Sv: Har ni varit med om något liknande???
#knapp lån#
Hejsan!
Denna lilla historien hände i förra vecka.
Jag har min grabb (4 år) tillsammans med min vänninas valack (5 år) i samma hage. I övrigt så går många av stallets hästar en och en och i hagar nära stallet. Vår hage ligger ca 400 meter från stallet och bakom en lite skogsdung. Stallet och de övriga hästar syns alltså inte förrän man rundar skogsdungen.
I alla fall. Min vännina skulle denna dag ha med sig en egen kompis och de skulle rida dressyr på min vänninas häst. Kompisen var där lite tidigare (hon har besökt stallet förut) och skulle vara bussig och ta in hästen från hagen. Min häst skulle dock få vara kvar ute var det tänkt. Valacken i fråga är nu inte så väldigt glad i att gå i vatten och hagen, samt grindhålet i synnerhet, är överfullt av vatten. Detta resulterade i att hästen inte ville följa med ut ur hagen.
Där stod alltså tjejen, med en motsträvig häst i ena handen och grinden (elband) i den andra handen. Då tar min häst helt enkelt och rundar hela ekipaget och går (han springer inte) helt enkelt ut ur hagen. Då tycker naturligtvis den andra hästen att det är helt okej att hänga på och vipps är han också ute ur hagen.
Kompisen klurar ett tag, hur skall hon lösa detta? Hon bestämmer sig för att leda i hästen i hagen igen, som hon kämpat så hårt för att få ut ur hagen. Naturligtvis vill han inte gå in direkt utan det tar sin tid. När hon väl lyckas med detta så ger hon sig på företaget att försöka fånga min häst. Han är verkligen inte svårfångad (ingen av hästarna är det) men just denna dagen var gräset betydligt grönare på andra sidan staketet och kom tjejen närmre än till hans sida (hon kunde klappa på honom) så tog han helt lugnt ett par steg till. Precis så att hon inte fick på grimman.
Min vännina ringer för att tala om att hon blir lite sen, varför hon får reda på kompisens problem. Hon ringer då till tjejen som jobbar i vårt stall och ber henne komma och hjälpa till. Vilket hon gör. Dock utan havrehink. Så där gick dom. All tre. När min vännina ca: 30 minuter senare komer gående runt dungen. Först hästen, lugnt betande och sedan de två människorna som förgäves försökte få tag i hans halsring. När min vännina sedan ropar och visslar, som hon alltid gör, så lyfter min häst på huvudet och går sedan med raska steg fram till henne, för att snällt låta sig infångas.
Ja, det är väl en himla tur att man har en häst som inte följer med vem som helst. Jag menar, han blir ju lite mera svår för tjuvar att bara fånga och åka iväg med
