Förhållning till socker?

[Hyacinth]

Jag brukar se till att barnet (8 år) inte är hungrig innan fika. Det gör att hen kan lämna istället för att sluka allt. SKORKEN har smakat glass och bulle, men samma där, frukt eller mat innan. Och jag trugar aldrig, utan säger att man får lämna.

 

[Madde_padde]

Jag tänker att folk som inte låter barnen fika eller få godis när det bjuds för att de typ lider av sockerfobi är rätt motbjudande. Jag blir illa berörd när föräldrar konfiskerar kalaspåsen efter barnkalaset (om det inte är p g a allergi e d förstås). Se till att ni inte äter en massa sött hemma om du inte vill det, men låt barnet smaka när det bjuds. Sen kan man ju hjälpa barnet att ta lagom, t ex en bulle och två kex- inte tio...
De barn jag känner som verkligen attackäter godis/ glass etc är de som har mest restriktiva föräldrar. De barnen vräker ju verkligen i sig om de får chansen.
Tänk att lagom är bäst helt enkelt. Socker i måttlig dos är liksom inte värre än mycket annat.

Lite svar på ditt inlägg och lite utsvävning men
Jag är en av de motbjudande föräldrarna!
I vårat fall har vi en snart 2,5 åring.
Och nej vi kommer inte neka honom äta godis på kalas tex. Men vi får ALLTID argumentera emot vårat val! Barnet är 2,5 år han ska inte äta godis de är helt onödigt! Han frågar inte efter bullar/ fika/ godis och är nöjd med grädde och bär. Men folk har sååå svårt att acceptera vårat val! Han har ätit socker (då i Form av glass) en gång som ettåring då vi var och hjälpte bekanta. Frun i huset sa att barnet kunde vara hemma inne med henne medans vi var ute och grejade när vi kommer in sitter han själv och äter medans hon satt mitt emot och tittade på! Fruktansvärt onödigt! Vi är inga föräldrar som ger honom ett smakprov på allt vi äter och ingen reagerar när vi inte ger honom en slurk vin märkligt nog

I takt med att han blir äldre förstår jag ju att han kommer vilja ha och kommer då givetvis få men som läget är nu frågar vi inte om han vill ha sådana saker och han frågar inte. Vi har alltid eget fika med till honom och är vi borta plockar vi upp fikat och frågar honom om han vill ha russin eller apelsin tex hittills har han varit nöjd! Men många gånger med buttra föräldrar då alla andra vuxna tjatar vill han inte ha saft då osv.
De finns inte en unge som dött av vatten till fikat och fika i form av frukt!

Framförallt så kan väll alla få göra som man själv vill? Om mitt barn väljer att leka med leksakerna som finns där vi är på besök istället för att fika tycker vi de är okej, de tycker sällan folk man är hos utan ska springa flera gånger och truga om han vill komma och fika..

Sorry Fille att jag klev in och stöde i din tråd men som svar på din fråga gör de som känns rätt för er

 

[Rhinos]

Lite svar på ditt inlägg och lite utsvävning men
Jag är en av de motbjudande föräldrarna!
I vårat fall har vi en snart 2,5 åring.
Och nej vi kommer inte neka honom äta godis på kalas tex. Men vi får ALLTID argumentera emot vårat val! Barnet är 2,5 år han ska inte äta godis de är helt onödigt! Han frågar inte efter bullar/ fika/ godis och är nöjd med grädde och bär. Men folk har sååå svårt att acceptera vårat val! Han har ätit socker (då i Form av glass) en gång som ettåring då vi var och hjälpte bekanta. Frun i huset sa att barnet kunde vara hemma inne med henne medans vi var ute och grejade när vi kommer in sitter han själv och äter medans hon satt mitt emot och tittade på! Fruktansvärt onödigt! Vi är inga föräldrar som ger honom ett smakprov på allt vi äter och ingen reagerar när vi inte ger honom en slurk vin märkligt nog

I takt med att han blir äldre förstår jag ju att han kommer vilja ha och kommer då givetvis få men som läget är nu frågar vi inte om han vill ha sådana saker och han frågar inte. Vi har alltid eget fika med till honom och är vi borta plockar vi upp fikat och frågar honom om han vill ha russin eller apelsin tex hittills har han varit nöjd! Men många gånger med buttra föräldrar då alla andra vuxna tjatar vill han inte ha saft då osv.
De finns inte en unge som dött av vatten till fikat och fika i form av frukt!

