Framtiden och det förflutna

Jag har sannolikt levt mer än halva mitt liv. Och under åren som gått har jag inte åstadkommit något alls och jag har inte gjort någon karriär. Inte har jag lärt mig rida heller. Och nu går det bara utför. Allt känns som för sent. Det som finns kvar av livet är bara något mediokert.

Jag drömmer ofta om det förflutna, om en människa som nu är död, om hästar som också är döda och om min hund som också är död. Klamrar jag mig fast vid det som varit? Är det det som fyllt mitt liv med innehåll? Och att det nu är tomt.

Jag har inte långt kvar tills jag fyller 50, och det känns som om livet är på väg att ta slut.

 

[bettysmatte]

Jag skulle nog bara bli deprimerad av ett sådant jobb. Det finns så många människor som inte bryr sig och på ett sådant ställe skulle man få se det dagligen.

Nu tänker du väl ändå lite tokigt? De som kommer till en återvinningscentral med sitt avfall är väl ändå de som bryr sig, till skillnad mot de som t.ex. dumpar sitt avfall i skogen någonstans? Jag är jätteglad för personalen på återvinningscentralen för ibland kommer man ju med sådant som man behöver lite hjälp med att veta var någonstans det ska kastas/sorteras. De som jobbar här är väldigt hjälpsamma och engagerade.

 

[DarkInNight]

Jag skulle nog bara bli deprimerad av ett sådant jobb. Det finns så många människor som inte bryr sig och på ett sådant ställe skulle man få se det dagligen.

Oj, den uppfattningen delar jag inte alls med dig.

Visst finns det folk som inte bryr sig men de allra flesta vill göra rätt.
Mycket går ut på att informera och att hitta lösningar för att påverka mängden felsorteringar. Både för dem som jobbar ute på plats samt dem som jobbar mer administrativt.
Dessutom händer det massor nu, nya direktiv som ska gynna miljön osv.

 

[Grazing]

Det känns som att ditt fokus i detta ligger mest på att svepande få sätta dig till doms över andra (vars faktiska engagemang jag påstår att du vet ganska lite eller inget om på individnivå) som ”okunniga/lata/oengagerade” än på vilka alternativa sätt skulle jag själv kunna göra något mer för klimatfrågan än vad jag gör nu. Dvs om inte just ditt bidrag innebär en global och permanent lösning på alla problem kring energi- och samhällsfrågor i stort som politiker och högutbildade forskare sysslat med i åratal. Och den möjligheten måste ju ändå ses som ganska osannolik i sig.

Eller i just ditt fall så räknas det som viktigt och bra att plantera några träd - för att det är vad just du förmår att göra - men oavsett att jag eller andra gör samma sak (eller mer) så finns det bara tillfälle att uppröras över vår inkompetens och totala okunnighet med trista svar av typen ?

Man kommer ofta längre totalt sett med att uppmuntra och intressera sig för vad andra gör i rätt riktning, också för klimatet, än att - på otroligt lösa grunder - avfärda och döma ut dem med att de är odugliga och mindre vetande.

Och som en extra bieffekt underlättas samtidigt det sociala samspelet och minskar risken för en ensamhet som inte sällan följer av att återkommande döma andra.

Jösses..känns som att jag läser någon helt annan tråd. Hur får du ihop allt det där genom denna tråden?

 

[EmmaBovary]

@Wille förstår att det här kanske inte får dig att må bättre just, men tänkte ändå att det var värt att påpeka om klimatet etc. Förstår att du vill göra något mer aktivt, att det är vad som skulle kännas bra. Men det handlar ju också om vad vi inte gör, och även om det kanske inte ens är ett avståndstagande/att aktivt välja bort så är det väl så att du flyger väl inte så ofta? Minns inte att jag läst dig tala om det genom alla år här (fast kan såklart ha missat) och det om något är ju bra för klimatet.

