- Status
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Vad bra!
Inte alla får den chansen...
Vad bra!
Inte alla får den chansen... Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Bra poäng!
Tyvärr var väl föräldrarna (styvföräldern inräknad) mer luttrade än väninnan. *suck*
Vissa individer är så vansinnigt ansvarslösa och nonchalanta att man inte tror att det är sant. Men "rätt" till barnen har de...
Inte_Ung skrev:
Bra poäng!
Tyvärr var väl föräldrarna (styvföräldern inräknad) mer luttrade än väninnan. *suck*
Vissa individer är så vansinnigt ansvarslösa och nonchalanta att man inte tror att det är sant. Men "rätt" till barnen har de...
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Jag bara undrar en sak. Inte riktad till någon särskild i den här tråden, utan allmänt.
Alla dessa totalt hopplösa svikande och sviktande pappor - hur kan någon kvinna från början velat skaffa barn med dem? Hur tänker man då?
Jag tycker ofta det beskrivs personlighetsstörningar som i mina ögon verkar konstanta, de borde inte plötsligt tillkomma när barnet dök upp.
Är det oplanerade barn eller tar kvinnor på sig att skaffa barn med män som de också måste vara mammor till
Det finns ju uppenbarligen smarta starka kvinnor som väljer pappor med grava problem som förälder till sina barn. (Ta Torsten Flinck som "offentligt" exempel, jag har svårt att se honom som en stabil förebild för barn)
Upplys mig!
prinsessfeminist skrev:Vissa individer är så vansinnigt ansvarslösa och nonchalanta att man inte tror att det är sant. Men "rätt" till barnen har de...
Jag bara undrar en sak. Inte riktad till någon särskild i den här tråden, utan allmänt.
Alla dessa totalt hopplösa svikande och sviktande pappor - hur kan någon kvinna från början velat skaffa barn med dem? Hur tänker man då?
Jag tycker ofta det beskrivs personlighetsstörningar som i mina ögon verkar konstanta, de borde inte plötsligt tillkomma när barnet dök upp.
Är det oplanerade barn eller tar kvinnor på sig att skaffa barn med män som de också måste vara mammor till
Det finns ju uppenbarligen smarta starka kvinnor som väljer pappor med grava problem som förälder till sina barn. (Ta Torsten Flinck som "offentligt" exempel, jag har svårt att se honom som en stabil förebild för barn)
Upplys mig!
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Mycket bra fråga!
Min tanke (nu spånar jag bara) är att dessa mammor skaffade barn med "fel" man därför att de själva var fel ute. Mammans otrygghet, låga självkänsla eller vad det kan vara - gjorde att hon inte begrep att mannen inte var ett bra val.
Nu psykologiserar jag och jag gör inga anspråk på att veta, men jag tror att dåliga relationer bottnar i otrygghet och en önskan om att "hela" det som var förstört. Man vill ha en familj för att reparare den skada man kanske lidit innan?
Är självförtroendet lågt så kanske det "bara blir" barn med den man som man blev ihop med. Många (både mödrar och fäder) tror att "det löser sig", men alltid senare - aldrig nu!
Sedan är kanske då småbarnsåren ett uppvaknande för många kvinnor. Antingen stannar de kvar och "står ut" - eller så bestämmer de sig, nu eller aldrig, för att förändra livet. Antingen med eller utan mannen. Vill han inte då - så lämnar hon honom.
Det är oftare kvinnor som lämnar sina män än tvärtom, och det kan man också fundera över... Varför är det så?
Sedan det där med att kvinnor blir "mammor" för sina män. Jag hoppas att det är en utdöende art.
(jag hade fö en relation en gång där killen kallade mig "mamma", fast vi inga barn hade. Jag hatade det! Han kunde inte betala räkningar, fixa en försäkring eller någonting och jag var dum och "hjälpte till". Arrgghh- jag kan inte ens tänka på det utan att bli vansinnig! och generad! Vilket spån jag var! -men jag trodde ingen annan ville ha mig... Så nog led jag av dåligt självförtroende alltid!)
Silverkedjan skrev:Jag bara undrar en sak. Inte riktad till någon särskild i den här tråden, utan allmänt.
Alla dessa totalt hopplösa svikande och sviktande pappor - hur kan någon kvinna från början velat skaffa barn med dem? Hur tänker man då?
Jag tycker ofta det beskrivs personlighetsstörningar som i mina ögon verkar konstanta, de borde inte plötsligt tillkomma när barnet dök upp.
