Första motgångsvågen - pepp tack!

[Skreppur]

Ber om ursäkt om följande text är lite osammanhängande, men jag lät bara ösa ur mig. Jag vet heller inte om prefixet blir rätt.

Jag har en islandskille på 6 år som befinner sig mitt uppe i sin grundutbildning. Han är snabblärd, lyhörd och intresserad MEN den senaste tiden har han känts så omotiverad. Han är i grunden en introvert häst som väldigt ofta låter sina instinker ta över (=han är lite blyg, spänd och nervös) och man får arbeta rätt mycket med att få igång tankeverksamheten på honom och få honom lösgjord. Att ha honom lösgjord är en förutsättning för att kunna lära honom nya saker då han annars är expert på att spänna upp sig som en fiolsträng.

När vi rider ut så är han spänd och skuttig. Han försöker aldrig vända hem, vill alltid göra sitt bästa, men han är så otroooligt spänd heela tiden. Detta har gjort att jag har behövt träna mycket på bekanta miljöer och i början har det fungerat. men nu tror jag att han har tröttnat på det. Han behöver aktiveras 5g/vecka och 5 g/v är det svårt för mig att få ridsällskap, så det blir mycket uteritter trots att han är spänd.

Han är känslig för sin utrustning och han har inte lärt sig att slappna av i varken bett eller sadel, vilket orsakar ÄNNU MER spänningar.

Vad händer? Han är 6 år, är detta unghästrelaterat? Jag avskyr tanken på att sadla och betsla när jag vet att det ger honom spänningar, eftersom jag inte VET om det beror på att han får obehag fysiskt eller bara psykiskt. Jag har slopat sadel nu, rider bara barbacka och i bettlöst. Det fungerar bra i "tråkiga miljöer" men han är 1,45 hög och väldigt explosiv så när vi är ute i naturen är det inte att föredra.

Jag försöker analysera vad jag gör för fel. Jag blir aldrig rädd för honom, känner mig alltid, alltid, alltid 100% säker på ryggen även när jag rider barpacka och han blir rädd. Jag har ett tidslöst tålamod och låter honom alltid få all tid han behöver. När han blir stressad i nya situationer så tar jag alltid ett steg tillbaka och adderar mera tid.

Från marken "kan vi dansa" så länge vi håller oss någorlunda i närheten av stallet. Han kan flytta bak och fram, skänkelvikning, öppna och sluta på en blåsig parkering fylld med lastbilar och flygande ensilageplast, med 99% uppmärksamhet på mig. Att flytta hans ben hjälper honom att sätta igång tankeverksamheten och sopa bort instinkterna. MEN när vi är ute i naturen, eller i miljöer som är obekanta, så blir han spänd som en sträng och skuttar och flyger runt. Han vill fortfarande göra sitt bästa när jag ber honom om saker, men om jag ber honom försiktigt att flytta bakdelen så kastar han bakdelen åt sidan. Alla hans rörelser blir överdrivna oavsett hur försiktigt jag ber honom om något. Han är bara så RÄDD hela tiden. Jag är så lugn och tålmodig, men ibland, som nu, så känner jag bara hur hopplöst det känns.

Utrustning som känns skit, på en skitnervös häst. känns bara skit nu.

Jag har tillgång till instruktör och kommer att ta hjälp från henne nu. men jag behöver få ventilera mig mera. Få lite pepp, få lite jävlaranamma!!

Allt pepp, liknande erfarenheter, tips, råd, mer pepp, fler liknande erfarenheter mottages tacksamt!

 

[ainasoja]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Har han fått någon längre vila?

Hur länge är han riden?

 

[Michis]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Jag håller på att rida in en häst som är liknande, fast EXTREM.
Han var i början rädd för sin egen skugga. Rädd för allt.
Nu har vi kommit såpass långt att jag suttit på i longeringen i skritt och trav i ena varvet, har hållt på med honom 7 mån .. (Med vissa pauser pga tidsbrist, några dagar här och där).
Han blir i princip farlig för sig själv när han blir rädd, lite att likna vid panikattacker. Det måste få ta tid med nya saker på dessa hästar, och jag tror att dom måste få överreagera på allt som är nytt för att tillslut inse att allt det överdrivna inte behövs.
Jag tror att du jobbar på helt rätt sätt, MEN (och ett stort men), kolla igenom hästen ordentligt för att utesluta fysisk smärta/obehag.

Jag tror att du kommer få en fantastisk häst när huvudet lugnat sig.
Jag själv är dökär i inridningshästen och bävar för den dagen han blir såld ...

 

[moli]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Jag skulle nog börja med att vänja hästen vid utrustningen ordentligt först.

