Menar du att det är lika bra att ge upp då?
Jag har inte på förhand bestämt mig hur terapi ska gå till men jag jag vill inte att terapin skapar för stor stress så jag bara slår rakt bakut för att det blir över min förmåga. Och jag vill inte heller att terapeuten ska sitta och fabulera. När jag inte kan känna igen mig i det terapeuten säger men denne framhärdar sina påståenden om hur jag är, så känner jag mig dels inte sedd, men främst leder det till att jag börjar tvivla på min verklighetsuppfattning så jag blir rädd för att det ska leda till en psykos.
Nej.
Jag menar att det kan vara en klok idé att fundera på om det verkligen är så att du sitter inne med facit om hur en terapi ska gå till.
Och det kan vara en klok idé att överväga om terapeuterna faktiskt har kunskaper och inte såga dem efter ett eller två samtal för att du inte håller med dem.
Att terapeuten uppfattar dig på ett visst sätt beror ju på hur du agerar i samtalet och hur du beskriver situationen.
Om du inte känner igen dig i hur terapeuten uppfattar dig, så handlar det kanske inte bara om att terapeuten är ute och cyklar?
Terapi är jobbigt. Det får man räkna med. Om man ska ha nytta av en terapi så får man gå in i den med insikten att det kommer att vara jobbigt som sjutton.
Därför att terapi handlar - som jag ser det - om att den som är i behov av terapi kan vara i behov av att ändra sin föreställning om sig själv och om omvärlden.
Du till exempel skulle nog, vilket andra användare skrivit till dig flera gånger, ha nytta av att ompröva din syn på omvärldens agerande och omvärldens motiv till agerande.
När du exempelvis återkommer till att din familj agerar på ett visst sätt gentemot dig. Du skriver att det handlar om dig. Men det gör det inte - det handlar om dem.
Det som handlar om dig är hur du reagerar på det som händer och hänt. Du kan ju antingen fortsätta som du gör och se dig själv som ett offer (så uppfattar jag dig utifrån det du skriver; det är mycket möjligt att du själv uppfattar det på ett annat sätt) som är maktlös.
Eller så kan du träna dig på att inte låta sådana saker komma åt dig, ungefär som @tuaphua har beskrivit.