Första kärleken...

Texaz

Trådstartare
Minns ni er första kärlek??

Jag har nog (sett i efterhand)bara varit riktigt kär en enda gång, och det var inte i min förra make....

Hur var ER första kärlek? Den ni gifte er med? Har ni ens upplevt den?

Min första tog mig med storm, jag såg honom i skidbacken, ringde upp ( jo var enormt modig på den tiden!) och vi blev ett par vid första träffen:love:

Det är dock över 30 år sen :p...

Han dumpade mig sen och stack till USA, när han kom hem blev han tillsammans med an av mina bästa vänner. Då hade jag kommit över det hela och vi var vänner...

Undrar ibland hur han har det, första kärleken är ju speciell, och nu tror jag att jag aldrig mer kommer att träffa någon sån kärlek igen:(

Någon som träffat den äkta kärleken ( vad det nu är!!!) i "mogen" ålder???
Vill med med mina tråd nog bara få tillbaka hoppet om att finna en livspartner som tar mig med storm *lite uppgiven*
 
Sv: Första kärleken...

Jag var 20 år när jag träffade på den enda riktiga kärleken. Tidigare har det varit lite tonårsförelskelse, men när jag träffade min man så var det kärlek. Det var då det. 8 år sedan han dog och kärleken efter det har lyst med sin frånvaro. Jag tror inte det finns någon mer som vill vara min kärlek. Man kanske bara får en chans i livet? Det känns lite trist då jag faktiskt den senaste tiden har förstått att jag skulle vilja ha en person att älska igen och som vill älska mig.
 
Sv: Första kärleken...

Är det så länge sen???

Kommer ihåg det som om det vore igår, för visst skrev du om det? Var nog mins första tid på Buke...

Ja visst VILL man ha någon att älska, och som älskar tillbaka.

Just nu känns det som en omöjlighet, inte någon som attraherat mig riktigt på dessa :o 40 år...

Kommer det ens att hända igen??? Saknar känslan så enormt, men tror inte att det händer igen!

Inte bitter (haha, rätt uttryck när man bor nästgårds med Tony Rickardsson!), har ett bra singelliv, men kan emellanåt SAKNA den där känslan av KÄRLEK!!!
 
Sv: Första kärleken...

Ja, tiden går ;) Visst skrev jag om det, det var 2005. :)

Jag vet som sagt inte ens om det finns någon igen, frågan är om det inte bara finns en person. Jag saknar också känslan! Men olycklig kärlek kan jag vara utan, det har jag haft nog av. Men det är ju risken med att öppna sitt hjärta. Vill jag ens offra mitt hjärta för någon annan? Som inte är rädd om det? För finns det nån man som är rädd om någon annans hjärta, folk är inte rädda om det de har, tycker jag.

Jag har tidigare förlikat mig med att vara för evigt ensam, men saknaden efter någon att krama ibland har börjat vara påträngande.:D
 
Sv: Första kärleken...

Jag har aldrig haft nån första kärlek, eller blivit kär öht. än och ska jag bli det måste det nog ske ett under misstänker jag. Jag "snackar inte samma språk" med människor när det gäller den biten, däremot djurens universiella språk, det förstår jag. :)
 
Sv: Första kärleken...

Min första riktiga kärlek var jag aldrig tillsammans med, har alltid väldigt lätt att tänka tillbaka på honom (btw så är det en bukare som har ett samboförhållande med honom nu, sedan många år tillbaka) . Men har hittat en karl som tagit mig med en minst lika kraftig storm som en första kärleken gjorde. Jag visste inte att man kunde känna så starkt för två individer i sitt liv, denna man jag nu funnit håller jag hårt i!
 
Sv: Första kärleken...

Min första kärlek var den man som jag träffade när vi båda extrajobbade på en Waxholmsbåt sommaren 1962, Då var jag 19 år. Det sa klick direkt från båda håll. Vi var sedan tillsammans i 39 år innan han avled 2001.

Kärlek nummer två var den man jag träffade via en kontaktannonssajt 2003, då var jag 60 år, och vi var tillsammans tills han avled under 2012.

Nu är jag fyllda 70 och kärleken har slagit till på nytt, och det känns helt fantastiskt. Det går att sväva på små rosa moln trots att man är gammal:).

Maggan
 
Sv: Första kärleken...

Jag minns min första kärlek. Vi träffades på medeltidsveckan för mer än 20 år sedan. Tja och vi är fortfarande ett par så att säga så det är lite svårt att glömma bort honom. :D.

I synnerhet eftersom han kan konsten att göra sig synlig så att säga...

" Notice me, notice me!!!" :rofl:
 
Sv: Första kärleken...

Min första riktiga kärlek är jag förlovad med sen några år tillbaka. Vi var 27 respektive 28 när vi träffades. Han har två förhållanden och ett ragg bakom sig. Jag var väldigt blyg och har aldrig riktigt känt att jag behövt nån, har haft nån liten krogflört bara. Min kärlek och jag träffades via nätdejting och det byggdes inga luftslott utan rejäla doningar av sten :D
 
Senast ändrad:
Sv: Första kärleken...

Min första stora kärlek var mina barns pappa. Vi höll ihop i sju år mellan jag var 14 och 21 år. Min andra stora kärlek är min sambo. Vi har hållt ihop i 13 år nu. Jag träffade honom när jag var 28 år.

Jag tror absolut att man kan ha flera stora kärlekar.
 
Sv: Första kärleken...

Vad menar du med "riktiga kärleken"? Är viss kärlek mer korrekt än andra?
Även första kärlek lite luddigt? Första gången man var kär? Första gången man hade ett förhållande?
Min första kärlek var nog en ponny på ridskolan:-)

Min första längre relation minns jag väl,Vi umgås ju fortfarande ibland jag var i tonåren och det höll några år. Han blev pappa för ett par veckor sedan.

