Ge upp när??

[eviliny]

Sv: Ge upp när??

Jag som hade tänk skriva att jag var så lycklig att nya medicinen, hade hjälpt på bara ett dygn. Han har bajsat kladdiga korvar idag, mot koblajerna han brukar lämna i från sig...

Men i morse tyckte jag att han var lite svullen över buken. Men kompisen sa att han har ju benat under så det är ingen fara. Tänkte inte mer på det. Sen var jag över till en annan vän nu under kvällen. Och nu på små timmarna så hamna vi på golvet mysandes med Ozzy ser åter igen att buken ser svullen ut. Så jag ställer ozzy upp, ser inget men när jag känner över magen så är han svullen och sten hård...

Så ringer vet på en gång. Dom vill att vi ska komma in med han direkt. För oavsett om det är en biverkning av medicien eller någon ny symtom så ser dom rätt allvarligt på spänd/svullen buk...

Så nu sitter jag och väntar på att killen ska komma hem från jobbet. Kommer om en timma. Fan att jag inte har skaffat mitt körkort än, då skulle jag kunna åka direkt. Nu kommer vi ditt vid 3 tiden...

Hoppas att jag får med mig en hund hem, eller iaf får komma och hämta han senare....

Min stackars bäbis.

Tyvär inga roliga nyheter men nu är ni lite uppdaterade iaf...

Kram/ Eve O Ozzy

 

[Z3:an]

Sv: Ge upp när??

Inget roligt alls att läsa !

Kramar

Z3:an

 

[tuaphua]

Sv: Ge upp när??

Hur har det gått?

 

[eviliny]

Sv: Ge upp när??

Det gick bra eller vad man ska säga. Fick med mig han hem. Kändes inget onormalt eller vissa smärta. Vet trodde att det var kortisonet som hade gjort att han samla på sig mer vätska.

Men på morgonen kändes han helt normal över buken. Dock så var han svullen 2 timmar efter jag gett nya medicinen. Så det är antagligen den som gör att han blir svullen.

Tyvär har han bara blivit märkbart bättre av nya medicinen. Så jag börjar inse att i morgon när vet ringer så kommer beslutet tas att han ska få somna. Usch så jobbigt...
Men det är för hans bästa...
Det finns inget mer att pröva nu. Jag har gett han alla chanser o prövat allt...

/ Eve & Ozzy

 

[seaflower]

Sv: Ge upp när??

Har följt med tråden lite, fast jag har funderat på samma sak själv och har inte kunnat ge något vettigt svar på hur länge man ska försöka. Vi tog också beslutet att låta avliva vår fyraårige goldenhane förra veckan (pga. uringiftning), så därför känns det som om vi har varit i lite samma situation... Det är ett svårt beslut att fatta, att fundera om man kunde ha gjort mer, borde kämpa lite till, eller om man borde ha sett till att hunden fått somna in tidigare. Men för egen del kan jag säga att det var en lättnad när beslutet väl var fattat, och likaså efter att vi hade varit på den sista resan till kliniken kändes det som en lättnad och t.o.m. som en befrielse. Sedan känns det ju såklart väldigt tomt efteråt ändå och med en yngre hund har man ju haft så många planer som inte hann förverkligas... Många styrkekramar!

 

[Z3:an]

Sv: Ge upp när??

Jag lider med dig/er !
Har du pratat med vet än?

Varma kramar

Z3:an

 

[Nikkis]

Sv: Ge upp när??

Har nu följt trådens utveckling...Jobbig sits du är i.

Vad har du och vet. kommit fram till idag då?


Massa styrke kramar och lycka till,oavsett beslut.

 

[eviliny]

Sv: Ge upp när??

Ja det kanske smälter in på ett annat sätt när man ser dom ligga helt fridfullt...
Tanken just nu är att jag kommer inte klara att dom sätter sista sprutan i han.
Men när dagen väl är här så kanske det inte är så hemskt som man trodde att det skulle vara...
Tack dina ord fick beslutet att känna lite mer rätt...
/Eve

 

[eviliny]

Sv: Ge upp när??

Vet har tyvär inte ringt än. Sitter och väntar med tungt hjärta, ångest, nervöshet men endå så vet jag att det är rätt....

Han är ingen rolig syn just nu. Mer eller mindra alla ben syns ryggrad, höftben, skallbenet o revben. Och sen hans svullna mage. Hans huvud passar liksom inte till resten av kroppen, hans öron som alltid har sett så små ut. Ser helt plötsligt ut som tefat.

Börjar verkligen inse att det är dags....

Så fredag eller måndag kommer han få somna

/Eve

 

[Z3:an]

Sv: Ge upp när??

Förstår att tankarna är många, ledsna och röriga!
Men - tänk att detta är något du kan GE honom, något bara DU kan hjälpa honom med, något som är våra djur förunnat - DU kan bespara honom lidande! Det är stort!

 

[Websters girl]

Sv: Ge upp när??

Usch! Har också följt tråden men inte riktigt vetat vad för inlägg som hade varit värt att göra.
Jag tror ditt beslut är det rätta och jag förstår att det är fruktansvärt.
Tänker på er.

 

[trip]

Sv: Ge upp när??

Usch så jobbigt ni har det!
Tänker på er i er svåra tid!

 

[eviliny]

Sv: Ge upp när??

Tack så mycket ni är alla så gulliga...

Sitter fortfarande och väntar på att vet ska ringa. Blir antagligen en eftermiddags tid...

/Eve

 

[seaflower]

Sv: Ge upp när??

Ja, det är jobbigt att vänta. Och det är jobbigt att fatta beslutet. Hela situationen är jobbig, att se att hunden inte mår bra och att veta vad man måste göra. Men som sagt, jag var nästan på bra humör efteråt, bara för att det kändes som att en sten lyftes från mina axlar. Hela tiden efter diagnosen var ju ändå jobbig, att hela tiden behöva fundera på när det är dags, hur man kan bedöma en annan levande varelses livskvalitet osv.?

För mig kändes det också skönt att husse var med då det sedan var dags. Och det gick åt en hel del näsdukar... Men nu i efterhand är jag glad för den tid vi ändå fick, och för allt vi hann vara med om, och jag hoppas att det är så det kommer att kännas för dig också.

 

[martha]

Sv: Ge upp när??

Jag hade en leionberger som blev sådär mager, han var pigg o glad hela tiden men när han inte ens orkade behålla vattnet så åkte jag in ( hade varit där innan också) Han låg inne fred-mån och dom hittade inga fel alls på honom, dom var lika förvånade över att han var så pigg men såg ut som ett benrangel...på måndan gjordes en gastroskopi och där fann dom ett stort magsår som inget fanns att göra nåt åt så han fick somna in under narkosen....

Jag hade även en epilepsihund, en blandis på 50 kg...gick på medicin men det hjälpte inte och "sista" anfallen tog han sig aldrig ur, så fort det ena slutade började ett på nytt....det var så hemskt att se honom , men jag fick tag i en granne som kom med en bössa och fick skjuta honom på plats( då var han inne på säkert 7:e anfallet) Det var så hemskt och hunden var bara 2 år men det som var skönt var att hans krampande kropp slappnade av... Jag tror aldrig att han kunnat bli normal efter dom dusterna han hade...
SÅ ibland kan det kännas skönt att ta bort dom men saknaden o sorgen blir ju inte mindre för det.

 

[Sinsiew]

Sv: Ge upp när??

Fyyyy så jobbigt Kramar om och skickar er båda en varm och ljus tanke.

 

[eviliny]

Sv: Ge upp när??

Svar till er alla:

Just nu är jag så arg och ledsen. Fick som svar förra veckan av både vet och sköterska att den här behandlingen är det sista halmstråt. Och kommer medicinen funka för han så kommer den göra det på 2-3dagar.
När vet ringer igår så säger jag tyvär har det inte hjälpt mer än märktbart. Men bajsat minst 1-2 gånger om dagen riktig diarre och dom andra tillfällena bara lite fastare.

Då helt plötsligt säger hon att nä det kan ta upp till två veckor för det att hjälpa. Sedan tycker hon att jag ska komma in och göra ultraljud och ta prover. När jag frågar om det kan hjälpa han att bli bra så säger hon nej. Det är för att kolla om alla värden och se om det har kommit något nytt problem i tarmarna.
Jag visst inte vad jag skulle säga, var inställd på att det skulle bli ett samtal där vi bestämde slut datum och så.
När jag nämner för henna att jag tycker det räcker så säger hon bara det är upptill dig. Då bokar jag inget. Utan du kan ringa o säga hur du vill göra.

Visst det är upptill mig. Men jag blir så sur hur dom bara fiskar efter mer pengar. För innan vi fick prov svaren så nämde hon denna sjukdom och sa då att det finns inget att göra åt det, utan avlivning gäller sen när diagnosen kom så kunde han bli bra på kortison och sen tylisin och nu ska vi helt plötsligt undersöka vidare.

Varför måsta jag som Matte och som inte har någon medicinska kunskap sätta stopp? Varför dumpas allt ansvar på mig, utan ens ett råd av vet hur jag borde göra?

Ringde tillbaka till strömsholm idag och förklara hur ledsen o arg jag var. Att det känndes som jag inte fick något stöd. Tjejen höll med mig och sa att det var tråckigt och att med tanke på hur lång tid det endå har gått så borde det vara slut på allt undersökandet och letandet. Hon sa att hon skulle prata med min vet och be om en prognos. Inte för att det spelar någon roll vad hon säger. Mitt förtronde för dom är förbrukat. Men ville endå att dom skulle veta att jag kände mig arg o ledsen.

Men jag hade ett långt samtal med killen igår. Så jag har bestämt mig nästa vecka så åker jag till min vet här i stan och han får lungt somna på hennes mottagning ute på landet. Det räcker för han nu.
Gnistan är borta i ögonen...

/Eve

 

[Z3:an]

Sv: Ge upp när??

Jag blir så ledsen när jag läser vad du skriver .
Tycker att du blivit nonchalant bemött i en situation där de borde förstå den hopplöshet och sorg du känner.
Vet borde förstå att du behöver och vill ha råd och stöd i en situation som hon faktiskt har mer medicinsk kunskap om.
Lite empati hade också varit på sin plats!
Tycker du gör rätt som ska låta honom få somna in och slippa mer undersökningar och medicinering som inte leder någonvart!

Ta vara på den sista lilla tid han har kvar och var tillsammans med honom - han vet att du har gjort allt du kan för honom och att du älskar honom gränslöst !

Kramar från Z3:an

 

[EmelieK]

Sv: Ge upp när??

Åh fy faan! Som jag skrev i mitt första inlägg så hoppades jag att det skulle lösa sig för er.. Jag förstår att du känner dig strandsatt av veterinären. Jag tycker du tar ett väldigt förnuftigt och genomtänkt beslut! Skickar några styrkekramar som du kan använda dig av när det blir dags... Kramar ifrån Emelie

 

[seaflower]

Sv: Ge upp när??

Åh, det är svårt när man har bestämt sig och sedan blir det uppskjutet. Men du har i alla fall bestämt dig, och du vet ju själv när gnistan är borta i ögonen. Min mamma sade när vi funderade att man ser på hundens ögon när det är dags... Det stämde, och du har tydligen märkt samma sak.

Jag hoppas att era sista dagar tillsammans blir en fin avslutning på ett bra liv tillsammans.