Förstört minne

Sedan pappa gick bort har det sipprat fram mer och mer negativ information efterhand och jag, trots att jag har vuxit upp i samma hus, har varit totalt omedveten om allting! Nu har jag fått reda på ännu mer och det är saker jag aldrig trodde att han skulle kunna göra och som, för mig, är så allvarligt att det är oförlåtligt. Hur har pappa kunnat göra så hemska saker och jag inte har märkt ett enda dugg?! Ju mer jag får veta och kan pussla ihop desto värre blir det och jag vet inte hur jag ska kunna hantera det. Detta är inte den pappan jag känner, samtidigt så är det ju samma person så det är MIN pappa som har varit en sådan dålig människa! Det är inte så jag vill minnas honom, det är inte så JAG minns honom, men det är det enda jag kan se framför mig nu
Jag och pappa. Halsbandet han har på sig är det mest värdefulla jag äger. Jag har det alltid på mig och går ofta omedvetet och håller i det som tröst när jag är ledsen eller har ångest. Han har alltid funnits med mig genom det, men hur blir det nu?

 

[nullo-modo]

Sedan pappa gick bort har det sipprat fram mer och mer negativ information efterhand och jag, trots att jag har vuxit upp i samma hus, har varit totalt omedveten om allting! Nu har jag fått reda på ännu mer och det är saker jag aldrig trodde att han skulle kunna göra och som, för mig, är så allvarligt att det är oförlåtligt. Hur har pappa kunnat göra så hemska saker och jag inte har märkt ett enda dugg?! Ju mer jag får veta och kan pussla ihop desto värre blir det och jag vet inte hur jag ska kunna hantera det. Detta är inte den pappan jag känner, samtidigt så är det ju samma person så det är MIN pappa som har varit en sådan dålig människa! Det är inte så jag vill minnas honom, det är inte så JAG minns honom, men det är det enda jag kan se framför mig nu
Jag och pappa. Halsbandet han har på sig är det mest värdefulla jag äger. Jag har det alltid på mig och går ofta omedvetet och håller i det som tröst när jag är ledsen eller har ångest. Han har alltid funnits med mig genom det, men hur blir det nu?
Visa bifogad fil 112004

En person kan ju vara bra och inte bra på samma gång fast inom olika områden.

 

[athena_arabians]

Sedan pappa gick bort har det sipprat fram mer och mer negativ information efterhand och jag, trots att jag har vuxit upp i samma hus, har varit totalt omedveten om allting! Nu har jag fått reda på ännu mer och det är saker jag aldrig trodde att han skulle kunna göra och som, för mig, är så allvarligt att det är oförlåtligt. Hur har pappa kunnat göra så hemska saker och jag inte har märkt ett enda dugg?! Ju mer jag får veta och kan pussla ihop desto värre blir det och jag vet inte hur jag ska kunna hantera det. Detta är inte den pappan jag känner, samtidigt så är det ju samma person så det är MIN pappa som har varit en sådan dålig människa! Det är inte så jag vill minnas honom, det är inte så JAG minns honom, men det är det enda jag kan se framför mig nu
Jag och pappa. Halsbandet han har på sig är det mest värdefulla jag äger. Jag har det alltid på mig och går ofta omedvetet och håller i det som tröst när jag är ledsen eller har ångest. Han har alltid funnits med mig genom det, men hur blir det nu?
Visa bifogad fil 112004

En person betyder ju ofta olika saker för olika personer och ibland kan det ju vara att "dåliga" sidor inte syns eller märks för någon, speciellt inte för ett barn.

Jag har fått veta saker om mina släktingar som inte stämt överens med min bild av dem. Det är något jag bara accepterar utan att försöka förklara eller ursäkta något. Det bara är liksom.

 

[Lyan]

En person kan ju vara bra och inte bra på samma gång fast inom olika områden.

Jo, det har du ju rätt i. Men det känns ändå som en så stor grej som höll på under i princip hela min uppväxt, men samtidigt så visste jag ju inte så jag har inte de minnena av honom. Mina yngre syskon visste om tex alkoholen, men inte jag. Vad mer de visste vet jag inte, men jag vet att de fick stå ut med väldigt mycket efter att jag flyttade hemifrån när drickandet ökade och han till slut troligen gick in i en psykos. Jag visste då fortfarande inte att han drack, psykosen däremot var ju svår att missa men jag visste inte då vad det var. Både jag och mina syskon var till slut tvungna att bryta all kontakt med honom. Jag fick ett sista år med honom 2013-2014 innan han åkte tillbaka till Vietnam och började dricka igen. Jag hade ingen kontakt alls med honom tills han dog 2017

 

[Unafraid]

Jag har listat ut att en av mina avlidna släktingar mest troligt tyckte att Hitler var en bra person. Eventuellt erbjöd plats till tyska soldater? Rent moraliskt är det oacceptabelt, men det är inte alls så jag kommer ihåg den släktingen. Jag väljer att lita på mina egna minnen och komma ihåg det positiva.

