Skola&Jobb För & nackdelar med att jobba hemifrån (utbruten från Covid-19 del 6)

Visst är det så men när man börjar naturvetenskapliga programmet är man ca 16 år och när man slutar är man ca 19. Mycket hinner hända på den tiden och gymnasiets teoretiska program är ju till för att FÖRBEREDA eleverna för fortsatta studier, inte att de ska vara färdiga för det när de går programmen. Efter tre månaders undervisning på gymnasiet i kemi och biologi på distans så visst, många klarar det och klarar det bra men för de allra allra flesta blir det inte lika bra. Man missar praktiska moment, man missar spontana frågor och diskussioner och som lärare är det ännu svårare att plocka upp dem som tappar koncentration och engagemang än i en lektionssal. ven på högskolan är det många moment i naturvetenskap som inte fungerar på distans och kräver närvaro för att kunna genomföras och även rena teoretiska bitar är sämre när man inte ses i en undervisningsgrupp och får de spontana diskussionerna och samarbetena.
Absolut, man kan ju köra nån form av deltidsdistans. Kanske med möjlighet för de som vill och behöver att komma in och få extra hjälp av läraren? Jag tror säkert att skolorna reder ut det på ett alldeles utmärkt sätt bara de får chansen.
 
Absolut, man kan ju köra nån form av deltidsdistans. Kanske med möjlighet för de som vill och behöver att komma in och få extra hjälp av läraren? Jag tror säkert att skolorna reder ut det på ett alldeles utmärkt sätt bara de får chansen.
Där jag jobbar så öppnade vi upp möjligheten för de elever som behöver att komma in och ha sina skoldagar på skolan, medans de flesta arbetade hemifrån. På samma sätt på dotterns skola, de som behövde fick komma in och arbeta i skolan medans andra som dottern stortrivdes att plugga hemifrån och ökade istället i produktivitet. Hennes mentor konstatera att hen förstod nu varför hon helst vill jobba hemifrån och de ska titta på lösningar inför hösten så hon kan få lite mer möjlighet att jobba hemma när utrymmet finns.
 
Absolut, man kan ju köra nån form av deltidsdistans. Kanske med möjlighet för de som vill och behöver att komma in och få extra hjälp av läraren? Jag tror säkert att skolorna reder ut det på ett alldeles utmärkt sätt bara de får chansen.
Det är trevligt att du har stort förtroende för skolorna. Samtidigt har du i mina ögon en rätt naiv syn på problemen. Schemaläggningen för en stor gymnasieskola är inget som man bara ändrar på lite snabbt, på de populära skolorna är redan alla möjligheter till att sprida ut undervisningen för att överhuvudtaget få plats med eleverna i normala fall. Vi har fler klasser(a 30-33 elever i år förmodligen fler då det återvänder ett gäng från utbyten men inte många nya åker) än vad som finns klassrum. Att göra det frivilligt att komma in för extrahjälp skulle förmodligen göra att jag nog skulle ha rätt många där men inte de som verkligen behöver det, det är bara att titta på vilka som går på den frivilliga stödverksamhet vi har. Sen blir ju arbetsbördan för lärare betydligt större om man ska dubblera genom att köra både distans och på plats. Men visst vi kommer att klara det men det kommer att bli sämre för de allra flesta och skörda många offer på vägen. S
å att framställa det som nått som är okomplicerad och kanske t o m bra får mig att bli rädd, rädd att de som bestämmer över mitt och skolans arbete tänker lika och tar beslut lite lättvindigt för att de tror att distansundervisning på gymnasienivå är enkelt, okomplicerat och kan tas till lite "för säkerhets skull" då de inte har så många negativa effekter.
 
Ur mitt eget perspektiv skulle jag välkomna större möjligheter att jobba hemifrån eller på distans. För några år sedan slutade jag ett arbete för att jag var så jäkla less på att lägga 4 h/dag på pendling till ett jobb där jag lika gärna skulle kunnat utföra minst 80 % av arbetsuppgifterna på distans men där ag hade en policy mot hemma-arbete. Stor del av möten mm var redan digitala eftersom det var mer kostnads- och miljöeffektivt (vi hade kontor på två olika platser). Men de skulle ändå helst utföras från kontoret. Jag hade dock välvilligt inställda chefer vilket gjorde att jag ändå kunde jobba en del hemifrån. Men det var alltså personberoende.