Jag förstår inte vad somliga menar ska vara så speciellt med den första? Alla mina förhållanden har varit speciella på sina sätt,annars hade jag inte haft dem.
 
Sv: Första kärleken...

Tja jag har nog bara varit rejält kär en enda gång, så det räknar jag som den första kärleken.

Visst har jag attraherats av andra, men inte så djupt, utan många förhållanden har nog blivit av för att jag sökt efter gemenskap.

Var glad över att du kunnat vara kär fler gånger, det händer inte alla!

+
 
Sv: Första kärleken...

Min första riktiga kärlek var jag aldrig tillsammans med, har alltid väldigt lätt att tänka tillbaka på honom
Jag har också en sådan... Den första jag kände riktigt riktigt starkt för fick jag aldrig möjligheten att vara tillsammans med. Vi jobbade på samma arbetsplats men jag hade egentligen inte träffat honom innan den gång då han stötte på mig när vi var på krogen samtidigt och vi umgicks tätt i några timmar där. Tyvärr blev det aldrig mer än så :( Det tog flera år innan jag slutade drömma om honom och när jag ytterligare några år senare sprang på honom i dörren på banken, så reagerade min mage innan hjärnan kopplade vem det var. :o
Jag tänker fortfarande på honom ibland, speciellt eftersom jag av olika orsaker vet att han fortfarande lever ensam. :( Fast det är ju liksom över 20 år sen ovanstående utspelade sig, men han kommer nog alltid ha kvar ett hörn av mitt hjärta.
Nu är jag fyllda 70 och kärleken har slagit till på nytt, och det känns helt fantastiskt. Det går att sväva på små rosa moln trots att man är gammal:).

Maggan
Vad glad jag blir för din skull!!! :love:
Vi som hängt med länge här har ju "varit med" båda gångerna som du mist dina älskade män. :cry:
 
Sv: Första kärleken...

Jag träffade honom på ett lokalt community och det första vi gjorde var att bråka, sedan addade vi varandra på MSN och blev bästa vänner. Kärleken slog till första gången vi träffades i verkligheten, och jag slutade aldrig älska honom.

Efter 7 år som bästa vänner vågade han erkänna sina känslor för mig och vi har varit ett par sedan dess. Det går inte att beskriva hur lycklig han gör mig och för första gången i mitt liv känner jag mig älskad. Jag vill spendera resten av mitt liv med honom, och om jag har oturen att inte få göra det så kommer jag ändå älska honom till den dag jag dör.
 
Sv: Första kärleken...

Någon som träffat den äkta kärleken ( vad det nu är!!!) i "mogen" ålder???

Jag har det :bump:

Men det tog mig sju år som singel (testade iofs två förhållanden under dessa sju år, men det var inget för mig och jag vet inte ens om jag vill kalla det förhållanden, mer erfarenhet av vad jag inte vill ha)

Den äkta kärleken finns därute. Den är inte lätt att hitta och jag hade ärligt sagt gett upp hoppet, när han plötsligt bara fanns där. Vi upptäckte varandra via en gemensam kompis. Och vi blir sambo i januari :love:
 
Sv: Första kärleken...

Tja jag har nog bara varit rejält kär en enda gång, så det räknar jag som den första kärleken.

Visst har jag attraherats av andra, men inte så djupt, utan många förhållanden har nog blivit av för att jag sökt efter gemenskap.

Var glad över att du kunnat vara kär fler gånger, det händer inte alla!

+

Jag undrar om du inte gör det svårare än det behöver vara när det gäller kärlek om du har någon slags föreställning om att "den första kärleken är speciell" och "den Riktiga kärleken"?
För mig är det en väldig konstig inställning till kärlek.

Lite grann som att tro att en fembarnsmamma älskar vart och ett av sina barn mindre än den som bara har ett barn eftersom kärleken måste delas på fem. Och så är det ju inte.
 
Senast ändrad:
Sv: Första kärleken...

Tycker inte alls att det är konstigt?? Jag har varken förr eller senare hittat någon som jag känt en sån samhörighet med.

För mig handlar det om att känna glädje, trygghet och tillit. Att vilja något gemensamt, det har inte funnits i andra förhållanden.

Blir det bättre om jag benämner det som den enda gången jag varit kär??
 
Sv: Första kärleken...

Jag har det :bump:

Men det tog mig sju år som singel (testade iofs två förhållanden under dessa sju år, men det var inget för mig och jag vet inte ens om jag vill kalla det förhållanden, mer erfarenhet av vad jag inte vill ha)

Den äkta kärleken finns därute. Den är inte lätt att hitta och jag hade ärligt sagt gett upp hoppet, när han plötsligt bara fanns där. Vi upptäckte varandra via en gemensam kompis. Och vi blir sambo i januari :love:

Härligt att det avancerar:) Så otroligt glad för din skull!:love:
 

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
9 572
Senast: Imna
·
Kropp & Själ Nej, nu överdrev jag. Men jag känner mig ledsen idag och skulle behöva lite stöd. Jag har varit singel i 2,5 år efter uppbrottet med...
Svar
5
· Visningar
1 046
Senast: skuggi
·
Relationer Du var som ett gift som spred sig genom varenda ven i min kropp. När du kom in i mitt liv så tappade jag allt annat. Det fanns bara du...
2
Svar
23
· Visningar
2 251
Senast: Miran
·
Relationer Behöver få ventilera, väljer att vara anonym i detta. Jag är i en relation sedan två år tillbaka med en man som jag verkligen ser som...
3 4 5
Svar
90
· Visningar
9 250

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Katter och spädbarn
  • Hundhantering
  • Guldfasanerna

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp