Förlossningar

[Camilla Karlsson]

Sv: Förlossningar

Tack för alla fina berättelser, jag tycker faktiskt att det är lugnande att läsa dem .

Det jag har varit rädd för är att för ett par år sedan sa en barnmorska till mig att eftersom jag har ridit hela mitt liv kommer jag garanterat att spricka under en förlossning men det gjorde inget för det sydde dem ihop bara. Fint så.

Jag höll på att dö kändes det som, hatar sprutor och nålar och allt vad det heter. Är egentligen inte så rädd för själv värkarna i sig utan allting runt omkring. Bedövningarna i ryggen säger alla jag pratat med att de gör skitont och efterarbetet ska tydligen vara värst... och ja, som sagt man får höra så mycket

 

[ameo]

Sv: Förlossningar

Det jag har varit rädd för är att för ett par år sedan sa en barnmorska till mig att eftersom jag har ridit hela mitt liv kommer jag garanterat att spricka under en förlossning men det gjorde inget för det sydde dem ihop bara. Fint så.

De flesta av bukebesökarna är ju ryttare och bevisligen har många ändå haft lätta och komplikationsfria förlossningar ändå.
Visst är det bra med barnmorskor som skrämmer upp blivande mammor.... *INTE*

 

[miss_kala]

Sv: Förlossningar

Min förlossning blev inte riktigt som jag hade trott, då den slutade med akut kejsarsnitt. Jag hade liksom aldrig föreställt mig att det skulle bli så, och därför hoppade jag alltid över kapitlen som handlade om snitt i de otaliga böcker och tidningar jag läste under graviditeten.

Här är min berättelse, skriver av mina egna anteckningar som jag gjorde under tiden och precis efteråt!

*Lördag eftermiddag drar värkarna igång. Hanterbara fram tills vi lägger oss vid 01-tiden. Kan inte sova alls utan slumrar bara och väcks hela tiden av värkarna.
*Kl. 04 på söndag morgon - börjar med TENS, rätt jobbigt vid det laget. Hyfsat regelbundna värkar, ca 3-4 på 10 min.
*Vid 06-07 tar jag en alvedon och duschar, varpå värkarna avtar och jag får sova en stund vid 09-tiden.
*Halv 12 kommer slemproppen!
*Ringer förlossningen och de tycker att vi ska invänta mer regelbundna värkar.
*Jobbig natt igen, ont och rädd. Kliver upp vid 04, ledsen och trött.
*Bättre under måndagen, nästan smärtfri. Även natten bättre och får sova lite.
*Tisdag - också hyfsat. Mot kvällen tilltar värkarna igen med ungefär 10 min mellanrum. Tittar på film, men mot slutet kan jag inte koncentrera mig längre. Klockan är ca 01 och nu är det riktigt jobbigt, täta värkar som nästan går i varandra.
Ringer till förlossningen och de tycker att vi kan komma in.
*Packar i ordning och åker vid 03 onsdag morgon. Snöyra hela vägen. Har TENS-apparaten på i bilen men den nyps mest och hjälper nästan ingenting. Men tycker ändå att resan gick bra.
*Blir undersökt av en BM som inte faller mig riktigt i smaken. Glad att höra att hon går av sitt skift vid 07. Är öppen ca 3 cm. Har jobbiga värkar, mkt trött och less.
*Vilar fram tills skiftbytet, ingen sömn. Blir undersökt av gullig barnmorskestudent. Fortfarande öppen ca 3, ev 4 cm.
Mkt ont och vill bara få sova.
*Får morfinspruta av snäll BM. Känns bättre och får sova lite, men väcks ideligen av skrik från rummet bredvid under de ca 2 timmarna sprutan verkar. Dålig timing.. Peter får ligga på en saccosäck och sova, men sover ändå bättre än jag förstås.
*Nu är värkarna tillbaks igen, täta och onda. USKA kommer in med mat, men jag kan inte äta en enda tugga. Mår lite illa.. Peter får maten istället och jag får en energidrink.
*Blir undersökt av både student och BM och de är eniga om att nu är jag öppen 7, nästan 8 cm! Lättnad!
Jag konstaterar själv att nu är det ju för sent för epidural.
*Får bada, och det är jätteskönt och hjälper ganska bra en stund. Men snart börjar det bli för varmt och jag måste kliva ur. Bebisens hjärtljud har gått upp av värmen.
*Tar på mig sjukhusrock och sexiga nättrosor. Får lägga mig i sängen igen och prova lustgasen. Den hjälper inte så mycket, men det är skönt att ha nåt att hålla i och koncentrera sig på.
*Får akupunktur. Jag som är så spruträdd får nålar satta i huvudet, händerna, benen och fötterna. Känner mig avslappnad och går in i mig själv en stund.
*Värkarna tar i mer och jag tycker inte lustgasen hjälper, får nästan panik av att andas i masken.
*USKAn kommer in och börjar ta fram benstöden, och pratar om nån läkarundersökning. Jag och Peter ser ut som frågetecken! "Har dom inte sagt nåt? Jo läkaren vill ta ett blodprov från bebisen pga de höga hjärtljuden och då måste du ligga med benen i gynstöden."
Har tydligen lite feber också.
*Många människor i rummet nu och in kommer en manlig läkare. Onda värkar och undersökningen gör ont. Jag gråter och Peter håller om mig hårt, det känns tryggt.
*BM höjer lustgasen och nu tycker jag att den hjälper mer. Jag vill andas i den tills jag svimmar, men det får jag inte som tur är.
*Hör prat om värkstimulerande dropp pga värksvaghet. Enligt läkaren är jag inte öppen så mycket som tidigare konstaterats.
Läkaren tar blodprov från bebisen och jag hör honom säga i min lustgasdimma: "Den är ju flintskallig!" Oj, tänker jag, det var väl konstigt. Men snart inser han att det inte är ett huvud han ser, utan en rumpa. Och nu ser alla ut som frågetecken! Det är väl klart att stackarn inte har hår på rumpan!!
Känner en stor lättnad över att det nu blir kejsarsnitt istället. Har vid det laget ruggigt ont och är totalt slutkörd psykiskt.
*Får dropp i båda händerna + kateter i urinröret. Peter och en BM sätter på mig stödstrumpor. Byter till en annan, mycket skönare säng och blir nedrullad till operation. Där får jag syrgas i näsan, snygg mössa och blodtrycksmanchett som nästan klämmer av mig armen.. Peter får snygga gröna kläder och mössa han också.
*Narkosläkaren lägger ryggbedövning, och den gör inte ett dugg ont.
Den verkar desto snabbare! Känner hur en sockerdricka liksom sprider sig från under brösten och hela vägen ner i tårna.
Blir nypt i magen för att kontrollera att bedövningen tagit, och det känns att nån tar i mig men gör absolut inte ont.
*Sen tar det en liten stund, bök och stök ner i magen. Jag kämpar inombords med lite panikkänslor av att vara förlamad, men det går bra och nu känner jag bara glädje över att snart få se mitt barn!
*Bebisen kommer ut och Peter ställer sig upp och tar kort + filmar. En pojke säger läkaren. En pojke!! Han skriker genast och lyfts fram till mig. "ÅH vad fin du är!" utbrister jag. BM trycker honom emot mig lite och jag får blod på hakan. Sen går de + Peter iväg för att torka av och klippa navelsträngen.
*Peter och lilla pojken kommer tillbaks efter en stund och sitter hos mig. Det känns helt otroligt att det var den stora grabben som låg i min mage! De går iväg igen för att väga, mäta och klä på honom. Under resten av operationen (tar rätt lång tid att sy ihop såret igen) ligger jag nästan och sover, jätteskönt.
*Efteråt får jag ligga på uppvaket ett par timmar, tills jag börjar kunna röra benen igen. Peter och bebisen kommer och gör mig sällskap och jag får äntligen ha lillen hos mig.


Så här efteråt vet jag mycket väl att det var jobbigt, men jag kan inte minnas hur det kändes! Jag slapp visserligen krystdelen av förlossningen, men på ett sätt hade jag faktiskt velat uppleva den.
Så här 2 månader senare är jag nu fullt beredd att skaffa fler barn, även om det kommer dröja ett litet tag till. Det är mycket smärta, men under så kort tid egentligen. Och det är verkligen värt det, för nåt mer underbart än att få min son har jag aldrig upplevt! Han är helt fantastisk och alla rädslor jag haft tidigare om att inte kunna ta hand om ett barn blåstes bort nästan på en gång.
Hoppas min berättelse inte skrämmer upp nån. Jag upplevde förlossningen som segdragen, smärtsam, men hanterbar och med en tvist på slutet.

 

[Camilla Karlsson]

Sv: Förlossningar

Nej verkligen inte, det fick mig att fundera en väldans massa

 

[jerseyko]

Sv: Förlossningar

Det jag har hört, är att "tack vare" våra ridmuskler så försvåras förlossningen för vi är så starka. Men litar man på sin kropp så är musklerna snarare till en fördel.

Jag låg som sagt bara och slappnade av typ hela min förlossning och koncentrerade mig på att andas, jag var helt ledlös från axlarna och ner och BM var bra impad att jag var så cool.

Sen orkade jag inte vänta på bebisen längre så jag krysta 2 ggr och jag kan inte precis kalla de för jobbigt.


Min BM höll varma handdukar emot underlivet, det var otroligt skönt, innan så spände de och kändes lite som 1000 nålar men när hon höll handduken emot så försvann verkligen all smärta, otroligt skönt. När jag vart lite halvhög så tacka jag henne 10000 ggr ungefär sen kolla jag på sambon och börja gråta för jag tyckte så synd om honom

 

[Camilla Karlsson]

Sv: Förlossningar

Det jag har hört, är att "tack vare" våra ridmuskler så försvåras förlossningen för vi är så starka. Men litar man på sin kropp så är musklerna snarare till en fördel.

Jag låg som sagt bara och slappnade av typ hela min förlossning och koncentrerade mig på att andas, jag var helt ledlös från axlarna och ner och BM var bra impad att jag var så cool.

Sen orkade jag inte vänta på bebisen längre så jag krysta 2 ggr och jag kan inte precis kalla de för jobbigt.


Min BM höll varma handdukar emot underlivet, det var otroligt skönt, innan så spände de och kändes lite som 1000 nålar men när hon höll handduken emot så försvann verkligen all smärta, otroligt skönt. När jag vart lite halvhög så tacka jag henne 10000 ggr ungefär sen kolla jag på sambon och börja gråta för jag tyckte så synd om honom

Haha så du fick sköta både förlossningen och att trösta sambon

 

[jerseyko]

Sv: Förlossningar

Haha så du fick sköta både förlossningen och att trösta sambon

Han klappa mig på huvudet och sa att han mest tyckte synd om mig, då snyfta jag ännu mer och sa men du sitter ju bara där och kan inte göra nått Då trösta han mig med att han satt bra där och tyckte jag var duktig och skulle konsentrera mig på att föda barn istället för att tycka synd om honom.

Sen skällde Bm på mig också, jag var så rädd för att suga i för mkt lustgas så jag höll bort masken jätte långt mellan värkarn, där satt sambon. Och jag skulle sluta trycka upp masken i hans ansikte om jag ville att han skulle vara vaken när bebisen kom ut


Min förlossning var i alla fall väldigt lik min mammas förlossningar. Snabba och "smärtfria".


Kan ta lite om när syrran föddes, de åkte in för värkar och fosterhinnan kom före syrran, så först kom fosterhinnan med vattnet och och det är ju mkt rörligare än en bebisskalle och lixom "banade väg" och sen sprack hinnorna och i nästa värk kom syrran i full fart!


När jag var gravid så hittade jag bara alla hemska förlossningsberättelser men nu efteråt så ser jag nästan inga. Och av det som berättats här på buke så borde vi tagit död på myten att det blir svårare att föda barn om man är ryttare!

 

[Camilla Karlsson]

Sv: Förlossningar

Sen skällde Bm på mig också, jag var så rädd för att suga i för mkt lustgas så jag höll bort masken jätte långt mellan värkarn, där satt sambon. Och jag skulle sluta trycka upp masken i hans ansikte om jag ville att han skulle vara vaken när bebisen kom ut


gu va jag skrattade åt det där.


När jag var gravid så hittade jag bara alla hemska förlossningsberättelser men nu efteråt så ser jag nästan inga. Och av det som berättats här på buke så borde vi tagit död på myten att det blir svårare att föda barn om man är ryttare!

