Försök att avliva myterna......

[emelieMadicken]

Sv: Försök att avliva myterna......

Intresset för hästar och ridning är ju något som förenas oss. Det ska ju inte splittra oss tycker jag.

 

[flashlight]

Sv: Försök att avliva myterna......

Jag hinner inte svara mer än att ja precis, ja det tycks vara olika mål.

Men det som hävdas är att det är samma mål, det är det som komplicerar det hela. Sa man att målet är ridning som tex BB visar så fine! Man kallar rörelserna samma men det är något helt annat, visst, lite förvirrande kanske men helt ok för mej.

 

[Totola]

Sv: Försök att avliva myterna......

Du kan vara hur ädel som helst i din tanke, kommer det ut som ett påhopp eller ett försök att pracka på någon sin åsikt, då faller det = kommer inte gå fram på rätt sätt.

Brukar du skriva till westernryttare också hur illa de rider sina hästar och hur de borde rida? Är du lika ihärdig där?

 

[flashlight]

Sv: Försök att avliva myterna......

Du opponerar dig alltså på hur du tolkar en hel person via skrivet ord på nätet, på folks defenitioner, och på att folk inte lever upp till dina krav. Den diskussionen kommer vi långt med... Hmm.

Det här typiskt exempel på vad som till slut leder till stängda trådar. Du bemöter inte med ett ord sakfrågorna, du talar om något helt annat. HUr ska man då få en vettig diskussion Vad har du att säga om sakfrågorna?

 

[Totola]

Sv: Försök att avliva myterna......

Hur kan jag bemöta ord med sakfrågor när den jag skrev inläggen till tydligt och klart skrivit att denne inte kommer acceptera ett svar från mig? För att jag inte svarar ur biomekanisk aspekt, och som jag tolkat det - inte utifrån "den enda sanningen".

Det är sånt som gör att jag ifrågasätter varför man lägger sig in i diskussionen öht.

Inte ens om vi är överens kommer vi kunna vara överens, då följer ett inlägg i stil med:
Du tror att du menar samma sak, men det gör du inte, för du vet inte tillräckligt.

Sure, man behöver inte diskutera med just mig om man nu tycker att jag är under dennes nivå, men när man går in och dissar ett helt forum eller en hel skara tillhörande en ridstil - varför då ens gå in i en sån tråd?

Man kan skylla det på sitt nobla syfte att hindra spridning av falsk information. Problemet är att det inte finns EN sanning när det kommer till hästar och ridning. Vare sig det är pga okunskap eller en smaksak som folk upplever olika sanningar.
Och även om det hade funnits det så hör det till vanligt folkvett (och pedagogik, vilket vissa är så inne på borde finnas inom hästvärlden - vad är då buke?) att man inte försöker predika sina åsikter så högljutt att det blir som att man vill banka in info även till folk som inte vill/kan ta till sig informationen.

 

[flashlight]

Sv: Försök att avliva myterna......

Problemet är att det inte finns EN sanning när det kommer till hästar och ridning. Vare sig det är pga okunskap eller en smaksak som folk upplever olika sanningar

Det där går ju inte ens att bemöta. Vad folk kan "uppleva" är kanske det minst intressanta för vad som är vad inom ridning. Man kan tycka att det känns bra och tro att det därför är bra, men hästen är trots det egentligen rent objektivt inte ens någotsånär i balans eller jämn, vad är sanningen då fakta om hur hästen arbetar är fakta det går inte att prata bort som man vill göra här.

Det kan man undivka att lära sej något om och tro att det bara handlar om tycke och smak men så enkelt är det ju inte, faktiskt.

 

[bigganl]

Sv: Försök att avliva myterna......

