Hantera någon annans problembarn

7 - 10 år är väl inte så litet?

Visst kan jag som vuxen förstå att barnet har det jättejobbigt och reagerar på sin utsatta situation, men om någon förstör mina saker med vett och vilja har jag svårt att vara en bättre människa.

För att inte tala om ifall någon ger sig på mina hundar...

Ja, jag är en surkärring.
Nej jag hade inte heller kunnat ha överseende om en 7-10 åring repar min nya fina bil/krossa rutor osv. Hade blivit arg och krävt pengarna av föräldrarna. Hade de inte betalat hade jag skickat det till kronofogden 🤷🏼‍♀️ lacka om en bil är svindyrt, min självrisk på min bil är 7000 och det hade barnet/föräldrarna fått betala.

Men socanmält hade jag gjort, dock i mitt eget namn. Det har jag gjort förut och det är inte så himla farligt.
 
Varför sån attityd? Jag började fatta att hen har alkoholproblem först när hen drack upp hela flaskan fint gin. Hade ju knappast bjudit någon alkoholist på alkohol annars?

Föräldern har ju annars ett rätt "ok" yttre, alltså jobbar och har hus ned mera men däremot tufft ekonomiskt. Sliten bil och kostar inte på huset speciellt mycket. Svårt att hantera oförutsedda ekonomiska problem tex..


Det är väl mer hur förbytt personen blir när den super. Hittills har det varit när barnet inte varit där, men några gånger med barnet hemma också vilket såklart inte är ok.
Har ingen attityd, var en undran. Det finns väl massor av människor som bjuder på alkohol trots att dom vet att en person har problem med det eller dricker för mycket.

Ett yttre säger ingenting om hur personen har det eller mår eller hur den kan hantera livet. Och även om inte personen dricker så mår den säkerligen inte särskilt bra när barnet är där heller och det påverkar säkerligen.
 
7 - 10 år är väl inte så litet?

Visst kan jag som vuxen förstå att barnet har det jättejobbigt och reagerar på sin utsatta situation, men om någon förstör mina saker med vett och vilja har jag svårt att vara en bättre människa.

För att inte tala om ifall någon ger sig på mina hundar...

Ja, jag är en surkärring.
Jag tycker 7 åringar är supersmå, 10 åringar börjar väl bli större men tycker ändå att dom är små.

Och som vuxen så har man faktiskt ett litet mera ansvar att hantera situationen på ett vettigt sätt. Klart att man ska anmäla det och självklart ska man inte bara stå och acceptera det dom gör oavsett ålder. Det ena utesluter ju inte det andra. Det går att samla sig och prata med dom också även om man först reagerar med ilska.
 
Jag hade försökt få en bra kontakt med barnet och bygga en relation för att kunna pratat om vad som är ok och inte ok kring barnets uppförande. Jag hade samtidigt krävt att föräldrarna ersätter ev skador som barnet orsakar och berättat att jag kommer anmäla till socialtjänsten för att familjen ska få stöd. Tufft men oundvikligt.
 
Jag är tillräckligt mycket satkärring för att förstå om TS blir arg, om barnet förstör/vandaliserar upprepade gånger inne hos henne och dessutom går på hennes husdjur. Sen kan jag självklart också se att ungen inte mår bra men jag hade blivit fly förbannad i TS sits.

Men jag hade ringt och anmält. Både hos socialen och hos polisen, hur ska det annars få ett slut om föräldern inte går att prata med? Är det bara hos er ungen är och förstör? Om inte, vad säger de andra grannarna? Om alla ringer och anmäler är det ju uppenbart inte bara du/ni men det förutsätter ju så klart att du/ni inte är enda grannen.
 
Du har väl följande alternativ:

1) Prata med föräldern
2) Prata med socialen
3) Prata med polisen
4) Prata snällt med barnet dvs inte skälla. Skälla har du redan provat utan önskat resultat.
5) Göra ingenting och hoppas att problemet löser sig av sig själv.
6) Flytta

Vill du ha en quick-fix, rekommenderar jag nummer 6. Övriga kommer ta lång tid, om inte föräldern skärper till sig nu när sommaren över alternativt barnet får den struktur det behöver i och med skolan börjar.
 
Du har väl följande alternativ:

1) Prata med föräldern
2) Prata med socialen
3) Prata med polisen
4) Prata snällt med barnet dvs inte skälla. Skälla har du redan provat utan önskat resultat.
5) Göra ingenting och hoppas att problemet löser sig av sig själv.
6) Flytta

Vill du ha en quick-fix, rekommenderar jag nummer 6. Övriga kommer ta lång tid, om inte föräldern skärper till sig nu när sommaren över alternativt barnet får den struktur det behöver i och med skolan börjar.
Så dy tycker jag ska sälja min gård pga rn sketen unge?🤣 Aldrig I livet.

Jag anser att barn inte dör av att främmande skäller på dom vid vidrigt beteende så det kommer jag absolut fortsätta med.

