Gård och ekonomisk stress

[Bonita4]

Ni som bor på gård - hur överlever ni stressen över alla kostnader? Vi har inte ens massor av djur men ändå är det ALLTID något som är trasigt och kostar stora summor - huset/husen, bilen, vattenpumpen, avloppet, elräkningen osv osv osv. Jag och min sambo tjänar bra och har inga barn som kostar, men jag är ständigt stressad över känslan av att hela tiden behöva lägga alla våra pengar på att laga saker, eller på en buffert för att kunna laga saker. Hur gör man för att ta sig ur stressen? Går det över eller behöver man vara multimiljonär för att kunna bo på en liten gård? Är det enda alternativet att sälja och sätta sig i en lägenhet?

Ni som har sålt och satt er i en lägenhet - var det värt det?

 

[tanten]

Att äga en fastighet innebär ständigt kostnader. Man får helt enkelt budgetera för det.

Att känna sig stressad är sällan konstruktivt. Räkna istället. Gör budget med plats för oväntade utgifter.

Jag har bott på jordbruksfastighet och nu äger jag en liten stuga. Visst kostar det emellanåt mer än jag gillar men det är inget jag stressar över. Jag blir inte gladare av det. Det funkar trots att jga alever med knal pension.

Vill man ha en massa pengar över får man ändra levnadssätt eller byta bostad.

 

[DarkInNight]

Hur gör man för att ta sig ur stressen?

Budgetera, planera och bygg buffert.
Utgå från att allt tids nog kommer gå sönder och se till att ha en ekonomisk plan för det.

 

[tanten]

Budgetera, planera och bygg buffert.
Utgå från att allt tids nog kommer gå sönder och se till att ha en ekonomisk plan för det.

Det mesta på en fastighet behöver underhållas. Större eller mindre åtgärder.
Det är ett ständigt pågående arbete. Skiljer dig en del från villalivet, för det finns mer som behöver hållas efter.
Men börjar reparera i ena änden och när allt är genomgånget börjar man om från början igen

 

[Bluefish]

Håller med de tidigare svaren trots att jag inte är målgruppen men jag har bott ensam i ett renoveringsobjekt och haft ensamt ansvar för allt som kan (och ska) gå sönder såsom fordon av olika slag, djur, avlopp, värme osv osv. Tänkt tanken att sälja och flytta i vinter, men någon gård är det inte. Har känt som du, att överskottet av inkomsten förr eller senare alltid äts upp av något som inträffar. Fick nog och skapade nya konton på banken med tillhörande ny budget. Har nu "sinking funds" för bil/släp, fastighet, djur osv där snittet över ett år + lite marginal sparas månadsvis. Då finns det dedikerade pengar när jag loggar in för att betala den där fakturan för verkstad, rörmokare, elektriker eller vattenpump eller vad det nu är och jag ser dem varje gång jag tittar in.

Det har gett mig ett större lugn än att samla allt på ett buffertkonto för att sedan behöva ta ut därifrån hela tiden. Det blir ju inte mer pengar över direkt, men jag tycker att jag anpassat köpvanan efter att det nu avsätts mer varje månad så det fungerar ändå bra för mig. Jag är lugnare nu och de där smällarna som kommer tar inte lika hårt på motivationen framåt. Så det är mitt tips!

 

[vilde]

Ni som bor på gård - hur överlever ni stressen över alla kostnader? Vi har inte ens massor av djur men ändå är det ALLTID något som är trasigt och kostar stora summor - huset/husen, bilen, vattenpumpen, avloppet, elräkningen osv osv osv. Jag och min sambo tjänar bra och har inga barn som kostar, men jag är ständigt stressad över känslan av att hela tiden behöva lägga alla våra pengar på att laga saker, eller på en buffert för att kunna laga saker. Hur gör man för att ta sig ur stressen? Går det över eller behöver man vara multimiljonär för att kunna bo på en liten gård? Är det enda alternativet att sälja och sätta sig i en lägenhet?

Ni som har sålt och satt er i en lägenhet - var det värt det?

Folk gör många av arbetena själv, som avlopp t.ex. mitt avlopp var helt utdömt och kommunen krävde hög skyddsnivå. Att anlita någon skulle landat på runt 150-200' nu blev totalkostnaden 25' plus en veckas eget arbete effektivt men jag hade ändå behövt vara med så egentligen mindre.