Ja och det är jag tacksam för . Jag blir faktiskt mer sugen på bebis nu.

 

[Spirit]

Sv: Förlossningar

Jag var livrädd för "normal" förlossning innan.
Under tiden som jag var gravid & ju närmare förlossningen jag kom så blev jag lugnare & blev inte alls rädd eller orolig när värkarna satte igång.

Nu var min förlossning ganska lätt & jag fick den bedövning jag ville ha. Jag när glad att jag genomgick en vanlig.
Konstigt nog var det en häftig upplevelse nu i efterhand. Även man kanske inte tyckte det under tiden då man låg & krystade för glatta livet.

Jag skulle lätt kunna föda fler barn. Nu kommer nästa bli med kejsarsnitt pga en tråkiga orsaker. (Finns en tråd om det som har hänt, skriver inte det här.)

Prata med en barnmorska & sök hjälp, dock så insåg jag att BM sällan berättar allt man egentligen vill veta för att man inte skall skrämmas.
Det är natruligt att föda barn, kvinnor har gjort det i hundratals år & vetenskapen går framåt hela tiden..

 

[jerseyko]

Sv: Förlossningar

Och tänk på alla djur! Inte får de någon bedövning och deras ungar är ibland inte speciellt små (kalvar/föl t.ex.)

 

[Tajger]

Sv: Förlossningar

Det jag har hört, är att "tack vare" våra ridmuskler så försvåras förlossningen för vi är så starka. Men litar man på sin kropp så är musklerna snarare till en fördel.

Det där tror jag är en allmänt spridd missuppfattning, t o m bland barnmorskor.
Jag har fyra barn, och första, vid 19 års ålder, var väl normal, vattnet gick, inga sammandragningar, kom igång efter några timmar och sen var det väl 5-6 timmars arbete. Ja, arbete är det, men inte så hemskt ont, hade nog föreställt mig värre.
Andra barnet, 9 år senare, tog 1,5 tim efter att vattnet gått, hade inga sammandragningar innan det.
Tredje hade jag fått i bilen om vi hade haft två kvarter längre, och fjärde tog nog trekvart, då åkte vi ändå in direkt jag började känna nåt! Det stod i journalen "en gosse framföddes med lätthet". Jaja, så himla lätt var det kanske inte, men fort gick det!

Och jag säger som nån annan sade: Hade det varit så jävligt hade varje familj bara haft ett barn!

Fast visst är det som min väninna sa när folk frågade henne om förlossningen "Det var roligare när han (sonen) kom in än när han skulle ut!"

 

[jerseyko]

Sv: Förlossningar

Jag tror faktiskt inte det spelar någon roll, antingen har man lätt att föda barn eller inte. Tror knappast de beror på om man aldrig sett en häst eller rider flera om dagen.

Men är man mer välträna doch har bättre kondis så borde man ju orka med mer vid en förlossning.

 

[vindvissla]

Sv: Förlossningar

Jag håller med dej där, det är mer så jävla hårt arbete, jag har nog aldrig någonsin tagit i så hårt förr. Jag grymtade och gormade just för att jag TOG I! Nu hade jag iofs bedövning, men ändå.

TS fråga din mamma hur hennes förlossning var. Det är inte helt ovanligt att sånt går i arv.

Det där med nålskräck.... jag är inte direkt rädd men epiduralnålen är inte liten... Men när man har så jävla ont så skiter man i det. Eller så slipper man ta den om man inte vill.

 

[Magendy]

Sv: Förlossningar

Jag var inte ett dugg oroligt inför min förlossning, var helt inställt på att föda vaginalt och hade inte ens en tanke på att det kunde sluta i akut snitt.

Den 14 juni (en vecka förtidigt) kl 00.00 vaknade jag av att jag hade regelbundna värkar, de gjorde inte så ont så jag kunde slumra till lite mellan dem.
När klockan började närma sig 03.00 började värkarna komma oftare med ca 5 minuters mellan rum och jag tyckte att det var dags att väcka min sambo som genast blev väldigt pigg och börjde klocka mina värkar.
Vid kl 05.00 ringde vi till förlossningen och dom sa att vi fick komma in när vi ville. Men jag ville avvakta lite eftersom här skulle det duschas och resväskan skulle packas. Duschade länge vilket var skönt eftersom det hjälpte mig att slappna av.
Min sambo gjorde iordning frukost som jag åt innan vi satte oss i bilden och började resan in mot förslossningen. Tar ca 20 min att köra och ett tag att hitta parkerings plats.
Vi kom in till förlossningen kl 07.30, hade inga förhoppningar om att få stanna kvar eftersom jag inte hade så ont och trodde själv att det skulle ta ett tag till. Men efter att de hade undersökt mig visade det sig att jag redan var öppen ca 7 cm. Eftersom jag inte visst om vattnet hade gott eller inte så satte de en elektrod på bebisens huvud för att mäta hjärtljud, dessutom fick jag en lite dosa på magen som visade när värkarna kom och hur kraftiga de var.
Vid kl 09.00 så hade jag inte öppnat mig nåt mer eller fått tätare värkar så då bestämde bm att jag skulle få värkstimulerande dropp.
Värkarna blev kraftigare och tätare hela tiden medans jag var uppe och gick med hjälp av ett gåbord. De höjde hela tiden droppet,men
när klockan närmade sig 14.00 och jag inte hade öppnat mig mera än vad jag var när jag kom in på morgonen började bm bli orolig. Hon klämde och kände på min mage men barnet hade inte kommit ner i bäckenet än så den tryckte inte på ordentligt. Då beslutade de sig för att kolla upp vad som var fel.
De kom in med ultraljuds maskinen och började göra ett ul på mig för att se så allt stämde men då uppmärkte man att barnet låg i säte.
Kockan 14.45 bestämdes det att jag skulle upp på operation och genomgå ett kejsarsnitt. På 2 sekunder sluta de med mitt värkstimulerande dropp och gav mig en spruta så mina värkar upphörde.
Klockan 14.45 rullades jag upp mot operationssalen och blev iordninggjord för operation. De satte kateter och började sätta bedövning. Allt gick jättesnabbt och min sambo fick gå och ta på sig fina gröna kläder. Han var med mig under hela snittet och kl 15.20 kom lilla Linnea ut genom min mage med rumpan först.
Jag fick se henne innan de gick ut i ett annat rum för att mäta, väga och klippa navelsträngen. Hennes pappa var med henne hela tiden och de satt även vid min sida medans de sydde ihop mig. När jag sen rullades ner på uppvaket gick min sambo med våran dotter ner till förlossningen där han klädde på henne.
Efter ett tag fick de komma med till mig på uppvaket där vi fick vara några timmar tillsammans.
När klockan närmade sig 19 fick vi äntligen komma in på vårat rum på bb. Linneas pappa fick vara kvar hos oss hela tiden vi var på bb. Det var han som bytte på henne och tog hand om henne första tiden på bb medans jag återhämtade mig.
Från det att det upptäcktes att Linnea låg i säte tills dess att hon förlöstes med snitt gick jättesnabbt och jag minns det mesta väldigt suddig. Mest pga min rädsla för att genomgå ett snitt men också för att det var väldigt omtumlande. Allt gick som tur va väldigt bra.
Så efter en lång dag på förlossningen kunde jag äntligen ringa min mamma som väntat hela dagen.
Först berättade jag att det hänt 2 saker.
Det första var att det blev snitt pga sätesbjudning.
Det andra var att det inte var en Emil utan en Linnea som kom ut.
Snacka om att alla var förvånade eftersom det enligt ul skulle vara en lite Emil i min magen

Hade kanske inte den bästa förlossningen men fick iaf min underbara dotter. Önskar bara att när man går på föräldra utbildning att de informera mer ang snitt. Kände mig väldigt bortkommen när de beslutade mitt snitt och tog ett tag att berbeta det efteråt. Men kommer snart påbörja bebisverkstaden igen så linnea får ett litet syskon. Hoppas på att kunna föda vaginalt denna gång, men annars så vet jag att snitt är helt ok det med.

//Elin

 

[jerseyko]

Sv: Förlossningar

satte de en elektrod på bebisens huvud för att mäta hjärtljud

De kom in med ultraljuds maskinen och började göra ett ul på mig för att se så allt stämde men då uppmärkte man att barnet låg i säte.

