Förhållning till socker?

[westernsuzie]

Vi tycker olika och det får man göra. Jag tycker synd on barn som blir fråntagna sitt kalasgodis etc, och så är det. Visst att det kan finnas fall när det blir för mycket, men sorry, jag tycker faktiskt det är rent elakt att låta ett barn få titta på när de andra får fika eller godis.

Absolut får man tycka olika!

Det kan man ju tycka är elakt, men ärligt talat är ett litet barn liv fyllt av nej och förbud. ”Nej, du får inte slå lillebror”, ”Nej du får inte springa längs bilvägen”, ”Nej det är inte okej att käka godis direkt ur lösgodishyllan i affären!”, ”Nej du får inte klättra upp på fönsterbrädan”. Att sätta gränser är liksom en del av vardagen och något man får göra precis hela tiden. Att ta ifrån barnen saker gör man varje dag, sedan kan det variera om det är mammas bilnyckel, tändsticksasken, saxen eller en påse godis på fel dag. Personligen tror jag att det på lång sikt är elakare att inte sätta gränser. Jag tror inte heller ett litet barn ser skillnad i ”elakhet” på att ”pojken i affären fick godis men inte jag” och på att ”just på det här kalaset fick jag bara en tårtbit och frukt medan Pelle fick en jättepåse godis”. Att livet ibland är orättvist är tyvärr något man får lära sig att leva med, tidigt.

 

[TinyWiny]

Absolut får man tycka olika!

Det kan man ju tycka är elakt, men ärligt talat är ett litet barn liv fyllt av nej och förbud. ”Nej, du får inte slå lillebror”, ”Nej du får inte springa längs bilvägen”, ”Nej det är inte okej att käka godis direkt ur lösgodishyllan i affären!”, ”Nej du får inte klättra upp på fönsterbrädan”. Att sätta gränser är liksom en del av vardagen och något man får göra precis hela tiden. Att ta ifrån barnen saker gör man varje dag, sedan kan det variera om det är mammas bilnyckel, tändsticksasken, saxen eller en påse godis på fel dag. Personligen tror jag att det på lång sikt är elakare att inte sätta gränser. Jag tror inte heller ett litet barn ser skillnad i ”elakhet” på att ”pojken i affären fick godis men inte jag” och på att ”just på det här kalaset fick jag bara en tårtbit och frukt medan Pelle fick en jättepåse godis”. Att livet ibland är orättvist är tyvärr något man får lära sig att leva med, tidigt.

Just att det är så många förbud och så mycket orättvist i livet för ett barn redan som det är ser jag som en än större orsak till att inte förstora upp det man äter. Att ta ifrån barnet en godispåse efter/på ett kalas är så mycket värre än att de ser ett annat barn i affären få godis.

I övrigt håller jag helt med @MiniLi att ha med sig eget jämt och ständigt blir inte bra för ett barn som uppnått en ålder då hen är medveten om vad andra äter. Det här var något jag tänkte mycket på när mitt ena barn blev laktosintolerant i en tid då man fick hämta laktosfrimjölk på apoteket och köpa laktosfriglass på hälsokosten. Jag var rädd att det skulle sätta spår och gjorde det mesta möjliga för att hen inte skulle känna att hen inte fick äta det och detta och jag är fortfarande tacksam för hens kompisars föräldrar som tänkte till på kalas och dylikt så att hen kunde äta det som bjöds när hen var liten. Det är också orsaken till att jag inte tvingade mina barn att bli vegetarianer (vilket jag själv är) utan lät dem välja själva.

Vad man äter, i vilken mängd, ska vara upp till den enskilde. Ingen annan kan veta när någon är mätt och det är så enkelt att förstöra den fina balansen vi har vad gäller mättnad och hunger. Det har man verkligen ingen rätt till som förälder. Att lära sina barn att man äter när man är hungrig, slutar äta när man är mätt, vad kroppen behöver för att må bra och att inte se det man stoppar i munnen som tröst eller belöning är jätteviktigt.

Att inte tvinga på barnet socker/tjata på barnets föräldrar om socker är en helt annan sak och att ha alternativ till sött fika ser jag som en självklarhet.

 

[ako]

Absolut får man tycka olika!

