Ge upp när??

[eviliny]

Ska försöka ge en kort återblick för att ni ska ha lite kött på bena o hjälpa mig med svar...

*3 okt- ozzy är pippig och tjuter till av smärta ibland utan orsak, kunde ligga platt på golvet. Klämmer igenom han men vissar ingen tecken på smärta eller ha feber. Ringer min vet endå, hon säger avvakta till efter helgen.

*5 okt- vaknar och ser spyor över allt. Kastar mig på telefon bokar tid med vet. Hittar ingen direkt orsak, blodprover ser bra ut lite uttorkad dock. Skickas hem med Hill´s I/D foder och canicur.

*6okt- Ozzy är fruktansvärt hängig, orkar bara gå runt huset. Ingen feber, äter sin mat. Efter 10 min så spyr. Ringer vet blir vidare skickad till Strömsholm. När det är dags att åka så vill inte ens Ozzy resa sig. Får bäras till bil. Framme på strömsholm, så har jag den piggaste hunden som finns. Dricker dock inte. Efter nåra timmars väntan får komma in till vet. Där inne dricker han dock. Vet tror nog att jag hitta på allt eftersom han är så pigg. Det enda felet dom hitta var kraftig uttorkning. Han behålls över natten och jag hämtar han dagen efter. Blir satt på ris/fiskdiet.

*11 okt- Ozzy är åter igen kraftigt häning sen dagen innan, går morgon runda. Äter sin frukost spyr efter 10 min. Ringer Strömsholm, dom vill se han. Får igen bäras till bilen. Men på Strömsholm är han frisk o pigg. Samma vet, skakar på huvudet och säger ja han dricker ju o är pigg. Går i väg fixar nått, kommer tillbaka ger Ozzy mer vatten. Kliar sig i huvudet och undra om jag överdriver. Behöver dock inte försvara mig, då Ozzy börjar spy fler tal gånger. För att sedan falla ihop en hög helt slut. NU händer det saker, röntgen, ultraljud och dropp. Hittar förtjockningar på magsäck och inga rörelser alls i tarmar. Sätts merdropp och ges en massa sprutor. Får dock ta med Ozzy hem på kvällen. Klara vid 21 tiden. Får medicin och ska äta morotspure och sen lång ris/fiskdietperiod.

* Okt ut så piggar han på sig inga mer bakslag. Mitten av nov börjar hans diarré. Ger canicur, risdiet, a-fil, små mängder mat ofta. Har under hela tiden kontakt med vet. Blir väldigt otrevligt bemöt, inge stöd. Tills sist ber jag om att få byta vet. Han har då haft diarre i 7 veckor. Men allmänt tillståndet bra hela tiden och pigg. Med ny vet, så måste han genast undersökas.

*12 jan- Ozzy har gått med diarre i 8 veckor. Tillbaka på strömsholm. Tar blodprover och diskutera vidare utredning. Vill göra gastropi och en till ultraljuds undersökning. Men först kolla blodprover öven sköldkörtel, och bajsprover. Skickas hem med nytt foder Specific CDD även flagyl under en månad.

* Genast blir han bättre, bajs bra. Mycket bättre i pälsen, humöret, andedräkten som innan lukta apa. Vet tycker att ultraljud och gastropi kan avvaktas. Andas ut. Slutar med medicin 10 feb. Diarren börjar igen, efter nån vecka. Ringer vet, Bokar ny tid.

*23 mars- Åker in för att göra ett ultraljud. Hittar förtjokningar på tunntarmen. Chefsvet bestämmer att han ska öppnas o dom ska ta vävnadsprover på magsäck, tunntarm och tjocktarm.

*30 mars- Ozzy operas. Allt går bra. Dock missar dom att skicka med smärtstillande. Så fick åka hela vägen tillbaka med en hund som gallskrek av smärta.

*10 april- Styng tas bort, inga prov svar kommit. Skulle ta en vecka.

*20 april- ringer provsvar kommit, vet ringer måndag.