Är det oplanerade barn eller tar kvinnor på sig att skaffa barn med män som de också måste vara mammor till
Det finns ju uppenbarligen smarta starka kvinnor som väljer pappor med grava problem som förälder till sina barn. (Ta Torsten Flinck som "offentligt" exempel, jag har svårt att se honom som en stabil förebild för barn)
Upplys mig!
Mycket bra fråga!
Min tanke (nu spånar jag bara) är att dessa mammor skaffade barn med "fel" man därför att de själva var fel ute. Mammans otrygghet, låga självkänsla eller vad det kan vara - gjorde att hon inte begrep att mannen inte var ett bra val.
Nu psykologiserar jag och jag gör inga anspråk på att veta, men jag tror att dåliga relationer bottnar i otrygghet och en önskan om att "hela" det som var förstört. Man vill ha en familj för att reparare den skada man kanske lidit innan?
Är självförtroendet lågt så kanske det "bara blir" barn med den man som man blev ihop med. Många (både mödrar och fäder) tror att "det löser sig", men alltid senare - aldrig nu!
Sedan är kanske då småbarnsåren ett uppvaknande för många kvinnor. Antingen stannar de kvar och "står ut" - eller så bestämmer de sig, nu eller aldrig, för att förändra livet. Antingen med eller utan mannen. Vill han inte då - så lämnar hon honom.
Det är oftare kvinnor som lämnar sina män än tvärtom, och det kan man också fundera över... Varför är det så?
Sedan det där med att kvinnor blir "mammor" för sina män.
Jag hoppas att det är en utdöende art.(jag hade fö en relation en gång där killen kallade mig "mamma", fast vi inga barn hade. Jag hatade det!
Han kunde inte betala räkningar, fixa en försäkring eller någonting och jag var dum och "hjälpte till". Arrgghh- jag kan inte ens tänka på det utan att bli vansinnig! och generad! Vilket spån jag var! -men jag trodde ingen annan ville ha mig... Så nog led jag av dåligt självförtroende alltid!)
F
Francess
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Kan det inte vara så att man ibland inte har varit tillsammans så länge och när kvinnan blir med barn så sticker killen?
Eller så väljer man kanske att inte se varningssignalerna för man är så förälskad?
Ibland syns det nog inte förrän man står där. I nöden prövas vännen heter det ju och kanske vissa män inte visar vad de går för förrän de ställs inför faktum - tjejen är med barn!
Det är kanske lättare för en man att sticka, om han inte vill vara med. Det är ju inte han som har en växande bebis i magen i 9 månader, det är inte han som föder under smärta och genast får ett band till den nya personen... Men vad vet jag?
Kan det inte vara så att man ibland inte har varit tillsammans så länge och när kvinnan blir med barn så sticker killen?
Eller så väljer man kanske att inte se varningssignalerna för man är så förälskad?
Ibland syns det nog inte förrän man står där. I nöden prövas vännen heter det ju och kanske vissa män inte visar vad de går för förrän de ställs inför faktum - tjejen är med barn!
Det är kanske lättare för en man att sticka, om han inte vill vara med. Det är ju inte han som har en växande bebis i magen i 9 månader, det är inte han som föder under smärta och genast får ett band till den nya personen... Men vad vet jag?
F
Francess
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
A pro pos Thorsten Flinck så är han väl en otroligt charmig och karismatisk man i sin bästa stunder? Har sett bilder där han är snygg som en ung gud...och avgjort dö-sexig. Kanske lätt att falla för en kille som ger intryck av att vara stark och manlig, fast han egentligen är hemsökt av demoner...och där kommer väl den kvinnliga ta-hand-om-genen in antar jag.
Jag är inte lika bra på att uttrycka mig som tex Princessfeminist...men jag hoppas det går att förstå andemeningen i det jag skriver i alla fall.
A pro pos Thorsten Flinck så är han väl en otroligt charmig och karismatisk man i sin bästa stunder? Har sett bilder där han är snygg som en ung gud...och avgjort dö-sexig. Kanske lätt att falla för en kille som ger intryck av att vara stark och manlig, fast han egentligen är hemsökt av demoner...och där kommer väl den kvinnliga ta-hand-om-genen in antar jag.
Jag är inte lika bra på att uttrycka mig som tex Princessfeminist...men jag hoppas det går att förstå andemeningen i det jag skriver i alla fall.
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Ja i egenskap av "inte riktiga mamman" måste jag få be om råd av er kloka!
Jag har, enligt mitt hjärta, 2 barn men enligt blodsband har jag bara 1, eftersom sonen är makens biologiska barn och dottern mitt.
Problemet jag/vi har är att mamman till gossen gör ALLT för att informera sonen om att vi minsann inte är hans "riktiga" familj, dvs dottern och jag. Pojken har bott hos oss sen han var 2,5 år och min dotter var 3 år, mamman har inte velat ha med honom att göra förrens nu på "senare tid", och då i samband med att hon "skaffat" ny kille och barn. Dom har nu ett hyfsat fungerande umgänge 2 helger i veckan men mamman vill att vi skär ner ytterligare" för hon och sambon är ju aldrig barnlediga". Jag VÄGRAR att låta detta ske, han ska inte prioriteras bort som en liten lort när det äntligen börjat funka. Att han sen över allt annat strul har Adhd/Damp/ aspergers gör det inte lättare för honom att anpassa sig efter vuxnas nycker.
Det framlyfts gärna att nya lillasystern är hans "riktiga syster" och att min dotter som han haft som sin storasyster i 5 år inte är hans syster öht. JAG som han förr kallat mamma eftersom han ingen mamma hade har också blivit "nerdegraderad" till "hon som pappa gifte sig med"...
Jag blir så arg, ledsen, frustrerad etc och vet snart inte riktigt hur jag ska hantera det, jag kan ju inte gärna tala om för honom att " hörru unge, det var DIN mamma som valde bort dig och det är HON som tycker det är jobbigt att du är hos henne på helgerna, HON som ångrar att hon födde dig, det är JAG som saknar dig när du är där, oroar mig för att du åker utan bälte, dricker en massa kaffe, får mat oregelbundet, undrar om du får hjälp med att avgöra hur varma kläder som behövs. . .
HUR hanterar jag detta?
Kanske ska lägga till att jag ALDRIG omnämnt henne på ngt negativt sätt utan alltid varit possetiv till henne eftersom jag anser att ett barn ska få ha kontakt med sina föräldrar. Fast nu undrar jag...
Ja i egenskap av "inte riktiga mamman" måste jag få be om råd av er kloka!
Jag har, enligt mitt hjärta, 2 barn men enligt blodsband har jag bara 1, eftersom sonen är makens biologiska barn och dottern mitt.
Problemet jag/vi har är att mamman till gossen gör ALLT för att informera sonen om att vi minsann inte är hans "riktiga" familj, dvs dottern och jag. Pojken har bott hos oss sen han var 2,5 år och min dotter var 3 år, mamman har inte velat ha med honom att göra förrens nu på "senare tid", och då i samband med att hon "skaffat" ny kille och barn. Dom har nu ett hyfsat fungerande umgänge 2 helger i veckan men mamman vill att vi skär ner ytterligare" för hon och sambon är ju aldrig barnlediga". Jag VÄGRAR att låta detta ske, han ska inte prioriteras bort som en liten lort när det äntligen börjat funka. Att han sen över allt annat strul har Adhd/Damp/ aspergers gör det inte lättare för honom att anpassa sig efter vuxnas nycker.
Det framlyfts gärna att nya lillasystern är hans "riktiga syster" och att min dotter som han haft som sin storasyster i 5 år inte är hans syster öht. JAG som han förr kallat mamma eftersom han ingen mamma hade har också blivit "nerdegraderad" till "hon som pappa gifte sig med"...
Jag blir så arg, ledsen, frustrerad etc och vet snart inte riktigt hur jag ska hantera det, jag kan ju inte gärna tala om för honom att " hörru unge, det var DIN mamma som valde bort dig och det är HON som tycker det är jobbigt att du är hos henne på helgerna, HON som ångrar att hon födde dig, det är JAG som saknar dig när du är där, oroar mig för att du åker utan bälte, dricker en massa kaffe, får mat oregelbundet, undrar om du får hjälp med att avgöra hur varma kläder som behövs. . .
HUR hanterar jag detta?
Kanske ska lägga till att jag ALDRIG omnämnt henne på ngt negativt sätt utan alltid varit possetiv till henne eftersom jag anser att ett barn ska få ha kontakt med sina föräldrar. Fast nu undrar jag...
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Vore man genusnörd skulle man nu börja prata om making gender, att konstruera kön. Varje gång man uppfyller förväntningarna på sitt kön genom att agera sin könsroll sysslar man med making gender.