Det kan man ju tycka är elakt, men ärligt talat är ett litet barn liv fyllt av nej och förbud. ”Nej, du får inte slå lillebror”, ”Nej du får inte springa längs bilvägen”, ”Nej det är inte okej att käka godis direkt ur lösgodishyllan i affären!”, ”Nej du får inte klättra upp på fönsterbrädan”. Att sätta gränser är liksom en del av vardagen och något man får göra precis hela tiden. Att ta ifrån barnen saker gör man varje dag, sedan kan det variera om det är mammas bilnyckel, tändsticksasken, saxen eller en påse godis på fel dag. Personligen tror jag att det på lång sikt är elakare att inte sätta gränser. Jag tror inte heller ett litet barn ser skillnad i ”elakhet” på att ”pojken i affären fick godis men inte jag” och på att ”just på det här kalaset fick jag bara en tårtbit och frukt medan Pelle fick en jättepåse godis”. Att livet ibland är orättvist är tyvärr något man får lära sig att leva med, tidigt.

Så funkar det absolut med riktigt små barn, säg kanske upp till tre, men sedan lär de definitivt känna av att dr blir negativt särbehandlade! Jag tror som sagt på att äta skapligt nyttigt i vardagen (eller supernyttigt om man nu vill det) men att inte göra som ovan beskrivits. Äter man nyttigt till vardags lär man inte bli fet eller få hål i tänderna av en fiskdammspåse på kompisens barnkalas...
jämförelsen med att se ett annat barn få godis i affären tycker jag inte är relevant. Självklart kan man inte få allt andra köper- det gäller ju inte bara sötsaker.

 

[Lena Furberg]

Ändå har ju det här med godis eskalerat enormt under årens lopp, eller hur? När jag var liten (jag är född 1957 så det är väl snart 100 år sen...) existerade ju inte lösgodis i den utsträckning som det gör nu. Aldrig att man gick runt med skopa och fyllde en påse som man sen smällde i sig - maxintaget var Påskägget och det var extremt och slutade ofta med att jag kräktes.

Hemma hade min mamma en låda i diskbänken där hon förvarade familjens godis. En påse Hemkokta (såna där hårda röd-ochvitrandiga kuddar) räckte typ 2 veckor. Samma sak med fika. Mamma bakade jättegoda bull-längder, men då tog man EN smal skiva till fikat. Inte en decimeter och mera. Glass åt vi ibland på helgen - då hade vi ett sånt där litet paket som man kunde skära upp 4, 5 skivor ur. Lyckan var att få en ändbit som låg kvar i kartongen. LYX!

Ok, jag fattar ju att allt inte var bättre förr, MEN visst sjutton har godisätandet nått nya höjder? Även bland vuxna. Idag finns knappt några gränser - 500 g i en påse, no problem! Plus läsk i jätteflaskor. Jag känner flera som alltid har läsk som måltidsdryck - jätteflaskor Cola och Fanta på bordet. Nåt annat vore otänkbart.

Himmel, nu låter jag som en mycket gammal moraltant och det hoppas jag innerligt att jag inte är. Jag ... reflekterar, om man så säger...!

 

[Fille]

Ändå har ju det här med godis eskalerat enormt under årens lopp, eller hur? När jag var liten (jag är född 1957 så det är väl snart 100 år sen...) existerade ju inte lösgodis i den utsträckning som det gör nu. Aldrig att man gick runt med skopa och fyllde en påse som man sen smällde i sig - maxintaget var Påskägget och det var extremt och slutade ofta med att jag kräktes.

Hemma hade min mamma en låda i diskbänken där hon förvarade familjens godis. En påse Hemkokta (såna där hårda röd-ochvitrandiga kuddar) räckte typ 2 veckor. Samma sak med fika. Mamma bakade jättegoda bull-längder, men då tog man EN smal skiva till fikat. Inte en decimeter och mera. Glass åt vi ibland på helgen - då hade vi ett sånt där litet paket som man kunde skära upp 4, 5 skivor ur. Lyckan var att få en ändbit som låg kvar i kartongen. LYX!

Ok, jag fattar ju att allt inte var bättre förr, MEN visst sjutton har godisätandet nått nya höjder? Även bland vuxna. Idag finns knappt några gränser - 500 g i en påse, no problem! Plus läsk i jätteflaskor. Jag känner flera som alltid har läsk som måltidsdryck - jätteflaskor Cola och Fanta på bordet. Nåt annat vore otänkbart.

Himmel, nu låter jag som en mycket gammal moraltant och det hoppas jag innerligt att jag inte är. Jag ... reflekterar, om man så säger...!

Godisätandet har ökat, antar jag, är ju bara att kolla på all fetma och forskning som finns kring det och att många dör i förtid... ann fernholm har skrivit en bok som jag gärna vill läsa, tror det heter typ ”det sötaste vi har”. Har bara sett klipp där hon pratat om socker och konsekvenser men låter väldigt vettigt!

 

[Teilani]

Godisätandet har ökat, antar jag, är ju bara att kolla på all fetma och forskning som finns kring det och att många dör i förtid... ann fernholm har skrivit en bok som jag gärna vill läsa, tror det heter typ ”det sötaste vi har”. Har bara sett klipp där hon pratat om socker och konsekvenser men låter väldigt vettigt!

En sak som @TinyWiny berörde är det där med godis eller snacks som belöning/tröst. Det tror jag är jätteviktigt att undvika. Jag tror vi är många som när vi har en dålig dag vill tröstäta, helst då sött eller fett.

Jag har verkligen tänkt på att inte försöka trösta barnet med en glass eller godisbit när han blivit ledsen. Kram och gos och kanske plåster och så pratar vi om det, men inte automatiskt nåt i munnen när man gråter.

 

[ako]

Lite svar på ditt inlägg och lite utsvävning men
Jag är en av de motbjudande föräldrarna!
I vårat fall har vi en snart 2,5 åring.
Och nej vi kommer inte neka honom äta godis på kalas tex. Men vi får ALLTID argumentera emot vårat val! Barnet är 2,5 år han ska inte äta godis de är helt onödigt! Han frågar inte efter bullar/ fika/ godis och är nöjd med grädde och bär. Men folk har sååå svårt att acceptera vårat val! Han har ätit socker (då i Form av glass) en gång som ettåring då vi var och hjälpte bekanta. Frun i huset sa att barnet kunde vara hemma inne med henne medans vi var ute och grejade när vi kommer in sitter han själv och äter medans hon satt mitt emot och tittade på! Fruktansvärt onödigt! Vi är inga föräldrar som ger honom ett smakprov på allt vi äter och ingen reagerar när vi inte ger honom en slurk vin märkligt nog

I takt med att han blir äldre förstår jag ju att han kommer vilja ha och kommer då givetvis få men som läget är nu frågar vi inte om han vill ha sådana saker och han frågar inte. Vi har alltid eget fika med till honom och är vi borta plockar vi upp fikat och frågar honom om han vill ha russin eller apelsin tex hittills har han varit nöjd! Men många gånger med buttra föräldrar då alla andra vuxna tjatar vill han inte ha saft då osv.
De finns inte en unge som dött av vatten till fikat och fika i form av frukt!

Framförallt så kan väll alla få göra som man själv vill? Om mitt barn väljer att leka med leksakerna som finns där vi är på besök istället för att fika tycker vi de är okej, de tycker sällan folk man är hos utan ska springa flera gånger och truga om han vill komma och fika..

Sorry Fille att jag klev in och stöde i din tråd men som svar på din fråga gör de som känns rätt för er

Så länge det funkar så tycker jag det är helt okej, det är ju ett så litet barn. Däremot tycker jag som sagt det är taskigt att neka när de börjar bli större och märker att kompisarna får något de inte får.

 

[westernsuzie]

Så funkar det absolut med riktigt små barn, säg kanske upp till tre, men sedan lär de definitivt känna av att dr blir negativt särbehandlade! Jag tror som sagt på att äta skapligt nyttigt i vardagen (eller supernyttigt om man nu vill det) men att inte göra som ovan beskrivits. Äter man nyttigt till vardags lär man inte bli fet eller få hål i tänderna av en fiskdammspåse på kompisens barnkalas...
jämförelsen med att se ett annat barn få godis i affären tycker jag inte är relevant. Självklart kan man inte få allt andra köper- det gäller ju inte bara sötsaker.

Jag håller med helt, när det är inom rimliga gränser. Men som sagt, den där fiskdammspåsen kan ju liksom råka komma någon extrem helg då vi t.ex. snackar påskägg med ett halvt kg godis per barn och dag fyra dagar i sträck (har absolut inträffat hos oss pga stor släkt och första barnbarnen som alla vill skämma bort...). I sådana fall har inte jag minsta problem att förklara för barnen att det är lite mycket godis för små barn och att vi lägger undan en (stor) del. Som sagt, man kan ju inte veta hur veckan i övrigt sett ut för just det barnet. Bara för att föräldrarna sätter stopp behöver de inte vara extrema på något sätt och jag tror det är långt ifrån det värsta som kan inträffa barn

 

[Ray]

Jag är rätt så tillåtande med sötsaker. Bjuder någon barnet så är det alltid ok. Jag tackar också ja till sötsaker.
Sen är jag inte så förtjust i kakor och dyl och inte läsk heller. Vi har aldrig sånt hemma om inte besök kommer.
Äldsta barnen är enormt förtjust i choklad just nu. Jag brukar hota med tandläkaren som säger att man bara äter godis på lördag... Fast ibland köper jag en liten chokladbit som överraskning mitt i veckan bara för att.
Tänker att det är ok att njuta av mat!
Lilla barnet har smakat glass. Allvarligt talat så är det mycket söt smak i frukt oxå! Russin eller godis är egentligen inte så stor skillnad.
Han är lika entusiastisk över fruktmos eller yoghurt.

 

[Elisha]

Mina barn är visserligen små, endast 2 resp 3 år så jag antar och hoppas att de flesta gör liknande som mig i dessa yngre åldrar. Svårare sen kanske, vad vet jag. Mina har aldrig nånsin fått eget godis, glass, fika öht. De kan få smaka enstaka bitar men då är de alltså bokstavligen enstaka bitar lösviktsgodis ibland. Aldrig mer än så!

 

[Rhinos]

Mina barn är visserligen små, endast 2 resp 3 år så jag antar och hoppas att de flesta gör liknande som mig i dessa yngre åldrar. Svårare sen kanske, vad vet jag. Mina har aldrig nånsin fått eget godis, glass, fika öht. De kan få smaka enstaka bitar men då är de alltså bokstavligen enstaka bitar lösviktsgodis ibland. Aldrig mer än så!

Min äldsta är 3 år och upplever det snarare ovanligt att barn i den åldern inte får eget fika. Sonen får ta vad han vill av det som bjuds vid fikat och har så fått sedan han själv uttryckt en vilja att göra så. Glass har han också fått. Hur gör ni när det bjuds på fika?

 

[Rhinos]

Ja för det signalerar fortfarande till barnet att ”det här är bra att äta och det där är dåligt”. Det skapar förbud och skeva uppfattningar helt enkelt.
Har man otur kan det även signalera ”andra barn kan äta godis, men inte du. Du behöver tänka på vad du äter”.
Bara grejen att på ett kalas tex uppmana barnet att äta medhavd frukt istället för tårtan som alla andra äter? Det är verkligen inte naturligt.

Barn snappar förövrigt upp vad som är önskvärt. I en sån här situation är det ju väldigt tydligs signaler om vilket val som föräldrarna anser vara korrekt.

Tack för informationen. Har aldrig sett det ur den synvinkeln innan. Jag håller med dig om att barn generellt bör få äta samma sak som alla andra äter. Jag skulle tycka det vore oerhört märkligt om jag och maken satt och åt bullar men enbart bjöd sonen på frukt.

