FÖrlossningen

[Blixtra]

Ni som ska föda eller har fött barn. Har ni satt er in i allt runt en förlossning och förberett er mentalt? Alla säger att man ska göra det. Jag tycker dock att det är jobbigt att läsa om det, vill helst tränga undan den tanken tills det är dags. Men de som gör så mår tydligen sämst i vid en förlossning då de är så oförberedda på vad som komma skall!

Hur gör ni? Tipps och råd .

 

[Jamtland]

Sv: FÖrlossningen

Jag (med mina inte alltför smickrande jämförelser) anser mig vara rätt så förberedd efter att ha assisterat ett gäng olika slags djur vid förlossningar. Tror inte att man kan "förbereda" sig på smärtan eller känslan, men att veta rätt teoretiskt vad som händer tror jag underlättar. Det lär ju visa sig om jag har rätt...

Jenny

 

[Snurrfian]

Sv: FÖrlossningen

För mig var det bra att ha koll på de olika stadierna så jag visste ungefär vad som hände. Att det sen inte gick riktigt enligt böckerna gjorde mindre... Samma sak att ha hört talas om olika smärtlindring, vad de göra och hur de fungerar tyckte jag oxå var bra. Jag läste även om snitt vilket visade sig vara bra då det blev akutsnitt i slutändan...
Att bara skjuta undan tankarna på förlossningen tror jag är mindre bra och kan skapa en viss oro när man väl är där.

Den här gången funderar jag mindre på det hela, även om jag just nu "oroar" mig för att det kommer att bli ett vändingsförsök som jag tycker låter mindre roligt...

 

[Magdalena]

Sv: FÖrlossningen

Det kan nog vara bra att läsa på lite om de olika faserna och vad man har för val på smärtlindring osv. Men räkna inte med att du kommer ihåg allt när du väl ligger där

Något som jag kan upplysa om som jag inte trodde på (dumt nog) var att om man badar så hjälper det OTROLIGT mycket, så pass mycket att man inte är förberedd på smärtan när man kommer upp ur badet...

 

[Basilika]

Sv: FÖrlossningen

Jag gjorde det inför första, var paniskt skräckslagen och gick i auroraterapi där jag fick läget förklarat för mig.

 

[paradiset]

Sv: FÖrlossningen

Jag läste allt jag kom över om allt, graviditeten ,förlossning amning osv. Hade oxå en toppen förlossning om än snabb och minst sagt överrupmlande intensiv :smirk: Men låg ju inne veckan innan för preeklmapsi så miljön var välkänd (gjorde nog MYCKET!) + att min mamma jobbar där och jag har lussat som barn där varje år så ....jag var så kolugn man kunde vara och bara andades och därför gick allt oxå på 3 timmar (förstföderska) Så ett besök på förlossningen innan är inte fel alls

 

[prinsessfeminist]

Sv: FÖrlossningen

Jag förberedde mig inte alls inför första barnets förlossning. Jag räknade iskallt med att det "är väl ingenting - folk skaffar ju fler".

Jag fick panik och var redo att hoppa ut genom fönstret på förlossningen...

Så - även om jag inte tycker att du skall lyssna på skräckhistorier (för de gör en bara orolig) så kan det vara bra att ändå ta reda på hur de olika faserna går till etc.

Men veta hur det känns, det går inte. Man kommer inte ens ihåg hur det kändes efteråt. I alla fall inte jag.

 

[ameo]

Sv: FÖrlossningen

Något som JAG tycker man bör TA MED i sina förlossningsförberedelser är åtminstone en tanke på att det faktiskt kan sluta med kejsarsnitt.
Det är tyvärr vanligt att tjejer/kvinnor känner sig snuvade på sin förlossning och/eller har svårt för att knyta an till barnet efter ett akut eller urakut snitt. EN orsak till det är att man vet alldeles för lite om snitt. När man läser om förlossningar så an det stå sida upp och sida ner om olika bedövningar, ställningar mm, mm. Sen står det tre rader om kejsarsnitt, att det kan bli det ibland. PUNKT.
Jag letade som en gris om info om kejsarsnitt innan jag gjorde mitt första. Och till sist hittade jag Kejsarsnittsboken som gav mig ALL information jag behövde! (jag hittade den på biblioteket )

Och kom ihåg, ett kejsarsnitt är OCKSÅ en förlossning!

 

[anhe]

Sv: FÖrlossningen

Jag var påläst (som många andra) om de olika stadierna, olika smärtlindringar osv innan första, det tror jag är bra, så man är lite beredd på vad som händer, i vilken ordning osv. Sen, att förbereda sig på hur man reagerar på smärtan, det var för mig i alla fall helt omöjligt. Det får man ta när man är mitt upp i det. Till den här gången så försöker jag så länge som möjligt förtränga vad det är jag snart ska uppleva (jag minns hur obehagligt ont det gjorde under delar av förlossningen), fokuserar bara på det roliga efteråt, när allt är klart, ser förlossningen som ett relativt kortvarigt mellanspel mot en söt bebis och ett nytt liv.

