Förväntningar på uppfödare

[SiZo]

Så får man ju absolut tänka, men då bör man också vara öppen och tydlig med det innan köp, så att uppfödaren kan välja om denne vill sälja en valp eller ej. Om man som uppfödare är intresserad av de valpar man fött upp, så är man inte intresserad av att sälja till någon som endast kommer höra av sig om det uppstår problem. Jag är inte ute efter att skaffa en kompis, men jag vill få veta vad som händer med de valpar jag fött upp. Jag vill få se bilder på den och jag vill gärna veta även roliga saker.

Ja absolut. Jag kan absolut skicka nån bild här och där. Men det är så olika vad folk menar med det. Jag kan tycka att de stora milestones som man lyckas få till på bild i början, absolut. Men en del vill ha uppdateringar varje vecka.

Sen skrev jag också "som spelar roll för avel", och det inkluderar även positiva saker - hur ska man annars avla på ett bra sätt liksom? Om min hund är världens enklaste, hur trevlig som helst och bara är bäst så är det klart att uppfödaren kan få reda på det någon gång.

Men som sagt, det är så olika vad folk menar med kontakt. Jag är inte sån att jag absolut inte vill ha kontakt. Men det är också min hund när jag väl har köpt den. Jag välkomnar hejjarop och stöttning, absolut. Men inte för mycket "pet" om du förstår vad jag menar?

 

[Grazing]

Så får man ju absolut tänka, men då bör man också vara öppen och tydlig med det innan köp, så att uppfödaren kan välja om denne vill sälja en valp eller ej. Om man som uppfödare är intresserad av de valpar man fött upp, så är man inte intresserad av att sälja till någon som endast kommer höra av sig om det uppstår problem. Jag är inte ute efter att skaffa en kompis, men jag vill få veta vad som händer med de valpar jag fött upp. Jag vill få se bilder på den och jag vill gärna veta även roliga saker.

Jag hade gärna skickat foton och velat berätta om roliga saker som för mig är fantastiska men antagligen för andra inte är så stora grejer. Min hund hade 8 stycken syskon och även om det var en uppfödare i liten skala så är det mycket kontakt om alla hade hört av sig om vad dom tycker är stora grejer.

Jag anser inte att min hunds uppfödare var oansvarig eller inte seriös bara för att intresset tappades när hon insåg att jag inte skulle avla eller ställa ut, lite tråkigt såklart för mig men hon såg att hunden fungerade och var trygg och släppte oss där helt enkelt. Jag åkte och trimmade honom en gång hos henne efter köptet när han var runt 8 eller 9 månader och det var inte så mycket mer för henne att hålla sig uppdaterad om helt enkelt..antar jag.

Min vovve är fantastisk och hälsosam och enkel även om problem som inte sällan kommer med åldern har uppstått, jag hade gärna köpt hund av henne igen. Tycker inte man ska döma uppfödare för att dom inte känner för att hålla kontakten med uppfödning som beter sig normalt och är fungerande i vardagen.

 

[BornAgain]

Jag har gått från riktig hund, till liten urhund till myra.

36 kg schäfer var en sak. Knapparna satt där de förväntades sitta, dvs jag kunde vända mig till de flesta hundtränare etc. När problemen kom var det SI-leden som spökade, vilket är typiskt för schäferhundar. Hade jag vetat det hade hon kunnat få hjälp snabbare.

6 kg podengo fungerade rent fysisk som schäferhunden (andra problemområden). Mentalt var en annan femma. Kontakt och motivation som kom "gratis" med schäfer blev plötsligt något att förtjäna. Alla tränare fungerade inte längre och det var värdefullt att få stöttning av de som kunde rasen. (Nu har vi facebookgrupper och det är en liten community) Jag hade också tur och hittade en tränare med mycket erfarenhet av olika typer av hundar och även av urhundar specifikt.