I det här fallet skulle det alltså betyda att kvinnan förväntas vara mer omhändertagande och familjeinriktad än mannen, alltså blir hon inte förvånad när även hennes man visar sig vara ett barn och alltså tar hon hand även om honom.
Men som sagt, det är om man är genusnörd
Själv kan jag inte tänka mig nåt mer osexigt än en man som inte är 100 procent hängiven sina barn, så för mig skulle det stupa direkt
Vore man genusnörd skulle man nu börja prata om making gender, att konstruera kön. Varje gång man uppfyller förväntningarna på sitt kön genom att agera sin könsroll sysslar man med making gender.
I det här fallet skulle det alltså betyda att kvinnan förväntas vara mer omhändertagande och familjeinriktad än mannen, alltså blir hon inte förvånad när även hennes man visar sig vara ett barn och alltså tar hon hand även om honom.
Men som sagt, det är om man är genusnörd
Själv kan jag inte tänka mig nåt mer osexigt än en man som inte är 100 procent hängiven sina barn, så för mig skulle det stupa direkt
F
Francess
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Kan du inte förklara för honom att du ser honom sin din son i vilket fall som? Att du saknar honom och faktiskt längtar efter honom när han är borta? Och att din dotter ÄR hans syster på alla sätt och vis eftersom de växer upp tillsammans.
Kan du inte förklara för honom att du ser honom sin din son i vilket fall som? Att du saknar honom och faktiskt längtar efter honom när han är borta? Och att din dotter ÄR hans syster på alla sätt och vis eftersom de växer upp tillsammans.
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Exakt Men många hinner ju skaffa en hel flock???
Francess: Jag kan förstå att vissa kvinnor vill KN*LLA med såna som T.F. Men man tänker väl lite längre än så när man planerar flera barn
Tim
(som föredrar män som är bra till båda sakerna )
mandalaki skrev:Själv kan jag inte tänka mig nåt mer osexigt än en man som inte är 100 procent hängiven sina barn, så för mig skulle det stupa direkt
Exakt
Men många hinner ju skaffa en hel flock???Francess: Jag kan förstå att vissa kvinnor vill KN*LLA med såna som T.F. Men man tänker väl lite längre än så när man planerar flera barn
Tim
(som föredrar män som är bra till båda sakerna
)
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Jag kan ju bara relatera till mig själv som ett praktexempel. Oj vad jag önskar att jag hade kunnat se lite objektivt på exet tidigare.
Jag hade dåligt självförtroende när jag träffade exet och mådde rätt dåligt i perioder. Jag var ganska ung, 18 år och trodde liksom att det var nu eller aldrig, håller jag inte fast vid denna person så blir jag ensam. Vårt förhållande var ganska bra de första åren. Även om jag nu kan se massa varningslampor som blinkade så var jag ändå nöjd då.
Efter 4 år blev jag gravid och gjorde en abort, efter denna abort lovade jag mig själv att aldrig mer göra en igen. Mådde skit rätt länge och kan fortfarande känna att det är jobbigt att jag gjorde det även om jag inte längre ältar just den. I samband med aborten åkte jag iväg och jobbade, fick distans och bröt förhålladent under en period. När jag väl kom hem igen gjorde han allt för att få mig tillbaka och jag föll in i det gamla beteendet och gick tillbaka. Efter det var förhållandet mer dåligt än bra,, mycket bråk och tjafs men nu hade vi ju kämoat så länge, klart vi kunde kämpa lite till.
Jag blev oplanerat gravid igen och denna gång vägrade jag abort och viseparerade igen. När en månad återstod av graviditeten kom han krypande och ville försöka igen. Jag sa ja eftersom jag ville ge vårt barn möjligheten till att växa upp med båda föräldrar närvarande (själv har jag vuxit upp med ensamstående mamma) och vi jobbade verkligen på att få förhållandet att fungera även om det var jobbigt. Efter 1½ år började exet falla tillbaka in i gamla mönster och jag bad honom fundera över vad han verkligen ville med sitt liv och vårt förhållande. När han ett halvår senare ännu inte hade kommit fram till ett svar på frågan bad jag honom att flytta.
Under tiden vi bodde ihop och första tiden efter var han väldigt bra som pappa till sonen, även om vi inte alltid kom överens så funkade ändå den biten till en början. Sen hände det jag skrev i mitt tidigare inlägg.
även om jag idag skulle tycka att mitt liv vore så mycket lättare utan honom så kan jag inte sitta och anklaga honom för allt ont i världen.
Jag kan ju bara relatera till mig själv som ett praktexempel. Oj vad jag önskar att jag hade kunnat se lite objektivt på exet tidigare.
Jag hade dåligt självförtroende när jag träffade exet och mådde rätt dåligt i perioder. Jag var ganska ung, 18 år och trodde liksom att det var nu eller aldrig, håller jag inte fast vid denna person så blir jag ensam. Vårt förhållande var ganska bra de första åren. Även om jag nu kan se massa varningslampor som blinkade så var jag ändå nöjd då.
Efter 4 år blev jag gravid och gjorde en abort, efter denna abort lovade jag mig själv att aldrig mer göra en igen. Mådde skit rätt länge och kan fortfarande känna att det är jobbigt att jag gjorde det även om jag inte längre ältar just den. I samband med aborten åkte jag iväg och jobbade, fick distans och bröt förhålladent under en period. När jag väl kom hem igen gjorde han allt för att få mig tillbaka och jag föll in i det gamla beteendet och gick tillbaka. Efter det var förhållandet mer dåligt än bra,, mycket bråk och tjafs men nu hade vi ju kämoat så länge, klart vi kunde kämpa lite till.
Jag blev oplanerat gravid igen och denna gång vägrade jag abort och viseparerade igen. När en månad återstod av graviditeten kom han krypande och ville försöka igen. Jag sa ja eftersom jag ville ge vårt barn möjligheten till att växa upp med båda föräldrar närvarande (själv har jag vuxit upp med ensamstående mamma) och vi jobbade verkligen på att få förhållandet att fungera även om det var jobbigt. Efter 1½ år började exet falla tillbaka in i gamla mönster och jag bad honom fundera över vad han verkligen ville med sitt liv och vårt förhållande. När han ett halvår senare ännu inte hade kommit fram till ett svar på frågan bad jag honom att flytta.
Under tiden vi bodde ihop och första tiden efter var han väldigt bra som pappa till sonen, även om vi inte alltid kom överens så funkade ändå den biten till en början. Sen hände det jag skrev i mitt tidigare inlägg.
även om jag idag skulle tycka att mitt liv vore så mycket lättare utan honom så kan jag inte sitta och anklaga honom för allt ont i världen.
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Jag tror att det bästa för pojken är om du är precis som vanligt - alltså lika trygg, varm och närvarande för honom som du alltid varit.
Jag förstår att du är frustrerad, men kan du hålla det i schack är det mycket vunnet för pojken. Att hans biologiska mamma agerar som hon gör just nu beror förmodligen på några års ackumulerad skuld och skam över att hon inte varit där, och då blir det kanske viktigt för henne att poängtera det där med "riktig" familj.
Men kan du sätta dig över det, hur överjävligt jobbigt det än är, så tror jag att det blir lugnast för pojken. Spelar du med i hennes drama och antar utmaningen om vem som är mest mamma blir det däremot allt annat än lugnt.
Jag tror att det bästa för pojken är om du är precis som vanligt - alltså lika trygg, varm och närvarande för honom som du alltid varit.
Jag förstår att du är frustrerad, men kan du hålla det i schack är det mycket vunnet för pojken. Att hans biologiska mamma agerar som hon gör just nu beror förmodligen på några års ackumulerad skuld och skam över att hon inte varit där, och då blir det kanske viktigt för henne att poängtera det där med "riktig" familj.
Men kan du sätta dig över det, hur överjävligt jobbigt det än är, så tror jag att det blir lugnast för pojken. Spelar du med i hennes drama och antar utmaningen om vem som är mest mamma blir det däremot allt annat än lugnt.
F
Francess
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Nu är jag ju inte så insatt i just TF's familjeförhållanden. Menar du att han har flera barn tillsammans med samma kvinna? Hur gammal är det yngsta? Har inte han haft det ganska bra ställt fram till häromåret då han verkar ha krisat ihop och numera stundtals bor på gatan?
(Själv är jag mer svag för Micke Persbrandt... *rodnar*)
Haha! Håller med dig i din slutsats!
Nu är jag ju inte så insatt i just TF's familjeförhållanden. Menar du att han har flera barn tillsammans med samma kvinna? Hur gammal är det yngsta? Har inte han haft det ganska bra ställt fram till häromåret då han verkar ha krisat ihop och numera stundtals bor på gatan?
(Själv är jag mer svag för Micke Persbrandt... *rodnar*)
Haha! Håller med dig i din slutsats!
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Tur att man inte är genusnörd!
Tur att man inte är genusnörd!
X
Xeline
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Han har åtminstone två barn tillsammans med Annika Janksell tror jag hon heter. Ledde i allafall ett pop-listeprogram i TV för länge sen.
Han har åtminstone två barn tillsammans med Annika Janksell tror jag hon heter. Ledde i allafall ett pop-listeprogram i TV för länge sen.
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Jo visst kan jag det, problemet är bara att det blir som en maktkamp mellan vad mamman säger och vad Kristel säger. Hans MAMMA har ju SAGT att det INTE är så, och det tar han väldig fasta på. Skulle jag propsa på att "VI är din familj OCKSÅ" så kan jag se fram emot att efter nästa gång han varit hos henne få höra att hans MAMMA har sagt att... Det leder ingen vart att diskutera med honom för han har sin problematik och det är jättesvårt för honom att förstå att det kan vara som båda säger .
Att jag har längtat efter honom , det vet han för det tjatat jag alltid om .
Francess skrev:
Jo visst kan jag det, problemet är bara att det blir som en maktkamp mellan vad mamman säger och vad Kristel säger. Hans MAMMA har ju SAGT att det INTE är så, och det tar han väldig fasta på. Skulle jag propsa på att "VI är din familj OCKSÅ" så kan jag se fram emot att efter nästa gång han varit hos henne få höra att hans MAMMA har sagt att... Det leder ingen vart att diskutera med honom för han har sin problematik och det är jättesvårt för honom att förstå att det kan vara som båda säger
.Att jag har längtat efter honom , det vet han för det tjatat jag alltid om
.
F
Francess
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Är du säker? Har inte hon barn med Robert Wells? Det var ett himla hallå för några år sen när de skaffade helsyskon till första barnet och de inte ens var ihop längre... (Hennes syster Lotta hade ju Hippo-programmet på TV).
Är du säker? Har inte hon barn med Robert Wells? Det var ett himla hallå för några år sen när de skaffade helsyskon till första barnet och de inte ens var ihop längre... (Hennes syster Lotta hade ju Hippo-programmet på TV).
F
Francess
Sv: Frånvarande pappa kommer tillbaka...
Nej, det går ju inte att diskutera eller övertyga i den sitationen. Tänkte mer allmänt att man kan flika in det naturligt kanske? Eller det blir nog för styltigt.
Tids nog förstår han nog både ett och annat, men just nu förstår jag att det är överjävligt för dig.
Nej, det går ju inte att diskutera eller övertyga i den sitationen. Tänkte mer allmänt att man kan flika in det naturligt kanske? Eller det blir nog för styltigt.
Tids nog förstår han nog både ett och annat, men just nu förstår jag att det är överjävligt för dig.
- Status
Liknande trådar
Senast: Elendil
·
Relationer
Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
Senast: jemeni
·
Relationer
Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet.
Jag måste...
Senast: lundsbo
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Är det moraliskt försvarbart att tävla med hästar?- Hästnyheter Förövrigt en väldigt bra intervju som är högaktuell även i dag!
- fio
- Svar: 62
- Visningar: 1 811
- Hästnyheter
-
Överdomarguide för framridning – och hästarnas bästa
- Hästnyheter Var väl det som var meningen med hela grejen, att överdomaren ska kunna avstyra dålig hantering/ridning innan det går för långt. Inte...
- Grazing
- Svar: 8
- Visningar: 624
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Just nu funderar jag på... Del 3- Tjatter Jag förstår inte hur du lyckas komma ihåg allt när du vaknar :confused: ! Om jag drömmer så är det i princip borta igen så fort jag...
- bettysmatte
- Svar: 196
- Visningar: 6 131
- Allmänt
Hästrelaterat
-
Tittar på att eventuellt köpa fullblod, ge mig era för- och nackdelar!- Gnägg Min, förvisso ringa, erfarenhet och av andras hästar är: Trevliga, följsamma, känsliga och milda, men ägarna är ständigt plågade av...
- prinsessfeminist
- Svar: 35
- Visningar: 2 482
- Hästmänniska
-
Islandshästtråden 2 - bilder, snack & frågor om isisar!
- Islandshäst Ja, det är nog svårt och det är väl därför det ser ut som det gör gissar jag. All heder åt duktiga domare som tar ut till extra...
- Roheryn
- Svar: 246
- Visningar: 16 502
- Grenar