Framförallt så måste det finnas en förmåga till anpassning och mångfald i arbetet. Hästar och ryttare ÄR olika, det som funkat klockrent på häst A och häst B kan fungera katastrof på häst C, och då är det ju bara dumt att sitta och propsa på att det minsann ska fungera på häst C också.
Det handlar inte om slutresultatet utan om vägen dit. Och det är vägen dit man ofta opponerar sig emot (andra metoder), eller vad man kanske ser på vägen som ekipaget ännu inte uppnått, upplever jag, inte slutresultatet.[/

klokt skrivet!!

 

[bigganl]

Sv: Försök att avliva myterna......

Vill bara tillägga att det är ju ingenting personligt riktat mot dig.
Jag är bara trött på de som förstör helt i onödan och de som inte gör det ska ju inte ta åt sig.
Att diskutera är roligt, men en givande diskussion kan det bara bli om alla respekterar varandra och bemödar sig med att läsa och åtminstonde försöka förstå vad som står. (förstår man inte kan man ju be om ytterligare förklaring också)

 

[bigganl]

Sv: Försök att avliva myterna......

tack för uppmuntrande stöd. Roligt att se att det är flera med samma tankebanor.

 

[bigganl]

Sv: Försök att avliva myterna......

nej ingen myt kommer avlivas här - ni som skriver här befäster myten om okunskap

Det är ju precis det jag vill åt, att befästa och sprida okunskapen som om det vore en sanning.
Om myten avlivas för någon får vi kanske inte veta här, men det är säkert en och annan som tänker till.

Om man inte vet att piaff är svår Dressyr och dessutom inte ser spänning så visar man på okunskap[/QUOTE
javisst. Men vad i hela friden har det med den här tråden att göra??

 

[bigganl]

Sv: Försök att avliva myterna......

Jag är faktiskt förvånad över dina inlägg, för jag märker ju att du har valt att inte alls se vad som finns runt dig. Jag älskar också dressyr o har turen att ha en häst som jag älskar över allt annat och tycker det är roligt att jobba med.

Då har vi ändå någonting gemensamt. Vad är det jag inte ser menar du?

Jag försöker rida så bra jag förmår, jag kämpar hela tiden med min sits o inverkan o gläder mig åt att hästen stärker sig och utvecklas hela tiden.

Det låter ju bara positivt.

MEN, jag blundar inte för och förnekar att det finns förbaskat mycket dålig ridning runt omkring. Jag skulle aldrig i livet försvara all dressyrridning med näbbar och klor. Jag är fullt medveten om att det förekommer dålig ridning och att det finns en hel del sopor rent ut sagt till dressyrtränare. Jag skulle t.ex. välkomna en diskussion om dressyrtränarnas roll och utbildning.

Vi är helt överens om detta.

Och för mig är det som sagt helknas att säga att "konsten sitter i betraktarens öga" när det gäller levande varelser. Hästen är häst oavsett ryttarens inriktning, och den behöver samma typ av arbete för att må bra. Det finns inga genvägar. Oavsett om man tänker ägna sig åt klassisk dressyr eller AR eller hoppning eller uteritter.

Vi är helt överens om detta också.

Jag blir också otroligt irriterad när man gång på gång på gång på gång läser inlägg här av typen "inom AR anser att man att dressyren är för hästen till skillnad från inom VD". Var i helsefyr får man detta ifrån???

Det låter värre än det är. Inom tävlingsdressyren vill man tävla och har tydliga mål för detta. Man får då leta efter en häst som är lämplig för detta. Inom AR vill ju de flesta inte tävla. Man tar då den häst man har och tränar efter hästens förutsättningar på bästa möjliga vis för att hästen ska ha hög ridbarhet, bli stark, hållbar och gymnastiserad.
I det första fallet skaffar man alltså en häst för att rida dressyr med och i andra fallet har men en häst och tränar efter dess förutsättningar.
Tävlingsmålet gör skillnad, men det betyder ju inte att det ena är bättre än det andra utan mer att man trivs med den ena eller det andra.

Tror AR-frälsta verkligen att man inte bryr sig ett skvatt om hur hästen mår bara för att man inte ägnar sig åt AR?