Framförallt så kan väll alla få göra som man själv vill? Om mitt barn väljer att leka med leksakerna som finns där vi är på besök istället för att fika tycker vi de är okej, de tycker sällan folk man är hos utan ska springa flera gånger och truga om han vill komma och fika..

Sorry Fille att jag klev in och stöde i din tråd men som svar på din fråga gör de som känns rätt för er

Jag tycker ni verkar ha en sund inställning till sötsaker. Tycker mest att er omgivning inte riktigt verkar lyssna på era önskemål. Vi har resonerat ungefär som ni att om sonen inte själv vill ha så försöker vi inte övertala honom. Däremot har vi resonerat som så att om vi fikar och sonen vill ha så får han också, men det är bara bullar han vill ha. Allt annat ratas. Vi har haft turen som haft en omgivning som förstått det, men har förstått att det finns många föräldrar som har samma problem som ni.

Så som jag tolkade @ako faller inte er inställning inom ramen för att vara motbjudande, men kan såklart ha fel.

 

[MiniLi]

Lite svar på ditt inlägg och lite utsvävning men
Jag är en av de motbjudande föräldrarna!
I vårat fall har vi en snart 2,5 åring.
Och nej vi kommer inte neka honom äta godis på kalas tex. Men vi får ALLTID argumentera emot vårat val! Barnet är 2,5 år han ska inte äta godis de är helt onödigt! Han frågar inte efter bullar/ fika/ godis och är nöjd med grädde och bär. Men folk har sååå svårt att acceptera vårat val! Han har ätit socker (då i Form av glass) en gång som ettåring då vi var och hjälpte bekanta. Frun i huset sa att barnet kunde vara hemma inne med henne medans vi var ute och grejade när vi kommer in sitter han själv och äter medans hon satt mitt emot och tittade på! Fruktansvärt onödigt! Vi är inga föräldrar som ger honom ett smakprov på allt vi äter och ingen reagerar när vi inte ger honom en slurk vin märkligt nog

I takt med att han blir äldre förstår jag ju att han kommer vilja ha och kommer då givetvis få men som läget är nu frågar vi inte om han vill ha sådana saker och han frågar inte. Vi har alltid eget fika med till honom och är vi borta plockar vi upp fikat och frågar honom om han vill ha russin eller apelsin tex hittills har han varit nöjd! Men många gånger med buttra föräldrar då alla andra vuxna tjatar vill han inte ha saft då osv.
De finns inte en unge som dött av vatten till fikat och fika i form av frukt!

Framförallt så kan väll alla få göra som man själv vill? Om mitt barn väljer att leka med leksakerna som finns där vi är på besök istället för att fika tycker vi de är okej, de tycker sällan folk man är hos utan ska springa flera gånger och truga om han vill komma och fika..

Sorry Fille att jag klev in och stöde i din tråd men som svar på din fråga gör de som känns rätt för er

Jag gissar att omgivningens motstånd kan handla om att det anses oartigt att ta med eget när man blir bjuden.

Det är ju heller inte oproblematiskt att alltid ge sitt barn ”nyttig specialkost” som sticker ut från omgivningen. Det kan leda till problem på längre sikt.
Utan att säga vad som gäller för just er så har jag MÅNGA patienter med ätstörning där problematiken grundat sig i att föräldrarna skulle lära barnet att ”äta nyttigt”. Det är en jättestor riskfaktor när man hanterar situationen så öppet sas. En sak att i det tysta välja annan mat hemma men när barnet inte får äta samma sak som andra på kalas och liknande så blir det ett tydligt ställningstagande för barnet.

 

[Lena Furberg]

När vår dotter var liten, bodde vi i San Diego (södra Californien). Där går man typ inte utanför dörren utan en flaska vatten eller tre. Pga värmen. Dottern (och vi) hade aldrig annat än vatten i våra flaskor - och hon dricker än idag ytterst sällan läsk och söta drycker, nästan enbart vatten. Av egen fri vilja. Så det är helt klart något man lär sig som liten.

Samma sak gäller godis och fika. Vi åt väldigt sällan sådant, däremot massor med frukt och grönsaker. Och hon äter praktiskt taget aldrig godis - men älskar alla grönsaker (förutom svamp...) och frukt. Det är väldigt tydligt, tycker jag, hur man kan vänja/lära sig från tidig ålder och hur det sen följer med en under livet. Utan pekpinnar och förbud, bara vana.

Nu var ju våra förutsättningar annorlunda. Hur det sett ut om hon levt sina första år här hemma vet jag inte, kanske hon påverkats mer av omgivningen då?

 

[MiniLi]

När vår dotter var liten, bodde vi i San Diego (södra Californien). Där går man typ inte utanför dörren utan en flaska vatten eller tre. Pga värmen. Dottern (och vi) hade aldrig annat än vatten i våra flaskor - och hon dricker än idag ytterst sällan läsk och söta drycker, nästan enbart vatten. Av egen fri vilja. Så det är helt klart något man lär sig som liten.

Samma sak gäller godis och fika. Vi åt väldigt sällan sådant, däremot massor med frukt och grönsaker. Och hon äter praktiskt taget aldrig godis - men älskar alla grönsaker (förutom svamp...) och frukt. Det är väldigt tydligt, tycker jag, hur man kan vänja/lära sig från tidig ålder och hur det sen följer med en under livet. Utan pekpinnar och förbud, bara vana.

Nu var ju våra förutsättningar annorlunda. Hur det sett ut om hon levt sina första år här hemma vet jag inte, kanske hon påverkats mer av omgivningen då?

Fast även personer som äter mkt godis/dricker läsk som barn kan i slutändan föredra vatten och frukt.
På det anekdotiska spåret åt jag godis som barn och jag avskydde vatten. Som vuxen föredrar jag alla gånger vatten till mat och är inte så förtjust i godis. Människor utvecklar ju sina smaker och vanor hela livet och man behöver nog inte vara så himla orolig sålänge man håller sig inom rimliga gränser.

Jag är så trött på de här uppfattningarna om att man ska LÄRA barn det ena eller det andra genom att hålla på med ytterligheter. Som om det inte finns något mellanting mellan ALLTID läsk och ALDRIG läsk.

 

[Lena Furberg]

Fast även personer som äter mkt godis/dricker läsk som barn kan i slutändan föredra vatten och frukt.
På det anekdotiska spåret åt jag godis som barn och jag avskydde vatten. Som vuxen föredrar jag alla gånger vatten till mat och är inte så förtjust i godis. Människor utvecklar ju sina smaker och vanor hela livet och man behöver nog inte vara så himla orolig sålänge man håller sig inom rimliga gränser.

Jag är så trött på de här uppfattningarna om att man ska LÄRA barn det ena eller det andra genom att hålla på med ytterligheter. Som om det inte finns något mellanting mellan ALLTID läsk och ALDRIG läsk.

Absolut!
Nu var det i vårt fall inte nån fråga om att lära utan det var bara en vana som sen hänger kvar. Och som vi reflekterat lite över senare i livet.

 

[Rhinos]

Jag gissar att omgivningens motstånd kan handla om att det anses oartigt att ta med eget när man blir bjuden.

Det är ju heller inte oproblematiskt att alltid ge sitt barn ”nyttig specialkost” som sticker ut från omgivningen. Det kan leda till problem på längre sikt.
Utan att säga vad som gäller för just er så har jag MÅNGA patienter med ätstörning där problematiken grundat sig i att föräldrarna skulle lära barnet att ”äta nyttigt”. Det är en jättestor riskfaktor när man hanterar situationen så öppet sas. En sak att i det tysta välja annan mat hemma men när barnet inte får äta samma sak som andra på kalas och liknande så blir det ett tydligt ställningstagande för barnet.

