Jag håller fullständigt med dig! Man behöver inte hantera föl särskilt mycket alls om bara det man gör görs på rätt sätt!
Min kära guldklimp är ett bra exempel. Han hanterades väldigt sparsamt fram till jag började rida in honom. Borstades nån gång ibland, lyfte på fötterna de gånger jag verkde honom, hade hagen utanför boxdörren och behövde alltså inte ens ledas dit. Leddes till och från sommarhagen några gånger/sommar osv.
Och faktum är att jag aldrig behövt "uppfostra" honom, trots att han fortfarande är hingst!
Han har liksom bara fattat vad det hela handlar om, troligtvis för att det lilla jag ändå hanterat honom har gjorts rätt.
Ett annat exempel är min ettårige shettishingst som jag sålt nu i höst. Han "släpades" till och från hagen (25 m) varje dag i vintras och har aldrig varit utanför gården. Tänkte att den lille illbattingen blir säkert kul att lasta när han ska iväg... Han hade aldrig sett ett öppnat släp innan och var, som sagt, knappt ledtam. Men jag kopplade grimskaftet i grimman och knatade iväg mot släpet för att se hur han skulle reagera - 5 sekunder senare stod han lugnt i släpet och väntade på att hans lekkamrat (köparens lika gamla, som varit här p hingstbete över sommaren) också skulle komma in där!
Så, som sagt, det viktigaste är att den hantering som görs blir gjord på rätt sätt.
Sen är det också så att har man bara ett föl och det dessutom kanske är det första fölet man har, då tar man sig mycket mer tid att pyssla med dem. men när man har flera föl och kanske många hästar och det inte längre är "nyhetens behag" med föl så blir det inte lika mycket pysslat heller.
Något osm jag dock gör generellt med mina föl är att de lärs att stå uppbundna relativt tidigt, ofta i samband med att de vänjer sig att bli ledda i grimma o grimskaft. Jag binder den "högt" och låter dem dra en stund, sen brukar det vara en baggis att lära dem att bli ledda för då har de redan insett att det inte är nän idé att "dra", de kommer inte loss ändå..