Men för min del så är något av det värsta jag vet att se förlossningsfilmer, läsa går bra, men se filmer, usch vilket avskräckande fenomen. Inte har jag ändrat uppfattning efter att själv varit med om en förlossning (som gick väldigt bra). Upplevelsen av smärta när man själv har den, är så olik hur ont det ser ut att göra när man ser någon på teve. Jag upplevde själv förloppet som sammantaget mycket mer positivt, på film får jag en negativ bild av förloppet, som en enda lång räcka timmar av olidlig smärta, inte alls som min verklighet.

 

[Blixtra]

Sv: FÖrlossningen

Jag kan inte heller se film om förlossning, läsa går dock bättre! Gillar inte bilden av flåsiga (stackars) kvinnor i smärta, med stora boobisar hängande utanför tröjan, medans de skriker andas och slåss, samtidigt som de ska vresa med bena isär. Undrar när vi ska bli utsatta för uppfläkta män, med skrumpen pung, blekfeta och håriga, svettiga för att de fått pungbråck eller what ever !

Det är hur naturligt som helst men det räcker väl om de närmast berörda få titta på, vi andra kan väll nöja oss med litteraturen?

Jag tycker iof. att mycket är ovärdigt, att se en häst segna ner när den blir avlivad, då hästen för mig är ett krafftfullt djur med mycket själ osv gör att min sambo fått hjälpa till när nödslakten kommit och knackat på dörren.

Är jag knäpp?

 

[Magdalena]

Sv: FÖrlossningen

Min kompis tyckte jag var knäpp som tyckte tjejerna på filmen inte alls verkade ha så ont som jag föreställt mig... kanske är det jag som är knäpp, för jag tyckte inte det såg ut som nånting.

 

[Arabizar]

Sv: FÖrlossningen

lite innan första förlossningen,men efter den har jag låtit bli att tänka för mkt på det,ont gör det och ut kommer dom små liven hur som helst

 

[Blixtra]

Sv: FÖrlossningen

Min kompis tyckte jag var knäpp som tyckte tjejerna på filmen inte alls verkade ha så ont som jag föreställt mig... kanske är det jag som är knäpp, för jag tyckte inte det såg ut som nånting.

Vi i väst är rätt hemmade läste jag i GP (?) häromdagen, vi lever inte ut vår smärta till 100% vid en förlossning. HADE vi gjort det hade nog ingen velat visa detta på tv !

Läste i samma artikel att tror det var i Thailand (kan varit Hawaii), där får kvinnorna lära sig att det är mycket fult och skammfullt att visa smärta/känslor etc. Så det måste vara knäpptysta under förlossningen, annars drar hon vanära över sig och hela sin familj och släkt. Förmodligen någon fet karl som tyckte det var jobbigt att lyssna på högljudda kvinnor som kommit på den lysande ideèn !

Framför mer utfall under förlossningen !

 

[paradiset]

Sv: FÖrlossningen

Och i vissa kulturer, tex muslimer så klagar kvinnorna så högt de kan för då får de lov bli ompysslade lite extra :smirk: Jag skrek inte, inte för att jag är hämmad men jag är inte den typen helt enkelt. Är väldigt lugn och tålmodig och smärttålig av mig men tog ändå EDA, varför lida i onödan liksom

 

[Snagget]

Sv: FÖrlossningen

Man kan ju alltid lyssna på kompisar och bekanta som fått barn, det är otroligt olika hur alla upplever sin förlossning.
Mina förlossningar har aldrig blivit som jag tänkt varken med bedövning eller annat.
Man tänkte att: så och så ska jag göra eller vill ha det.
Men insåg ganska snart under förlossningen att det inte skulle bli någonting av det jag hade tänkt mej.
Behöver du skrika och leva rövare så gör det, vad ska dom göra! Kasta ut dej..........!!! Nej!
Hoppas du får en bra förlossning och att allt går bra!!

 

[Dito]

Sv: FÖrlossningen

Fick barn för två och en halv vecka sedan. Gick över en vecka och var rätt trött på det hela. Hade inte satt mig in särskilt mycket i hur förlossningen skulle gå till utan kände mest att det blir som det blir. Kan inte göra så mycket ändå. Var dock något insatt i de olika smärtlindringarna och jag skrev in i journalen att jag ville veta innan det var för sent att få ryggbedövningen.

Själva förlossningen var något som jag aldrig skulle kunnat föreställa mig. Det drog ut på tiden och jag fick värkstimulerande, de fick peta hål på fosterhinnan för vattnet hade inte gått, barnet hade bajsat i vattnet, jag hade ryggbedövning men ont ändå, jag fick feber och var helt utmattad, barnet var stort och fick tas med sugklocka, barnet hade svalt fostervatten och blev dålig med feber, hög andningsfrekvens och hög sänka. Vi blev inlagda... Flickan mår bra idag och har inga men efter den tuffa starten.

Hoppas jag inte skrämde dig nu men detta räknades som en helt vanlig förlossning. Knappast i mina ögon...

 

[Blixtra]

Sv: FÖrlossningen

Ingen fara du skrämde mig inte, jag är isntälld på det absolut värsta av dte värstaste , så det kanske bara kan bli bättre.....

 

[Vildvittra]

Sv: FÖrlossningen

Jag har äntligen fått min tvåa efter 17 dagar (som jag skrivit om i en klagotråd om överburenhet) och jag måste säga att det är intressant hur detta med graviditeter och förlossningar är, för ingen är den andra lik. Jag hade förberett mig ganska mycket (tyckte jag) med ettan och läst en hel del, varit på föräldrautb, tittat på filmer där (och jag tycker precis som Magdalena att folk i dessa filmer aldrig verkar ha ett dugg ont, typ det där fixar man ju hur lätt som helst... men de kan väl inte ta med de värsta vrålarna för då skulle ju landets alla gravida få total panik antar jag).

Ändå var jag nog inte alls förberedd på hur ont och jobbigt det var. Min första förlossning tog 20 timmar på BB och då hade jag varit hemma ett dygn med värkar innan också. Den var helt enkelt skitjobbig. Så därför hade jag verkligen förberett mig på att förlossning nr. 2 skulle vara lika jobbig (för det sa ju "alla" dessutom). Så först gick jag över 17 dagar och var superdeppig för det och skulle bli igångsatt vilken dag som helst när det helt plötsligt satte igång själv kl. 00.30. Kl. 05 var vi inne på BB eftersom jag inte vågade vänta längre, kände liksom på mig på ett annat sätt och kände också igen värkarnas styrka, och kl 06.30 är min lilla dotter född!! 1,5 h på förlossningen alltså, ingen bedövning hanns med alls och det var TOTALT annorlunda än förra gången.

Så nu känner jag på nåt sätt att det inte går att förbereda sig för en förlossning innan man har varit med om några stycken :smirk: , he he, nejdå men denna senaste var trots smärtan så fantastisk att jag genast omvärderade mitt tidigare beslut om att två barn nog räcker...

Några tips från mig är; läs på och prata med folk, men fundera lite själv på hur du brukar fungera. Tex om du är extremt lättdrogad (som jag) och lätt mår illa tex när du är full, då kanske du ska ta det väldigt försiktigt med morfinpreparat och lustgas. Om du är av det "tuffare" slaget kanske du klarar dig med hjälp av andning, TENS-apparat, bad/dusch (mycket effektivare än man tror!!), om du är mycket smärtkänslig ställ in dig på att du vill ha EDA tex. Men många saker beror också på hur fort det går och hur trött man är tycker jag. Tar det väldigt lång tid då blir man så trött och uppgiven att man vill ha allt som finns, åtminstone jag.

Lycka till!

Vildvittra

 

[Natali]

Sv: FÖrlossningen

När jag var gravid för 3 år sedan så läste jag allt jag kunde komma över av böcker, så som ammning, att byta blöja, födsel, fostrets olika stadier etc. Jag gick över 1 vecka och började att "förbereda" mig mer mentalt - när vattnet väl gick hemma på natten så började jag att få "panik" - nu var det dags att bli mamma lixom. Jag var orolig för att min son var väldigt stor och jag är en liten tjej, jag tänkte på akut kejsarsnitt etc.

När det väl var dags att föda så började problemerna - min kropp reagerade inte på att jag skulle föda - jag fick ett dropp i armen som skulle hjälpa mig med sammandragningarna (full styrka) och ända så klarade jag inte av att föda - jag fick inget smärtstillande då barnmorskan menade att det var för sent - det kom in fler ocg fler barnmorskor, den ena la sig på min mage, den andra stod och tog pulsen på mig och min son, den andra stod och snackade i bakgrunden om vad dom skulle göra nu.

Efter att jag hade provat i 5 timmar ca - så kom dom fram till att dra ut min son med en sugkopp (under dem 5 timmarna så hade jag gått runt i rummet och provat att föda i alla olika ställningar som man kan tänka sig - jag var t o m påväg hem och ville ta det hela nästa dag).

Jaha, då var det dags med sugkopp och då gick det fort - jag fick en underbar och stor son och tänkte inte alls på att nu skulle dom sy ihopa mig.

Nu hade jag med min man under hela födselen, hade jag inte haft det så vet jag inte vad jag hade gjort - och jag som trodde att jag var förberedd på det hela :smirk:

Jag tror att man aldrig kan vara helt förberedd på det som skall hända, men önskar dig lycka till nu

 

[Xeline]

Sv: FÖrlossningen

Jag tycker att ett stort problem är att under graviditeten är allt så sjukt fokuserat på förlossningen. FÖrlossningen är en piss i Siljan, sen skall man ha ett barn.....det är nånting man borde försäka förbereda sig mentalt för.