Nej verkligen inte. Jag i både tävlingsdressyren och AR och det går alldeles utmärkt att vara i båda världarna.
Det är ju mycket det jag menar: Att likheterna är mycket större än skillnaderna.

 

[bigganl]

Sv: Försök att avliva myterna......

Och vem har monopol på sanningen? jag använder inte så högtravande ord - jag hänvisar till utomstående källa, och det finns flera och den som är intresserad av ridning på riktigt kan kolla desssa och bilda sig en egen uppfattning

Kan bara hålla med.

 

[Solis]

Sv: Försök att avliva myterna......

Hur menar du med att det inte finns en sanning? För mig är alla hästar just hästar, de är byggda på samma sätt och det är tämligen väl utrett hur deras kroppar ser ut och vilket arbete de behöver för att må bra och utsättas för så lite slitage som möjligt. Steg 1 är att hästen är i balans, det är det absolut första man behöver uppnå med sin unga häst eller den oridna travaren eller vad det nu är. Sedan ligger svårigheten i behålla balansen när man ökar kraven, förstås, och det är ingen baggis alla gånger... Sedan skiljer det givetvis hur man rider häst A och häst B, det är vi väl alla överens om. Hästar är individer, någon behöver ridas i ett lugnt tempo för att slappna av, någon behöver ett lite friskare tempo för att börja använda bakbenen och slappna av, någon lyssnar mer på överskänkeln medan en annan behöver mer underskänkel, till exempel.

Men vad jag förstått från dina olika inlägg i diverse trådar så anser du att man kan börja med lite vad som helst. T.ex. börja med att försöka samla hästen och utifrån det hitta takten? Jag kan ha missförstått förstås.
Jag tycker dock att, som jag tidigare skrivit, det faktiskt inte alls finns så mycket utrymme för filosoferande och tycke/smak, om man nu säger sig rida dressyr. Det är verkligen närvaro som gäller, en hel massa teknik kombinerat med ännu mer känsla. Och båda delarna tar tid att lära sig och utveckla.

 

[bigganl]

Sv: Försök att avliva myterna......

Grunden i Klassisk är att man tränar i en öppen relativt fri men ändå form först på grundbalans för att därefter be om svårare och svårare rörelser, delvis för att stärka hästen inför ännu svårare rörelser

Fio kan säkert snabbt gradera dem i svårighetsgrad, men enkelt är att man delar in rörelser i lätt, medelsvår och svår.
inom Ar tex tränare man medelsvåra rörelser (öppna sluta) innan man uppnått den styrka som krävs för lätta rörelser, och man tränar tom svåra rörelser (piaff) innan man tränat upp den styrka som krävs för lätta rörelser

Förenklat kan man säga att AR tränar bakbensstyrka men glömmer bort över och underlinje, dvs man tränar inte hästen som helhet

Vad är det för konstiga tränare inom AR jag träffar? De tränar inte sina hästar så som du beskriver och de instruerar heller inte sina elever så. Jag känner inte alls igen mig

Det syns på hur hästarna musklar sig, och så hur de "bär sig" = översatt från eneglskans "carries themselves" Eg hållning

Den mest musklade överlinje jag någonsin sett finns på en häst som är tränad enligt AR sedan 8 år tillbaka.

de kommer aldrig in i den grundhållning som krävs för kraftutväxling utan spänning som man talar om inom idrottslära. de får aldrig tillgång till sin muskel korsett som behövs för prestation

Jag får inte ihop detta. Grundhållningen är ju en plattform för vidareutbildning. Finns inte grunden så finns inget att bygga på. Jag förstår att du träffat ryttare eller tränare som ridit eller tränat så, men jag känner inte igen det alls. Dålig ridning finns det ju inom alla inriktningar, men att låte de dåliga ryttarna representera en inriktning känns väldigt konstigt.
En svårklassryttare (som även är dressyrdomare) kom in i manegen vid en kurs för någon månad sedan. Hon blev stående en lång stund och konstaterade sedan
"Det här är ju inte alls vad jag trodde. Det här skulle både jag och hästarna behöva vara med på."