 

[Sel]

Jag fick reda på att en av mina stora hästidoler och mentor (alltså en lokal hästkarl med travhästar, ingen kändis.) från barndomen regelbundet misshandlade både sin fru och sina barn. Jag skulle aldrig kunnat gissa. När jag var liten satt jag och en kompi i timmar utanför stallet och väntade på att han skulle komma - ibland fick vi sitta på den dräktiga märren när han ledde in från hagen, ibland fick vi borsta och greja och någon gång hänga med i vagnen. Han förklarade allt med sådant tålamod. Hade så fin hand med djuren.
När jag kom hem från gymnasiet under loven hade jag alltid min häst i hans stall, han hjälpte mig köra in första unghästen.
När jag flyttade hem från Skottland hade frun gått bort och barnen flyttat, han var 87 år och hade bara en häst kvar, en hingst som han frågade om jag ville rida in "För det var ju trist för han å bara gå å skrota." Fortfarande den raraste, bästa stallgubben ever.
Jag låter mina minnen och det jag vet idag vara två skilda ting.

 

[Blyger]

Jag förstår dina känslor. Jag har nu, som vuxen, förstått att min faster (som jag älskar) inte alls tyckte om min farfar (som jag älskade massor!).
Det blir lätt lite.. kaos i hjärnan av det.

Min farfar var min bästa vän när jag var liten, det känns så konstigt att han inte alltid varit världens bästa människa liksom.

 

[Sirap]

Jobbigt, det förstår jag. Men han är ju ändå den han var för dig, så att säga. Du får försöka fokusera på DINA minnen med honom - för dig verkar han ju ha varit bra. Du kan ändå inte göra någonting åt nu hur han var mot andra så det tjänar ingenting till att grubbla över det.

 

[athena_arabians]

Jag har listat ut att en av mina avlidna släktingar mest troligt tyckte att Hitler var en bra person. Eventuellt erbjöd plats till tyska soldater? Rent moraliskt är det oacceptabelt, men det är inte alls så jag kommer ihåg den släktingen. Jag väljer att lita på mina egna minnen och komma ihåg det positiva.

En tysk vän (jämnårig med mig) fick veta att hens farfar verkligen gillade Hitler när de gick igenom saker efter att hens far hade dött... som i att farfadern hade varit aktiv officer i SS. För min vän förklarade det väldigt mycket av problemen hens far hade med sin far samt problemen hens far hade rent allmänt (min vän hade inte något nära förhållande till sin far pga de här problemen).

 

[Lyan]

Tack för era svar Jag hoppas att jag ska kunna minnas honom som min pappa igen, men det kommer nog att ta tid för bara jag tänker på det så blir jag arg och ledsen

Samtidigt så saknar jag honom så mycket! Var man än går i stan så ser man saker pappa har skapat, ägt eller på något sätt påverkat så jag blir hela tiden påmind av honom. Han finns alltid hos mig. Jag tror inte på andar och sådant men ibland undrar jag om inte hans själ finns med mig i hans halsband

Tillägg
Jag har, som ni säkert märkt, inte lämnat ut vad det handlar om av respekt för de som är inblandade, men det ser rätt illa för pappa ut ser jag nu. Han har inte gjort något riktigt allvarligt som övergrepp mot barn eller mord eller något sådant. Det är något som ligger precis på gränsen för vad som är lagligt men även om han hållit sig helt på den lagliga sidan så är det ändå väldigt dåligt, respektlöst och elakt

 

[Lycan]

Jag har varit med om personer som med ren illvilja blåjlugit för mig rätt upp i ansiktet om mina föräldrar. Så en del saker som sägs av andra kan vara bra att ta med en nypa salt. Låt inte andra förstöra dina minnen av din far då han uppenbarligen betydde något annat för dig än för andra och mest troligt så fick du se andra sidor av honom än vad andra fick se.

 

[manda]

Det låter helt enkelt som du och relationen till dig av någon anledning lät din pappa vara sitt bästa jag. Önskar att du kan vara stolt och glad över det även om det såklart måste vara svårt att se att han inte förmådde ge av sina bästa sidor i andra situationer.

Jag menar såklart inte att de som han agerat illa mot någonsin kan vara ansvariga för det, bara att det någonstans blir extra speciellt att ni hade något fint eftersom han också hade drag och sätt som inte är så roliga.

Men jag har haft en bra pappa i samma person som 20 år tidigare svikit mina tre halvsyskon ganska rejält och självklart är det svårt för oss alla syskon att förhålla oss till, vilket har gått ut över vår relation delvis, så jag förstår att det måste vara överväldigande att få reda på och att du behöver bearbeta lite för att hitta hur just du vill förhålla dig till det du nu vet.