är lyx tycker jag och hästarna har bete om än i begränsad mängd nu då jag valt att ha inackorderingar (räcker 2 månader till 4-5 stycken därefter stödutfodring).

Mitt råd är: Se över krav och budget. Kan du lägga ned mycket tid själv på att få det som du vill eller är du otålig och vill ha det klart fort via hantverkshjälp? Tänk över följande punkter.

1. Läget går inte att ändra. Du måste tycka om det från början. Hur långt är du villig att pendla till jobb eller närmsta stad? Behöver du ha bussförbindelser? Bra bussförbindelser är alltid ett plus, men är få förunnat då det gäller gårdar...

Fodringar under tex lunch hur löser du det? Kan hästen ha fri tillgång eller måste den ges lunchgiva, foderautomater? Tänk över här också hur du vill ha det.(Extra pendeltid annars kostar också pengar)

2. Skilj på dröm och behov då det gäller ytor.
Hur mycket mark behöver du minst ha och hur mycket vill du egentligen ha? Bostadsyta, vad behöver du ha och vad drömmer du om? Man kan få allt men då kostar det därefter...

3. Har du tänkt ta eget foder behövs mycket mark, förvaring och maskinpark lika så.
Hursom så kommer du att behöva iallafall en traktor med gafflar, skopa, gärna också en vagn för att kunna ta bort gödselstacken, lyfta rundbalar eller skotta snö eller för att hämta foder /strö om du ska köpa det istället för egenproducerat.

4. Ska du ta emot hyresgäster för att underlätta ekonomin? Glöm det! Finns få som är villiga att betala för vad allt egentligen kostar och få vinst på det. Ridhus kan man i stort sett glömma om man ska flytta till gård dessutom. Det är uteridning ialla väder som gäller. Men får man tag på ett hus med mark nära ridhus så är det bara att hugga skulle jag säga, även om det inte finns stall lösdrift är ju inte helt fel det heller för hästar eller hur?

Det är med andra ord ingen idé att ligga flera mil ute i skogen om du ska ha hyresgäster. Men däremot blir det plus i längden för hyresgäster då fler hästar lättare håller värmen i stallet på vintern så att vattnet inte fryser eller medryttare som ger avlösning då man reser bort och står för tillsyn då man oftast har olika tider. De kanske kräver en paddock eller ridbana att hålla till på som skottas vintertid, kostar...

5. Är du en person som oftast äter ute, reser mycket. Mitt råd: hyr istället.
Gå ihop med andra och bilda kollektiv då får man avlastning från hästeriet och det blir billigare då du slipper stå med alla kostnader för traktor, foder/strö hämtning, trasiga stacket, betesputs etc.

6. Våga! Går alltid att sälja om det inte funkar.

Lycka till!

 

[Rimfrost]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Nu är jag ju bara en tonåring som fortfarande bor hemma (men på "landet" ), men tipsar, som vanligt, om lösdrift + foderautomater + skötselstall om man ändå ska bygga nytt eller renovera. Utfodringar tex. 10 gånger per dag, friskare hästar, piggare hästar (men utan överskottsenergi, oftast) och man sparar massor av jobb. Det tar ca 30 minuter att fixa lösdriften (fylla på automaterna, fylla vatten och mocka i ligghallen) för våra fyra hästar, att jämföra med förut: Fem utfodringar om dagen, mocka fyra boxar, fylla 20 höpåsar, in- och utsläpp osv. Man kan åka bort över dagen eller i 2-3 dygn utan att behöva ordna med någon som tar hand om stallet, bara få dit någon som tittar till hästarna, fyller hö och fyller vatten.

Jag har varit med i både inackorderingsstall, villaområde och här på gården. Med jättebra bussförbindelser in till stan, 5 min bilväg till ridhus, fantastiska ridvägar, 30 min ridväg till stor, fin utebana, egen liten ridbana och lösdriften vill jag absolut inte flytta härifrån. Hittar ni "rätt" läge, ta chansen, men bosätt er inte ute i skogen med kassa bussförbindelser och långt till allting, i alla fall inte om ni har barn eller vill ha barn

Och juste, traktor lär man sig jättefort, jag har börjat köra så smått när vi mockar i hagen eller nere på betet nu, och jag är bara 14

 

[Gelina]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Om detta är din dröm så måste du våga prova Alla trivs inte med att bo på landet och sköta allt själv, men man måste testa själv för att veta. Om du inte trivs är det inte värre än att sälja och flytta tillbaka.