det "funkar så länge man håller på i skritt - man får problem i trav - och i galopp försvinner så allt. Eftersom man rider rund i obalans - så använder hästen halsen att balansera med - och här blri jag upprörd - man förstår inte varför utan ser det som olydnad och lägger på en stång och då är den där långa låga formen utbytt mot något som mer och mer liknar RK

Protesterar. Ja det finns säkert folk som gör så, men låt dem inte göra det i ARs namn. Detta känner jag heller inte igen. Balansen får man inte tumma på.
Man sätter heller inte stångbett i munnen på en häst som inte är färdig för det. Den långa låga formen ska kunna ridas lika bra på ett stångbett som ett tränsbett (enligt mig) kan man inte det ska hästen inte ha stångbett.
Det du beskriver låter som en ryttare som missförstått mycket i hästens utbildning och som behöver en bra tränare till hjälp. Kan vara dressyrryttare, hoppryttare, AR-ryttare eller vad som helst. Fel blir det ju oavsett om man resonerar så. Vad jag inte förstår är varför du säger att detta är AR?

DET är den stora skillnaden mellan klassisk och inte. Går man på orsak = rätt till obalans - eller kommunicerar man med halsen[/QUOTE
Va?? Kommunicera med halsen?? Vad menar du att du vill då?

 

[Solis]

Sv: Försök att avliva myterna......

Vi är helt överens om detta.

Nej, vi är faktiskt inte alls överens. Jag förnekar inte alls att det förekommer mycket riktigt dålig dressyrridning. Du förnekar dock ihärdigt att detta skulle förekomma inom AR. Möjligen på någon avlägsen plätt i landet som du aldrig hört talas om. För du bemöter ju alla påståenden med att du inte förstår vad man talar om (som i inlägg #34 t.ex. ser jag nu)


För övrigt undrar jag vad du menar med att skaffa sig en lämplig häst för tävlingsdressyr. Har du alls sett hur många olika typer och raser av hästar som tävlar dressyr? Det finns både ridtravare, nordisar, fjordingar och frieser som ryttarna gör fantastiska jobb med. Eller är det tävling på elitnivå du pratar om?

 

[bigganl]

Sv: Försök att avliva myterna......

Det är nog den klassiska Dressyrens kritik mot alla ickeklassisk Dressyr - att man struntar i orsak och verkan. jag ser det som att det beror på okunskap i och med att inte ryttaren utbildas - så upptäcker man heller inte sambandet

Den klassiska dressyren brukar inte kritisera andra inriktningar. Det har säkert hänt med måste vara sällan för jag har knappt sett det.
Om man inte är intresserad av orsak och verkan kommer man aldrig att bli någon vidare ryttare, vilken inriktning eller disciplin man än håller på med.
Alla ryttare känner inte grunden till obalans, snedhet, spänningareller vad det kan vara, men en bra tränare ska kunna hjälpa dem med detta. Ska man bli en bra ryttare och kunna utbilda hästen bra så måste man leta fram grundorsaken. Det går inte att ge sig på symptomen om man vill ha resultat för framtiden och som möjliggör utveckling.

Det gör mig beklämd när man tror att det är hästen som gör fel - när det i själva verket är ryttaren som inte klarar av att balansera upp vare sig själv eller hästen

Om der brister i balans så måste man ju jobba med balansen till den finns. Det finns inga genvägar. Bara att jobba på.

Visst man tränar på olika hjälpgivningar - men ingenting på att sitta i balans mitt över hästen. Hur kan man förvänta sig balans från hästen om man själv inte har -

Nej det är väl självklart att det är så. men detta har heller ingenting med olika inriktningar att göra. Det gäller ju alla typer av ryttare och discipliner.