*27april- Ringer urförbannad och undra när jag ska få veta provsvaren. Efter 15min ringer en ursäktande vet och ger mig provsvare.... Man kan säga att det var inte det jag ville höra.
Ska försöka förklara. Det finns en sjukdom ovanlig men vanlig hos rottisar,(jag kallar den för rottissjukan, kan ej uttala det riktiga namnet) där hunden får en allergis reaktion mot sitt eget immunförsvar i tunntarmen, någon sorts immunsjukdom alltså(enklaste sättet att beskriva enligt vet). Den är även kronisk och går inte att mediciner. Sen så hade han inflamation i magsäck, tunntarm och tjocktarm.
Prognosen var följande, är det inflamation som triggar igång immunsjukdomen så kan han bli bra. Är det tvärt om så immunsjukdomen ger en massa inflamationer som kommer det antagligen bara gå runt...
Han har nu gått snart en vecka på medicin( Tagamet, andapsin och prednisolon) ser tyvär inget resultat än.

* han är pigg, glad fortfarande lyster i ögonen. Men han skyr mig, får stoppa i han 13 piller om dagen. Så direkt ja ropar på han kryper han till mig, men blir jätte glad när han inser att vi ska ut, inte få en massa piller. Han har rasat i vikt och muskelmassa väger 38kg(vägde 50kg). Han har inge flås. Tror han börja få problem med att hantera värmen.

Det jag undra är följande.
Har nån haft liknade besvär?
Vad får ni för tankar om allt?
När sätter man gränsen att det är nog?

Det sista undra jag just för att ska det gå runt så här hela tiden med diarre, men han ändå är pigg. Mår han verkligen bra då? behöver någon annans tankar som inte känner utan kan se verkligheten...

/Ledsen Matte
(oj vart långt, hoppas ni orkar läsa endå.)

 

[EmelieK]

Sv: Ge upp när??

Fy faan vad jobbigt! Sitter här med tårar i ögonen.. Jag har tyvärr inga goda råd att ge dig men jag hoppas att det sker ett litet under och att han kan få må bättre inom en snar framtid! Uppdatera gärna så vi får veta hur det går för dig och din hund.. Tänker på er!

 

[eviliny]

Sv: Ge upp när??

Tack...
Just nu mediciner jag vidare. Har telefon tid med vet nästa fredag. Får se vart det leder. Hoppas att det ljusnar som sagt...

Min stiliga herre förra sommaren...

 

[eviliny]

Sv: Ge upp när??

Ingen som har nått råd om hur man ska tänka, när det gäller kämpa eller avsluta???

 

[Gabbi]

Sv: Ge upp när??

Det är så svårt när det inte är ens egen hund, och hade varit tusen gånger svårare OM det hade varit det.

Om det inte går att medicinera, som är ett av alternativen, så låter det inte som livskvalitet. Problemet nu är väl delvis att du inte vet om det kommer gå bort.

 

[eviliny]

Sv: Ge upp när??

Han är ju glad, men kommer ev få leva med diarre för alltid.
Så det jag fundera på kommer han lida, eller mår han bra så länge han är pigg?
Kan man säga att så länge gnistan i ögonen finns kvar så ska man kämpa eller kan det lura än?

Det sista jag vill är att han ska lida...

 

[Gabbi]

Sv: Ge upp när??

Orkar du själv också?

 

[T.Alsterfeldt]

Sv: Ge upp när??

kan ni kompenser upp för de mineral o vitaminförluster han gör pga diareerna?

Kan ni finnas till vid "toa"behoven,somju kan ske ganska snabbt?

Vad anser vet om cortisondosen på sikt,med tanke på andra biverkningar?

viktigast:
kan hunden hållas smärtfri och på sikt kansk epiggare?

Jaghar själv haft en schäfer med ulcerös colit,och jag var ung,litade på veterinärerna för mycket.
De höll liv i honom för länge och jag fick lära mig hur smärta ser ut i en hunds ögon.

Det gör att jag idag är vaksam,mycket vaksam ,på tecken till smärta.
mina hundar har lärt sig säga till,de komer för massage,en tas ssom gör ont osv.

Jag har-ingenting-mot kroniskt sjuka eller till viss del funktionshindrade hundar,min gamla tant är en skrutt,men en skitpigg o överjävlig skrutt
hon går på extremt låga doser metacam,massage,simning och sina hjärttabletter.
skulle inet överlevt först för 5 år sedan efter en magomvrining m ruptur o sedan hjärtattack,men hon gjorde det.rehab tiden var ett år.

sedan fick hon pga det DCM,en hjärtsjukdom,som tydligen 83% dör av inomd et först aåret.
jag hann ta det i tid,på ren misstanke o honvar förra året symptomfri på medicin.
skall strax ultra henne igen för att se.