Vi flyttade från lägenhet i stan till egen gård för ett år sedan och det är underbart Nu är både jag och sambon uppväxta på landet så för oss var det nog inte riktigt lika skrämmande. Tycker att det är super att kunna se hästarna från fönstret och lägga upp arbetet precis så som jag vill.

Ett tips är att se till att räkna in en större summa för div investeringar redan från början, även om gården ser "färdig" ut. Köp hellre något mindre som gott och väl ryms inom budgeten. Satsa på lyx i form av bekvämligheter före utseende till en början, tex foderautomater, uppvärmda vattenkoppar/thermobars och dränering/uppgrusning. Satsa redan från början på att göra det så lättarbetat som möjligt! Det gör det även enklare att hitta någon som kan hjälpa till om man vill åka bort tex.

Var ärlig mot dig själv - tycker du att det är roligt att renovera själv? Om inte, så är det bättre att hitta något relativt färdigt och ta hjälp när det behövs. Du kommer att ha att göra ändå Samma med träningsmöjligheter, hur långt är du beredd att köra iväg med hästen? Pendlingsavstånd till jobbet - tänk på att det tar mycket längre tid på vintern än vad det gör nu.

För mig är det definitivt värt det! Vi var nog mer ensamma när vi bodde centralt, här blir det mer spontanbesök. Folk promenerar förbi och stannar till och fikar, eller svänger upp bara för att kolla vad vi gör. Så satsa på att lära känna grannar och hitta folk att umgås med!

 

[cassiopeja]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Hästdelen kan jag inte säga så mycket om, men jag flyttade för ca 1½ år sedan ut från stan, efter att ha bott i Stockholms närförorter i stort sett hela mitt liv.

Min reflektion på att flytta från stan till landet är att - det är UNDERBART!
Det är som ett mentalt "skoskav" som har gått över. Jag fattade nog inte hur mycket jag avskydde stan och hur mycket jag längtade ut till landet, förrän jag tog steget och flyttade! Om jag ska flytta igen någon gång så lär det aldrig bli till en storstad igen hoppas jag, utan hellre i så fall bara ännu längre ut på landet.

Mina första reflektioner var att det var så mörkt (vi flyttade mitt i vintern). Som storstadsbo är man van vid att det finns lampor överallt, men här är det becksvart. Glömmer man pannlampan så går det inte att gå ut med hunden, för då går man rakt in i ett träd... Men jag tyckte direkt att mörkret var jätteskönt. Jag är dessutom inte rädd här, vilket jag alltid var i stan. En annan sak var tystnaden. Ibland ringer det i öronen för att det är så tyst här. I stan är det alltid ljud hela tiden, ett bakgrundssurr som man egentligen inte hör eller reflekterar över förrän det försvinner. Jag älskar att lyssna på tystnaden.

Som hundägare var jag van vid att gå mina promenader på iordninggjorda parkvägar med sopkorgar. Här finns varken promenadvägar eller sopkorgar, utan man får gå på grusbilvägarna eller bara rakt in i skogen (finns inte särskilt många stigar). Och bajspåsen bär jag med mig hem igen, men jag har märkt att jag är ganska ensam om att plocka upp efter min hund här i trakterna...

Om man nångång råkar möta en människa säger man alltid hej, vilket man aldrig gjorde inne i stan (skulle blivit ett jäkla hejande ). Men man möter inte så många. Vilket jag tycker är skönt. Dom som bor i området är inte så intresserade av att prata eller umgås, alla sköter sitt. Jag har vant mig jättesnabbt vid att ha utrymme och inga grannar tätt inpå mig. Åker jag in till stan igen reagerar jag över hur tätt inpå varann alla bor, och tycker att det verkar jättejobbigt.

I början tyckte jag att området verkade lite ogästvänligt, för alla markägare har satt upp skyltar med "Privat väg", "Stopp", "Tillträde förbjudet", "Obehöriga äga ej tillträde", "Ridning och biltrafik förbjuden", osv. Men det verkar mest vara för att skrämma bort "utbölingar". Jag har åtminstone inte blivit jagad med någon hagelbössa än när jag har varit ute och gått med hunden...

Sen funkar posten mycket sämre hos oss än den gjorde inne i stan. Vi har lantbrevbärning som inte kör ut paket tex, och det tar minst en dag extra för postgången. Men man får inte ha så bråttom helt enkelt.

Det blir dock en del postgång, eftersom jag hellre beställer grejer från nätet än att behöva åka en massa mil in till någon affär i stan.