Ännu mer upprörd blir jag när man sätter in en stång på en häst i obalans - för då tvingar man ned och in halsen, vilket är helt onaturligt för en häst i obalans och det leder till ännu mer spänning vilket syns och hörs på andning och att rörelserna blir helt överilade

Det är vi helt överens om. Men man (jag) sätter inte stång på en häst som inte är färdig för det. Lika lite som jag rider på kandar på en häst som inte är färdig för det.

 

[bigganl]

Sv: Försök att avliva myterna......

Den som jag tycker verkar ha mest insikt är nog Podhajsky

- Då är vi överens om något. Jag tycker Podhajsky är mycket bra läsning.

 

[bigganl]

Sv: Försök att avliva myterna......

Svarar på hur jag ser det.
Ta tex steg 1, som du skrev, Att hästen är i balans. Redsan där kommer olika sanningar in för det är en sanning att man kan få bättre balans på häst A på ett sätt, men provar du med samma sätt på häst B så kanske det inte alls fungerar. Då får du gå en annan väg på den hästen för att förbättra balansen.
I alla fall jag menar när jag skriver att det inte finns en sanning, att det finns många olika sätt att träna mot samma mål. Sätten varierar eftersom olika individer har olika behov, olika förutsättningar och olika brister. (Det som är helt sant nät det gäller häst A kan vara helt fel när det gäller häst B)Orsak och verkan pratade Susan om här. Det är vad det handlar om. Orsaken till dålig balans är inte samma på alla hästar. När man upptäckt vad som brister och som orsakar bristen på balans så kan man
lägga upp träningen på ett sätt som är anpassat efter den hästen och dess orsak till bristande balans.
Man kan tjäna mycket på att plocka av sig sina skygglappar, men det kommer när tiden är mogen. Sånt kan man inte tvinga fram.

 

[Solis]

Sv: Försök att avliva myterna......

Nu var det ju Totola jag ställde frågan till.

Jag kan inte minnas att du skrivit något om den biten som jag inte kan instämma i. Jag tycker mig också minnas att jag skrev längre upp i tråden att vi väl alla är överens om att häst A och häst B inte rids på exakt samma sätt. Eller blev det så otydligt? Däremot har jag svårt att se att man skulle försöka sig på svårigheter innan hästen ens är i balans. Vilket har sagts och visats i andra trådar, vare sig du vill tro det eller ej. Det är inte snällt mot hästen, och definitivt inte "dressyr för hästens skull".

 

[bigganl]

Sv: Försök att avliva myterna......

Nej, vi är faktiskt inte alls överens.

Jag var helt överens med dig om vad du skrivit i det inlägget.

Jag förnekar inte alls att det förekommer mycket riktigt dålig dressyrridning. Du förnekar dock ihärdigt att detta skulle förekomma inom AR.

Nej! Missuppfattning. Vi pratar lite förbi varandra nu. Det förekommer såklart dålig ridning inom AR också. Lika mycket som inom alla andra inriktningar. Det har jag aldrig förnekat. Det jag protesterar mot är att dessa dåliga ryttare får representera AR. och det blir konstigt eftersom det inte är representativt alls. Jag kan hitta mängder av dåliga sk dressyrryttare, men jag klagar inte på dressyren för det. Det är ju inte dressyrens fel. Det är bara så att de inte kommit så långt i sin ridning ännu och därför är rätt dåliga ryttare.

För övrigt undrar jag vad du menar med att skaffa sig en lämplig häst för tävlingsdressyr. Har du alls sett hur många olika typer och raser av hästar som tävlar dressyr?

Om man vill tävla högre klasser i dressyr krävs det att hästen har förutsättningar för det. vill man bara rida lätta klasser så kan man tävla på i stort sett vilken häst som helst. Jag avsåg ryttare som vill högt i klasserna.