Förväntningar på uppfödare

[Nota]

Så rejäla fel som du räknar upp borde väl hundägaren själv förstå är viktigt för uppfödaren att få reda på?

Att regelbundet höra av sig till alla uppfödningar för att kolla läget - känns konstigt. Lite som kontroll av hundägandet?

Håller med jag vill inte ha en uppfödare eller före detta ägare flåsandes i nacken vare sig det handlar om häst eller hund. Jag uppdaterar lite första tiden sen är det bra.

 

[Nota]

Vi köper ALLTID tillbaka våra uppfödningar, oavsett anledning till att de inte kan vara kvar. De få gånger som köparen inte hört av sig till oss har vi blivit väldigt besvikna.
Så klart att man har all rätt i världen att sälja sin hund men vi vill gärna veta vart den hamnar även om man har löst det själv.

Ja och det är okej själv vill jag inte sälja tillbaka till uppfödaren utan själv välja ett hem ett hem som faktiskt aktivt söker hund och där hunden blir nummer ett.

 

[Tiffany]

Jag är nöjd med våra hundars uppfödare. Hon var väldigt tydlig med både bra och andra egenskaper som kan upplevas jobbiga hos rasen.
Otroligt noga med hälsan och att avla på friska hundar. När vi fick problem med rädslor och stress med unghunden så har hon aldrig skyllt på oss och dålig hantering. Hon har ställt upp när jag ringt och frågat om saker och hon har försökt ge goda råd.
Det finns andra uppfödare i rasen som bemöter alla tilltänkta valpköpare på fb med ” det här är världens bästa ras”. Ja det är det för somliga men definitivt inte för alla. Och så finns det uppfödare som viftar bort frågor om klåda och eventuella allergier med att veterinärerna utreder för mycket nu för tiden. Men jag är mycket nöjd med våra hundars uppfödare hon är seriös men har tyvärr lagt ner nu pga ålder och hälsa.

 

[Grazing]

Jag stöter ibland på folk som berättar om att deras hund har diverse problem, men att uppfödaren inte stöttar. Det finns en stor besvikelse över detta (naturligtvis) och jag tänkte ta denna fråga vidare här. Vad förväntar du dig av uppfödaren vid problem? Vad gör en bra uppfödare i sådana situationer?

Jag är själv uppfödare och vet ju hur jag brukar hantera valpköpare när deras hund råkar ut för något och hittills så har jag aldrig råkat ut för någon valpköpare som uttryckt besvikelse över mig. Det vore intressant att se vilka förväntningar som finns här på hur uppfödaren ska hantera problem som valpköpare råkar ut för med sina hundar.

Jag tycker uppfödaren bör vara behjälplig i början vid frågor om maten eller hur man bäst borstar och trimmar huden för vardagsbruk osv. Jag hade nog inte velat att uppfödaren kontaktar mig och är på mig om hur saker och ting är hela tiden riktigt, jag hoppas den litar på mig att jag hör av mig om det är något speciellt som den behöver veta.

Sen inte resten av livet förstår jag att inte uppfödare kan vara där närhelst man vill heller, men i början när valpen är ny kan det vara skönt att ha någon att fråga om basgrejer.

 

[Grazing]

Såhär. Min ras pudel är oerhört lätt att omplacera och dom omplaceringar som finns erbjuds alltid mängder med bra hem. Det känns inte som man behöver hjälp av en uppfödare.
Det är heller ingen ras som kriminella eller allmänt dräggiga personer söker efter

Fast ett bra hem kan aldrig garanteras, oavsett ras. Puckon kommer i alla former och långt långt ifrån alla har goda avsikter när det gäller att skaffa hund. Framförallt inte hundar som är dyra och går att tjäna en slant på om det är en tik.

Men det gäller uppfödaren också för övrigt, dom har ju heller ingen garanti på att den dom säljer till är vettig. Det är svårt. Jag hade nog också mer litat på min egen intuition när det gäller sådant än uppfödarens.

 

[Nota]

Fast ett bra hem kan aldrig garanteras, oavsett ras. Puckon kommer i alla former och långt långt ifrån alla har goda avsikter när det gäller att skaffa hund. Framförallt inte hundar som är dyra och går att tjäna en slant på om det är en tik.

Men det gäller uppfödaren också för övrigt, dom har ju heller ingen garanti på att den dom säljer till är vettig. Det är svårt. Jag hade nog också mer litat på min egen intuition när det gäller sådant än uppfödarens.

