Hanhundar (+kem. kastrering)

[Viva]

Det var över 15 år sedan jag hade en fertil hanhund och det var bara en kort period, sen hade vi hane i familjen när jag var mycket ung. Annars har det varit främst tikar. Nu när kemkastreringen har gått ur har jag börjat fundera, vad är egentligen "normalt" hanhundsbeteende? Vart går gränsen till översexuellt? De hanar jag träffar på kurs/träning är bara en kort stund under "arbete" så de ger antagligen inte ett rättvist intryck.

Vad tycker ni som lever med hanhundar? Upplever ni att det lugnar ner sig med åldern? Eller om någon haft en hane som varit kemiskt kastrerad, hur upplevde ni att det var när den kemiska kastreingen släppte? Lugnade hormonerna ner sig efter ett tag?

 

[tanten]

Diskuterade vi inte detta för ett tag sedan? Hittar dock inte när jag söker

Jag är pensionär och har endast haft hanhundar hela livet. Ganska många med andra ord.
Ingen av dem har haft större bekymmer med sexualitet. Det är inte ens så ohyggligt länge det ens varit tillåtet att kastrera hund.

Min hane chippades för halvannat år sedan. Men det var inte för sexualiteten utan för att han var så stöddig och oregerlig. Lugnade sig och efter det har jag inte ens tänkt tanken.

Att hanhundar kan bli okoncentrerade i närheten av löptikar är inget ovanligt men i övrigt? Näe?

I min värld är det ingen som helst skillnad mellan hane och tik i vardagen.

 

[Holdyourhorses]

Ja, de lugnar ner sig med åldern, säger jag. Min äldste hanhund är lite för glad i tikar för min smak, men inte så att det är ett problem i vardagen. När han blev könsmogen var han gräslig, men tid, tålamod och gränssättning betalar sig.

Den yngre hunden är helt okomplicerad runt tikar. En höglöpande tik är intressant, men om jag säger att han ska låta den vara så gör han det. Han kan leka fint med tikar utan att börja jucka på den, något den äldre inte klarar av.

Om jag går med bara den yngre så håller inte han på att småskvätta/revirkissa i någon större utsträckning. Om den äldre är med så "härmar" han dock gärna och ska kissa efter.

 

[Viva]

@tanten @Holdyourhorses

Tack för era svar och tankar. Det är lite roligt att ni skriver tikar. Min gör ingen skillnad på sånt, hanar, tikar, människor i vissa fall. Är det snyggt är det snyggt. Samtidigt är han lyhörd, jag kan säga åt honom men viljan finns fortfarande där och att han ska kunna leka med dem finns oftast inte. Vilket absolut är synd, han gillar andra hundar.

 

[Badger]

Det var över 15 år sedan jag hade en fertil hanhund och det var bara en kort period, sen hade vi hane i familjen när jag var mycket ung. Annars har det varit främst tikar. Nu när kemkastreringen har gått ur har jag börjat fundera, vad är egentligen "normalt" hanhundsbeteende? Vart går gränsen till översexuellt? De hanar jag träffar på kurs/träning är bara en kort stund under "arbete" så de ger antagligen inte ett rättvist intryck.

Vad tycker ni som lever med hanhundar? Upplever ni att det lugnar ner sig med åldern? Eller om någon haft en hane som varit kemiskt kastrerad, hur upplevde ni att det var när den kemiska kastreingen släppte? Lugnade hormonerna ner sig efter ett tag?

Växte upp med bara hanhundar i familjen, alltså utökade släkten. Märkte aldrig någonting "hanigt" med någon av dem. Den tik som en släkting hade ett tag var precis likadan så det var inte mycket "kön" på dem. (Saluki, Springer spaniel, Cocker spaniel, Welsh Springer spaniel och ett par stora gud vet vad vägkorsning.).

De hade inget typ jucka på någonting eller liknande eller slicka mellan benen eller reagera olika mot hundar som är det ena eller det andra eller vad man nu skulle kunna föreställa sig.

De var inte speciellt väluppfostrade, men avslappnade och tiken åt lätt upp en eller annan sko men inget sex.

(en kompis hade en hanhund som skällde på hanhundar, men det var det första jag stött på om ngt sådant. Någon gång läst att skillnaden typ är att hanhundar är lite mer lekfulla upp i åldrarna.)