Ag ville verkligen inte att jag skulle sluta när jag sa upp mig, men jag bara pallade inte.

Jag förstår fullständigt att alla inte kan eller vill jobba hemma. En del av mitt yrke går inte heller att utföra hemma. Men jag hoppas att situationen på sikt leder till en större flexibilitet. Exempelvis kan högre grad av hemma-arbete göra att människor inte behöver flytta in till städer med bostadsbrist utan istället kan välja annat boende. Visst tiden som går till pendling individens egen och inte arbetsgivarens ansvar, men med de problem med stress och med den sämre psykiskt mående som finns idag skulle minskade resor till arbete kunna bidra till att människor mår bättre. Och det måste bli en samhällsekonomisk vinst.
Det känner jag också igen från min nuvarande arbetsgivare, man har tidigare haft en väldigt restriktiv policy för hemarbete och av ren princip sagt nej till allt. Nu under pandemin har det faktiskt visat sig fungera väldigt bra vilket arbetsgivaren också uppmärksammat. Det kommer säkerligen ge möjlighet till mer flexibilitet även efter pandemin.

En annan positiv bit är ju miljömässigt också, många resor som skulle kunna utebli om man kunde jobba hemifrån ett par dar i veckan.

Men det blir ju mycket spekulationer nu gällande farhågor och fördelar med hemarbete, intressant om några forskare nu får medel för att undersöka hemarbetets effekter: https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/forskare-vill-ta-reda-pa-hur-hemarbetet-paverkar-oss
 
Jag hoppas på att få jobba hemma regelbundet även efter corona. Jag inser att heltids hemarbete kan jag glömma. Och även i den form det är nu där jag jobbar hemma men åker in till kontoret när jag behöver. Men jag hoppas på att få godkännande fårn chefen att jobba hemma 2 dagar/vecka när arbetsuppgifterna tillåter.
Det hoppas jag med på 😍
 

Enya

Trådstartare
Det är trevligt att du har stort förtroende för skolorna. Samtidigt har du i mina ögon en rätt naiv syn på problemen. Schemaläggningen för en stor gymnasieskola är inget som man bara ändrar på lite snabbt, på de populära skolorna är redan alla möjligheter till att sprida ut undervisningen för att överhuvudtaget få plats med eleverna i normala fall. Vi har fler klasser(a 30-33 elever i år förmodligen fler då det återvänder ett gäng från utbyten men inte många nya åker) än vad som finns klassrum. Att göra det frivilligt att komma in för extrahjälp skulle förmodligen göra att jag nog skulle ha rätt många där men inte de som verkligen behöver det, det är bara att titta på vilka som går på den frivilliga stödverksamhet vi har. Sen blir ju arbetsbördan för lärare betydligt större om man ska dubblera genom att köra både distans och på plats. Men visst vi kommer att klara det men det kommer att bli sämre för de allra flesta och skörda många offer på vägen. S
å att framställa det som nått som är okomplicerad och kanske t o m bra får mig att bli rädd, rädd att de som bestämmer över mitt och skolans arbete tänker lika och tar beslut lite lättvindigt för att de tror att distansundervisning på gymnasienivå är enkelt, okomplicerat och kan tas till lite "för säkerhets skull" då de inte har så många negativa effekter.
Jag tror att det är många elever som har svårt för distansstudier. Min ena son är en av dem. Alldeles nyss sa han, vi pratade om skolarbete och vikten att sköta den bättre i höst, att han vill ha papper och penna, inte dator. Datorn är förenad med så mycket mer än just den uppgiften han ska göra då, så papper och penna, alltså att läraren skriver ut uppgifterna på papper och han får lämna in det så också, gör att han kan fokusera enbart på det, koncentrationen är enbart där just den stunden han gör uppgiften. Det finns inget annat som lockar och pockar på uppmärksamhet, inget som stör i det undermedvetna, inget som är "i närheten" utan det är han, penna, en bok och så hans uppgift på ett papper. Han är 18 år och går byggprogrammet, har dyslexi och har alltid haft ofantliga svårigheter i skolan. Men herregud vad jag förstår min unge att han har lättare för att lära när han fysiskt skriver med penna och läser i en bok eller på ett papper än på en dator! Det är stor skillnad! Jag är gammal nog till att förstå lite av hur han menar utan att ha de problemen.


Upp med handen alla ni på buke som fortfarande har en fysisk papperskalender att skriva era alla möten och kalaser och tandläkarbesök i! JAg är nog inte den enda som är från istiden vad gäller en papperskalender, det känns totalt annorlunda att skriva i en sådan än i en telefon. Det är lite samma sak för honom, bara lite mer.

Jag vet för övrigt flera elever med liknande problematik som honom. Han är inte ensam. Vanligare bland pojkar också.
 
Fö min del är jobba hemifrån perfekt. Jag har gjort det mycket tidigare på ett annat arbete . Men där jag nu jobbar så var jobba hemifrån ett bestämt nej från ledning och chefer innan pandemin. Skulle nog säga att 95 procent av arbetet går att göra hemifrån.

Vi hade ganska nyligen innan pandemin flyttat till aktivitetsbaserat kontor. För min del var det helt fruktansvärt jobbigt då jag har en sjukdom och min medicin som jag äter för den gör att jag bl.a. får sänkt koncentration. Så för mig har hemarbete vänt en katastrofal situation som aktivitetsbaserat var till något riktigt bra. Skulle haft ett möte med chefen men då fick vi jobba hemifrån istället så jag har inte haft mötet.

Själv känner jag inte att jag saknar det sociala heller jag får den biten av vänner och i stallet. För mig har aldrig arbete varit något som jag behöver för det sociala utan jag har alltid fått den biten ändå känner jag.

Sen så har jag fått massa andra positiva saker med hemarbete jag orkar träna mer, lagar mer mat från grunden och har fått mycket mer tid över för hemmet och kvalitetstid med min partner som också jobbat hemma. Har inte mått så här bra sen jag hade det andra jobbet där man fick jobba hemifrån i den utsträckning som man själv valde.
 
Jag tror att det är många elever som har svårt för distansstudier. Min ena son är en av dem. Alldeles nyss sa han, vi pratade om skolarbete och vikten att sköta den bättre i höst, att han vill ha papper och penna, inte dator. Datorn är förenad med så mycket mer än just den uppgiften han ska göra då, så papper och penna, alltså att läraren skriver ut uppgifterna på papper och han får lämna in det så också, gör att han kan fokusera enbart på det, koncentrationen är enbart där just den stunden han gör uppgiften. Det finns inget annat som lockar och pockar på uppmärksamhet, inget som stör i det undermedvetna, inget som är "i närheten" utan det är han, penna, en bok och så hans uppgift på ett papper. Han är 18 år och går byggprogrammet, har dyslexi och har alltid haft ofantliga svårigheter i skolan. Men herregud vad jag förstår min unge att han har lättare för att lära när han fysiskt skriver med penna och läser i en bok eller på ett papper än på en dator! Det är stor skillnad! Jag är gammal nog till att förstå lite av hur han menar utan att ha de problemen.


Upp med handen alla ni på buke som fortfarande har en fysisk papperskalender att skriva era alla möten och kalaser och tandläkarbesök i! JAg är nog inte den enda som är från istiden vad gäller en papperskalender, det känns totalt annorlunda att skriva i en sådan än i en telefon. Det är lite samma sak för honom, bara lite mer.

Jag vet för övrigt flera elever med liknande problematik som honom. Han är inte ensam. Vanligare bland pojkar också.
Det går att stänga av allt på datorn som stör så att den i princip blir en skrivmaskin. Sen är det bra att kunna kombinera dator och papper och penna. Ja jag har en analog kalender, men påminnelser digitalt.
 