Jag tänker att det är en sak att ha med ”specialkost” och erbjuda det i första hand, men att barnet såklart får äta av det andra som bjuds om barnet så önskar (åtminstone var det så jag tolkade att Madde_padde gjorde), och en annan att bara erbjuda specialkost. Eller tror du att även det kan leda till problem på längre sikt?

 

[Lazy Lady]

Vi låter Sammy smaka det han verkar vilja smaka sen om det är tårta, kyckling, en liten bit ostbåge eller grillat det lägger vi inte nån större tankeverksamhet på. Han äter det vi äter om det inte är direkt olämpligt (typ vrålstark mat)
Dock får han inte söta drycker för det har vi inte hemma i vilket fall eftersom ingen av oss dricker det. Sen är det långt ifrån allt han tycker är gott och då skulle vi aldrig truga honom att äta mer av just det.
Vi äter varierad nyttig hemlagad mat och rör mkt på oss och det tror jag är viktigare än att ha nolltolerans på ”bullfika”. Har mer än en gång sett hur barn med nolltolerans på fika/gott/lite onyttigheter fullkomligen vräker i sej när det bjuds och det är nog inte så bra det heller.
Sen får man ju göra som det passar ens egen livsstil.

 

[MiniLi]

Jag tänker att det är en sak att ha med ”specialkost” och erbjuda det i första hand, men att barnet såklart får äta av det andra som bjuds om barnet så önskar (åtminstone var det så jag tolkade att Madde_padde gjorde), och en annan att bara erbjuda specialkost. Eller tror du att även det kan leda till problem på längre sikt?

Ja för det signalerar fortfarande till barnet att ”det här är bra att äta och det där är dåligt”. Det skapar förbud och skeva uppfattningar helt enkelt.
Har man otur kan det även signalera ”andra barn kan äta godis, men inte du. Du behöver tänka på vad du äter”.
Bara grejen att på ett kalas tex uppmana barnet att äta medhavd frukt istället för tårtan som alla andra äter? Det är verkligen inte naturligt.

Barn snappar förövrigt upp vad som är önskvärt. I en sån här situation är det ju väldigt tydligs signaler om vilket val som föräldrarna anser vara korrekt.

 

[MiniLi]

Jag tänker att det är en sak att ha med ”specialkost” och erbjuda det i första hand, men att barnet såklart får äta av det andra som bjuds om barnet så önskar (åtminstone var det så jag tolkade att Madde_padde gjorde), och en annan att bara erbjuda specialkost. Eller tror du att även det kan leda till problem på längre sikt?

Ett bättre sätt vore isf att det finns flera alternativ tillgängliga och att barnet får välja utan förälderns påverkan.
Tex att ha en liten ”fikabuffe” där barnet kan välja på kaka, bulle eller frukt.

 

[Skjøldur]

Ett bättre sätt vore isf att det finns flera alternativ tillgängliga och att barnet får välja utan förälderns påverkan.
Tex att ha en liten ”fikabuffe” där barnet kan välja på kaka, bulle eller frukt.

Jag har inget barn, men skriver ett par rader ändå. En familj jag känner brukar baka pizzabullar - alltså runda bullar i bullformar som liknar vanliga bullar. Ungarna gillar att ha dom både som matsäck och fika då det kommer kompisar. Hemmagjorda isglasspinnar och ibland annan hemgjord glass, negerbollar sötade med dadlar och russin mm. Är dom borta så försöker dom få i dom något nyttigt först så att dom inte är hungriga då det kommer fram sötsaker. En hel del av det söta o goda ratar de där barnen, antagligen dom inte riktigt vet vad det är... typiskt barn i den åldern 4 o 6 år.