 

[Badger]

Växte upp med bara hanhundar i familjen, alltså utökade släkten. Märkte aldrig någonting "hanigt" med någon av dem. Den tik som en släkting hade ett tag var precis likadan så det var inte mycket "kön" på dem. (Saluki, Springer spaniel, Cocker spaniel, Welsh Springer spaniel och ett par stora gud vet vad vägkorsning.).

De hade inget typ jucka på någonting eller liknande eller slicka mellan benen eller reagera olika mot hundar som är det ena eller det andra eller vad man nu skulle kunna föreställa sig.

De var inte speciellt väluppfostrade, men avslappnade och tiken åt lätt upp en eller annan sko men inget sex.

(en kompis hade en hanhund som skällde på hanhundar, men det var det första jag stött på om ngt sådant. Någon gång läst att skillnaden typ är att hanhundar är lite mer lekfulla upp i åldrarna.)

Att kastrera hanhundar när jag var liten ansågs typ väldigt weird (eller om det var förbjudet som Tanten säger)

 

[dobbis]

Att kastrera hanhundar när jag var liten ansågs typ väldigt weird (eller om det var förbjudet som Tanten säger)

Det var förbjudet om det inte var pga sjukdom

 

[Wingates]

Det var över 15 år sedan jag hade en fertil hanhund och det var bara en kort period, sen hade vi hane i familjen när jag var mycket ung. Annars har det varit främst tikar. Nu när kemkastreringen har gått ur har jag börjat fundera, vad är egentligen "normalt" hanhundsbeteende? Vart går gränsen till översexuellt? De hanar jag träffar på kurs/träning är bara en kort stund under "arbete" så de ger antagligen inte ett rättvist intryck.

Vad tycker ni som lever med hanhundar? Upplever ni att det lugnar ner sig med åldern? Eller om någon haft en hane som varit kemiskt kastrerad, hur upplevde ni att det var när den kemiska kastreingen släppte? Lugnade hormonerna ner sig efter ett tag?

Det lugnar absolut ner sig med åldern hos de flesta. Det brukar vara värst runt 1-2 år tycker jag och sen lugna sig.

Översexuellt är när hunden inte kan släppa tikar (kan ej slappna av, arbeta etc), slutar äta när tikar i området löper (skillnad mot höglöp hemma i sitt eget hem tycker jag) och så vidare.
Att de spårar tikar och dregglar vid kissfläckar etc är normalt - de behöver trots allt ha könsdrift för att kunna para, men måste kunna släppa det när de behöver sas.

 

[Viva]

Det lugnar absolut ner sig med åldern hos de flesta. Det brukar vara värst runt 1-2 år tycker jag och sen lugna sig.

Översexuellt är när hunden inte kan släppa tikar (kan ej slappna av, arbeta etc), slutar äta när tikar i området löper (skillnad mot höglöp hemma i sitt eget hem tycker jag) och så vidare.
Att de spårar tikar och dregglar vid kissfläckar etc är normalt - de behöver trots allt ha könsdrift för att kunna para, men måste kunna släppa det när de behöver sas.

Tack för svar. Han är 2.5 år nu men eftersom han varit kemiskt kastrerad kan jag inte säga om det lugnat ner sig. Det är värre nu än första veckorna när den släppt men tänker att det kanske vänder när han fått landa.

Han äter, lite pipig inomhus men kan absolut slappna av. Gissningsvis finns det alltid några löptikar i området eftersom vi bor i stan. Han har träffat löptikar first hand och då tuggar han koppel, bryter sig ut genom fönster och står och skriker! Vi har lyckligtvis ingen tik hemma.

I övrigt bryr han sig inte om kön, han slickar/juckar gärna på alla hundar oavsett kön samt på människor, här diskriminerar vi inte. När jag säger ifrån kan han släppa det och lägga sig men han kan sällan hälsa/leka eftersom de då slår över i sexuella beteenden igen.

När vi tränar agility drar han så fort han ser en ny hund eller någon hund kommer för nära (inhägnat så han kommer inte fram till någon). Det är tråkigt, jag ska inte ljuga men det kan säkert bli bättre med mer träning. Samma med att han stannar i banan om det är någon extra god fläck. Nosework är svårare, då är hela poängen att de ska nosa - bara efter rätt sak. Så där har vi gått bakåt i utvecklingen. Han har helt klart svårt med fokus.