Säger som jag redan skrivit - majoriteten köper inte pudel eller någon annan ras för att avla. Utan för dom vill ha hund.

Ja puckon finns överallt men coola hundar lockar bra mycket mer puckon en än krullig sällskapshund.

 

[BornAgain]

Så rejäla fel som du räknar upp borde väl hundägaren själv förstå är viktigt för uppfödaren att få reda på?

Att regelbundet höra av sig till alla uppfödningar för att kolla läget - känns konstigt. Lite som kontroll av hundägandet?

Ja, men valpköpare (ffa de som inte har haft hund tidigare) kan behöva en inbjudan för att höra av sig. Och inbjudan här är att uppfödaren visar intresse och demonstrerar att hen vill höra av valpköparna. Annars kommer valpköparna inte att höra av sig.

Många kommer inte att höra av sig till uppfödare med attityden att "köpt är köpt" ens om de blir tvungna att ta bort hunden (åtminstone inte om det sker efter "reklamationstiden").

Den inbjudan kan se ut på olika sätt - en liten instruktionslista som skickas med valpen, en uppmaning när man hämtar valpen att höra av sig om det är något, att man ordnat en Facebookgrupp för kullen, ett mejl kullens första födelsedag, att kennelträffar anordnas, inbjudan till BPH eller tips om kommunikationskanaler för rasen/rasens användningsområde, att säga att man vill veta om valpköparen inte kan behålla hunden... Det finns mängder av sätt att visa intresse så att man hålls informerad.

 

[BornAgain]

Fast ett bra hem kan aldrig garanteras, oavsett ras. Puckon kommer i alla former och långt långt ifrån alla har goda avsikter när det gäller att skaffa hund. Framförallt inte hundar som är dyra och går att tjäna en slant på om det är en tik.

Men det gäller uppfödaren också för övrigt, dom har ju heller ingen garanti på att den dom säljer till är vettig. Det är svårt. Jag hade nog också mer litat på min egen intuition när det gäller sådant än uppfödarens.

Jag skulle uppskatta tillgång till en uppfödares kontaktnät, även om min hund alltid är mitt ansvar

 

[LaMagia]

Jag tycker uppfödaren bör vara behjälplig i början vid frågor om maten eller hur man bäst borstar och trimmar huden för vardagsbruk osv. Jag hade nog inte velat att uppfödaren kontaktar mig och är på mig om hur saker och ting är hela tiden riktigt, jag hoppas den litar på mig att jag hör av mig om det är något speciellt som den behöver veta.

Sen inte resten av livet förstår jag att inte uppfödare kan vara där närhelst man vill heller, men i början när valpen är ny kan det vara skönt att ha någon att fråga om basgrejer.

Jag vill ju hoppas att alla uppfödare lämnar med bra info (skriftlig) gällande mat, pälsvård och övrig vård av valpen. När det sedan dyker upp frågor så vill jag att mina valpköpare frågar mig istället för att fråga random människor i sociala medier – i alla fall när det är specifika frågor om valpen. Jag kan ju rasen och jag känner deras valp. Jag har haft rasen länge och har därför en del erfarenhet kring det mesta som en valpköpare kan råka ut för. Det är så ledsamt att det idag är så vanligt med valpköpare som helt kopplar bort sin uppfödare och istället använder sociala medier till alla sina frågor. Om man litar på en uppfödare nog för att köpa en valp av denne, så borde man även lita på att denne kan svara på de frågor man har.

Jag och många uppfödare med mig har ett livslångt intresse för de hundar vi fött upp. Jag hade min första kull sommaren 1998, alltså snart för 28 år sedan och jag har fortfarande regelbunden kontakt med en av valpköparna i den kullen, trots att deras hundar från mig (de kom att ha tre hundar från mig genom åren) nu är borta sedan länge. En annan valpköpare ur den kullen träffar jag på ibland och då pratar vi alltid länge om hund. Efter hunden från mig så har de skaffat hund från andra uppfödare, mest för att jag inte haft valpar när de letat ny valp. Den tredje köparen i den kullen har jag bland mina FB-vänner och även om vi inte har någon direkt kontakt längre, så ser jag att de gillar mina bilder ibland. Under tiden deras hundar levde så hade vi kontakt ända till slutet – alla i den kullen blev minst 12 år.

 

[Ainon]

Jag förväntar mig att en uppfödare informerar om det uppkommit hälsoproblem bland kullsyskon/i linjen och att denne är stöttande när man rapporterar problem. Allt övrigt är en bonus men ser gärna att det finns intresse för hur valpen utvecklar sig.

Har endast haft en uppfödare som aktivt sökt kontakt efter köp och var intresserad av hunden. Övriga har inte brytt sig särskilt om hur det går med valpen och en upplevde jag anklagande när jag informerade om att min hund fick hälsoproblem (ocd) och fick tillslut avlivas.

Jag stöter ibland på folk som berättar om att deras hund har diverse problem, men att uppfödaren inte stöttar. Det finns en stor besvikelse över detta (naturligtvis) och jag tänkte ta denna fråga vidare här. Vad förväntar du dig av uppfödaren vid problem? Vad gör en bra uppfödare i sådana situationer?

Jag är själv uppfödare och vet ju hur jag brukar hantera valpköpare när deras hund råkar ut för något och hittills så har jag aldrig råkat ut för någon valpköpare som uttryckt besvikelse över mig. Det vore intressant att se vilka förväntningar som finns här på hur uppfödaren ska hantera problem som valpköpare råkar ut för med sina hundar.

 

[Wingates]

Så rejäla fel som du räknar upp borde väl hundägaren själv förstå är viktigt för uppfödaren att få reda på?

Att regelbundet höra av sig till alla uppfödningar för att kolla läget - känns konstigt. Lite som kontroll av hundägandet?

Att kolla läget med folk och deras hundar är ju knappast en kontroll. Känner man så för att den som lagt en massa tid och pengar för att avla fram hunden är intresserad av hur det går för den i livet så får man kanske rannsaka sig själv istället.

Regelbundet behöver ju inte vara varje vecka direkt.

 

[SiZo]

Det verkar som att de flesta ändå har väldigt rimliga krav på sina uppfödare och då är det ju verkligen tråkigt när man känner att uppfödaren inte är intresserad.

Jag talar väldigt tydligt om för de som vill köpa valp från mig att jag inte är intresserad av att sälja till någon som sedan inte vill ha fortsatt kontakt med mig. Jag är ingen uppfödare som lägger mig i en massa, men jag vill finnas där för mina valpköpare när de har frågor och funderingar, vid problem, men även för att berätta roliga saker eller bara säga att man har världens bästa hund. Jag brukar även informera att jag vill bli kontaktad om de inte kan/vill ha kvar sin valp eller hund. Nu har inte många från min lilla uppfödning behövt placeras om, men i de fall det hänt så har de alltid kontaktat mig och jag har kunnat hjälpa till att hitta ett nytt hem. I några fall har ägaren dött och då har hunden kommit tillbaka till mig tack vare de efterlevande.

Jag tycker att det här är knepigt. Om jag köper valp så vill jag inte ha en påtvingad "kompis" på köpet. Klart man berättar väsentliga saker, hälsosaker, tester som ev görs osv som spelar roll för aveln, eller om hunden är särskilt bra/dålig för rasen.

Men där går liksom min gräns litegrann om man nu inte råkar klicka oerhört bra. Men det är inget som garanteras tänker jag.

 

[Milosari]

Jag vill att min uppfödare ska ha koll på rasen, på dess egenheter och brister. Jag vill att hen är ärlig med vad som finns i de egna linjerna, inte så att allt måste spridas öppet på hemsidan, men i direktkontakten ska det komma fram. Jag vill ha ett intresse i valparna och deras utveckling, vilket ju är en förutsättning när man ska känna sina egna linjer och vad de lämnar. Gemensamma kull-MH eller BPH är en trevlig bonus, likaså kennelläger eller -dag. Jag vill att uppfödaren avlar på individer som har fått visa vad de går för, antagligen genom egna meriter eller syskons. Och att de har gjort relevanta hälsoundersökningar. Jag skulle ALDRIG köpa från en valpfabrik/uppfödare som tar så många kullar att de inte hinner ha kontakt med sina valpköpare.

Som valpköpare ställer jag naturligtvis upp på att ha fortsatt kontakt med uppfödaren (några gånger under hundens livstid är väl ändå inte så mycket begärt), jag gör de hälsotester som är relevanta och gör MH och korning samt ställer ut vid minst ett tillfälle. Det är ju vi (valpköpare och uppfödare) tillsammans som gör att aveln utvärderas och att det finns hundar av den kvalitet jag vill ha nästa gång jag ska köpa valp.