<2 kg blandrashund är en helt annan femma. Mjölktänder som inte lossar. Blodsocker som störtdyker. Chihuahua-snarklingar. Hon tigger inte om godis, hon dyker upp och kroppar en för att se om man har något i fickorna. Jag har tur och har en husveterinär som kan tipsa och berätta. Här finns ingen uppfödare. Jag har också haft tur att tränare vi gått till känt till chihuahua-snarklingarna (det låter som noskvalster)

Jag kommer nog aldrig att köpa en hund av någon som inte vill bolla med mig och som kan berätta om ras-/linjespecifika egenskaper och hälsorisker. Gärna att de bollar med mig innan köp.

 

[Lillefrun]

Jag har gått från riktig hund, till liten urhund till myra.

36 kg schäfer var en sak. Knapparna satt där de förväntades sitta, dvs jag kunde vända mig till de flesta hundtränare etc. När problemen kom var det SI-leden som spökade, vilket är typiskt för schäferhundar. Hade jag vetat det hade hon kunnat få hjälp snabbare.

6 kg podengo fungerade rent fysisk som schäferhunden (andra problemområden). Mentalt var en annan femma. Kontakt och motivation som kom "gratis" med schäfer blev plötsligt något att förtjäna. Alla tränare fungerade inte längre och det var värdefullt att få stöttning av de som kunde rasen. (Nu har vi facebookgrupper och det är en liten community) Jag hade också tur och hittade en tränare med mycket erfarenhet av olika typer av hundar och även av urhundar specifikt.

<2 kg blandrashund är en helt annan femma. Mjölktänder som inte lossar. Blodsocker som störtdyker. Chihuahua-snarklingar. Hon tigger inte om godis, hon dyker upp och kroppar en för att se om man har något i fickorna. Jag har tur och har en husveterinär som kan tipsa och berätta. Här finns ingen uppfödare. Jag har också haft tur att tränare vi gått till känt till chihuahua-snarklingarna (det låter som noskvalster)

Jag kommer nog aldrig att köpa en hund av någon som inte vill bolla med mig och som kan berätta om ras-/linjespecifika egenskaper och hälsorisker. Gärna att de bollar med mig innan köp.

Håller helt med,jag skulle känt mig så ensam och förvirrad om jag inte hade uppfödarens hjälp i vissa situationer. Saker som rör just Chinese crested, det är ändå en hel del som skiljer dom mot andra raser och allt går inte att läsa sig till.

Uppfödare nummer 2 hade valpskola innan, fick skickat på mail fakta om rasen, foder, pälsvård och hudvård, valptiden, unghunden, vaccination osv. Då hade jag ju redan haft rasen i 15 år men för någon helt ny tror jag det var jätte bra och det är ju aldrig fel att ta till sig nytt heller,

 

[Arlinda]

Det låter jättekul med valpkullsträffar om det funkar för uppfödaren.

 

[Roheryn]

De främsta kraven jag har på en uppfödare rör sådant som händer innan jag som valpköpare ens kommit in i bilden:

• Göra för rasen adekvata hälsotester på föräldrarna
• Genomföra BPH eller MH med föräldrarna
• Göra en genomtänkt kombination av tik och hane med tanke på resultatet av ovanstående
• Eventuellt meritera föräldradjuren på annat sätt beroende på ras och användningsområde
• Ge så bra förutsättningar som möjligt för den dräktiga tiken och de små valparna vad gäller omhändertagande osv
• Socialisera valparna i rimlig utsträckning
• Självklart följa lagar och regler kring uppfödning av djur, SKKs regler kring registrering av valparna etc

I samband med köp av valp förväntar jag mig:

• Klar och tydlig kommunikation kring valpkullen, föräldrarna, rasen, avelsmål, hälsa osv
• Ärlighet och transparens
• Att jag får komma och hälsa på och träffa tiken, valparna och gärna även andra hundar av samma ras om det finns i hushållet
• Information, råd och stöd i samband med köpet och övertagandet av just min valp

När jag väl har tagit hem min valp har jag egentligen ingen förväntan på uppfödaren alls, men håller gärna kontakten och uppskattar om jag får ställa frågor osv, men jag anser samtidigt att det är min hund och att uppfödarens plikter egentligen upphör i samma ögonblick som jag hämtar valpen.