Jag tror att det är många elever som har svårt för distansstudier. Min ena son är en av dem. Alldeles nyss sa han, vi pratade om skolarbete och vikten att sköta den bättre i höst, att han vill ha papper och penna, inte dator. Datorn är förenad med så mycket mer än just den uppgiften han ska göra då, så papper och penna, alltså att läraren skriver ut uppgifterna på papper och han får lämna in det så också, gör att han kan fokusera enbart på det, koncentrationen är enbart där just den stunden han gör uppgiften. Det finns inget annat som lockar och pockar på uppmärksamhet, inget som stör i det undermedvetna, inget som är "i närheten" utan det är han, penna, en bok och så hans uppgift på ett papper. Han är 18 år och går byggprogrammet, har dyslexi och har alltid haft ofantliga svårigheter i skolan. Men herregud vad jag förstår min unge att han har lättare för att lära när han fysiskt skriver med penna och läser i en bok eller på ett papper än på en dator! Det är stor skillnad! Jag är gammal nog till att förstå lite av hur han menar utan att ha de problemen.


Upp med handen alla ni på buke som fortfarande har en fysisk papperskalender att skriva era alla möten och kalaser och tandläkarbesök i! JAg är nog inte den enda som är från istiden vad gäller en papperskalender, det känns totalt annorlunda att skriva i en sådan än i en telefon. Det är lite samma sak för honom, bara lite mer.

Jag vet för övrigt flera elever med liknande problematik som honom. Han är inte ensam. Vanligare bland pojkar också.
Han kan skaffa ett kollegieblock och penna så kan han läsa uppgofterna på datorn, göra dem på papper och penna och sen skriva över dem till datorn. Eller nåt sånt. Beroende på vad det är för uppgifter så klart. Man får lösa det på det sätt som passar en själv. Skaffa en skrivare så kan han skriva ut uppgifterna på ett papper. Eller så kan han fråga läraren om han kan få komma till skolan och skriva ut dem.
 
På mitt arbete är vi ute på jobb kanske 2 dagar i veckan och på kontoret resten. Under våren har vi blivit uppmuntrade att jobba hemma.

Nackdelar är att vi behöver diskutera mycket, då får man ringa på Skype. Men vi har infört ett obligatoriskt skypemöte på morgonen, vilket har gjort att man har bättre koll på vad alla gör för dagen.

Ledningen var såklart oroliga för att effektiviteten skulle gå ner med hemarbete. Men det verkar vara nästan tvärtom. Man kan jobba ostört och det är enklare att få klart vissa saker.

Vissa trivs inte hemma alls. De har uttryckt att de vill vara på kontoret alla dagar, jämt. Men de flesta tycker att möjligheten att vara hemma är kanon. Själv skulle jag tycka att det var optimalt med obligatoriska måndagar, då det är mycket möten och liknande och sen tillåtet att jobba hemifrån 2-3 dagar i veckan.

Jag har kollegor som har 1,5 timme pendling om dagen, de älskar möjligheten att jobba hemma. Även kollegor med fölningar och andra djur, hovslagartider osv tycker att det är mycket lättare att få ihop livet.

Och är man "lite sjuk", typ förkyld så kan man välja att arbeta hemma. Jag är själv förkyld 4-6 gånger om året och skulle aldrig kunna sjukskriva mig för det i vanliga fall. Men nu kan jag arbeta som vanligt utan att riskera att smitta någon.

Så jag tycker att möjligheten till "begränsat" hemarbete är en fantastisk lösning. Men det är också jätteviktigt att träffa sina kollegor någon dag i veckan. Jag är så dålig på att vara social med någon annan än min sambo på fritiden, så kollegorna tillför en hel del!
 
Vilka jobb passar med att sköta hemma med max 1 dag i veckan till kontoret?
Börjar fundera då jag inte vet om jag har jobb kvar till hösten och har även börjat känna att pendla sliter på mig.

Syrran har jobbat hemifrån med besök en halvdag på kontoret och hon jobbar med bokslut.
Har även fått lönespec på lite udda tider där jag jobbar nu, tex klockad elva på kvällen så känns inte som det skickas ut från kontoret.
Andra förslag?
 

Enya

Trådstartare
Han kan skaffa ett kollegieblock och penna så kan han läsa uppgofterna på datorn, göra dem på papper och penna och sen skriva över dem till datorn. Eller nåt sånt. Beroende på vad det är för uppgifter så klart. Man får lösa det på det sätt som passar en själv. Skaffa en skrivare så kan han skriva ut uppgifterna på ett papper. Eller så kan han fråga läraren om han kan få komma till skolan och skriva ut dem.
Jo, det finns ju flera olika lösningar på problemen. Grejen är ju bara att även skolan ska vara öppen och förstående så fungerar det ju nog att komma på någonting bra. Detta är något vi har kämpat med i flera år så det är alltså inget nytt, blev dock återigen otroligt tydligt denna våren. Han lär sig bäst i klassrumsmiljö och inte via dator och föll liksom pladask när allt ändrades plötsligt.
Vi får se hur det blir till hösten. Jag är van vid möten med både lärare och rektorn om hans skolgång för att det ska bli bra, inget nytt under solen där.

Distansskolarbete passar inte för alla, vissa har svårt för det, svårt för videomöten, svårt för datorarbete, svårt för att vara så isolerade osv.
 

Enya

Trådstartare
Det går att stänga av allt på datorn som stör så att den i princip blir en skrivmaskin. Sen är det bra att kunna kombinera dator och papper och penna. Ja jag har en analog kalender, men påminnelser digitalt.
Det var en bra grej, ska vi testa!

Min kalender är min Bibel, tror det är i att forma orden med pennan som gör att det är lättare att komma i håg saker jämfört med när man skriver på mobilen eller datorn, jag vet inte. Det känns i alla fall som om saker fastnar när jag skriver dem för hand, ser det jag skriver med ögonen jämfört med trycker ner tangenter och bara glider över texten som blir med ögonen.

Hade en lärare på gymnasiet som sa
"Allt jag skriver på tavlan ska ni skriva ner, det är viktigt som skrivs. Skriv allt som står på tavlan"

Och så började hon prata och vände ryggen mot klassen och skrev för hjärtans lust på tavlan, precis det hon sa också. Och vi lyssnade på det hon sa, såg det som stor på tavlan och skrev ner det likadant i våra block.
Jag minns att till första provet hade mängder med sidor att behöva läsa och jag började, och insåg att jag kunde ju det så jag smällde igen boken och ögnade igenom mina anteckningar, skrev lite nya osv och struntade sedan i läraoboken. Jag fick G på provet utan att ha ansträngt mig något speciellt, jag pluggade anteckningar och hade läst igenom texten i boken en gång, det var allt. Grejen var att kunskapernas grund redan satt från när jag skrev ner dem från tavlan. En ny lärare i B-kursen, han satt med röven på katedern och malde och malde. Och jag somnade gång efter annan, fick kämpa med att plugga i boken och fick göra omprov, låg precis på gränsen på G. Historia var inte det roligaste ämnet, tvärtom, men första läraren fick kunskaperna att fastna genom att göra som hon gjorde. Jag har aldrig varit bra på att läsa mig till kunskaper i en bok, men däremot genom att följa med på lektioner och skriva anteckningar.
 

Enya

Trådstartare
Vilka jobb passar med att sköta hemma med max 1 dag i veckan till kontoret?
Börjar fundera då jag inte vet om jag har jobb kvar till hösten och har även börjat känna att pendla sliter på mig.

Syrran har jobbat hemifrån med besök en halvdag på kontoret och hon jobbar med bokslut.
Har även fått lönespec på lite udda tider där jag jobbar nu, tex klockad elva på kvällen så känns inte som det skickas ut från kontoret.
Andra förslag?
Du kan jobba som medicinsk sekreterare på skrivbyrå, sköts många gånger på distans. Krävs visserligen tvåårig utbildning. Men många använder den metoden för att beta av den långa diktatlistan. Det känns också mer praktiskt för vissa chefer att ha timanställda sekreterare på distans pga platsbrist eller som jag vet i ett fall där en sekreterare är lite speciell och ingen står ut med personen. Istället för att ordna det så är det timanställda på distans så slipper de jobba med varandra. Tada liksom, ett arbetsmiljöproblem sopat under mattan.

Själv skulle jag tycka det vore både positivt och negativt med distansarbete för min del. Jag älskar att arbeta med det jag gör, har svårt för att ta paus, behöver fler pauser än den jag tar egentligen, men det blir inte så. Skulle jag jobba hemma blir det svårare att ta paus, ingen annan tar paus ju. Jag skulle jobba och jobba....Jag skulle lätt fort jobba mer än det jag gör och utmattningssyndrom skulle snart vara ett faktum. Det är lättare att skilja jobb och privatliv åt genom att på jobbet jobbar man och hemma sker ingen jobb, och det är nog bäst det fortsätter så om man har problem med att begränsa sig.
 
Apropå "hemarbete":

Jag tror att det finns arbetsuppgifter, som man skjutit på, i väntan att ett mer "normalt" tillstånd avseende närvaro på arbetsplatsen ska komma tillbaka.

Förr eller senare behöver dessa göras.

Som verksam i IT-branschen, så har jag i åtminstone 20 år, haft möjligheten att "jobba hemma" till viss del.

Vissa arbetsuppgifter fungerar utmärkt, kanske bättre, att jobba med hemifrån, T.ex. genomläsning och sammanställande av en massa dokument.
Det går även bra att ha möten med ett rimligt antal personer i digital form, så länge det är mer av "avstämningskaraktär".

Men:
andra arbetsuppgifter, som bygger på högkvalitativ interaktion mellan människor, i syfte till att t.ex. att förstå en komplex situation, eller t.ex. olika former av WS, eller möten med något flera deltagare, blir svåra, håller låg kvalitet, eller fungerar inte alls.

Då förutsätter jag ändå att "tekniken" fungerar klanderfritt, och att externa störningar (allt från hundar som vill gå ut, över barn som vill ha hjälp med något, till egen kissnödighet) uteblir.

Att försöka förstå sådant som hur en verksamhet verkligen fungerar, för att försöka skapa ett verkligt funktionellt IT-stöd för denna, utan att "träffa folk", är inte en i verkligheten framkomlig väg.

Det är också svårt att förstå vad en person verkligen menar, när man aldrig träffat denna person i verkliga livet. Där hjälper även de sociala kontakterna som att fika ihop, äta lunch tillsammans, till med att skapa en bra förmåga till förståelse och samarbete.

Att AG tillåter hemarbete när arbetsuppgifterna så tillåter, kan vara mycket bra, men viss regelbunden närvaro bör förekomma oavsett.

Under många år så jobbade jag på distans 2-3 dagar i veckan (ett par personer till i samma grupp gjorde det också), samt reste till kontoret de övriga dagarna. Vi hade dock obligatorisk närvaro en dag per vecka, samma dag för alla i gruppen. För mig, med mina arbetsuppgifter fungerade det utmärkt. Men det hade varit betydligt svårare att få det att fungera, om inte min arbetsgrupp varit stabil sedan flera år, så att vi redan hade byggt upp kännedom om varandra.
Jag har, precis som du, jobbat i IT-branschen i 20+ år, och större delen av den tiden kunnat koppla upp mig mot kunder för att genomföra arbetsuppgifter i deras affärssystem, och förstås även under ett antal år kunnat ha möten på diverse elektroniska plattformar.

Jag både håller med dig och inte. Jag och mina kollegor har, även före Coronans tid, genomfört workshopar, utbildningar och tester på distans med våra kunder. Några av mina kollegor har nu under pandemin även genomfört driftstarter på distans, vilket fungerat över förväntan bra. Så jag vill absolut påstå att det GÅR att genomföra även lite mer kvalificerade och komplexa möten digitalt, och bevisligen även att byta eller införa nytt affärssystem.

Sedan kan jag hålla med dig om att det optimala för framtiden sannolikt är en kombination av distansarbete och arbete på plats. Själv hoppas jag på att få åka till mina kunder för att genomföra workshopar, genomgångar, utbildningar etc., men slipper sitta på plats "bara för att" när det gäller enskilt arbete, samt att projektmöten, avstämningar etc. också med fördel kan hållas digitalt.
 