Förstår han bettets inverkan ordentligt från marken och är trygg med att springa och ha sadel på sig utan ryttare?

Går det att du tar med honom som handhäst med utrustningen på (utan stigbyglar och med grimman över tränset och grimskaftet fäst i grimman) Det kan vara avdramatiserande att låta honom springa med utrustningen på utan att du sitter på hans rygg så att han vänjer sig vid hur den känns när han rör sig om du upplever att han blir lite nervös av den. När de går som handhäst brukar de efter en stund få annat att tänka på än att vara nervösa över utrustningen.

Eftersom han verkar så orolig kanske det är en bra idé att du låter dig bara vara passagerare ett tag på honom genom att du blir handhästad på honom eller att han longeras med dig på. Det kan vara fullt tillräckligt att bara bära dig just nu utan att han dessutom får kommandon från ryggen om vad han ska göra.

Vissa behöver mer tid än andra.

Jag slår som jag brukar göra också ett slag för tömkörning! Det ger både lydiga och modiga hästar. Men se till att han är trygg med all utrustning där med och linor mot benen etc. innan du ger dig av utanför inhägnat område.

Håller också med Michis om att du verkar jobba på ett bra sätt med honom, men att det kan vara bra att utesluta smärta när han är så spänd. Särskilt som du upplever att det blir skillnad när du rider barbacka.

 

[FreSus]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Har inget att tillägga, vill bara hålla med Michis ang genomgång fysiskt. OM han har ont någonstans som utlöses/provoceras av ridning är du ute på tunn is om du fortsätter. Det kan du sätta sig så att han förknippar ALLT med ryttare på ryggen som smärta.
Så, genomgång /undersökning på klinik först skulle jag göra. Om allt är tipttopp så vila och sedan börja om,steg för steg.
Tror också du har en fin häst där inne, men som behöver myyyycket mer tid än genomsnittet

 

[Korven]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Jag håller på att rida in en häst som är liknande, fast EXTREM.
Han var i början rädd för sin egen skugga. Rädd för allt.
Nu har vi kommit såpass långt att jag suttit på i longeringen i skritt och trav i ena varvet, har hållt på med honom 7 mån .. (Med vissa pauser pga tidsbrist, några dagar här och där).
Han blir i princip farlig för sig själv när han blir rädd, lite att likna vid panikattacker. Det måste få ta tid med nya saker på dessa hästar, och jag tror att dom måste få överreagera på allt som är nytt för att tillslut inse att allt det överdrivna inte behövs.
Jag tror att du jobbar på helt rätt sätt, MEN (och ett stort men), kolla igenom hästen ordentligt för att utesluta fysisk smärta/obehag.

Jag tror att du kommer få en fantastisk häst när huvudet lugnat sig.
Jag själv är dökär i inridningshästen och bävar för den dagen han blir såld ...

Om man hållit på så i 2 år och hästen är kollad för i stort sett allt och är ua MEN ingen bättring, vad gör man då?

 

[SoNo]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Vad har du för utrustning?

Många löser problem med uteritt genom att rida det överdrivet mycket utan krav, hästen ska ta sig runt och får titta hur mkt den vill.
Många börjar med att göra det från marken.

Har en duktig person kollat mun och kropp så borde det sitta i huvudet och kräver mycket träning

Jag hade en häst som kunde bli helt okontrollerad vid fel sadel, hon blev inte bra förän jag köpte en bomlös, då slappna hon av mer och började jobba bra.
Hon hade en väldigt kort rygg så sadlar var svårt att hitta till henne.

 

[Michis]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Kollad för i stort sett allt?
Vad är den inte kollad för då?

Om hästen är precis i samma läge som för två år sen och ingen förbättring alls, på minsta punkt, då skulle jag vara krass och ge upp.
Kanske släppa hästen i en flock och låta den vara sig själv om det funkar, annars skulle jag fundera på andra möjligheter.
2 år är lång tid att kämpa med en häst, och sker det ingen förbättring alls så är det något som är galet ...

Med "min" häst sker det saker hela tiden, som JAG märker. Det går lite lättare att få kontakt för varje dag han jobbas med osv.
Även om allt tar tusen gånger längre tid än med en "normal" unghäst.

Igår galopperade jag uppsuttet för första gången t.ex.