Stackars lilla Linnea att få en elektrod i rumpan!

 

[miss_kala]

Sv: Förlossningar

Erik blev ju stucken i rumpan t.o.m..!

 

[miss_kala]

Sv: Förlossningar

Vi fick lite liknande förlossningar du och jag!

 

[foxy_lejdy]

Sv: Förlossningar

Min förlossning blev vad man kanske skulle kunna kalla en mardrömsförlossning, fast jag tyckte inte det var så farligt faktiskt...

Jag hade bestämt mig innan att jag absolut inte skulle ta nån eda och kejsarsnitt fanns inte i min värld!
18 dagar över tiden tyckte inte min läkare att det var nån mening att vänta längre utan det beslutades om att jag skulle bli igångsatt...

Dag 1:
kl 8 på morgonen skrevs jag in, fick sen en gel som skulle börja lösa upp bäckenbotten, sprang runt på sjukhuset hela dan med lite mensvärk i magen, undersöktes på kvällen då det konstaterades att jag öppnat mig 2 cm.
Sov lungt på natten.

Dag 2:
Ny gel lades på morgonen.
Undersöktes på eftermiddagen och hade inte öppnat mig mer, så då spräckte de fosterhinnorna så vattnet gick, jag hade inga värkar alls... Ställde mig i duschen ett tag sen sattes värkstimulerande dropp. Låg i sängen och glodde på tv hela kvällen tog 2 alvedon när värkarna blev lite intensivare.
Undersöktes igen vid midnatt och hade inte öppnat mig nåt mer så då stängde de av droppet till morgonen efter så jag skulle få sova lite...

Dag 3:
Tog 2 alvedon runt 6 på morgonen och samtidigt startade de det värkstimulerande droppet igen, gick bra tills 12 på dan, då fick jag lustgas, hjälpte ett tag men sen gjorde den ingen nytta. Vid 3 hade jag riktigt ont och hade fortfarande inte öppnat mig nåt mer, läkaren frågade om jag kunde tänka mig att prova eda eftersom det tagit så lång tid. Gick med på detta, UNDERBART! Blev helt smärtfri!
Jag hade börjat få feber under dagen och dessutom öppnade jag mig ingenting så till sist sa min läkare att min lilla dotter nog skulle bli tvungen att ta nödutgången ut. Det blev ett akut kejsarsnitt vid 6 på kvällen.

Snittet gick fort och gjorde inte särskilt ont, det var en himla skum känsla bara med EDAn eftersom man kände när de tvättade magen och så, men man kände ingen kyla eller smärta.
Jag fick se min underbara dotter innan min mamma gick med och tvättade och klädde på henne.
Den stackars killen som hade hand om uppvaket höll nog på att bli galen på mig eftersom jag ville upp till min dotter, dessutom var jag lite putt över att ha missat den där goa mackan alla pratar om att man får efter förlossningen. Jag fick ligga på uppvaket en stund eftersom jag hade ganska hög feber och skakade en del...
Jag låg och försökte att inte skaka och tjatade om att min dotter kanske kunde få komma till mig om nu jag var tvungen att vara kvar en stund.
Så efter en timma fick min dotter komma ner till mig, låg och gosade med henne tills jag fick komma upp på bb.

Morgonen efter stramade det ordentligt i magen så då fick jag en morfinspruta så jag kunde kliva in i duschen, så 12 timmar efter snittet var jag på benen igen.
Var tvungen att vara kvar i ett och ett halft dygn eftersom jag blev snittad oc sen fick jag åka tillbaka när min dotter var tre dygn för läkarundersökning.
Jag åt alvedon i en vecka efter snittet men pysslade hemma som vanligt.

Nu är Celia 6 månader snart.. Tiden går fort...

 

[Magendy]

Sv: Förlossningar

Stackars lilla Linnea att få en elektrod i rumpan!

Istället för ett litet rött märke på huvudet fick hon ett på baken

 

[Magendy]

Sv: Förlossningar

Vi fick lite liknande förlossningar du och jag!

Våra förlossningar var väldigt lika. Skönt att läsa att "andra" har varit med om samma sak.

Hoppas att vid nästa grav få göra fler ul så man säkert vet vilket håll bebis ligger åt

//Elin