Hos oss går bussen bara två gånger om dagen, så att åka kollektivt är väl inte direkt något alternativ... Utan det blir bilen vart man än ska. Vi har förlorat en del umgänge, speciellt dom som inte har bil. Även om vi säger att vi kan hämta vid tåget så blir det väl lite bökigt kanske. Det går ganska mycket bensin, för det blir väl i alla fall mellan 5-10 mil varje gång man ska iväg och göra nånting - åka till jobbet, besöka vänner, storhandla eller nåt. Närmsta lilla affär ligger ca 1 mil bort enkel väg, det är även där vi hämtar postpaket. Har man glömt att köpa nåt så får man åka ca 2 mil enkel väg till affärer som har öppet till kl 22, så det är bra att ha ordentlig planering på sånt man behöver ha hemma.

En annan sak som vi var tvungna att sätta oss in i är egen brunn och enskilt avlopp - hur dom ska skötas och kolla upp vattenkvalitén. Inget man behöver tänka på inne i stan (men mitt vatten är mycket godare än kommunalt vatten, så det så! ).

På vintern får vi sköta vår egen snöröjning, men å andra sidan så tycker jag nästan det funkar bättre än att vänta på plogbilarna inne i stan, som alltid är sena och ändå bara kör upp vallar och plogar in ens bil... ;-) Här är det så himla enkelt att om vi vill ha plogat får vi gå ut och ploga, orkar vi inte så får vi skylla oss själva, sen är det inte mer med det.

En annan sak jag tycker är coolt är alla djur som finns här som jag aldrig såg eller hörde inne i stan (korpar, ugglor, havsörn, ejdrar, grävling, fasan, älgar, rävar, harar, rådjur, hjortar, mfl). Och här är djuren klädsamt skygga för människor, istället för fräcka, nonchalanta och urbaniserade som djuren inne i stan är...

Jag skulle kunna fortsätta i evighet, men slutsatsen är i alla fall att jag inte ångrar en sekund att jag flyttade ut från stan!!

 

[Loveli]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Vi är lantisar sedan fyra år på gott och ont. Vi har aldrig bott på landet tidigare men bor nu drygt tre mil från staden och har 7 km till närmaste samhälle med buss/tågförbindelse. Vi har som tur är bosatt oss mitt i en liten by så vi har hjälp med skottning och det finns gatubelysning och människor att titta på och prata med ;-). Jag trivs för det mesta fantastiskt bra, älskar mitt hus och att ha hästarna hemma på gården. Jag har ett socialt yrke mitt i stan så när jag är ledig är jag inte allt för sugen på att fara iväg någonstans. Vi har massor att göra och börjar inse att gården är ett livstidsprojekt som aldrig kommer att bli klart. Tyvärr har vi väldigt lite mark till vilket inte är optimalt när man har hästar men vi lånar mark till sommarbete och har tillräckligt för vinterhage själv. Våra barn 7 och 9 år kan ibland tycka det är tråkigt att inte ha kompisar i närheten men det löser sig ganska bra iom att deras kompisar och kusiner är hos oss mest varje helg och att vi självklart skjutsar dem till kompisar om de vill. Det är mycket jobb att bo som vi gör och ibland önskar jag mig en hyresrätt utan uteplats mitt i stan men för det mesta bara NJUTER jag av livet på landet!

 

[Lyga]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Oj, tack för alla svar! Jag har fått massor att tänka på, verkligen. Det är skönt att höra ifrån andra människor och deras erfarenheter.

Som svar på vad jag är rädd för så är det ganska mycket. ; )

Dels är det ju ekonomin förstås, man kan ju såklart räkna på hur man skall klara av den, men de flesta som jag känner som "tagit steget" säger att det blev dubbelt så dyrt mot vad de tänkt sig, att de inte hade tänkt på kostnaden på pantbrev, skatter hit och dit och så vidare.

Så är det ju ansvaret för en hel fastighet alldeles själv. Nåja, gubben hjälper mig väl, men ändå. Man måste lära sig om uppvärming utav huset, avlopp, vatten, proppar och så vidare. Det är så mycket sådant. När man bor i stan är det bara att betala och leva liksom.

När det gäller hästarna oroar jag mig för saker som att jag kommer att bli tvungen att lämna dem ensamma på gården några timmar om dagen när jag jobbar (ca 4h). Där jag har dem inakorderade nu finns det alltid folk ifall det skulle hända något. Man hör så mycket historier om folk som släpper ut hästar ur hagar, tjuvrider och skär i hästar och sådant.
Jag är även orolig för att det ska bli för mycket mygg och knott, jag hade en sommarstuga som jag hade hästarna på på somrarna, men det var hemskt. Var det en mulen dag kunde hästarna inte ens gå ut, och efter klockan 8 på kvällen fanns det inte en chans att vara ute sommartid. Småkrypen åt på hästarna så de blev alldeles tokiga. På stallet i "stan" finns det knappt flugor, det är en stor fördel. Och nu får man väl börja tänka på vargarna också....