 

[Brolinskan]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Jag har jobbat en hel del med hästar som är liksom din. Överkänsliga för sin omgivning skulle man kunna kalla dem.Några av de häsr hästarna har varit extrema och rent av farliga för sin omgivning.
Nyckeln för mig med dessa hästar har varit att
1. Befästa en grundtrygghet mellan mig och hästen, få den att inse att jag bestämmer, jag är trygg och om jag säger att det är lugnt så är det lugnt. Enkelt ledarskap helt enkelt. Det har ja gjort genom markarbete, lära hästen att den ska flytta sig ifrån mig, att den ska reagera på mina signaler osv.
2. Avsensibilisera hästen från marken. Hela tiden använda stort kroppsspråk. Ge hästen större signaler än den behöver. Låta hästen överreagera som svar men hålla sig själv cool-lugn hela tiden. Tex, om jag viftar med en arm och hästen kastar sig iväg, då fortsätter jag att vifta med min arm tills dess att hästen inte "orkar" överreagera. Man får ta det stegvis. När hästen reagerar som önskat, dvs, vågar stå still och inte reagerar med flykt, så ger man beröm och låter den vila från obehaget. Målet är att lära hästen att det är helt okej att inte fly och att om jag är lugn, å kan den också vara lugn. När sadeln kommer på så tränar jag på att inte lägga på sadeln tyst och försiktigt, utan vänja hästen vid att sadeln kan låt, sadelkåporna smälla, man kan klappa på sitsen osv osv osv. Det gör jag "tusen gånger" tills dess att hästen är totalt avslappnad med att jag smäller med kåpor och stigbyglarna far omkring och liknande. Jag skulle inte sitta upp på en häst som spänner sig av att sadeln bara ligger på ryggen.
3. Ta vidare jobbet från ryggen. Och som sagt, då kan det ha tagit en bra tid bara att få jobbet från marken att sitta så att man känner att hästen är bra mycket coolare att jobba med och mindre översensibel för signaler. Men framförallt, sitt inte upp förrän hästen är avslappnad med sadel och träns. På ISland låter vi unghästarna som ska vänjas med bett ha träns på sig någon timme åt gången när de är inne, då får de också något att äta på, för att bettet inte ska förknippas med något obehagligt. Kanske måste du backa något steg och starta om med sadel och träns invänjningen.

Min erfarenhet är att de här hästarna är väldigt tacksamma att belöna med godis. Det finns många åsikte rom godis, men på stressade och flyktbenägna hästar är godis positivt på flera vis. Förutom det självklara i att godis verkar ytterst motiverande för de flesta hästar så blir det också ett tydligt tecken på vad du vill att hästen gör. När hästen försöker att lita på dig och vänta ut det osm är läskigt, får den då ett tydligt beröm så förstärks det så oerhört positivt. Sen verkar den tuggande rörelsen lugnande för hästar och på en känslig häst är det toppen.

Hästar som har FLYKT väldigt lätttillgängligt och helst flyr innan de vet om de bör fly, är dock oftast sådana att får de stå ett tag, så blir de värre. De behöver påminnas om och övertalas att våga vänta med att fly regelbundet. De är helt enkelt lite vildare än våra övriga tamhästar. När det går bra är de otroligt roliga hästar att jobba med.

Så har jag gjort

 

[Korven]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Kollad för i stort sett allt?
Vad är den inte kollad för då?

Om hästen är precis i samma läge som för två år sen och ingen förbättring alls, på minsta punkt, då skulle jag vara krass och ge upp.
Kanske släppa hästen i en flock och låta den vara sig själv om det funkar, annars skulle jag fundera på andra möjligheter.
2 år är lång tid att kämpa med en häst, och sker det ingen förbättring alls så är det något som är galet ...

Med "min" häst sker det saker hela tiden, som JAG märker. Det går lite lättare att få kontakt för varje dag han jobbas med osv.
Även om allt tar tusen gånger längre tid än med en "normal" unghäst.

Igår galopperade jag uppsuttet för första gången t.ex.

Skönt att höra att nån tänker lika som jag. Skallen är inte röntgad för ev tumör, FB har ledsnat och betalar inget längre.

 

[Michis]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Hästar som har FLYKT väldigt lätttillgängligt och helst flyr innan de vet om de bör fly, är dock oftast sådana att får de stå ett tag, så blir de värre. De behöver påminnas om och övertalas att våga vänta med att fly regelbundet. De är helt enkelt lite vildare än våra övriga tamhästar. När det går bra är de otroligt roliga hästar att jobba med.

Just det här har jag också märkt på "min" kille.
Han är som trevligast och mest med på noterna psykiskt när han gör något varje dag.

 

[Michis]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Skönt att höra att nån tänker lika som jag. Skallen är inte röntgad för ev tumör, FB har ledsnat och betalar inget längre.

Hur gammal är hästen?
Hur är den tränad innan? Hur är den tränad dessa två åren?

 

[rakel]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Om man hållit på så i 2 år och hästen är kollad för i stort sett allt och är ua MEN ingen bättring, vad gör man då?

Man slaktar den.
Sorry, jag är kanske brutal men jag kan inte låta bli. Har följt denna tråd och förstår inte hur man orkar/vågar hålla på med dessa hästar om det finns så gott om trevliga och okomplicerade individer. Jag är nog lite isländsk i mitt sätt att tänka.
Den typ av hästar som beskrivs i denna tråd, som är så överkänsliga, rädda och reaktiva har enligt min åsikt dåligt lynne.
Bortsett från att varje framsteg tar evigheter, så är de också farliga för sin omgivning.
På Island har folk en mycket krassare synsätt och dessa hästar åker helt enkelt till slakt. Hästen slipper all stress och kanske ett liv som vandringspokal. Och människor slipper förolyckas eller dö.

 

[Michis]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Det finns inte fel typ av häst eller fel typ av människa.
Ibland blir det bara fel människa med fel häst.

En häst som en människa tycker är överkänslig, spänd, lättskrämd m.m. kan en hos en annan människa upplevas som spännande, rolig och utvecklingsbar.

Det är det enda jag har som svar på ditt inlägg.

 

[Grettir]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Håller med Michis här jag sålde min valack som jag tyckte var seg och tråkig nya ägaren tycker att han är het och galen.
Så fel människa till fel häst kan "förstöra" en del...

 

[Brolinskan]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Fast det finns hästar som faktiskt är farliga.
Vi slaktade en sådan i våras på Island. Han var en häst jag fastnade väldigt mycket för och jobbade stenhårt för att få honom hanterbar. Han sparkade i blindo när han blev rädd. Rädd blev han ofta. Jag åkte på några sällar, han sparkade sig flera gånger blodig mot väggar och liknande när något oförberett hände. Han gick från att vara omöjlig att komma fram till, till att han var cool-lugn att sitta på. Längre än så gick det dock inte och då var han för farlig för att faktiskt fortsätta jobba med. Jag var jätteledsen, men tycker beslutet min chef tog var det rätta.

Här handlar det inte om något "lynnesfel" eller att han var problemhäst. Han var bara vild och stressen det orsakade honom att behöva anpassas till tamhästlivet, var inte heller schysst. Vi hade honom inne i träning från att han var två tills att han var fyra i perioder. Han fick så mycket tid enbart för att jag vägrade ge upp. Men han var verkligen extrem.

Me dhonom jobbade enligt metoden ovan, samt att jag spendera mycket tid med honom. Men så fort något nytt eller oväntat hände, så tappade han all kontroll och sparkade mot allt och inget. han var väldigt fäst vid mig och ville alltid vara nära mig, men när något hände , tex ett oväntad ljud, då rusade han över en om man var ivägen, sparkade runt sig i blindo. Stod man ivägen så fick man skylla sig själv.

 

[Michis]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

ett extremt extremfall och i denna hästens fall (läst på din hemsida om denna..) så var det inte mer än rätt att ta bort..

 

[rakel]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Det finns inte fel typ av häst eller fel typ av människa.
Ibland blir det bara fel människa med fel häst.

En häst som en människa tycker är överkänslig, spänd, lättskrämd m.m. kan en hos en annan människa upplevas som spännande, rolig och utvecklingsbar.

Det är det enda jag har som svar på ditt inlägg.

Det kan jag också hålla med om. En hel del känsliga hästar kan fungerar bättre ihop med en annan människa, definitivt.

Men om alla yttre förutsättningar stämmer (duktig lugn islandshästvan människa/tränare med oändlig tålamod, inga fysiska problem hos hästen mm) och hästen ändå inte gör några framsteg, så envisas jag med att säga att den hästen har dåligt lynne.

Samma med ”din” häst på Island Brolinskan - det fanns säkert flera andra unghästar i hans flock som var uppväxta under samma förhållanden och lika ohanterade och rädda som han - men som lät sig tämjas och ridas in utan problem. Jag tycker att dessa andra hästar helt klart har ett bättre lynne än hästen ni fick ta bort. Eller?

 

[rakel]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Vart tog förresten resten av tråden vägen???

 

[Brolinskan]

Sv: Första motgångsvågen - pepp tack!

Precis, alla hästarna där hanteras lika mycket (eller lite beroende på hur man ser det). Blir lite hanterade som föl och sedan tas de in några gånger per år för att kollas, flyttas, verkas, avmaskas osv. De flesta må vara otama, men sen finns de de som sticker ut och är helt panikslagna. Inte sällan har de föräldrar som gett flera liknande avkommor eller själva varit sådana. Överlag är de mycket mindre sentimentala på Island och har inga problem att låta ston som ger sådana avkommor oavsett hur hög bedömning de har, få "slaktföl" istället. Det är ju ett skäl till att vi faktiskt har en hästras med överlag gott lynne.