Går det ens att bli frisk?

[Magiana]

Jag går på maxdos antidepressiv medicin men mår väldigt dåligt i alla fall. Det är 6 månader sedan jag fick någon terapi. Jag ska bli kallad i januari igen. Då har det hunnit gå 7 månader utan annan hjälp än medicin. Men det är ju inte första gången jag blivit utan efterfrågad vård.

Jag har jättesvårt för att lyckas peppa mig själv och ta mig i kragen och göra sånt jag borde göra. Eller ja, jag har lyckats hitta en häst att rida igen 1-2 gånger i veckan, men dess temperament är inte i min smak. Jag blir inte glad av att rida den.

Det känns som om det är rätt kört för mig. Även om jag får terapi så är jag inte säker på att jag har kraft att genomgå terapin, att min egen insats blir lika med noll "för det är ingen idé". Ingen annan kan ju göra mig frisk. Men i dagsläget så är det enda jag kan säga att jag kan åka till terapin, men sen då?

Att veta vad jag borde göra är ju inte samma sak som att jag gör det.

Jag har börjat utgår ifrån att jag aldrig kommer att bli frisk igen. Men på något sätt behöver ju livet göras uthärdligt. Jag vet bara inte hur.

 

[Kilauea]

Kan du behöva byta medicin? Det kan vara individuellt vad som fungerar och så fungerar de på lite olika vis. Särskilt som du står på maxdos men inte blir bättre.

 

[Ajda]

Jag tänker ändå att du har hittat en häst att rida. Du har identifierat något som potentiellt skulle kunna tillföra dig energi på ett positivt sätt. Nu kändes inte hästen som en fullträff, men någon annan häst kanske gör det?

Jag har dålig erfarenhet inom området men tänker att små steg i rätt riktning är bra. kortsiktiga mål. Regelbundna rutiner. Gå upp på morgonen. Gå och lägg dig vid samma tid på kvällen. Ät reglebundet. Försök ta dig ut på promenader.

Absolut få till terapi så fort som möjligt.

Vet du varför du är deprimerad?

 

[DarkInNight]

Rent spontant tänker jag att om du får hjälp med att knyta upp knutarna som gjort dig sjuk borde det finnas möjlighet att må bättre.

 

[CillaW]

Har du blivit erbjuden ECT?

 

[Magiana]

Jag tänker ändå att du har hittat en häst att rida. Du har identifierat något som potentiellt skulle kunna tillföra dig energi på ett positivt sätt. Nu kändes inte hästen som en fullträff, men någon annan häst kanske gör det?

Jag har dålig erfarenhet inom området men tänker att små steg i rätt riktning är bra. kortsiktiga mål. Regelbundna rutiner. Gå upp på morgonen. Gå och lägg dig vid samma tid på kvällen. Ät reglebundet. Försök ta dig ut på promenader.

Absolut få till terapi så fort som möjligt.

Vet du varför du är deprimerad?

Ja, jag vet varför jag hamnade här.

Jag försöker med allt det där och jag jobbar ju 50% trots allt, även om jag gör det hemifrån och får välja arbetstid, men rutinen jag valt ser ungefär likadan ut varje dag. Jag brukar dela upp min arbetsdag i förmiddag och eftermiddag och mitt på dagen tar jag en lång lunchrast då jag brukar gå ut och gå med en grannes islandshäst. Kanske kan jag börja skritta uppsuttet om några veckor. Men egentligen kanske det är bättre för mig att gå med den eftersom det kräver mer ansträngning av mig.

Jag tänker att jag borde börja ta lite ridlektioner och har mejlat en ridskola, men när jag fick svaret tappade jag sugen. De rekommenderade privatlektion och jag hade tänkt rida i grupp. Nu är ju inte det någon stor grej men just nu orkade jag inte med det. Ekonomin är ju inte heller på topp i och med sjukskrivningen och att jag inte fick in min sjukanmälan förrän för några dagar sedan (över en månad för sent).

Har du blivit erbjuden ECT?

Nej.

Kan du behöva byta medicin? Det kan vara individuellt vad som fungerar och så fungerar de på lite olika vis. Särskilt som du står på maxdos men inte blir bättre.

Det är väldigt få mediciner som inte har de två biverkningar jag är mest rädd för (och som jag redan drabbats av tidigare).

 

[Magiana]

Rent spontant tänker jag att om du får hjälp med att knyta upp knutarna som gjort dig sjuk borde det finnas möjlighet att må bättre.

Jag har tänkt så också men tror inte längre att det går.

 

[DarkInNight]

Jag har tänkt så också men tror inte längre att det går.

Om man har många knutar som suttit hårt länge så tar det tid, men omöjligt tror jag inte.
Det känns mest så när hela garnnystanet är en enda härva av olika knutar och tesar... Allt känns hopplöst. För svårt.

Men det gäller att hitta dem, och försöka reda ut en knut i taget.

 

[Ramona]

Det är väldigt få mediciner som inte har de två biverkningar jag är mest rädd för (och som jag redan drabbats av tidigare).

Någonstans får man ju också bestämma sig för att inte låta sig styras av sina rädslor. Vad är det värsta som kan hända liksom? Att du inser att en medicin inte var för dig och att du får byta till en annan och testa den. Det kan ta tid att hitta rätt i djungeln, men alla mediciner har ju inte biverkningar så du kan ju hitta en som funkar jättebra.

Sen är det ju inte så att man bara tar sig i kragen och blir frisk, det är ju betydligt mer komplicerat än så, men när man väl hittar rätt verktyg så går det mycket lättare. Om du inte blir glad av att rida hästen du rider nu - byt häst! Det finns gott om hästägare som vill ha lite hjälp av avlastning och som skulle bli jätteglada för lite hjälp.

 

[Unafraid]

Jag tror, utan att veta, att man måste hitta orsaken till att man mår dåligt och försöka ändra på det. Typ "jag blir sjukt stressad av mitt jobb" "jag avskyr min chef" "jag hinner inte med att ta hand om min gård/mina hästar/mig själv" "min ekonomi är för snäv".

Man kan såklart må dåligt utan att ha en anledning också, men jag utgår ifrån hur jag själv fungerar. Jag misstrivdes tex på ett av mina jobb, så jag slutade och började omedelbart må bättre, trots att jag fick sämre ekonomi till exempel.

 

[Magiana]

Någonstans får man ju också bestämma sig för att inte låta sig styras av sina rädslor. Vad är det värsta som kan hända liksom? Att du inser att en medicin inte var för dig och att du får byta till en annan och testa den. Det kan ta tid att hitta rätt i djungeln, men alla mediciner har ju inte biverkningar så du kan ju hitta en som funkar jättebra.

Sen är det ju inte så att man bara tar sig i kragen och blir frisk, det är ju betydligt mer komplicerat än så, men när man väl hittar rätt verktyg så går det mycket lättare. Om du inte blir glad av att rida hästen du rider nu - byt häst! Det finns gott om hästägare som vill ha lite hjälp av avlastning och som skulle bli jätteglada för lite hjälp.

En jättetråkig biverkning vore att jag t.ex. blir jättetjock. Jag har redan problem med vikten.

Sen tror jag inte det är så enkelt att byta. Jag är rädd för att må så dåligt av ett byte att jag måste läggas in. Jag är verkligen jätteskör.

Jag har haft lite svårt att hitta medryttarhäst. När jag satte in annons på FB för ett tag sen fick jag 3 svar, men det blev inget med de andra.

Jag vet att det inte är enkelt att bli frisk. Just nu känns det bara omöjligt och jag ville ha lite pepp.

 

[Magiana]

Jag tror, utan att veta, att man måste hitta orsaken till att man mår dåligt och försöka ändra på det. Typ "jag blir sjukt stressad av mitt jobb" "jag avskyr min chef" "jag hinner inte med att ta hand om min gård/mina hästar/mig själv" "min ekonomi är för snäv".

Man kan såklart må dåligt utan att ha en anledning också, men jag utgår ifrån hur jag själv fungerar. Jag misstrivdes tex på ett av mina jobb, så jag slutade och började omedelbart må bättre, trots att jag fick sämre ekonomi till exempel.

Jag vet vad som är den största orsaken och det går inte att ändra på, åtminstone inte på det sättet jag önskar. Om det finns ett annat fungerande sätt att lösa det på, vet jag inte.

 

[Hyacinth]

En jättetråkig biverkning vore att jag t.ex. blir jättetjock. Jag har redan problem med vikten.

Sen tror jag inte det är så enkelt att byta. Jag är rädd för att må så dåligt av ett byte att jag måste läggas in. Jag är verkligen jätteskör.

Jag har haft lite svårt att hitta medryttarhäst. När jag satte in annons på FB för ett tag sen fick jag 3 svar, men det blev inget med de andra.

Jag vet att det inte är enkelt att bli frisk. Just nu känns det bara omöjligt och jag ville ha lite pepp.

Jag tycker du ska ta upp att du inte upplever effekten tillräckligt, men jag tucker mig se en skillnad i dina resonemang.
De är inte nattsvarta, mer gråmulna.
Jag tror du är på bättringsvägen, men det tar tid.

 

[Unafraid]

Jag vet vad som är den största orsaken och det går inte att ändra på, åtminstone inte på det sättet jag önskar. Om det finns ett annat fungerande sätt att lösa det på, vet jag inte.

Gör allt i din makt för att ändra på det! Det kommer vara värt det!

 

[Magiana]

Jag tycker du ska ta upp att du inte upplever effekten tillräckligt, men jag tucker mig se en skillnad i dina resonemang.
De är inte nattsvarta, mer gråmulna.
Jag tror du är på bättringsvägen, men det tar tid.

Medicinen trubbar ju av mig i alla fall.

Gör allt i din makt för att ändra på det! Det kommer vara värt det!

Jag kommer aldrig få tillbaka min familj och nära relationer ger mig panik och stress och ångest vilket i sin tur skapar depression, så jag kan inte ersätta dessa med andra människor. Det enda som funkar är ytliga relationer, men de kan inte uppfylla mitt behov av närhet och trygghet.

 

[Kilauea]

Vissa drabbas av kronisk depression, andra av recidiverande (återkommande) depressioner. Alla blir inte friska, men många lär sig leva med det och får verktygen att ha ett bra och väl fungerande liv ändå, genom tex mediciner.
Men att ändra det man kan, även om det är svårt, är nog en god förutsättning oavsett.

 

[Magiana]

Vissa drabbas av kronisk depression, andra av recidiverande (återkommande) depressioner. Alla blir inte friska, men många lär sig leva med det och får verktygen att ha ett bra och väl fungerande liv ändå, genom tex mediciner.
Men att ändra det man kan, även om det är svårt, är nog en god förutsättning oavsett.

Det är det jag är rädd för - att det är kroniskt och att jag aldrig kommer att ha ett bra liv, och att allt jag velat göra aldrig blir gjort. När jag blir gammal vill jag inte att mina enda minnen består av elände/tristess.

 

[Petruska]

Det är det jag är rädd för - att det är kroniskt och att jag aldrig kommer att ha ett bra liv, och att allt jag velat göra aldrig blir gjort. När jag blir gammal vill jag inte att mina enda minnen består av elände/tristess.

Men depression/bipolaritet kan vara kronisk men samtidigt välmedicinerad. Så är det tex för min partner. Omedicinerad skulle hen ha panikångest flera attacker per dygn och givetvis må väldigt dåligt övrig tid. Välmedicinerad funkar livet med arbete och vänner osv. Ibland får hen ett skov, då kan det ta ett tag att få ordning på ny medicinering.

 

[tuaphua]

Jag tror inte alls att du måste vara kroniskt deprimerad. Sen du började skriva om att du mådde dåligt så upplever jag en sto skillnad i hur du uttrycker dig och tänker. Jag tycker du släppt ner garden, du lyssnar mer till vad folk säger etc. Det är ju viktiga bitar i att kunna bli frisk.
Du har ju behövt ha ditt skydd för att överleva. Så givetvis sitter det jättehårt. Men jag upplever att du modigt nog öppnar dig mer och sänker garden. Du visar vad du känner, vågar vara sårbar, vågar vara skör, vågar vara annat än den "duktiga Magiana som kan allt och kan det på egen hand" sas. Det tror jag är en viktig nyckel i ditt mående.
Sen behöver nog många av oss som mått så pass skit och har en tung ryggsäck hjälp att vända och vrida på en del saker. Så jag tror absolut du med hjälp kan komma att må bra.
Sen kanske man iaf har svackor då och då. Men att det bättre överväger.

Jag trodde aldrig jag skulle kunna må bra. Jag var, som du, med om stora trauman som så ung. Och har en skadad kropp och adhd. Jag trodde det var kört för mig. Jag kämpade under många år bara för att jag inte kunde lämna min häst. Jättesjukt så här i efterhand. Men utan den knäppgöken till häst som hade fått avlivats om jag försvann hade jag inte levt.
Jag är SÅ glad dock i efterhand att jag gick i terapi och kom ut på andra sidan med en vilja att leva.
Jag älskar livet för det mesta sen många år.
Jag tror absolut det kan bli likadant för dig med!
Du är skärpt, du är istadig och du ska nu få hjälp att ta dig igenom den här skiten. Jag tror på dig!

 

[Killaloe]

Jag har haft lite svårt att hitta medryttarhäst. När jag satte in annons på FB för ett tag sen fick jag 3 svar, men det blev inget med de andra.

Om det är en viktig del för dig i att må bättre - prova igen? Lägg upp annons här? På andra sidor? Andra ställen på FB?

Jag har lagt upp annons i omgångar och alltid fått svar från olika personer med olika hästar (med ett undantag men det är en annan historia ) trots att jag har väldigt lite att erbjuda. Däremot har ju olika hästägare läst annonserna vid olika tillfällen och just då har jag passat in i deras liv. Så bara för att du en gång lagt upp en annons och svaren inte var precis vad du kanske önskade dig - så kan det ju vara värt att testa någon gång till innan du avskriver det som omöjligt.