Rent personligen så känner jag inför nästa valp (1-2 år bort i tiden) att jag gärna skulle prova utställning och kanske vallanlagstest (vallande ras) och därför kommer jag med stor sannolikhet att vända mig till en uppfödare som jag vet har erfarenhet av just det och som har intresse av att kanske hjälpa mig lite. Men det är inget jag normalt förväntar mig eller kräver, utan mer ett önskemål inför mitt nästa hundköp.

 

[tuaphua]

Jag förväntar mig väl inte så mkt direkt efter att jag tagit hem hunden om man inte avtalat att det är på prov eller ngt av en uppfödare jag inte känner.
Nu har de flesta av mina hundar varit från en uppfödare jag känner väl sedan kanske +25 år. Och med just henne vet jag att jag alltid kan ringa om jag undrar något. Hon finns alltid där för alla "sina" hundar, även de hon inte känner deras människa lika väl.
Hon vill gärna veta hur hundarna är, mår, ser ut etc för sin egen avel bla. Det är inget krav. Men hon blir glad för info och möten. Hon brukar anordna någon frivillig träff ibland för rasen/köpare/etc där man umgås och kan få lära sig lite.
Det känns väldigt tryggt att ha hennes kunskap tillgängligt även om det förhoppningsvis inte behövs.
Även hennes nätverk som hon yttjade när jag skulle skaffa hund igen och hon inte hade någon ledig.
Hon är bra på det mentala i sin avel, läsa sina linjer och vet hur och när hundarna kan hämtas tex. Tex fick jag hämta min ena senare än normalt iom att linjen är lite långsam i utvecklingen och hon ville att hunden skulle hinna bli klar nog för att bli en trygg kompis. Det blev den. Men jag förstår hur hon tänkte. För den hunden behöver få lite, lite mer tid vid vissa saker första gången och sedan är det klart och tryggt när hon fått känna efter lite en gång utan press.
Hon är himla noga med att välja köpare och ratar många. Hon får därav sällan folk som upplever problem med hundarna på ett sånt vis att de behöver tas tillbaks/omplaceras.
En förväntning jag har på just henne är väl att det nog är en enkel, sund hund. Just för att jag inte stött på annat från henne.
Så tacksam över så kunnig och godhjärtad uppfödare!

 

[constellations]

Den enda kontakt jag hade med uppfödaren till min förra hund var för kontaktuppgifter till kullsyskonets ägare. Uppfödaren sökte aldrig kontakt själv med mig, inte för att utvärdera aveln ens.. vilket jag tyckte var märkligt, men man kan ju inte riktigt pracka på någon oombedd information?
Min nuvarande hund är en omplacering, dennes uppfödare hjälpte den förra familjen att sålla bland intressenter när hunden skulle omplaceras. Jag har sedan dess inte hört nåt från den uppfödaren heller (den har mina kontaktuppgifter).

Men - jag vet inte om jag saknar kontakt med uppfödare som så. Spontant skulle jag absolut ta kontakt med uppfödaren typ vid upptäckt av säg genetisk sjukdom, påtaglig mental instabilitet/aggression eller liknande, för kännedom. Men annars, för mig som köpare..?
Vid eventuella frågor kring min hund känner jag att jag ju lika gärna kan ta stöd av yrkespersoner som veterinär, etolog, tränare, fysio beroende på vad frågorna berör.

När det gäller omplacering och jag ännu är vid mina sinnes fulla bruk så skulle jag alla dagar föredrar att sköta det själv. Men, om man som för min nuvarande hunds förra familj känner att man behöver hjälp med omplacering av vilken anledning det än må vara, ja då är det ju strålande om uppfödaren kan stötta med det. För inte minst är det en tuff och emotionell sits att vara i.

 

[Pilot]

Jag hade tyckt det var intressant av er som är uppfödare att höra vad ni har för förväntningar av valpköpare.

 

[Tajger]

Jag hade tyckt det var intressant av er som är uppfödare att höra vad ni har för förväntningar av valpköpare.