 

[Teilani]

Jag är av inställningen, ”det kommer mera pengar sen”. Absolut att det hela tiden är något som ska lagas, i år behöver vi fixa fönstren på huset tex. Skit blåste sönder i stormen, det måste också lagas innan hösten.

Men det löser sig, som i vi får lägga tid och pengar på det, men det blir ju en del på några år. Nytt avlopp, nytt tak, nytt badrum, målat x 2 sen vi flyttade in för snart 20 år sedan. Stall, lösdrifter och hagar kräver också sitt, det är ett ständigt underhåll.

Jag känner ingen stress över det, eller ja när regnvattnet rann nedför väggen i vardagsrummet blev jag lite stressad, men inte på daglig basis. Så länge vi båda är friska och kan jobba så finns det pengar, i värsta fall får vi ta ett lån, och det löser vi.
Skulle inte vilja bo någon annan stans, jag kommer att bäras ut med fötterna först när den dagen kommer.

 

[Unafraid]

Med gården jag ägde med mitt ex var jag inte så bekymrad. Han var enormt händig och gjorde 99% själv. Undantag el och lite vvs. Skruva i bilar, renovera badrum, bygga hönshus, installera nytt värmesystem.

Nu äger jag en liten stuga själv och måste budgetera för att någon annan ska göra allt. Jag har möjlighet till viss hjälp och kan väl eventuellt riva själv, men jag kan i princip ingenting. Stugan är i teorin betydligt mycket billigare men alla renoveringar/åtgärder kommer att bli kostsamma, så jag tror jag kommer behöva en minst lika stor buffert för den, samt står där helt hjälplös när något strular.

Kanske var ett dåligt svar på din fråga, men du måste skaffa dig en så pass stor buffert att du känner att det är okej. Ja, en gård äter upp en stor del av alla pengar man skaffar. Som svar på lägenhet, jag skulle hellre dö. Därför köpte jag en stuga istället.

 

[Tantan]

Jag har en period ägt en gård och är själaglad att jag inte sitter med den som Svarte Petter. Jag får ångest av bara tanken på badrummet, taket, fönstren mm. Nu har jag en brf och det är lagom mycket huvudvärk.

 

[Luff]

Det är ju en livsstil en väljer. Precis som att andra drar på utlandssemester flera gånger om året, har häst fullskötselinhyrd, lägger pengar på god mat eller dryck. Eller på andra dyra hobbies. Inga pengar en får tillbaks där heller. Men förhoppningsvis livskvalité. Sen finns ju alternativet att elda upp pengar i form av tobak, det är väl en sak jag inte förstår.

 

[Human]

Jag förstår dig. När vi skulle köpa gård för fem år sen varnade alla oss för hur mycket jobb det skulle bli, vilket vi var införstådda med. Men det som ingen varnade oss för, och som vi nog inte helt insåg själva, var hur otroligt dyrt det är att bo på gård. Vår gård var ändå i ganska bra skick när vi köpte men vi har lagt ut hundratusentals kronor på gården sen vi köpte den, även om jag räknar bort de pengar som gått åt till själva bostadshuset. Det är inköp av maskiner och utrustning, dikning, reparationer av allt som gått sönder, underhållsåtgärder, nybyggnationer etc etc. Vi ser heller inget riktigt slut på det, även om vi spekulerar i att vi någon gång borde få det lite lugnare ekonomiskt.

Vi är inte händiga och behöver ta in hjälp för det mesta. Vi har fått konstatera att det är tur att vi har jobb med bra lön och liten risk för arbetslöshet, och att det helt enkelt är så att de mesta av våra pengar går till vårt boende. Det får vara värt det. Blir någon av oss sjukskriven en längre tid får vi dra ner på alla kostnader vi kan, inklusive hästarna, hellre än att sälja gården. Gården är vårt livsmål, och ger oss så mycket, men tex semestrar har vi inte längre råd med.

 

[Skojamindoja]

Jag bor på en liten gård, och jag äger den själv, så jag har ingen annan att förlita mig på. Dock har jag händiga bröder som skulle kunna hjälpa till = komma undan lite billigare än att anlita hantverkare.

För mig är det en livsstil. Jag skulle inte trivas i lägenhet. Framför allt vill jag aldrig någonsin mer behöva ha häst i kollektivstall eller ens tillsammans med andra igen, det dränerade mig totalt på energi och tog bort allt som var roligt med att ha häst. Jag fick ju ändå betala allting från staket till uppbindningsgrimskaft i kollektivstallet, så skillnaden nu är 1) att jag betalar till mig själv, 2) får göra allting när jag vill/det passar mig och inte när någon annan bestämt det och 3) jag slipper pendlingen. Jag hade två mil enkel resa till stallet förut, och jag kanske hade kunnat hitta en stallplats runt en mil enkel resa, men inte under det. Vissa dagar behövde jag köra den sträckan tre gånger per dag.

Jag väljer ju bort annat för att kunna leva så här, men i och med att jag lever ensam så drabbas ingen annan av det. Eftersom jag var ensamstående redan från början när jag köpte så har inte förutsättningarna heller ändrats längs resans gång. Men visst, nu när elräkningen har kostat multum januari och februari tänker man ju på pengar och ekonomin hela tiden, men det hade ju varit snordyrt även om man bott i vanlig villa.

 

[monster1]

Ni som bor på gård - hur överlever ni stressen över alla kostnader? Vi har inte ens massor av djur men ändå är det ALLTID något som är trasigt och kostar stora summor - huset/husen, bilen, vattenpumpen, avloppet, elräkningen osv osv osv. Jag och min sambo tjänar bra och har inga barn som kostar, men jag är ständigt stressad över känslan av att hela tiden behöva lägga alla våra pengar på att laga saker, eller på en buffert för att kunna laga saker. Hur gör man för att ta sig ur stressen? Går det över eller behöver man vara multimiljonär för att kunna bo på en liten gård? Är det enda alternativet att sälja och sätta sig i en lägenhet?

Ni som har sålt och satt er i en lägenhet - var det värt det?

Jag har ett hus på en person och tänker oftast när något händer att det är skönt att ha pengar att laga det med. Det enda jag behöver göra är ju att ge någon pengar och så fixar dom det. Otroligt lätt löst tillskillnad från många andra problem. Jag bor ju också ihus för att det är det som jag vill göra. Mitt intresse ligger inte i att resa, ha en fin bil, gå på restaurang eller äga häst (längre). Det är ju det här jag vill med mitt liv, bo i mitt hus med trädgård och pilla med grejer, så att alla mina pengar går till det är ju som det ska vara.

Om du känner att du vill göra andra saker som du nu måste försaka så är det ju där du ska börja din fundering. Vill du hellre göra de andra sakerna eller var i ligger själva oron, för ni verkar ju ha råd att laga det som behövs när det behövs. Ni har bara inte råd med något annat och är önskan om de där andra större än viljan att bo på gården?

 

[Palermo]

Ni som bor på gård - hur överlever ni stressen över alla kostnader? Vi har inte ens massor av djur men ändå är det ALLTID något som är trasigt och kostar stora summor - huset/husen, bilen, vattenpumpen, avloppet, elräkningen osv osv osv. Jag och min sambo tjänar bra och har inga barn som kostar, men jag är ständigt stressad över känslan av att hela tiden behöva lägga alla våra pengar på att laga saker, eller på en buffert för att kunna laga saker. Hur gör man för att ta sig ur stressen? Går det över eller behöver man vara multimiljonär för att kunna bo på en liten gård? Är det enda alternativet att sälja och sätta sig i en lägenhet?

Ni som har sålt och satt er i en lägenhet - var det värt det?

Är det här ett ekonomiskt problem eller ett psykologiskt? Har du/ni "egentligen" inte råd, eller är det mer av en "omotiverad" oro.

Det är ju att bita över ett ganska stort stycke att ha en gård som förr skulle ha varit både bostad, arbete och levebröd, men som nu är ett slags hobby eller livsstil utöver heltidsjobb någon annanstans än på gården.

 

[Bonita4]

Är det här ett ekonomiskt problem eller ett psykologiskt? Har du/ni "egentligen" inte råd, eller är det mer av en "omotiverad" oro.

Det är ju att bita över ett ganska stort stycke att ha en gård som förr skulle ha varit både bostad, arbete och levebröd, men som nu är ett slags hobby eller livsstil utöver heltidsjobb någon annanstans än på gården.

Jag tror att det är främst psykologiskt, men det är klart att vi får problem om båda bilarna går sönder samtidigt som värmepumpen och varmvattenberedaren. Men det får väl de flesta tänker jag.. tror bara det har varit väldigt mycket på senaste, i kombination med domedagsnyheter på världsnivå osv. Ibland känns det bara som att livet vore enklare i en lägenhet, men samtidigt vore det ju oändligt mycket tråkigare.

 

[skiesabove]

Sålde allt (inklusive hästarna) och satte mig (oss) i lägenhet.

Stressnivån sjönk kolossalt. Det känns fortfarande overkligt med så mycket frihet, i både tid och pengar.

Det är så fruktansvärt skönt att om bilen går sönder kan jag gå, ta bussen, eller cykla. Jag har gym, matbutik, vårdcentral, post, apotek, pizzeria, inom några minuters gångavstånd. Barnets skola 2 minuter. Centrum av stan cirka 4km bort. Jobbet 3km bort.

Välskött större BRF med barnfamiljer och pensionärer.

Och jag trivs bättre än jag trodde med lägenhetslivet. Det är lugnt och tyst här. Inga äckliga lukter heller. Stor skillnad mot hyresrätterna tidigare i livet.

 

[Palermo]

Jag tror att det är främst psykologiskt, men det är klart att vi får problem om båda bilarna går sönder samtidigt som värmepumpen och varmvattenberedaren. Men det får väl de flesta tänker jag.. tror bara det har varit väldigt mycket på senaste, i kombination med domedagsnyheter på världsnivå osv. Ibland känns det bara som att livet vore enklare i en lägenhet, men samtidigt vore det ju oändligt mycket tråkigare.

För mig är det svårt att förstå att man i valet mellan den stress du beskriver och "tråkighet" väljer den stressen. Tråkigheten kan du ju enkelt åtgärda genom att göra något av allt det man har tid och råd med när man inte hela tiden behöver fixa med sin gård.

 

[SaraXX]

Jag är ensamstående med hus, så inte samma, men jag gör mycket själv. Jag är absolut ingen hantverkare och allt blir absolut inte lika snyggt som om en hantverkare hade gjort det men att leja in för allt är inget alternativ.

Jag jobbar även mer än 100 %.

Stormtrivs!

 

[_Zacke_]

Vi har gård med djur(10 kor och 60 höns utöver sällskapsdjuren). Lågavlönade jobb vid sidan av gården varav jag bara jobbar halvtid(knappt det i perioder). Ett barn och hobbys som kostar en del. Vi känner oss trygga ekonomiskt och har allt vi vill ha, därimot kan man många gånger känna stress och oro över att hinna med då vi lagar och fixar allt som krånglar själva. Saker som krånglar och går sönder har dessutom en förmåga att komma samtidigt. Så ibland funderar man över sina livsval av den anledningen Men för oss har det alltid varit en gåta hur folk inte har råd trots att dom många gånger jobbar betydligt mer och med bättre löner vi har aldrig gjort någon budget. Vi köper det vi behöver/vill ha men inget onödigt, och kollar vilka alternativ som är billigast. Det har räckt för oss för att ha en trygg ekonomi med rejäl buffert. Skulle allt skita sig har vi dessutom en gård som ökat betydligt i värde sen vi köpte den. Vilket känns tryggt.

 

[Thaliaste]

Vi har gård med djur(10 kor och 60 höns utöver sällskapsdjuren). Lågavlönade jobb vid sidan av gården varav jag bara jobbar halvtid(knappt det i perioder). Ett barn och hobbys som kostar en del. Vi känner oss trygga ekonomiskt och har allt vi vill ha, därimot kan man många gånger känna stress och oro över att hinna med då vi lagar och fixar allt som krånglar själva. Saker som krånglar och går sönder har dessutom en förmåga att komma samtidigt. Så ibland funderar man över sina livsval av den anledningen Men för oss har det alltid varit en gåta hur folk inte har råd trots att dom många gånger jobbar betydligt mer och med bättre löner vi har aldrig gjort någon budget. Vi köper det vi behöver/vill ha men inget onödigt, och kollar vilka alternativ som är billigast. Det har räckt för oss för att ha en trygg ekonomi med rejäl buffert. Skulle allt skita sig har vi dessutom en gård som ökat betydligt i värde sen vi köpte den. Vilket känns tryggt.

Men har ni sparat ihop en större buffert tidigare då, till tak, fasader, vitvaror, bilar etc, eller sparar ni till den från er (låga låter det som) lön?