Så är det bekvämligheten också. Jag behöver ingen direkt lyx, men jag är inte typen som åker på tältsemester. Ett varmt bad då och då, snabb internetuppkoppling, varma golv i huset och sådant betyder mycket för mig. Jag har heller ingen lust, som ni säger, att åka flera mil för att köpa lite mjölk.

Annars så är inte arbetet i sig ett problem. Jag har jobbat som ensam hästskötare till 60 hästar, så jag har en hel del koll på vad som krävs att jobba på en gård. Att renovera och laga och greja gillar jag, så det blir nog inga större problem med det.
Det är mest oroligt att jag inte ska hinna med tidsmässigt. Som det är nu går all min tid åt mitt halvtidsjobb och mina fyra hästar + hushållsarbete. Hur skulle jag då kunna klämma in jobb på gården också? Barn har jag inte och har i dagsläget inga tankar på heller.

Helst skulle jag vilja bli hemmafru och bara arbeta på gården och ta hand om hushållet hela dagarna!

Ja, vi får se hur det blir. Jag beundrar verkligen er som vågat och vill gärna höra mer historier om hur ni gjorde och hur det kändes.

 

[Rimfrost]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Och nu får man väl börja tänka på vargarna också....

Nu bor jag visserligen inte där det finns någon varg alls (Norrbotten) men här finns det hur mycket björn som helst där vi rider och jag skulle mycket hellre bo i ett vargtätt område känner jag! Var som bara tvungen att påpeka det, jag är så pass intresserad av vargar att jag gärna läser om dem och har insett att om man inte är en jakthund eller ett får lever man inte särskilt farligt. Däremot skulle jag INTE vilja möta björn i skogen

Det är mest oroligt att jag inte ska hinna med tidsmässigt. Som det är nu går all min tid åt mitt halvtidsjobb och mina fyra hästar + hushållsarbete. Hur skulle jag då kunna klämma in jobb på gården också? Barn har jag inte och har i dagsläget inga tankar på heller.

Läs det jag tidigare skrivit om foderautomater och lösdrift

 

[bigganl]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Jag har bott i stan i hela mitt liv och haft mina hästar inhyrda. Så länge jag minns har jag dock längtat ut på landet och att ha mina hästar "hemma", ja det är nog många som känner igen drömmen.

Frågan ställer jag till er som vågat ta steget; hur var det? Var det värt det att ta lån/renovera/bygga/skaffa tillstånd m. m. som krävs för att kunna köpa en gård och ha sina hästar där?
För er som bott istan tidigare; var det väldigt annorlunda att bo på landet, kanske ensamt eller läskigt?

Jag är uppväxt mitt i centrala Karlstad och min dröm var som din: Få bo på landet och kunna ha häst hemma.
Jag tog chansen när den kom och har aldrig ångrat mig. Här kan jag ha djur, njuta av naruren och lugnet. Det är mycket jobb förstås, men det är ett kärt jobb. Jag vill inte härifrån för allt i världen. Lita på din magkänsla. vill du ut på landet så våga!
Skulle du mot förmodan inte trivas så kan du ju faktiskt flytta tillbaka till stan igen.

 

[yennork]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Ett varmt bad då och då, snabb internetuppkoppling, varma golv i huset och sådant betyder mycket för mig.

Min fetning.

På många ställen får man vara glad att man har en fungerande uppkoppling över huvud taget. Man behöver inte flytta långt upp i obygden för att råka illa ut, det räcker så bra med nordöstra Skåne. Fasta telefonen kan också bli utslagen efter stormar, och ta tid innan ledningarna kommer upp igen. Samma sak med elledningarna. Mobilen har inte alltid täckning överallt...det kan vara svårt med TV-mottagningen också.

 

[Amk]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Jag slår ett slag för att hyra bostad om man känner sig lite osäker: det finns många herrgårdar i Sverige som ligger fantastiskt vackert, och där man har servicen att få allt som är trasigt i huset lagat men att ändå ha närheten till naturen och en egen tomt. Själv bor i en hyresrätt, som i själva verket är en gård med 4000 kvm tomt, och jag har hästarna 2 km bort. Det är relativt billigt att bo, vi slipper ha en buffert för trasiga husdelar och vi har inget lån.

 

[Lyga]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Jo, jag har tänkt på det där med att hyra för att känna mig för men har kommit fram till att jag gärna vill ha något eget. Att kunna bestämma hur allt ska se ut på gården själv, att kunna ha så många djur man vill och så vidare. Och framför allt; att veta att det är för alltid! (I alla fall till viss del)

När jag hyrde sommarstugan höll vi på som sjutton där och röjde sly till hagmark, byggde fina staket och anlade ridstigar i skogen, och bara några år senare var allt ihop i "onödan", vi fick inte ha stället längre. Det vill jag ALDRIG vara med om igen, mitt hjärta nästan brast av att förlora alltihop, och tänk då en riktig gård med åretrunthus och allt.

Angående lösdriftsidén så tycker jag den är jättebra. Har alltid önskat att kunna ge hästarna mer frihet än de har nu. Fast jag är samtidigt väldigt förtjust i stallskötsel, jag gillar att mocka (jo faktiskt) och sopa och feja i stallet. Så får man ju ha hästar som trivs tillsammans också, min valack har det lite svårt med att inte mobba mina ston...

Är det någon som har erfarenhet om att ha gödselstacken i en kontainer som man sedan får tömd? Kanske jag skulle posta en ny tråd om gödselhögar, det är ju ett helt ämne det där och sådant man inte tänker på när den alltid blivit bortkörd utav stallägaren.

 

[sara_90]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

du ska ha gödselplatta tror jag..om du inte kommer att bo mitt ute i skogen,där kan man fuska med mycket

det där med "stopskylt"privat väg" det är bara att traska på,oftast lägger ingen på gården märke till en gående i mörker!

det är lite ensamt ibland,men att bo i stan,nää hua mej vad stressad jag var,bilar människor överallt,inte mörkt,aldrig tyst. jag fick panik och när jag väl åkte tåget till landet, så härligt att titta ut över fälten,se skogarna kanske se ett rådjur...

bor nu på landet igen,efter två år av kaos i stan

 

[Lovisaleonora]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Om det är närheten till naturen som lockar finns ju faktiskt möjligheten att köpa ett hus, inte en gård. Och ha hästen inhyrd även om man bor på landet.

Det är väldigt tungt att dra runt allt som krävs på en gård. Även om man är två är det snortungt. All tid, ork och pengar går in i gården. Helt uppbunden eftersom djuren kräver passning (och det är inte många som tycker det är kul att sitta djurvakt när man vill iväg över en helg). Med eget stall är sanningen att de flesta rider mindre än någonsin, eftersom allt annat tar tid (staket, paddock, hämtning av foder, lastning av foder, lossning av foder, gödselhantering, lagningar etc).

Själv tycker jag det är optimalt att bo på landet men ha hästen inhyrd, för att få hjälp och avlastning och inte vara helt uppbunden hemmavid.

 

[Wyssla]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

Jag är uppväxt i ett hus i en större by men bor sedan 5 år tillbaka på en gård och trivs bra med att bo på landet men jag trivs inte alls med att ha hästar i eget stall. Visst, det är skönt att inte behöva rätta sig efter andra och själv bestämma hur allt ska skötas men det är tråkigt på så sätt att du är helt själv i stallet. Det finns inga andra i byn att rida tillsammans med så det är verkligen tråkigt.

Jag har sålt av mina ridhästar och har nu bara tre små shettisar kvar och min dröm är att hitta ett hus här i krokarna och sälja gården och i framtiden bara hyra in en häst hos någon.

 

[Jimma]

Sv: Flytta till landet - hur vågade ni ta steget?

*kl*

Vi flyttade ut på landet för 1 1/2 år sedan. Långt ut i obygden. Trots att det alltid varit en dröm att bo på gård och kunna ha alla mina älskade djur hemma var jag LIVrädd när det väl blev verklighet. När vi stod inhyrda hade vi ju allt "serverat" och hjälp att få om något var fel eller ovant. Jag har inga inhyrda av skäl som jag inte vill gå in på här och sköter mina tre tjejer helt själv. Det är ensamt...Höst och vinterstormarna gjorde oss både ström, telefon och internetlösa veckovis i höstas/vintras i ett par omgångar. Men jag har klarat det galant. Allt jag var så rädd för att inte klara har gått bra. En dag i taget och det går bra....När tranorna sträckte in över markerna i våras och blommorna kikade fram mellan snöfläckarna. Då tänkte jag att det har varit värt varenda svett och tårdroppe att få leva så här. Jag saknar fortfarande ngn att rida med ibland men det ger sig nog med tiden det också gissar jag.

//

Jimma