Funderingar kring förhållande (långt)

[KarinStarfighter]

Sv: Funderingar kring förhållande (långt)

Jag kan absolut köpa att vi är olika för det vet jag att vi är och det ser inte jag bara som negativt. Min pojkvän är väldigt lugn och trygg i sig själv och är ett stort stöd för mig när jag själv är orolig för olika saker (vilket tyvärr varit mer eller mindre det senaste året) och han har också lärt mig att det är okej att chilla och inte planera så mycket.

Det som jag har svårare för är helt klart att han inte är rak och att det är svårt med kommunikationen, men jag tycker jag har fått mycket feedback i den här tråden kring hur man kan tänka.

Jag är av naturen gjord för att planera, strukturera och organisera och gör det gärna, men samtidigt måste jag få raka svar från honom när jag behöver det och han måste också bli bättre på att inkludera mig i sina planer.

Tyvärr jobbar han i natt, men vi ska ses imon så då får vi se vad som sägs

 

[Tussinussen]

Sv: Funderingar kring förhållande (långt)

Och det är liksom rätt standard på Buke att man gör så, inget märkligt alls.

Jag håller inte med faktiskt. I den här tråden försvann TS fråga helt för att folk bara diskuterade sig själva, såpass att andra fick svårt att hålla reda på vem tråden egentligen handlade om.

Det var inte meningen att låta otrevlig.

 

[cirkus]

Sv: Funderingar kring förhållande (långt)

När jag läser detta inlägg så slår det mig att det handlar väldigt mycket om hur han ska ändra sig för att det ska funka. Det tycker jag är lite knepigt, samtidigt så förstår jag det också. Vad tror du agtt du behöver ändra för att det ska fungera?

jag tänker som så att det är svårt att ändra på andra människor än sig själv, men samtidigt så kan man ju inte ändra sig tills man inte känner igen sig själv

 

[Milosari]

Sv: Funderingar kring förhållande (långt)

Jag tror som du, att det är ganska ovanligt med total ärlighet i alla situationer. Jag skulle inte påstå att jag ljuger för min sambo, men jag låter bli att berätta vissa saker. Då är det ändå den människa jag känt mig mest bekväm med, någonsin. Och som kände mig när jag var trasslig tonåring och inte var den jag är idag. Han har nog samma förhållningssätt. En del saker har jag sagt rakt ut att jag inte vill veta. Som hur han spenderar sina pengar. Jag kände mig nästan febrig när jag fick en liten inblick i vad vissa av hans saker kostade så för husfridens skull pratar vi inte mer om det (vi har inte gemensam ekonomi).

Alla som jag känner har det på liknande sätt i sina relationer. Någon drar en vit lögn om ett exjobb som aldrig blir klart, någon undanhåller hur mycket hon spenderat på julklappar till barnen osv. Småsaker egentligen! Men det verkar vara väldigt allvarligt enligt vissa här?

Kanske har det lite med personligheter att göra också. Jag är nog ganska introvert som person och har ett stort behov av att känna mig lite privat. Så jag gillar inte att fläka ut mig helt till vardags. Det sparar jag till tillfällen när det behövs.

Till TS har jag inga bra råd. Jag hade en liknande relation och det höll inte. Jag fick spader och dumpade honom. Han lovade dyrt och heligt att bättra sig (för hundrade gången) men jag fixade det inte.

 

[gulan]

Sv: Funderingar kring förhållande (långt)

Jag tror att gulan blandade ihop dig med TS. Eftersom du har, typ, kapat TS tråd för att diskutera din egen relation.

Du har helt rätt. Men det var mitt fel. Jag brukar vara noga med att läsa varje inlägg i en tråd innan jag svarar...och denna gång var jag inte så noga med att titta på vem som skrev vad.
gulan

 

[Pontevecchio]

Sv: Funderingar kring förhållande (långt)

Absolut jättelika och jag ser det inte heller som ett problem, särskilt inte när mjn sambo tar mina drömmar bokstavligen och förverkligar de ( du ville ju fira din 30 årsdag i NY, vassego). Men är man inte likadan måste man lära sig kommunicera.