Jag har nu min tredje hund på raken från samma uppfödare och eftersom vi är helt överens om hur vi tycker att en bra kelpie är så har jag köpt denna på halvfoder. Det hade jag aldrig gjort om jag inte kände ett stort förtroende. Jag kommer ju bli av med min hund i några veckor och det är aldrig helt riskfritt med en förlossning.

 

[Sel]

Jag tycker att det här är knepigt. Om jag köper valp så vill jag inte ha en påtvingad "kompis" på köpet. Klart man berättar väsentliga saker, hälsosaker, tester som ev görs osv som spelar roll för aveln, eller om hunden är särskilt bra/dålig för rasen.

Men där går liksom min gräns litegrann om man nu inte råkar klicka oerhört bra. Men det är inget som garanteras tänker jag.

Jag vet inte om vi läser in samma sak? Jag tänker att fortsatt kontakt är just det - uppdateringar som berör hälsan och att man kanske svarar på ett mail vid en särskild ålder eller något, samt uppdatering vid ägarbyte och liknande. Blir man kompisar utöver det är det ju någonting personligt.

Jag är FBvän med Kims uppfödare och tycker det känns kul att hon kan se sin uppfödning på kort ibland, och att jag kan se kort på mamma och syskon ibland, men vi är ju inte "kompisar".

När Kailzie hade valpar tyckte jag det var fantastiskt att få uppdateringar och jag ordnade någon valpträff, men där stannade det om de inte ville ha hjälp med något. Det var bara en av valpköparna jag fortsatte ha personlig kontakt med då vi klickade och möttes för gemensamma promenader ibland. Känns helt normalt.

 

[Pilot]

När min terrier fick problem med ryggen så hörde jag av mig till uppfödaren. Det var inget hon kunde ha gjort förebyggande (hon hade legat trångt i livmodern) men hon var inte intresserad av den informationen eller hörde av sig hur det gick när vi höll på att utreda. Väldigt tråkigt!
Verkade inte vara intresserad av vidare kontakt med sina valpköpare.
Då var hon ändå en av de få som gjort bph och röntgat tex (då iaf).
Jag uppdaterade aldrig om att jag gjorde detsamma eftersom hon inte verkade ha ett intresse av det. Går ju att se på hunddata dock.

Den uppfödaren jag har nu har valpgrupp för syskonen där vi uppdaterar hyfsat regelbundet första året och sedan sporadiskt (typ första tävlingen/vp). Hon påminde om att röntga strax efter att de fyllt ett. Hon har frågat ett par gånger om feedback hur vi tycker valparna utvecklats.
Haft kennelläger. Kunnat bolla med henne om träningen när vi kört fast.

Däremot så är det sporadisk kontakt vilket funkar bra för mig.

Vid en eventuell omplacering så hade jag velat kunna höra av mig till en uppfödare för att få hjälp, då tänker jag att de har troligen kontakter som inte jag har. Jag hade informerat om att det skulle hända.

Vill inte ha en bästis men nån som är intresserad av valparna som sålts och mån om att det blir bra.

 

[Grazing]

Jag vill ju hoppas att alla uppfödare lämnar med bra info (skriftlig) gällande mat, pälsvård och övrig vård av valpen. När det sedan dyker upp frågor så vill jag att mina valpköpare frågar mig istället för att fråga random människor i sociala medier – i alla fall när det är specifika frågor om valpen. Jag kan ju rasen och jag känner deras valp. Jag har haft rasen länge och har därför en del erfarenhet kring det mesta som en valpköpare kan råka ut för. Det är så ledsamt att det idag är så vanligt med valpköpare som helt kopplar bort sin uppfödare och istället använder sociala medier till alla sina frågor. Om man litar på en uppfödare nog för att köpa en valp av denne, så borde man även lita på att denne kan svara på de frågor man har.

Fast nu är det inte bara ägare som vänder sig bort från uppfödarn utan uppfödare som inte heller visar intresse att ha kontakt. Vet många vars uppfödare inte visar intresse om man inte ska ställa ut eller avla och är svåra att få tag på. Och ja, dom räknas till dom "seriösa" uppfödarna.

Får man inte respons eller om man känner att man stör så vänder man sig till andra för hjälp, jag tyckte min hunds uppfödare var väldigt bra men intresset för min hund försvann helt när det gick helt upp för henne att jag inte inte tänkte avla eller ställa ut.

Jag hade gärna haft mer kontakt med uppfödarna till hundarna jag haft men inget intresse från deras sida finns tyvärr och jag tror inte det är ovanligt.

Sen är det ju så också att det är aldrig fel att höra runt om saker och ting och inte blint lyssna på en person, uppfödare har ju inte per automatik rätt om precis allting heller. Jag tycker som med allt att man bör ta till sig kunskap från olika personer och sen så gör man det som passar ens hund bäst.

 

[border_kelpie]

När jag köpt hund så har jag velat ha en engagerad uppfödare som jag kan skriva/ringa till om det skulle uppstå problem. Att de kan komma med råd och bolla lite tankar. Att de är ärliga om hundens släkts hälsa och beteende.

Jag har bara fått detta av en enda uppfödare.

Det jag inte vill ha från uppfödaren:
Att de skyller alla kroppsliga fel på hunden på mig.
Att de vill jag ska slå/dra i hunden, när hunden är rädd.
Att de pratar runt med andra om att jag mördat deras hund.
Att de tar betalt för att se om de vill behålla hunden.
Att de stolt står och berättar de medvetet parat två hundar med varandra, som har syskon med OCD.

Vågar knappt köpa hund mer. Känns som ingen är ärlig, ingen kan ta ansvar eller höra fel om sina uppfödningar.
Inte för att klandra uppfödaren, utan mer för att informera om hundens problem.

 

[Sol]

Jag tänker att det handlar om att få råd, stöd och få ta del av uppfödarens egna erfarenheter. Jag är kattuppfödare och stöttar mina kattungeköpare på de sätt jag kan. På hundsidan (där jag inte föder upp) förväntar jag mig inte mer än stöd, råd och erfarenheter. De kan raserna och sina linjer bättre än jag och de har längre erfarenhet av hundägande än jag.

 

[Lillefrun]

Jag köpte min första hund, en Powder Puff, för 16 år sedan och sen en nakenfis för 7 år sedan från samma uppfödare. Vi höll kontakten fram tills att uppfödaren tragiskt dog förra året.

Det kunde röra sig om rasspecifika saker som ingen utanför kinesvärlden känner till som hudvård och pälsvård. Foder, sjukdomar, skador och bara allmänt eftersom vi båda hade intresse för rasen och om hennes uppfödning men hon gav råd även angående nakenfis nummer 2 som inte var hennes uppfödning men där var mamman till min valp dotter till hennes hanhund så det finns en koppling där med. Så alla mina är släkt, puffens mamma var mormor till nakenfis nummer 1 och nakenfis nummer 1 är morbror till nakenfis nummer 2.

Jag tyckte det var roligt att höra om mina hundars syskon och föräldrar och släkt. Se vad uppfödningen ledde till. Se den röda linjen i aveln och jag kan till viss del se om hundar kommer från den uppfödaren. Dras till den modellen. Jag hade ingen aning först när jag upptäckte nakenfis nummer 2 att han var så nära min uppfödare men visste direkt att det var honom jag skulle ha.

Jag har nu kontakt med nakenfis 2 uppfödare. Via Instagram, ibland SMS och telefon.
Uppfödaren till mina första hundar rekommenderade mig till yngsta hundens uppfödare så hon kände sig trygg med mig.

Jag förväntar mig inte ett livsåtagande som det blev för första uppfödaren men vi hade samma intresse och brann för rasen och våra hundar. Jag tror jag kommer fortsätta ha kontakt med yngsta hundens uppfödare också av samma skäl. Hon behöll en kullsyster till nakenfis 2 så det är extra spännande.

Men ingen av dom har varit påträngande eller lagt sig i. Antingen är det jag som bett om råd, att vi pratat för att det är roligt eller bara höra av sig ibland och höra hur det är.

 

[LaMagia]

Jag tycker att det här är knepigt. Om jag köper valp så vill jag inte ha en påtvingad "kompis" på köpet. Klart man berättar väsentliga saker, hälsosaker, tester som ev görs osv som spelar roll för aveln, eller om hunden är särskilt bra/dålig för rasen.

Men där går liksom min gräns litegrann om man nu inte råkar klicka oerhört bra. Men det är inget som garanteras tänker jag.

Så får man ju absolut tänka, men då bör man också vara öppen och tydlig med det innan köp, så att uppfödaren kan välja om denne vill sälja en valp eller ej. Om man som uppfödare är intresserad av de valpar man fött upp, så är man inte intresserad av att sälja till någon som endast kommer höra av sig om det uppstår problem. Jag är inte ute efter att skaffa en kompis, men jag vill få veta vad som händer med de valpar jag fött upp. Jag vill få se bilder på den och jag vill gärna veta även roliga saker.