Sen fick hon undre min sjudomstid ett rejält artrosanfall,som blixtsnabbt medicinerades,och unghundarna ligger i lä nä dte gäller hennes energi och livsvilja-hon r helt enkelt inte klok!

Viktigast för mig är att sätta hundens ålder,förväntade ålder,mot förväntat obehag vid rehabilitering och hur lång den är.

där ingår även en smärtbedömning oc en livskvalitetsbedömning och kanjag inte hålla hunden smärtfri runt en nivå den kan acceptera med olika medel,tex simning,massage,värme,mediciner-nej,då är dte ingen idé.

Jag gör heller aldrig avgörandet själv-det gör jag i samråd med veterinären,och en anna person som jag litar på kan ge mig uppriktiga svar.
Ocg hunden-hundens åsikt väger tyngst.

 

[eviliny]

Sv: Ge upp när??

Svara er båda:
gabbi: Den ekonomiska biten, är inget bekymmer har bra försäkring. Dock kostar foder och medicin 1400 månad. Men det finns utrymmer i ekonomin för det. Så dom ekonomiska bitarn spelar ingen roll. Jag orkar kämpa för han.

T.alsterfeldt: Många kloka tankar. Vitamin och mineral förlusten har jag inte ens tänk på. Ska kolla efter något bra medel han kan få. Har varit så fokuserad på vätske nivå hela tiden. Än så länge har det inte hänt några olyckor inne eller så. Men jag är väldigt noga med att gå var fjärde timmer eller oftare om han säger till. Han är sällan själv. Följer oftas med ditt jag ska.
Cortisonet ska dras ner, men när vet jag inte. nu går han på 8 tabletter om dagen. Han vissar inga tecken på smärta, men killen prata med mig igår och fråga hur jag mådde av diarre nån dag. o insåg att man blir sliten. Tror att jag ser han som piggare än han är...

Ska ta dina tankar, om ålder, förväntad ålder, smärta, rehablitering och hur pigga han är. Tänka igenom och ta upp med vetrinär. Nästa vecka...

Sånt svårt beslut. Som jag sa till killen vill inte hålla han i liv för min skulle. Men vill inte förhasta mig och avliva en levnads glad hund...

 

[martha]

Sv: Ge upp när??

Håll igång honom med det Thina skrev...blir han dålig igen kanske det är lättare att avgöra vad som ni ska göra....så länge han funkar o är glad så är det ju ok tycker jag iallafall

 

[Pangare]

Sv: Ge upp när??

Jag skulle omedelbart se till att hunden blev avlivad.

Det är inget roligt beslut att ta, men känslan efteråt är så mycket bättre. Då vet jag att hunden inte behöver må dåligt eller ha ont.

Jag vet att många kommer att bli sura för att jag rekommenderar avlivning, men det får aldrig bli så, att vi för att vi älskar vår hund inte kan ta det beslutet. Vi måste någon gång ändå göra det, att då vänta och låta hunden vara sjuk eller plågas kan aldrig ge oss någon själsfrid.

 

[Z3:an]

Sv: Ge upp när??

Fy så jobbigt för er båda, ögonen svämmar över av tårar .

Har inga erfarenheter, råd eller tips att komma med men jag vet att jag kommer att ha er i mina tankar under lång tid framöver!
Fortsätt skriv och berätta hur det går för er.

Många tröst- och kämparkramar

Z3:an

 

[MrsScabtree]

Sv: Ge upp när??

Jag måste tyvärr hålla med dig. Och jag känner mig inte schysst som skriver det rent ut, men det du beskriver låter inte drägligt för hunden i mina öron.
Jag fick själv nyligen avliva en hund i akut diskbråck som ledde till viss förlamning.
Det fanns 50% chans att han skulle kunna klara sig. Det skulle innebära 6 månaders rehabilitering (minst) och eventuellt steloperera hunden. Vi sa absolut nej på en gång. Dels för att han aldrig skulle trivas med "ett lugnare liv" som promenadlimpa. Och dels för att han inte skulle må bra med sån lång rehabilitering och medicinering samt att hände det igen skulle det vara kört ändå.
Att ha diarré varje dag och proppa hunden full med tabletter låter otroligt påfrestande för hunden. Speciellt förstnämnda. Och sen att du beskriver hur han beter sig när du ska ge honom tabletterna..