 

[Viva]

Växte upp med bara hanhundar i familjen, alltså utökade släkten. Märkte aldrig någonting "hanigt" med någon av dem. Den tik som en släkting hade ett tag var precis likadan så det var inte mycket "kön" på dem. (Saluki, Springer spaniel, Cocker spaniel, Welsh Springer spaniel och ett par stora gud vet vad vägkorsning.).

De hade inget typ jucka på någonting eller liknande eller slicka mellan benen eller reagera olika mot hundar som är det ena eller det andra eller vad man nu skulle kunna föreställa sig.

De var inte speciellt väluppfostrade, men avslappnade och tiken åt lätt upp en eller annan sko men inget sex.

(en kompis hade en hanhund som skällde på hanhundar, men det var det första jag stött på om ngt sådant. Någon gång läst att skillnaden typ är att hanhundar är lite mer lekfulla upp i åldrarna.)

Det gör han faktiskt inte heller, reagerar olika på hanhundar och tikar. Han är inte arg, bara väldigt intresserad. Piper och stirrar och vill fram och juckar och slickar om han får chansen.

 

[TinyWiny]

Det gör han faktiskt inte heller, reagerar olika på hanhundar och tikar. Han är inte arg, bara väldigt intresserad. Piper och stirrar och vill fram och juckar och slickar om han får chansen.

Juckandet är sällan sexuellt. Däremot är det ofta en överslagshandling pga stress/osäkerhet i situationen/över eller understimulerad.

Av din beskrivning ser jag inget som skulle rättas till av kastrering däremot av träning. Nu vet jag inte vilken ras det är men han verkar ganska omogen vilket hundar som kastreras tidigt gärna blir. De fortsätter inte mogna som de skulle ha gjort utan stannar i den mognaden de är vid kastreringen.

Jag har enbart haft intakta hanhundar fram till förra sommaren då min hund fick en testikeltumör. Herregud så jag önskar att jag kunde få tillbaka hunden han var innan ingreppet. För mig är det lika fel att kastrera en hund utan medicinsk orsak som det är att kupera en hund och jag hoppas innerligt att det blir förbjudet igen.

 

[Badger]

Det gör han faktiskt inte heller, reagerar olika på hanhundar och tikar. Han är inte arg, bara väldigt intresserad. Piper och stirrar och vill fram och juckar och slickar om han får chansen.

Har bara mött en hanhund som juckade, en gång när jag skulle passa en unge i två timmar när jag var 14. Den betedde sig överspänt, var jobbigt.

Alla andra hanhundar har typ varit helt coola. Och alltså inte "uppfostrade" hundar som kunde en massa nosework och fot och grejs utan vanliga sitt och ligg och dra i kopplet man inte säger till och skälla o rycka i kopplet på kaniner .

(insett senare när jag mött hundar som inte varit släktens att de faktiskt alla varit typ väluppfostrade jämfört med vissa, iom att de inte varit i tallriken, inte varit överallt o hetsat o krävt att man säger till hela tiden, inte skällt inne, o inte kissat på mattan och sådant , utan liksom hängt och sovit eller hängt efter en stilla bara och snälla med med dresserade barn som kunnat hålla kopplet osv.)

 

[Red_Chili]

Tack för svar. Han är 2.5 år nu men eftersom han varit kemiskt kastrerad kan jag inte säga om det lugnat ner sig. Det är värre nu än första veckorna när den släppt men tänker att det kanske vänder när han fått landa.

Han äter, lite pipig inomhus men kan absolut slappna av. Gissningsvis finns det alltid några löptikar i området eftersom vi bor i stan. Han har träffat löptikar first hand och då tuggar han koppel, bryter sig ut genom fönster och står och skriker! Vi har lyckligtvis ingen tik hemma.

I övrigt bryr han sig inte om kön, han slickar/juckar gärna på alla hundar oavsett kön samt på människor, här diskriminerar vi inte. När jag säger ifrån kan han släppa det och lägga sig men han kan sällan hälsa/leka eftersom de då slår över i sexuella beteenden igen.

När vi tränar agility drar han så fort han ser en ny hund eller någon hund kommer för nära (inhägnat så han kommer inte fram till någon). Det är tråkigt, jag ska inte ljuga men det kan säkert bli bättre med mer träning. Samma med att han stannar i banan om det är någon extra god fläck. Nosework är svårare, då är hela poängen att de ska nosa - bara efter rätt sak. Så där har vi gått bakåt i utvecklingen. Han har helt klart svårt med fokus.

Av det du skriver här så tänker jag att det kanske mer handlar om juckande på andra som en överslagshandling, att han får så mycket känslor att han inte vet hur han ska reda ut det, snarare än att han är översexuell?