Där jag jobbar så öppnade vi upp möjligheten för de elever som behöver att komma in och ha sina skoldagar på skolan, medans de flesta arbetade hemifrån. På samma sätt på dotterns skola, de som behövde fick komma in och arbeta i skolan medans andra som dottern stortrivdes att plugga hemifrån och ökade istället i produktivitet. Hennes mentor konstatera att hen förstod nu varför hon helst vill jobba hemifrån och de ska titta på lösningar inför hösten så hon kan få lite mer möjlighet att jobba hemma när utrymmet finns.
Det där gillar jag! Flexibilitet och individanpassning istället för att alla prompt måste passa in i samma mall (vilket jag tycker är lika illa oavsett "åt vilket håll" som anpassningen sker)!
 
Men:
andra arbetsuppgifter, som bygger på högkvalitativ interaktion mellan människor, i syfte till att t.ex. att förstå en komplex situation, eller t.ex. olika former av WS, eller möten med något flera deltagare, blir svåra, håller låg kvalitet, eller fungerar inte alls.
Jag tycker tvärtom att just den biten har fungerat förvånansvärt bra! Mycket bättre än vad jag trodde, faktiskt. Så sent som häromveckan deltog jag i ett digitalt möte med ett femtontal personer där vi även hade diskussioner i mindre grupper. Med en bra mötesledare så fungerade det fint. Men man behöver fortfarande mötas fysiskt också.
 
Vilka jobb passar med att sköta hemma med max 1 dag i veckan till kontoret?
Börjar fundera då jag inte vet om jag har jobb kvar till hösten och har även börjat känna att pendla sliter på mig.

Syrran har jobbat hemifrån med besök en halvdag på kontoret och hon jobbar med bokslut.
Har även fått lönespec på lite udda tider där jag jobbar nu, tex klockad elva på kvällen så känns inte som det skickas ut från kontoret.
Andra förslag?
De flesta kontorsjobb skulle jag vilja saga borde kunna ga mot 70-90% jobb hemifran. Jag ar sjalv management konsult och vi kommer formodligen borja atervanda till kontoret i typ September eller Oktober, men da nagon dag i veckan/varannan vecka - vi har jobbat 100% digitalt sedan 12 mars. De flesta "support" jobb for foretag, typ IT, ekonomi, HR eller administration/sekreterare borde ga alldeles utmarkt att jobba storsta delen hemifran, beroende pa vad du har for tidigare erfarenhet.
 
Jag tycker tvärtom att just den biten har fungerat förvånansvärt bra! Mycket bättre än vad jag trodde, faktiskt. Så sent som häromveckan deltog jag i ett digitalt möte med ett femtontal personer där vi även hade diskussioner i mindre grupper. Med en bra mötesledare så fungerade det fint. Men man behöver fortfarande mötas fysiskt också.
Mina erfarenheter är lite tvärtom. Det är svårt att hålla i en gemensam tråd i de timmar som krävs för att komma till en lösning på svåra eller omöjliga tekniska problem. Det finns för mycket störningsfaktorer som är olika för olika deltagare jfrt med att sitta i samma lokal utan tillgång till kontaktytor utifrån. Det är svårt (eller så är förmågan, organisationen eller teknikerna inte där än) att få till det där positiva flowet och fokuset under tillräckligt lång tid som gör att 1+1+1+1=42 istället för att kämpa med att det åtminstone inte ska bli mindre än 3.
 
Mina erfarenheter är lite tvärtom. Det är svårt att hålla i en gemensam tråd i de timmar som krävs för att komma till en lösning på svåra eller omöjliga tekniska problem. Det finns för mycket störningsfaktorer som är olika för olika deltagare jfrt med att sitta i samma lokal utan tillgång till kontaktytor utifrån. Det är svårt (eller så är förmågan, organisationen eller teknikerna inte där än) att få till det där positiva flowet och fokuset under tillräckligt lång tid som gör att 1+1+1+1=42 istället för att kämpa med att det åtminstone inte ska bli mindre än 3.
Det kan säkert bero på ämnet också, kan jag tänka mig. Och det faktum att vi försöker genomföra de digitala mötena på samma sätt som de fysiska, och då blir det ju ofta mindre bra eftersom förutsättningarna är annorlunda.
 
Upp