 

[MiniLi]

Jag har inget barn, men skriver ett par rader ändå. En familj jag känner brukar baka pizzabullar - alltså runda bullar i bullformar som liknar vanliga bullar. Ungarna gillar att ha dom både som matsäck och fika då det kommer kompisar. Hemmagjorda isglasspinnar och ibland annan hemgjord glass, negerbollar sötade med dadlar och russin mm. Är dom borta så försöker dom få i dom något nyttigt först så att dom inte är hungriga då det kommer fram sötsaker. En hel del av det söta o goda ratar de där barnen, antagligen dom inte riktigt vet vad det är... typiskt barn i den åldern 4 o 6 år.

Ja och det kan ju vara helt ok sålänge man aktar sig för att signalera bra/dåligt om mat.
Dvs det är viktigt hur man pratar om mat också och man behöver tänka på vad man signalerar med ord och i handling.

 

[Lazy Lady]

Ett bättre sätt vore isf att det finns flera alternativ tillgängliga och att barnet får välja utan förälderns påverkan.
Tex att ha en liten ”fikabuffe” där barnet kan välja på kaka, bulle eller frukt.

Det är ett riktigt bra upplägg, valmöjligheter för barnet och förhoppningsvis äter dom lite av varje. Sen att fika inte ska ersätta riktigt mat utan nåt man tar efter mat.

Sen är det ju så att bara för att man tillåter nåt sött/snask/fika så förbjuder man ju inte det nyttiga. Ena fredagen kanske fredagsmyset är totalt onyttigt och fredagen efter kanske det är ett stort fat med olika frukter/grönsaker med youghurtdip.

 

[clusia]

Jag tror på äta med måtta, det är ok att lämna och är man fortfarande hungrig efter bullen så kan man ta frukt eller macka. Tror också på vardaglig rörelse och motion mer än skippa tårtbiten på kalaset.

Det enda barnet jag känner som har sockerförbud hemma är det enda barnet jag vet som hetsäter fika och hetsdricker saft/läsk när han är på kalas. Det känns inte heller sunt.

 

[Fille]

Jag tror på äta med måtta, det är ok att lämna och är man fortfarande hungrig efter bullen så kan man ta frukt eller macka. Tror också på vardaglig rörelse och motion mer än skippa tårtbiten på kalaset.

Det enda barnet jag känner som har sockerförbud hemma är det enda barnet jag vet som hetsäter fika och hetsdricker saft/läsk när han är på kalas. Det känns inte heller sunt.

Cornelis älskar att röra på sig, igår gick han två km i skogen och kollade på kottar, pinnar och bäckar! Jag hoppas att det håller i sig Vi gillar själva att vara ute mycket i skog och mark!

För övrigt tackar jag för många bra tankar och ideer men fyll gärna på med fler tankar!
Vi försöker äta så bra mat hemma som möjligt, visst ibland slinker det ner någon pizza eller så men i övrigt försöker vi se till att det så gott som alltid är grönsaker till/i maten och att det alltid finns frukt hemma! Har börjat göra fruktsallad/fruktfat oftast när vi får gäster istället för att baka, alternativt bjuda på lite ost och kex. Det ersätter ju visserligen onyttigt fika så att man fortfarande har fikakulturen men det känns ändå bättre än glass eller kladdkaka. Jag gillar tipsena där man undviker sötsaker hemma men att det är okey att fika borta, samt att vara mätt innan fikat

 

[Mirtai]

Vi har nog en väldigt avslappnad inställning till socker. A, som är 4, har fått smaka godis osv sedan han själv började vilja ha det. Däremot erbjuder vi det inte utan att han själv efterfrågar det. Vi pratar också om att man inte kan äta gott varje dag, för det mår kroppen inte bra av. Så godis/chips erbjuds på helgen medan glass/fika kan förekomma även på vardagarna beroende på situationen.

Jag upplever att det här har gjort hela grejen ganska odramatisk i hans ögon. Det är inget måste att ha kaka eller sött, utan han kan lika gärna välja att äta kvarg med blåbär till fikat.