Nu vet jag inte vilken ras han är, men kanske skulle det vara bättre att träna något lugnare och mer fokuserat än agility, tex spår? Att sedan kombinera det med impulskontroll och rutiner där man inte får vinning av att gå upp i stress skulle säkert kunna göra det lättare.

 

[EttNyttNick]

Juckandet är sällan sexuellt. Däremot är det ofta en överslagshandling pga stress/osäkerhet i situationen/över eller understimulerad.

Av din beskrivning ser jag inget som skulle rättas till av kastrering däremot av träning. Nu vet jag inte vilken ras det är men han verkar ganska omogen vilket hundar som kastreras tidigt gärna blir. De fortsätter inte mogna som de skulle ha gjort utan stannar i den mognaden de är vid kastreringen.

Jag har enbart haft intakta hanhundar fram till förra sommaren då min hund fick en testikeltumör. Herregud så jag önskar att jag kunde få tillbaka hunden han var innan ingreppet. För mig är det lika fel att kastrera en hund utan medicinsk orsak som det är att kupera en hund och jag hoppas innerligt att det blir förbjudet igen.

Viva här. Mobil i vatten, lyckades inte logga in så ordinare användaren blev spärrad. Detta är en användare från en varulvslek som jag lyckades få igång.

Jag kan hålla med sig i sak men i så fall har all stress/osäkerhet i situationen/över eller understimulering kommit av att han inte längre är kastrerad. Därför håller jag inte med om att det inte skulle lösas med en kastrering eftersom det de facto löstes helt och hållet med en kemisk kastrering.

Sen är han absolut åt det omogna hållet även om han gjort stora framsteg det senaste året. Jag tror snarare att det beror på att han är oerfaren.

Det sista du skriver är absolut en av anledningarna till att jag tvekar, trots att jag har en hund som mår sämre nu än innan.

 

[EttNyttNick]

Av det du skriver här så tänker jag att det kanske mer handlar om juckande på andra som en överslagshandling, att han får så mycket känslor att han inte vet hur han ska reda ut det, snarare än att han är översexuell?

Nu vet jag inte vilken ras han är, men kanske skulle det vara bättre att träna något lugnare och mer fokuserat än agility, tex spår? Att sedan kombinera det med impulskontroll och rutiner där man inte får vinning av att gå upp i stress skulle säkert kunna göra det lättare.

Det är lätt att tänka att det är sexuellt eftersom det började när hans kemiska kastrering släppte. Så även om det är en överslagshandling i samband med stress så hänger den stressen ihop med hans hormoner.

Vi har kört nosework men det är svårt numera eftersom alla dofter gör att han inte kan fokusera på en doft. Spår blir lite samma sak, jag gillar personspår men har fått ge upp eftersom han inte kan fokusera.

 

[EttNyttNick]

Att sedan kombinera det med impulskontroll och rutiner där man inte får vinning av att gå upp i stress skulle säkert kunna göra det lättare.

Har du några konkreta exempel på såna rutiner? Vi tränar redan en del impulskontroll men tar gärna fler förslag.

 

[TinyWiny]

Viva här. Mobil i vatten, lyckades inte logga in så ordinare användaren blev spärrad. Detta är en användare från en varulvslek som jag lyckades få igång.

Jag kan hålla med sig i sak men i så fall har all stress/osäkerhet i situationen/över eller understimulering kommit av att han inte längre är kastrerad. Därför håller jag inte med om att det inte skulle lösas med en kastrering eftersom det de facto löstes helt och hållet med en kemisk kastrering.

Sen är han absolut åt det omogna hållet även om han gjort stora framsteg det senaste året. Jag tror snarare att det beror på att han är oerfaren.

Det sista du skriver är absolut en av anledningarna till att jag tvekar, trots att jag har en hund som mår sämre nu än innan.

Hur längesedan är det den kemiska kastreringen gick ur? Jag tänker att kombinationen tidig kemisk kastrering som då kan ha gjort att han stannade upp i sin mentala utveckling och att han nu är full av hormoner och mentalt efter mot hur mognaden brukar vara när han hormonellt är vuxen ger totalt kaos och överslag i hjärnan.

