Kvaddad

[Elo]

Det finns också tandkräm som skummar mindre (Zendium, Sensodyne) som kan vara 'behagligare' om man lätt triggar kräksreflexen. De skummar fortfarande, men mycket mycket mindre än 'traditionella' tandkrämer.

Det funkar också att borsta helt utan tandkräm, om det är vad som behövs.

 

[Lakritspuck]

Smyger in och tipsar om facebookgruppen Hyperemesis gravidarium Sverige. Finns massor med tips och människor med erfarenhet!

 

[Hedinn]

Det här kan bli lite rörigt, jag ber om ursäkt på förhand.

Jag och maken har en dotter på 1.5 år. Hon är det bästa som hänt oss och trots en otroligt tuff graviditet där jag kräktes dygnet runt från plus till förlossning så har jag varit lycklig och tacksam för henne varenda dag sedan jag plussade. Jag klagade inte ens när jag var gravid, för jag var så tacksam! Vår dotter har varit så älskad, ända sen vi vetat att hon fanns därinne.

Nu är jag gravid igen. Det var planerat men gick väldigt fort, så fort att vi inte riktigt hängde med. Och jag mår så fruktansvärt dåligt och jag fattar inte hur jag ska ta mig igenom det här. Jag kräks dygnet runt och medicinen hjälper inte. Jag är sjukskriven och ligger hemma hela dagarna så stilla jag bara kan för att inte kräkas. Och jag mår illa varenda sekund av varenda dag. Maken får dra ett oerhört tungt lass hemma och jag känner mig som världens sämsta jävla morsa .

Jag kan inte leka med dottern som vanligt, kan inte äta middag med dem på kvällarna, kan ingenting. Jag ligger mest men gör det jag kan från liggande (gosar, pussar, läser, leker i sängen/soffan). Men det känns så fruktansvärt och jag fattar inte hur jag ska kunna ha det såhär i sju månader till!? Jag hör hur dottern går runt och säger mammamammama och maken säger att mamma måste vila, hon mår inte så bra och det bara gör så ont i hjärtat alltsammans. Dessutom får maken göra ALLT - stressa för att hämta och lämna, laga mat, hjälpa mig när jag kräks, underhålla byta blöja gosa lirka etc etc med dotter.

Och ovanpå allt får jag dåligt samvete över bebisen i magen. Bebisen som inte är garanterad för vem vet om jag får missfall. Bebisen jag inte ens hinner tänka på eller oroa mig för eftersom jag mår så jävla kasst. Jag vet att jag har velat bli gravid och jag vet att jag nog är glad någonstans men det är som att det fysiska måendet i kombination med sorgen över att vara så dålig gentemot min dotter tar över så det finns ingen plats för nån glädje. Och jag får så otroligt dåligt samvete för allt.

Vet inte ens vad jag vill med tråden och nu gråter jag så nu slutar jag skriva.

Men fy vad tufft det låter. Men sju månader är trots allt kort tid sett till en livstid. Din dotter kommer kunna få massor med tid med dig efter graviditeten, och om några år kommer hon inte ens minnas det här.

Som ”jämförelse” har jag separerat med sonens pappa, flyttade för några veckor sen. Så har bara min son på halvtid och det händer absolut att han frågar efter pappa och pekar på dörren när han är här, då svarar jag att pappa inte är här, han är hemma hos sig, brukar komma ett litet ”uhuh” från sonen då och sen leker han vidare. Jag tror att sånt här är väldigt mycket jobbigare för oss föräldrar än det är för barnen, i alla fall i den åldern.

Med det sagt hoppas jag du kan få nåt som hjälper så du slipper må sådär hela graviditeten.