Jag tycker det är kul att se hur det går för valparna. Vi har ju ändå satsat och funderat och förberett för att köparen ska få en trevlig valp.
För oss har det fungerat bra med en Messengergrupp för kullen. Första året är det ganska mycket kontakt, sen tunnar det ut.
Vissa valpköpare har vi blivit vänner med, och andra väljer mindre kontakt, och det är fine.
Men jag skulle nog vilja veta om det blir nåt problem, för att kunna hjälpa till om jag har möjlighet.

 

[WildWilma]

Den typen av uppfödare som bedriver avel som är intressant för mig att köpa från är generellt sett mycket engagerade och vill följa och utvärdera sina kullar genom hela hundarnas liv. Träningsträffar och läger anordnas som regel av dessa uppfödare utöver MH. Samt att man kan höra av sig och ställa frågor och få tips.

Att inte vilja följa de valpar man fött upp är för mig obegripligt. Är det inte ett av de stora nöjjena med uppfödning? Att få följa det man varit med och "skapat" genom livet och se hur valparna berikar sina familjer men också om de blev som man hoppats hälsomässigt och mentalt. Annars föder man ju enbart upp för pengarna, eller?

 

[Nota]

Den typen av uppfödare som bedriver avel som är intressant för mig att köpa från är generellt sett mycket engagerade och vill följa och utvärdera sina kullar genom hela hundarnas liv. Träningsträffar och läger anordnas som regel av dessa uppfödare utöver MH. Samt att man kan höra av sig och ställa frågor och få tips.

Att inte vilja följa de valpar man fött upp är för mig obegripligt. Är det inte ett av de stora nöjjena med uppfödning? Att få följa det man varit med och "skapat" genom livet och se hur valparna berikar sina familjer men också om de blev som man hoppats hälsomässigt och mentalt. Annars föder man ju enbart upp för pengarna, eller?

Ja i din ras och med köpere som tränar och tävlar aktivt är det självklart det finns mycket att följa men hur intressant är det att följa en helt vanlig svenssonhund?
En Lhasa apso som hänger med fotbollsmatcher och går promenader familjen, vad är det uppfödaren behöver engagera sig i?

 

[TinyWiny]

Ja i din ras och med köpere som tränar och tävlar aktivt är det självklart det finns mycket att följa men hur intressant är det att följa en helt vanlig svenssonhund?
En Lhasa apso som hänger med fotbollsmatcher och går promenader familjen, vad är det uppfödaren behöver engagera sig i?

Varför skulle avelsutvärderingen vara viktigare på en hund som tävlar vs en hund som inte gör det? Båda har användningsområde de ska fungera i/med och den ena är inte viktigare än den andra. En sällskapshund som har rädslor mår lika dåligt som en brukshund med rädslor. En sällskapshund som inte klarar av att vistas i normal familjemiljö mår lika dåligt som en brukshund som inte klarar sin normala familjemiljö. Jag kan tycka att det är väldigt nonchalant av uppfödare till sällskapshundar att inte följa upp sina valpar med hänvisningen till att de ändå inte tävlar. Hur ska de kunna veta om deras avelsmål nås om det inte görs? För avelsmål måste de ju ha!? Att ha flera hundar som det ofta finns i en kennel kan göra att sämre mentalitet döljs och det märks först när dess valpar inte fungerar som förväntat. Att då inte följa upp och ta bort hundar ur avel som inte tillför det man önskar är det som gör att raser förstörs framförallt mentalt.

 

[WildWilma]

Ja i din ras och med köpere som tränar och tävlar aktivt är det självklart det finns mycket att följa men hur intressant är det att följa en helt vanlig svenssonhund?
En Lhasa apso som hänger med fotbollsmatcher och går promenader familjen, vad är det uppfödaren behöver engagera sig i?

Det finns väl massor att följa, inte minst hälsan. Men vardagsmentaliteten är ju ännu viktigare än arbetsegenskaperna och en hund är ju inte färdigutvecklad mentalt innan 2-3 års ålder. Många rädslor kommer ju med åldern också.