Jag hade fokuserat på lätta övningar som han kan precis som man brukar behöva göra på en tonåring dvs hellre backa än att lära in nytt och skapa självkänsla, lugn och trygghet i det han redan kan. Så långt som möjligt ha samma rutiner varje dag för att skapa lugn och trygghet. Förutsägbarhet är ju grunden för trygghet och trygghet är förutsättningen för att kunna lära. När han börjar bli trygg i sig själv och får komma ikapp med sina hormoner rent mentalt kan det lugna sig utan att du egentligen behöver göra något åt själva juckandet för att det då ger sig av sig självt.

 

[Viva]

Hur längesedan är det den kemiska kastreringen gick ur? Jag tänker att kombinationen tidig kemisk kastrering som då kan ha gjort att han stannade upp i sin mentala utveckling och att han nu är full av hormoner och mentalt efter mot hur mognaden brukar vara när han hormonellt är vuxen ger totalt kaos och överslag i hjärnan.

Jag hade fokuserat på lätta övningar som han kan precis som man brukar behöva göra på en tonåring dvs hellre backa än att lära in nytt och skapa självkänsla, lugn och trygghet i det han redan kan. Så långt som möjligt ha samma rutiner varje dag för att skapa lugn och trygghet. Förutsägbarhet är ju grunden för trygghet och trygghet är förutsättningen för att kunna lära. När han börjar bli trygg i sig själv och får komma ikapp med sina hormoner rent mentalt kan det lugna sig utan att du egentligen behöver göra något åt själva juckandet för att det då ger sig av sig självt.

Svårt att säga eftersom det gått ur successivt och han har haft kulor hela tiden men uppskattningsvis 3-4 månader. Men det är en av de frågor jag har, om det kan bli en peak med hormoner efter den släppt som sedan stabiliserar sig. Men jag känner ingen som kemiskt kastrerat och sen inte kastrerat på riktigt.

När han kom tyckte jag att han kändes ung för sin ålder men det berodde mer på begränsad livserfarenhet än den kemiska kastreringen. Sen dess har han mognat oerhört och lärt sig massor, men såklart kan det vara en slags försenad "spökålder" i och med alla hormoner.

Eftersom det är sommar tar vi det redan lugnare på grund av värmen och inga kurser. Jag upplever honom däremot inte som otrygg utan som rätt avslappnad, åtminstone inne om han blivit aktiverad. Utomhus är han framåt och nyfiken men väldigt luktmotiverad. Var läser du in otrygghet?

 

[TinyWiny]

Svårt att säga eftersom det gått ur successivt och han har haft kulor hela tiden men uppskattningsvis 3-4 månader. Men det är en av de frågor jag har, om det kan bli en peak med hormoner efter den släppt som sedan stabiliserar sig. Men jag känner ingen som kemiskt kastrerat och sen inte kastrerat på riktigt.

När han kom tyckte jag att han kändes ung för sin ålder men det berodde mer på begränsad livserfarenhet än den kemiska kastreringen. Sen dess har han mognat oerhört och lärt sig massor, men såklart kan det vara en slags försenad "spökålder" i och med alla hormoner.

Eftersom det är sommar tar vi det redan lugnare på grund av värmen och inga kurser. Jag upplever honom däremot inte som otrygg utan som rätt avslappnad, åtminstone inne om han blivit aktiverad. Utomhus är han framåt och nyfiken men väldigt luktmotiverad. Var läser du in otrygghet?

Ja det är svårt. Många kastrerar i det läget ni är i nu och om jag ska dra några slutsatser av de jag har hört av/om och läst om så är det just för att de upplever sin hund precis som du gör nu och tänker att de måste kastrera genast för att hunden ska bli som förut. En enda har jag hört om dvs inte berättat i första hand så ta det för vad en hörsägen är, som inte kastrerade och de fick efter en hormonstorm och en jobbig tonår en bra hund.

Otrygghet är nog fel ord egentligen. Jag syftar på att han behöver bli bekväm i sin nya hormonella tillvaro och att man då kanske får tänka som med en tonåring och bara stärka hunden i det han kan så att träningen ändå höjer självförtroendet i den här tuffa perioden.

 

[Nepenthe]

Vi har haft 4 hanar och en kastrerades då han inte åt främst när vissa tikar löpte. Men även var han svår att nå generellt.

Min jag har nu hade den svåraste tiden nu i Juni när min mors tik höglöpte (han fyller 4år nu)
Vilket kändes tråkigt och jobbigt…
Han spårade HELA tiden ute o åt knappt på en vecka. Inne låg han o gnydde.
Någon som varit med om de som blivit värre vid 4år?