Ja..jag har sagt min mening men hoppas såklart att allt ska gå bra ändå.
Lycka till med hunden

 

[eviliny]

Sv: Ge upp när??

Tack så mycket....

 

[eviliny]

Sv: Ge upp när??

Jag tänker inte på mig. Jag tar sorgen. Bara beslutet är för hans bästa.
Det som gör att jag tvivlar är att han är så pigg, glad, uppmärksam m.m.
Det SISTA jag vill är att han ska lida, men samtidigt vill jag inte låta han somna när det finns chans för återhämtning. Då han forfarande har livgnistan kvar i ögonen.

Vet prata om en buköppning till om ett tag och kolla om han har blivit bättra. Men sa nej till det direkt. Vi vet nu vad som finns, om det är mer eller mindra ser vi på det yttre.
Jag tänker i dom banorna att han får denna medicinkur, ser man inte sen en förbättring eller han skulle falla tillbaka efte ett tag så får han helldre somna som en glad hund än en hund som fått ett extra år men lidit sista 6 månaderna.
Är det rätt tänk av mig att ge han denna sista chans eller är jag bara ego???

 

[Z3:an]

Sv: Ge upp när??

Jag tycker att du gör rätt!
Du är den som känner din hund bäst!
Ge medicinen en chans och sker ingen förbättring så får du i samråd med vet ta beslut huruvida det är dags att låta honom somna.

Jag håller tummarna hårt !

Z3:an

 

[Pangare]

Sv: Ge upp när??

Jag tycker inte det är juste mot hunden att fortsätta med olika operationer, nya mirakelkurer o.s.v.
Det är minst lika stor risk att det inte blir bra. Är det då rätt att utsätta hunden för ev. rädsla för operation, konvalecens efter operation m.m och sedan inte veta om det blir bra.

Du kommer bara att för alltid dra på dig ett dåligt samvete. Ett beslut att låta hunden slippa vara sjuk eller ha ont, går att komma över men inte ett dåligt samvete.

 

[Z3:an]

Sv: Ge upp när??

Hon har sagt nej till fler operationer som jag läser det och vill ge medicinkuren de nu håller på med en chans och det förstår jag och stöder till fullo.
Skulle det inte ske någon förbättring så skulle jag förmodligen ta beslutet att låta honom somna in (lätt att säga när man inte är i situationen)!

Mirakel sker - jag hoppas starkt på ett för eviliny´s och Ozzy´s skull!

Z3:an

 

[Milosari]

Sv: Ge upp när??

jag håller nog med pangare. det verkar ju inte bli bättre, alla mediciner till trots. hur länge är det meningen att han ska äta mediciner?

 

[Skogstrollet]

Sv: Ge upp när??

Jag känner igen så mycket av det du skriver i hur jag hade det med in förra hund. Det var dock ingen rottis.
Turerna till Strömsholm, medicinerna, diarren, hunden som skulle ut flera gånger varje natt och satt och pep av smärta på gräsmattan...
Jag fick ingen ordentlig diagnos på min hund. Mitt i allt åkte han på diskbråck... troligen dubbla.
Det enda jag fick höra var "mer smärtstillande och avvakta". Jag kämpade med specialdieter och hutlösa vet.räkningar i nästan ett år.

På slutet orkade han inte gå kissrundor, skakade i hela kroppen och åkte på hjärtfel pga av de starka medicinerna.
Han pep när han skulle kliva upp för en trottoarkant och då slutligen insåg jag att det fick vara nog... Hade ingen objektiv person att bolla med då och alla veterinärer sa samma sak "mer smärtstillande och avvakta".

Hunden hade glimten kvar i ögat till sista dagen, men det var inget bra liv han levde. Jag borde tagit beslutet tidigare och det var en lättnad när det äntligen var gjort... Både för min och hundens skull.

Sätt ett slutdatum. Har han inte blivit bättre innan dess så ta bort honom. Det är samtidigt svårt att ge upp om man inte känner att man gjort allt man kan (av humana alternativ). Jag misstänker att du kommit dit redan eftersom du skrev tråden.