Där märker man skillnad mot storasyster, 12 år. Det är mitt bonusbarn och hon var otroligt strikt hållen som mindre. Fick inte smaka godis på kalas tills hon var typ 8, utan hennes föräldrar tog med eget "godis" med typ russin och nötter som de bad kalasansvariga ge henne. För henne är godis en jättegrej! Hon hetsäter och smygäter godis och jag tror att det är mycket beroende på att det länge var något förbjudet och väldigt spännande.

Jag tror mycket på att inte göra någon grej av det. Genom att göra smartare val i vardagen kan man minimera sockret utan att det blir något märkvärdigt. Fredagsmys kan man ha med dip och grönsaksstavar istället för chips osv. Om det ska vara lite festligare kan vi erbjuda smaksatt bubbelvatten istället för läsk. Då är det ingen fara att äta en bulle eller en glass när man är hos en kompis.

 

[Fille]

Jag funderar lite till, för mig tror jag det här med socker blir en större grej än vad det kanske är för många andra. Jag vet väldigt många som kan ta två chokladbitar och sen spara chokladen. Då tror jag att man som vuxen har en sundare inställning till socker åt sitt barn än för mig som skulle kunna hetsäta 200 gram choklad trots att jag inte hade förbud när jag var liten. Jag vill ju dock vara en god förebild med sunda vanor så därför tänker jag mycket mer på mitt eget beteende.

 

[westernsuzie]

Jag tänker att folk som inte låter barnen fika eller få godis när det bjuds för att de typ lider av sockerfobi är rätt motbjudande. Jag blir illa berörd när föräldrar konfiskerar kalaspåsen efter barnkalaset (om det inte är p g a allergi e d förstås). Se till att ni inte äter en massa sött hemma om du inte vill det, men låt barnet smaka när det bjuds. Sen kan man ju hjälpa barnet att ta lagom, t ex en bulle och två kex- inte tio...
De barn jag känner som verkligen attackäter godis/ glass etc är de som har mest restriktiva föräldrar. De barnen vräker ju verkligen i sig om de får chansen.
Tänk att lagom är bäst helt enkelt. Socker i måttlig dos är liksom inte värre än mycket annat.

Fast du vet ju inte vad barnet ätit i övrigt den veckan. Jag tänker t.ex. på påsken i år, då vi var på påskmiddag hos mina föräldrar ena dagen och makens föräldrar andra dagen, givetvis med godisskålar framställda och påskäggsjakt (med enorma välfyllda påskägg), sedan kan det vara ett par kalas med tårta, kakor och fiskedamm. Även om vi inte ger mycket godis hemma kan det bli helt galna mängder godis totalt sett för ett litet barn! Då tycker inte jag att det är alls konstigt att vilja begränsa det lite och kanske byta ut mot frukt och bär vid något tillfälle. Jag tror inte så många föräldrar är helt hysteriska med godis/socker utan försöker bara hålla det inom någorlunda rimliga gränser

 

[ako]

Fast du vet ju inte vad barnet ätit i övrigt den veckan. Jag tänker t.ex. på påsken i år, då vi var på påskmiddag hos mina föräldrar ena dagen och makens föräldrar andra dagen, givetvis med godisskålar framställda och påskäggsjakt (med enorma välfyllda påskägg), sedan kan det vara ett par kalas med tårta, kakor och fiskedamm. Även om vi inte ger mycket godis hemma kan det bli helt galna mängder godis totalt sett för ett litet barn! Då tycker inte jag att det är alls konstigt att vilja begränsa det lite och kanske byta ut mot frukt och bär vid något tillfälle. Jag tror inte så många föräldrar är helt hysteriska med godis/socker utan försöker bara hålla det inom någorlunda rimliga gränser

Vi tycker olika och det får man göra. Jag tycker synd on barn som blir fråntagna sitt kalasgodis etc, och så är det. Visst att det kan finnas fall när det blir för mycket, men sorry, jag tycker faktiskt det är rent elakt att låta ett barn få titta på när de andra får fika eller godis.