 

[ako]

Jag håller med helt, när det är inom rimliga gränser. Men som sagt, den där fiskdammspåsen kan ju liksom råka komma någon extrem helg då vi t.ex. snackar påskägg med ett halvt kg godis per barn och dag fyra dagar i sträck (har absolut inträffat hos oss pga stor släkt och första barnbarnen som alla vill skämma bort...). I sådana fall har inte jag minsta problem att förklara för barnen att det är lite mycket godis för små barn och att vi lägger undan en (stor) del. Som sagt, man kan ju inte veta hur veckan i övrigt sett ut för just det barnet. Bara för att föräldrarna sätter stopp behöver de inte vara extrema på något sätt och jag tror det är långt ifrån det värsta som kan inträffa barn

Det du beskriver är ju knappast detsamma som att låta barnet lämna i från sig hela kalaspåsen det just fått på kompisens kalas. Typ varje gång - för att mamma har sockerfobi (ja det förekommer) eller få knapra på sina medhavda äppleklyftor av samma orsak när kompisarna firar med glassbomb. Visst kan man i vissa fall behöva begränsa. Och visst finns det värre saker i livet än en konfiskerad godispåse också, men nu handlade ju tråden om just godis och fika mm och inte om misshandel, mobbning eller kärlekslös uppväxt .

 

[ako]

Mina barn är visserligen små, endast 2 resp 3 år så jag antar och hoppas att de flesta gör liknande som mig i dessa yngre åldrar. Svårare sen kanske, vad vet jag. Mina har aldrig nånsin fått eget godis, glass, fika öht. De kan få smaka enstaka bitar men då är de alltså bokstavligen enstaka bitar lösviktsgodis ibland. Aldrig mer än så!

Ja du, det blir svårare sedan. Barnen växer och får egen både vilja och uppfattning om saker och lär inte tycka att ett par blåbär är ok kompensation när de vuxna käkar bullar

 

[ako]

Jag läste faktiskt helt nyligen att sockerkonsumtionen

Ändå har ju det här med godis eskalerat enormt under årens lopp, eller hur? När jag var liten (jag är född 1957 så det är väl snart 100 år sen...) existerade ju inte lösgodis i den utsträckning som det gör nu. Aldrig att man gick runt med skopa och fyllde en påse som man sen smällde i sig - maxintaget var Påskägget och det var extremt och slutade ofta med att jag kräktes.

Hemma hade min mamma en låda i diskbänken där hon förvarade familjens godis. En påse Hemkokta (såna där hårda röd-ochvitrandiga kuddar) räckte typ 2 veckor. Samma sak med fika. Mamma bakade jättegoda bull-längder, men då tog man EN smal skiva till fikat. Inte en decimeter och mera. Glass åt vi ibland på helgen - då hade vi ett sånt där litet paket som man kunde skära upp 4, 5 skivor ur. Lyckan var att få en ändbit som låg kvar i kartongen. LYX!

Ok, jag fattar ju att allt inte var bättre förr, MEN visst sjutton har godisätandet nått nya höjder? Även bland vuxna. Idag finns knappt några gränser - 500 g i en påse, no problem! Plus läsk i jätteflaskor. Jag känner flera som alltid har läsk som måltidsdryck - jätteflaskor Cola och Fanta på bordet. Nåt annat vore otänkbart.

Himmel, nu låter jag som en mycket gammal moraltant och det hoppas jag innerligt att jag inte är. Jag ... reflekterar, om man så säger...!

Jag läste faktiskt nyligen att de senaste två, tre åren har sockerkonsumtionen minskat för att innan varit stadigt på väg uppåt sedan typ 70-talet.
Själv känner jag inte någon som serverar läsk som måltidsdryck till vardags. Vatten eller mjölk eller möjligen någon gång måltidsdryck (mindre söt än saft i alla fall) verkar gälla hos alla jag känner.

 

[Pontevecchio]

Ändå har ju det här med godis eskalerat enormt under årens lopp, eller hur? När jag var liten (jag är född 1957 så det är väl snart 100 år sen...) existerade ju inte lösgodis i den utsträckning som det gör nu. Aldrig att man gick runt med skopa och fyllde en påse som man sen smällde i sig - maxintaget var Påskägget och det var extremt och slutade ofta med att jag kräktes.

Hemma hade min mamma en låda i diskbänken där hon förvarade familjens godis. En påse Hemkokta (såna där hårda röd-ochvitrandiga kuddar) räckte typ 2 veckor. Samma sak med fika. Mamma bakade jättegoda bull-längder, men då tog man EN smal skiva till fikat. Inte en decimeter och mera. Glass åt vi ibland på helgen - då hade vi ett sånt där litet paket som man kunde skära upp 4, 5 skivor ur. Lyckan var att få en ändbit som låg kvar i kartongen. LYX!