Sen förstår jag att man inte behöver ha kontakt jätteofta men att åtminstone uppmana valpköparna att höra av sig vid problem med hälsa eller mentaliteten.
Samt att aktivt följa upp kullen innan man ev. Avlar vidare på kullsyskon. Det kan jag tycka är minimum oavsett ras om man vill anses vara en seriös uppfödare.

 

[Nota]

Varför skulle avelsutvärderingen vara viktigare på en hund som tävlar vs en hund som inte gör det? Båda har användningsområde de ska fungera i/med och den ena är inte viktigare än den andra. En sällskapshund som har rädslor mår lika dåligt som en brukshund med rädslor. En sällskapshund som inte klarar av att vistas i normal familjemiljö mår lika dåligt som en brukshund som inte klarar sin normala familjemiljö. Jag kan tycka att det är väldigt nonchalant av uppfödare till sällskapshundar att inte följa upp sina valpar med hänvisningen till att de ändå inte tävlar. Hur ska de kunna veta om deras avelsmål nås om det inte görs? För avelsmål måste de ju ha!? Att ha flera hundar som det ofta finns i en kennel kan göra att sämre mentalitet döljs och det märks först när dess valpar inte fungerar som förväntat. Att då inte följa upp och ta bort hundar ur avel som inte tillför det man önskar är det som gör att raser förstörs framförallt mentalt.

Det är ingen idé att ens försöka diskutera sånt med djupt insatta hundnördar.
Folk som köper en sällskapshund är inte intresserade av prestation och utvärdering på det viset utan är nöjda med en trevlig hund.

 

[Nota]

Det finns väl massor att följa, inte minst hälsan. Men vardagsmentaliteten är ju ännu viktigare än arbetsegenskaperna och en hund är ju inte färdigutvecklad mentalt innan 2-3 års ålder. Många rädslor kommer ju med åldern också.

Sen förstår jag att man inte behöver ha kontakt jätteofta men att åtminstone uppmana valpköparna att höra av sig vid problem med hälsa eller mentaliteten.
Samt att aktivt följa upp kullen innan man ev. Avlar vidare på kullsyskon. Det kan jag tycka är minimum oavsett ras om man vill anses vara en seriös uppfödare.

Ja men många är inte lika intresserade som du utan dom vill ha en snäll hund bara.
Mer engagemang än så kan man inte kräva av den vanliga hundägaren.

 

[Breaktown]

Det är ingen idé att ens försöka diskutera sånt med djupt insatta hundnördar.
Folk som köper en sällskapshund är inte intresserade av prestation och utvärdering på det viset utan är nöjda med en trevlig hund.

Exakt! Och HUR ska uppfödarna veta att de föder upp trevliga hundar som ägarna blir nöjda med om de inte gör någon som helst uppföljning av avelsresultatet och aldrig mer pratar med ägarna till de valpar de säljer?

 

[Wingates]

Exakt! Och HUR ska uppfödarna veta att de föder upp trevliga hundar som ägarna blir nöjda med om de inte gör någon som helst uppföljning av avelsresultatet och aldrig mer pratar med ägarna till de valpar de säljer?

Exakt detta!

 

[Nota]

Exakt! Och HUR ska uppfödarna veta att de föder upp trevliga hundar som ägarna blir nöjda med om de inte gör någon som helst uppföljning av avelsresultatet och aldrig mer pratar med ägarna till de valpar de säljer?

Säg det det har ju fungerat i alla år.
Skulle säga att beteendestörningar verkar var mer rasrelaterat än linjerelaterat.

 

[Grazing]

Exakt! Och HUR ska uppfödarna veta att de föder upp trevliga hundar som ägarna blir nöjda med om de inte gör någon som helst uppföljning av avelsresultatet och aldrig mer pratar med ägarna till de valpar de säljer?

Oftast så är ju inga nyheter bra nyheter, majoriteten hör av sig om dom är missnöjda eller har problem. Hörs ingenting så är det nog helt enkelt ingenting som är något att berätta.

Tidigare hälsoproblem hos hundarna osv tror jag nog dom flesta hör av sig om.