 

[manda]

@Wille jag kan känna igen mig en del i uppgivenheten kring världens tillstånd och hur vi hanterar den mer än mänskliga naturen (och den mänskliga naturen, som i grunden är del av samma ekosystem som den mer än mänskliga naturen). För några år sedan såg jag en möjlighet för mig att leva den förändring jag önskar se, genom småskalig regenerativ odling. Sedan blev jag sjuk och det livet jag då såg framför mig som en lösning både på min uppgivenhet och det reella hotet att stå utan mat när de fossila bränslena tar slut, är inte möjligt att leva. Det har krävt mycket omorientering och också en stor portion av att skala av min egen identifikation med vad jag gör. För mitt välmående har det varit jätteviktigt att förstå vad i minframtidsförhoppling och -rädsla som är a) sant b) påverkbart för mig. Dessutom att ha lite slack med mig själv, vara lite schysst med att jag inte kan leva mitt ideal och samtidigt utforska det bakomliggande till idealbilden av mitt liv. Alltså jag hade velat skapa en regenerativ självupprätthållande matskog. En grej i det är matsuveränitet. Men bortom det, ligger för mig grundtesen att livet upprätthåller mig så länge det är menat. Det blir lite filosofiskt, men för mig har det varit himla viktigt att hitta grunderna tillvarför jag drömmer som jag drömmer. Det låter mig hitta aktivitet som är i linje med drömmens kärna fast jag inte kan leva den dröm jag tidigare såg för mig. Alltså hur verklighetsanpassar vi utan att göra våld på oss själva (som är en ändlig resurs, eller våld på alla andra ändliga resurser som finns på vår jord)? Det är en grundfråga som hela vår mainstreamkultur helt undviker att svara på som jag ser det och ur det undvikandet kommer mycket lidande.

 

[tanten]

Butiker och skolor kastar tyvärr väldigt mycket. Skolan skulle lätt kunna minska på sitt svinn genom att oftare ha ''önskemat '' till eleverna.

Njae?
Vi har ett väldigt litet matsvinn i våra skolor. Men det serveras verkligen inte önskemat alla dagar. Snarare är en av skolmåltidens uppgifter att göra elever medvetna och att få dem att våga testa nytt.

Om man lär eleverna att itne ta mer på tallriken än de äter upp och använda rester till annat nästa dag. Pasta kan bli pastasallad på grönsaksbordet, grönsaker ingå i grytor etc etc.
Senaste siffran jag hörde från duktiga kostchefen var 17% vilket i stort sett är skrapet från brätten och bleck. Kastad mat vägs varje dag.

 

[TheRedLightning]

Den enda tröst jag kan komma med, det är aldrig försent att lära sig rida/bättra på sin ridning.
Du är ju rena ”ungdomen” kontra de 80+:are som rider på ridskolan. Tror den äldsta jag stött på nästan var 85 och dit är ju ganska långt eller hur?

Jag kan inte uttala mig om det andra så det låter jag bli.

 

[Raderad medlem 68338]

Den enda tröst jag kan komma med, det är aldrig försent att lära sig rida/bättra på sin ridning.
Du är ju rena ”ungdomen” kontra de 80+:are som rider på ridskolan. Tror den äldsta jag stött på nästan var 85 och dit är ju ganska långt eller hur?

Jag kan inte uttala mig om det andra så det låter jag bli.

Det är i stort sett aldrig för sent att börja med något öht! Min pappa red för första gången när han var nära 50. Fem år senare red han dressyr på ganska hög nivå och hade egen häst, eget stall och var helt hästbiten! Personligen började jag måla när jag hade fyllt 38. Nu är jag 40 och har börjat spela fiol

Problemet tror jag är att det blir svårt om en liksom fastnar i att en måste bli BÄST på ngt annars får det vara. Det är ganska få som är bäst på ngt rent krasst.

 

[TheRedLightning]

Det är i stort sett aldrig för sent att börja med något öht! Min pappa red för första gången när han var nära 50. Fem år senare red han dressyr på ganska hög nivå och hade egen häst, eget stall och var helt hästbiten! Personligen började jag måla när jag hade fyllt 38. Nu är jag 40 och har börjat spela fiol

Problemet tror jag är att det blir svårt om en liksom fastnar i att en måste bli BÄST på ngt annars får det vara. Det är ganska få som är bäst på ngt rent krasst.

Jo det är ju sant. Jag är själv en person med perfektion som mål/gräns. Har fått lära mig att sänka mina mål/gränser och då även mått bättre som person också.

Det är inte fel att sätta delmål, nästan bättre så det är lättare stt nå upp till ett mål och så känner man sig inte så dålig och har mer energi att uppnå nästa mål på stegen.

 

[åke]

Njae?
Vi har ett väldigt litet matsvinn i våra skolor. Men det serveras verkligen inte önskemat alla dagar. Snarare är en av skolmåltidens uppgifter att göra elever medvetna och att få dem att våga testa nytt.

Om man lär eleverna att itne ta mer på tallriken än de äter upp och använda rester till annat nästa dag. Pasta kan bli pastasallad på grönsaksbordet, grönsaker ingå i grytor etc etc.
Senaste siffran jag hörde från duktiga kostchefen var 17% vilket i stort sett är skrapet från brätten och bleck. Kastad mat vägs varje dag.

Fast 17% tycker jag låter mycket. Självklart har man inte önskemat varje dag. Sedan skulle skolorna laga mer mat än att köpa in halvfabrikat.

 

[tanten]

Fast 17% tycker jag låter mycket. Självklart har man inte önskemat varje dag. Sedan skulle skolorna laga mer mat än att köpa in halvfabrikat.

Vår kommun har skippat alla halvfabrikat. Det blev ramaskri från eleverna när det blev potatismos av riktig potatis För att inte tala om pulversåserna. De var saknade

Numera är skolmaten väldigt bra (jag har ätit den med jämna mellanrum)

Det har också gjort att skomaten blivit billigare. Eller snarare att man kunnat köpa bättre råvaror. Halvfabrikat kostar mer.

 

[EmmaBovary]

Vår kommun har skippat alla halvfabrikat. Det blev ramaskri från eleverna när det blev potatismos av riktig potatis För att inte tala om pulversåserna. De var saknade

Numera är skolmaten väldigt bra (jag har ätit den med jämna mellanrum)

Det har också gjort att skomaten blivit billigare. Eller snarare att man kunnat köpa bättre råvaror. Halvfabrikat kostar mer.

Haha, förstår verkligen ramaskriet apropå moset, kommer nog alltid föredra pulver....

 

[Eurydome]

Det är i stort sett aldrig för sent att börja med något öht! Min pappa red för första gången när han var nära 50. Fem år senare red han dressyr på ganska hög nivå och hade egen häst, eget stall och var helt hästbiten! Personligen började jag måla när jag hade fyllt 38. Nu är jag 40 och har börjat spela fiol

Det är i stort sett aldrig för sent att börja med något öht! Min pappa red för första gången när han var nära 50. Fem år senare red han dressyr på ganska hög nivå och hade egen häst, eget stall och var helt hästbiten! Personligen började jag måla när jag hade fyllt 38. Nu är jag 40 och har börjat spela fiol

Problemet tror jag är att det blir svårt om en liksom fastnar i att en måste bli BÄST på ngt annars får det vara. Det är ganska få som är bäst på ngt rent krasst.

Otroligt inspirerande!!

 

[sweep]

Den enda tröst jag kan komma med, det är aldrig försent att lära sig rida/bättra på sin ridning.
Du är ju rena ”ungdomen” kontra de 80+:are som rider på ridskolan. Tror den äldsta jag stött på nästan var 85 och dit är ju ganska långt eller hur?

Jag kan inte uttala mig om det andra så det låter jag bli.

Fast det är svårt att komma till elitnivå utan tillgång till egen häst och utan att rida för tränare.
Att bättre på sin ridning går men TS är inte intresserad av ridskola och hittar inte tillräckligt bra medryttarhästar och då blir det stopp där tyvärr.

 

[TheRedLightning]

Fast det är svårt att komma till elitnivå utan tillgång till egen häst och utan att rida för tränare.
Att bättre på sin ridning går men TS är inte intresserad av ridskola och hittar inte tillräckligt bra medryttarhästar och då blir det stopp där tyvärr.

Varför ska man till elitnivå?
Det känns som ett orimligt mål och lätt att hamna i en nedåtgående spiral när man inte når upp till målet.
Bättre att ha lägre mål först i så fall och sen sträva uppåt.

 

[Wille]

@Wille förstår att det här kanske inte får dig att må bättre just, men tänkte ändå att det var värt att påpeka om klimatet etc. Förstår att du vill göra något mer aktivt, att det är vad som skulle kännas bra. Men det handlar ju också om vad vi inte gör, och även om det kanske inte ens är ett avståndstagande/att aktivt välja bort så är det väl så att du flyger väl inte så ofta? Minns inte att jag läst dig tala om det genom alla år här (fast kan såklart ha missat) och det om något är ju bra för klimatet.

Nej, jag flyger inte. Kan inte heller för den delen. Men flög till Spanien två gånger med jobbet för några år sedan. Det var dock inte mitt eget val.

Men hur påverkar man andra att inte flyga? Jag tror inte att det går.

Den enda tröst jag kan komma med, det är aldrig försent att lära sig rida/bättra på sin ridning.
Du är ju rena ”ungdomen” kontra de 80+:are som rider på ridskolan. Tror den äldsta jag stött på nästan var 85 och dit är ju ganska långt eller hur?

Jag kan inte uttala mig om det andra så det låter jag bli.

Jag har aldrig utvecklats på ridskola. Tycker jag bara nöter och nöter utan att jag någonsin blir bättre.

Det är i stort sett aldrig för sent att börja med något öht! Min pappa red för första gången när han var nära 50. Fem år senare red han dressyr på ganska hög nivå och hade egen häst, eget stall och var helt hästbiten! Personligen började jag måla när jag hade fyllt 38. Nu är jag 40 och har börjat spela fiol

Problemet tror jag är att det blir svårt om en liksom fastnar i att en måste bli BÄST på ngt annars får det vara. Det är ganska få som är bäst på ngt rent krasst.

Ganska hög nivå efter bara fem år? Jösses. Jag har ridit betydligt längre än så men har knappt ens kommit till LC. Jag är förmodligen helt obildbar på ridning.

 

[sweep]

Varför ska man till elitnivå?
Det känns som ett orimligt mål och lätt att hamna i en nedåtgående spiral när man inte når upp till målet.
Bättre att ha lägre mål först i så fall och sen sträva uppåt.

För TS vill nå elitnivå. Och ja det är orimligt

 

[Wille]

För TS vill nå elitnivå. Och ja det är orimligt

För att jag är för gammal.

Så ja, vissa saker är för sent.

 

[Strumpann]

För att jag är för gammal.

Så ja, vissa saker är för sent.

Vi är nog många som aldrig(lyckats)uppfyllt våra ungdomsdrömmar

 

[Hippocampus]

För att jag är för gammal.

Så ja, vissa saker är för sent.

ofta tror jag man tänker så (även jag) för att "skydda sig" och fortsätta sin "behagliga" stil. För ska man bli bra på något, riktigt bra, krävs enorm motivation, mycket mycket träning. Det finns ingen som är elit eller bra på något som inte behövt ta i, försakat vissa saker osv.
Så frågan är mer, har jag den drömmen och det drivet att bli riktigt riktigt bra?
Mitt svar är nej, jag är alldeles för bekväm. Och lat. Och eftersom jag inte har det drivet, blir jag inte riktigt bra. Det är ett val jag har gjort om än omedvetet. Jag hade kunnat välja det motsatta och gå all in i det, men min bekvämlighet sätter stopp för det.

Idag ser jag tillbaka att jag hade önskat jag hade samma driv som världens bästa fotbollsspelare. För fotboll var jag riktigt bra på. Men mitt problem var att jag var väldigt duktig utan att behöva ta bort min bekvämlighet, talangen gick före träning. Det var mitt fall när jag sedan insåg att jag var tvungen att träna för att utvecklas för det blev "svårare/mer konkurrens" ju äldre jag blev. Jag började med hästar istället för det är så typiskt mig, när något blir "jobbigt" börjar jag med något nytt (insåg det för några år sedan).

Är jag en sämre människa för det? Nej. Mer bekväm kanske.