Ok, jag fattar ju att allt inte var bättre förr, MEN visst sjutton har godisätandet nått nya höjder? Även bland vuxna. Idag finns knappt några gränser - 500 g i en påse, no problem! Plus läsk i jätteflaskor. Jag känner flera som alltid har läsk som måltidsdryck - jätteflaskor Cola och Fanta på bordet. Nåt annat vore otänkbart.

Himmel, nu låter jag som en mycket gammal moraltant och det hoppas jag innerligt att jag inte är. Jag ... reflekterar, om man så säger...!

Mja jämfört med när jag växte upp (född tidigt 80tal) så är det en enorm nyttighetshets nu. Vi fick ju billys ihop med oboy och rostmackor. Mat lagad i micron var toppen. osv. Däremot fanns inte mc Donalds osv i lika stor utsträckning.

jag har som många andra svårt att vara chill runt föda. alldeles för många känslor inblandade vilket min väldigt smala sambo inte har. så jag försöker att inte blanda in känslor när det gäller sonen och mat. fokuserar på upplevelsen runtomkring för att distrahera även mig själv.

 

[Pontevecchio]

Vår son är 2,5 år. Glass äter han säkert varje vecka. Tårta och kaka på kalas. Chips typ vid nyår. Dricker inte läsk eller äter godis. För mig är inte socker/fett nån större skräck. Värre då med alla e-ämnen i godis osv. Plus ofta sätta i halsenrisk av godis.

 

[Rhinos]

Mja jämfört med när jag växte upp (född tidigt 80tal) så är det en enorm nyttighetshets nu. Vi fick ju billys ihop med oboy och rostmackor. Mat lagad i micron var toppen. osv. Däremot fanns inte mc Donalds osv i lika stor utsträckning.

jag har som många andra svårt att vara chill runt föda. alldeles för många känslor inblandade vilket min väldigt smala sambo inte har. så jag försöker att inte blanda in känslor när det gäller sonen och mat. fokuserar på upplevelsen runtomkring för att distrahera även mig själv.

Har samma erfarenhet av att vara uppväxt på 90-talet. Sockrade flingor med mjölk till frukost VARJE dag, oboy och ljust bröd till mellis efter skolan och läsk dracks varje helg.

 

[Lena Furberg]

Mja jämfört med när jag växte upp (född tidigt 80tal) så är det en enorm nyttighetshets nu. Vi fick ju billys ihop med oboy och rostmackor. Mat lagad i micron var toppen. osv. Däremot fanns inte mc Donalds osv i lika stor utsträckning.

jag har som många andra svårt att vara chill runt föda. alldeles för många känslor inblandade vilket min väldigt smala sambo inte har. så jag försöker att inte blanda in känslor när det gäller sonen och mat. fokuserar på upplevelsen runtomkring för att distrahera även mig själv.

Jamenvisst, samma här! Kalaspuffar eller Frostflingor till frukost hela min uppväxt....... Mycket limpa med ost. Nån micro existerade inte på den tiden (...) så all mat var hemlagad, tror aldrig vi åt färdigmat. Å andra sidan åt vi inte mycket godis om nu det är nån skillnad. En läsk fick vi dela på om det var nåt speciellt. Vrålfika gjorde vi nog aldrig, vad jag kan minnas. Jag tänker att mängderna av allt var mindre förr. Jag har t.ex. en brun fin porslinsskål som min mamma gjorde lasagne i, till familjen. Den lasagnen räckte till 4 personer och då blev det över till nästa dags lunch. Gör jag en likadan idag lovar jag att den knappt räcker till 3 (varav ett barn) och där blir inte en gnet över till imorgon! Jag väljer aldrig den skålen för den är för liten.....

 

[ako]

Har samma erfarenhet av att vara uppväxt på 90-talet. Sockrade flingor med mjölk till frukost VARJE dag, oboy och ljust bröd till mellis efter skolan och läsk dracks varje helg.

Mitt minne från åttiotalet också! Jag uppfattar det som att dagens föräldrar är mkt mer noggranna