 

[Bexzor]

Kommer ihåg när det började denna graviditeten och jag snabbt märkte det var värre än sist, spenderade en dag med att försöka få kontakt med barnmorska för att få hjälp och nästan grät i telefon tills en vänlig själ skulle se till att få tag på barnmorskan jag hade sist som skulle ha bäst chans att få medicin utskrivet till mig utan besök (fanns inte på kartan att ta mig in den dagen, var själv hemma). Och när min barnmorska sen ringde och jag hörde den bekanta rösten som sa "Hej, jag hörde du hade det jobbigt, jag ska hjälpa dig" och den enorma lättnaden över att känna att någon förstod och skulle hjälpa, jag bara grät.

Mim erfarenhet är att man behöver få läkemedel mot illamåendet så fort som möjligt för att försöka motverka att bli uttorkad och orkeslös. Däremot är en del av sjukvårdspersonalen fortfarande restriktiva med att skriva ut läkemedel, och framför allt låg kännedom om att det finns flera olika läkemedel som kan funka.

 

[gulakatten]

Håller helt med, man måste genomgått det för att förstå hur fruktansvärt det är.
Skrattar lite för mig själv när människor säger att de mår illa på morgonen innan jobbet och vill bli sjukskrivna. För mig som både blivit inlagd för uttorkning, fått mängder av vätskedropp och provat en mängd olika läkemedel för att ens kunna behålla lite mat har i perioder fått kämpa med att bli sjukskriven. Förutom med sista barnet, för där var alla mina tidigare journaler till bra hjälp och insatser sattes in redan vid första kontakten med sjukvården.

Alltså jag försöker verkligen att inte döma någon för det är ingen tävling i vem som har det värst. MEN jag har förstått att ”tuff graviditet” betyder HELT olika saker för olika människor .

@Hedinn Tack för ditt fina inlägg .

@Elo och @Lakritspuck Tack för tandkräms- respektive facebookgrupptips!

Igår fick jag i mig lite middag som jag lyckades behålla och sen sov jag hela natten utan att vakna för att kräkas. Oerhört skönt! Är väldigt tacksam för den här tråden och alla svar som gjort att jag känt mig mindre ensam och som sansat mitt dåliga samvete. Tack alla!

 

[gulakatten]

En liten uppdatering.

Efter att ha fått en bra medicin som faktiskt funkar helt okej de flesta dagarna så blev jag snabbt mycket sämre i söndags natt. Två dygn av att inte få behålla något alls, och av att känna mig sjuk och döende i kroppen, gjorde att jag fick åka in och få dropp på gynakuten. Jag var ordentligt uttorkad och i svält enligt läkaren och hade även, visade det sig, covid. Jag kände mig bättre av droppet () och medicinen jag fick där men nu är jag hemma och genomsnorig och hostig vilket triggar illamåendet något enormt. Jag har ont i kroppen och är helt slut.

Så jag är fortsatt väldigt less och väldigt oduglig.

Jag är i vecka 14 nu. Så bara 18362816 veckor kvar på graviditeten.

 

[Sleepan]

En liten uppdatering.

Efter att ha fått en bra medicin som faktiskt funkar helt okej de flesta dagarna så blev jag snabbt mycket sämre i söndags natt. Två dygn av att inte få behålla något alls, och av att känna mig sjuk och döende i kroppen, gjorde att jag fick åka in och få dropp på gynakuten. Jag var ordentligt uttorkad och i svält enligt läkaren och hade även, visade det sig, covid. Jag kände mig bättre av droppet () och medicinen jag fick där men nu är jag hemma och genomsnorig och hostig vilket triggar illamåendet något enormt. Jag har ont i kroppen och är helt slut.

Så jag är fortsatt väldigt less och väldigt oduglig.

Jag är i vecka 14 nu. Så bara 18362816 veckor kvar på graviditeten.

Men kära du, vilken pärs!
Hoppas, hoppas du får må bättre snart!

 

[gulakatten]

Men kära du, vilken pärs!
Hoppas, hoppas du får må bättre snart!

Tack! Ja det suger verkligen, känner mig helt på botten. Men bara coviden ger med sig så behöver jag bara hantera illamåendet igen .

 

[Libbsticka]

Din stackare. Fy farao vad tufft du har det. Har inga råd att ge tyvärr. Bara sympatier

 

[gulakatten]

Din stackare. Fy farao vad tufft du har det. Har inga råd att ge tyvärr. Bara sympatier

Sympatier är värt jättemycket. Tack .

 

[Praefatio]

Åh fy fa-an vad jobbigt du har det Din stackare!

Apropå din dotter: jag var extremt trött under första trimestern med andra barnet. Alltså, på nivån att jag sov över 20 timmar per dygn och kroppen bokstavligt talat kändes som bly när jag var vaken. Det var fullkomligt vedervärdigt, obeskrivligt. Jag orkade PRECIS ta mig upp för att hjälpa sexåringen till skolan (fyra minuter bort…), släpa mig hem och krascha ner i sängen igen, sova hela skoldagen och sedan hämta, ge mellis, sätta på barnprogram och krascha ner i sängen bredvid barnprogramstittande barn. Då var jag så trött att jag nästan grät. Kunde inte röra en fena förrän morgonen därpå då det var samma visa igen. Min man fick ta hand om allt utom hämtning och lämning. Jag föll rakt ner i graviditetsdepression pga dåligt samvete mot mitt barn. Det var hemskt att vara mamman som bara sov och sov i över tre månader.

När bebisen var född, bara några månader senare med andra ord, så pratade äldsta och jag om det där. ”Kommer du ihåg i början när jag var gravid och bara sov hela dagarna?” Hon hade inget som helst minne av det. Inget alls. Då var hon ändå i skolåldern när det hände. Hon mindes bara att vi tittade på barnprogram tillsammans i sängen ibland och gosade väldigt mycket och att det var mysigt.

Det kommer inte gå någon nöd på din dotter, eller er relation Du ÄR ju där. Allt kommer bli okej.

 

[zassoo]

Nä fy sjutton vad tufft du har det har inga råd men hoppas att du får må bättre snart

 

[Blyger]

Håller tummarna att det går över.
Illamående är hemskt

 

[Guldaskig]

Vad tufft du har det! Så typiskt att du skulle få covid också, hoppas du frisknar till snabbt

 

[Madde_padde]

Jag mådde sådär riktigt jävla skit (inte alls som de som får ligga inne månader i sträck dock) med vår ettåringen, på inskrivningen var mina värden så dåliga att jag istället för att skrivas in fick åka till nästa sjukhus och få dropp. De gick lite upp och ner hela graviditeten. Första tiden låg lag i princip på soffan. Åt sen med spyhink bredvid då jag inte hann till toaletten. Hade tre olika mediciner vilket gjorde att de tillslut funkade okej och jag kunde jobba och fungera skapligt (kräktes kanske i snitt 3 gånger om dagen med mediciner) vecka 25 låg jag på -5 kg. För mig var räddningen när man fick dropp, när jag blivit uppvätskad kräktes jag lite mindre igen.

Hur som jag har kräkts överallt, stannat efter vägar och kräkts medans barnen suttit i bilen, kräkts på toaletten för jag rört mig för fort när jag skulle hjälpa de stora att borsta tänderna, kräkts när de kommit över till vår säng och sängen gungade, kräkts när jag skulle ta upp hundbajsen när barnen och jag varit ute och gått. Jag du förstår… stora barnet fyllde precis 6 och lilla 4 när jag blev gravid när vi pratar om de idag 14 månader senare kommer de inte ihåg att jag kräktes just nå lite som någon över skrev de enda som de pratar om var när jag låg på sjukhuset med slang i armen.

Kämpa på de kommer vända! Din dotter älskar dig precis som du är

 

[gulakatten]

Tack för alla snälla svar! Ni är så fina!

@Madde_padde Jag fixar tyvärr inte att läsa ditt inlägg på grund av det du beskriver . Så snälla, inga beskrivningar om att kräkas här inne, jag kan verkligen inte läsa det.

 

[Madde_padde]

Tack för alla snälla svar! Ni är så fina!

@Madde_padde Jag fixar tyvärr inte att läsa ditt inlägg på grund av det du beskriver . Så snälla, inga beskrivningar om att kräkas här inne, jag kan verkligen inte läsa det.

Sorry läs inte

 

[Mirre]

Gudars vad tufft du har det @gulakatten
Låter verkligen helt fruktansvärt. Lakritstuggummi sägs ha en lindrande effekt mot illamående, vet inte om det funkar dock. Har inte testat själv, bara hört att det kan hjälpa. Åksjukearmband finns det en del som använder också men det kanske du redan har testat? Hoppas verkligen du får må bättre snart!

 

[gulakatten]

Gudars vad tufft du har det @gulakatten
Låter verkligen helt fruktansvärt. Lakritstuggummi sägs ha en lindrande effekt mot illamående, vet inte om det funkar dock. Har inte testat själv, bara hört att det kan hjälpa. Åksjukearmband finns det en del som använder också men det kanske du redan har testat? Hoppas verkligen du får må bättre snart!

Tuggummi funkar inte alls tyvärr och åksjukearmband känner jag mig lite skeptisk till. Tack för sympati och tips dock .

 

[Aconite]

Det här kan bli lite rörigt, jag ber om ursäkt på förhand.

Jag och maken har en dotter på 1.5 år. Hon är det bästa som hänt oss och trots en otroligt tuff graviditet där jag kräktes dygnet runt från plus till förlossning så har jag varit lycklig och tacksam för henne varenda dag sedan jag plussade. Jag klagade inte ens när jag var gravid, för jag var så tacksam! Vår dotter har varit så älskad, ända sen vi vetat att hon fanns därinne.

Nu är jag gravid igen. Det var planerat men gick väldigt fort, så fort att vi inte riktigt hängde med. Och jag mår så fruktansvärt dåligt och jag fattar inte hur jag ska ta mig igenom det här. Jag kräks dygnet runt och medicinen hjälper inte. Jag är sjukskriven och ligger hemma hela dagarna så stilla jag bara kan för att inte kräkas. Och jag mår illa varenda sekund av varenda dag. Maken får dra ett oerhört tungt lass hemma och jag känner mig som världens sämsta jävla morsa .

Jag kan inte leka med dottern som vanligt, kan inte äta middag med dem på kvällarna, kan ingenting. Jag ligger mest men gör det jag kan från liggande (gosar, pussar, läser, leker i sängen/soffan). Men det känns så fruktansvärt och jag fattar inte hur jag ska kunna ha det såhär i sju månader till!? Jag hör hur dottern går runt och säger mammamammama och maken säger att mamma måste vila, hon mår inte så bra och det bara gör så ont i hjärtat alltsammans. Dessutom får maken göra ALLT - stressa för att hämta och lämna, laga mat, hjälpa mig när jag kräks, underhålla byta blöja gosa lirka etc etc med dotter.

Och ovanpå allt får jag dåligt samvete över bebisen i magen. Bebisen som inte är garanterad för vem vet om jag får missfall. Bebisen jag inte ens hinner tänka på eller oroa mig för eftersom jag mår så jävla kasst. Jag vet att jag har velat bli gravid och jag vet att jag nog är glad någonstans men det är som att det fysiska måendet i kombination med sorgen över att vara så dålig gentemot min dotter tar över så det finns ingen plats för nån glädje. Och jag får så otroligt dåligt samvete för allt.

Vet inte ens vad jag vill med tråden och nu gråter jag så nu slutar jag skriva.

Fy farao så tufft du har det hoppas och håller tummarna för att medicinen kan hjälpa lite när coviden försvunnit. Annars försöka ha en låg tröskel för att söka vård igen, finns kanske andra preparat och kombinationer att testa.

Sen med åksjukearmband så trycker de på akupressurpunkter. Min barnmorska på förlossningen berättade för övrigt att hon hade fått akupunktur mot graviditetsillamående med sista barnet. Då hade hon varit handikappad vid tidigare graviditeter men haft god effekt då av akupunktur.