Tycker att han blivit lite mer sansad sen sist jag skällde ut honom då han gick in i mitt hus utan tillstånd. Men om den effekten var långvarig återstår att se. Föräldrarna märkte då att jag var föyförbannad och frågad vad fan ungen gjorde på min altan så förhoppningsvis tar dom tag i lite av problemen.

Hade min egen unge gjort något liknande så hade jag personligen gått och bett om ursäkt.
 
Så dy tycker jag ska sälja min gård pga rn sketen unge?🤣 Aldrig I livet.

Jag anser att barn inte dör av att främmande skäller på dom vid vidrigt beteende så det kommer jag absolut fortsätta med.

Tycker att han blivit lite mer sansad sen sist jag skällde ut honom då han gick in i mitt hus utan tillstånd. Men om den effekten var långvarig återstår att se. Föräldrarna märkte då att jag var föyförbannad och frågad vad fan ungen gjorde på min altan så förhoppningsvis tar dom tag i lite av problemen.

Hade min egen unge gjort något liknande så hade jag personligen gått och bett om ursäkt.
Bra för dig att du har en metod som fungerar och ger önskat resultat.
 
"Jag vill inte lägga mig i" Det tanke sättet är så farligt.
Fler vuxna hade haft ett bättre liv om fler la sig i när den vuxna var barn.

Håller med! Nu är inte detta jämförbart... Men jag är så otroligt tacksam att det var en (!) person som gick emellan mig och tjejgänget när jag blev misshandlad som tonåring. Det var på stan, fullt med folk. Spott, slag och skrik mot mig. Men endast en sa ifrån. Det är tack vare honom som hjälpen sattes i rullning på riktigt.

Jag förstår att man kanske inte vågar lägga sig i. Men personligen hade jag hellre tagit en grannfejd om det gör så att barnet får hjälp. Det visar ju bara på att barnet är i ännu större behov av hjälp om grannarna ställer till med bråk för att man vill hjälpa deras barn.
 
Kan tillägga att jag från en början hade väääääldigt mycket tålamod med ungen, men när han började kasta saker framför min nya finbil och repade en visserligen redan sliten bruksbil jag har på gården och kasta glas på marken när jag har djur som går här så var det lite too much.
 
Kan tillägga att jag från en början hade väääääldigt mycket tålamod med ungen, men när han började kasta saker framför min nya finbil och repade en visserligen redan sliten bruksbil jag har på gården och kasta glas på marken när jag har djur som går här så var det lite too much.
Jag förstår din frustration. Det är verkligen inte okej att få saker förstörda. Men det är inte barnet som är problemet.
 
Var finns den andra föräldern? Har du någon form av relation till denna (att båda föräldrarna varit dina grannar men att den ena flyttat vid separation?) och om det i så fall är möjligt att prata med denne istället för er granne?
 
Barnet har det struligt hemma, blir utåtagerande (vet inte hur han ska hantera sina känslor?), du som okänd försöker fostra/tillrättavisa/skäller på barnet och förlorar tålamodet flera ggr.
Om du ser detta ut barnets ögon kanske du kan förstå att ditt sätt att hantera det inte hjälper. Och föräldrarna verkar ju inte ta sitt ansvar.

Anmäl till socialen.
Sluta försöka ta ansvar för barnets uppfostran, försök istället vara förstående och prata lugnt med barnet om varför h*n inte får förstöra dina saker eller bråka med hundarna, kanske t.o.m du kan fråga barnet om barnet behöver hjälp med något? Om han förstör något säg till föräldrarna och skicka fakturan till dem.

Jag tycker så himla synd om barnet i detta inlägg, barnet verkar göra allt för att säga att något är fel, men ingen verkar lyssna eller agera :(
 
Jag vill inte lägga mig i för att det kommer skapa problem om hen kommer på att det är jag. Har inte ork eller lust med någon grannfejd. Det räcker med den anmälan som redan finns.
Fy fasen för sådana som dig!
1. du kan anmäla till socialen anonymt.
2. om människor som ser att något är fel griper in så är det större chans att barn som lever hos dåliga föräldrar får hjälp
3. det lilla du sett av alkoholproblem, ekonomi och annat är nog det lilla, bakom stängda dörrar är det värre
4. det räcker inte med en eller två anmälan, ibland måste flera olika personer anmäla om samma sak, till och med flera gånger
5. Du avstår alltså att hjälpa ett barn men har samtidigt mage att klaga på att barnet beter sig illa?! jodå, jag förstår hur jävla drygt det är med barn som beter sig som små monster, men det där monsterbeteendet beror ju på något, och du kan hjälpa till att få barnet att få det bättre. DU kan! Men du vill inte.

I mina ögon gör det dig till ett monster.
Och herregud, föräldern dricker inte när barnet är där, TROR du på riktigt på det? Stackars barn som behöver leva med det.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp