På facebook?! Där ska väl ändå inte sådant här liggaDet finns på fb. Barnen i Skaraborg. Utredningar och ganska mycket dokument. Är fler fall som följs där.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
På facebook?! Där ska väl ändå inte sådant här liggaDet finns på fb. Barnen i Skaraborg. Utredningar och ganska mycket dokument. Är fler fall som följs där.
Gissar på att fb i detta fallet syftar på Flashback även om barnen i Skaraborg även finns på Facebook och Instagram.På facebook?! Där ska väl ändå inte sådant här ligga?
Nej. Facebook.Gissar på att fb i detta fallet syftar på Flashback även om barnen i Skaraborg även finns på Facebook och Instagram.
Men alltså - missgrepp?Har det skett missgrepp i det här fallet? Absolut. Men faktum kvarstår, det här är frågor som är svåra, både juridiskt och moraliskt. Det är sällan det finns enkla svar.
Måste vara jättesvårt. Vill inte barnen så vill de ju inte, oavsett hur det startat..Som nämndeman var det jobbigaste vårdnadstvister. När det väl kom upp i tingsrätten hade det ofta gått flera år. Jag satt på ett där mamman trots utdömt vite vägrat att låta pappan träffa sina barn. Det hade gått flera rundor med soc, osv. Nu var barnen så pass stora att de fick bestämma delvis själv.
Tyvärr var det inget lyckligt slut eftersom båda barnen mycket bestämt motsatt sig kontakt med pappan men tingsrätten dömde att pappan hade rätt till kontakt med barnen men mera sällan än han yrkade. Pappan hade flera gånger krävt ensam vårdnad men i det fallet motsatte sig soc det. Ingen vann, alla förlorade. Tyvärr hade ju barnen inte haft någon kontakt med barnen under flera år av barndomen. Ibland undrar jag vad som hände sedan. Min gissning är att mamman tyvärr fortsatt vägra. Vet inte om det kom upp till tingsrätten någon mer gång men skulle inte vara förvånad.
Måste vara jättesvårt. Vill inte barnen så vill de ju inte, oavsett hur det startat..
Ett annat fall fick tingsrätten detaljstyra till en helt absurd nivå. Ung, överlämning ska ske varannan torsdag klockan halv fyra på parkeringsplatsen si och så. Om det av någon anledning inte kan genomföras ska föräldern ringa andra föräldern innan klockslag xxx. Vilka ursäkter var acceptabla. Eg, barnen hade feber och liknande.
Det var helt galet hur annars vuxna människor betedde sig. I några fall var det solklart att det var en massa ilska och bitterhet ofta hos den lämnade parten och särskilt om den andra partnern varit otrogen. Rådmannen blev ofta mycket irriterad eftersom vittnesmål urartade till beskyllningar från båda sidor när det egentligen skulle handla om vittnesmål för vad barnets bästa var. Och utredningarna från soc var, milt utalat, av mycket skiftande kvalitet. Och även klart partiska. Trots att tingsrätten i princip i alla ärenden rättade sig efter socs utredning.
Det är verkligen fullkomligt fruktansvärtFick upp klipp igår från när lilla A hämtades av polis för att föras till sin pappa.
Skriver jag vad pappan är för person så är det väl förtal gissar jag men är en 5 åring så rädd för sin pappa att barnet skriker tills det spyr för det är pappa och inte mamman som ska hämta timmar senare säger väl en hel del.
Tydligen samma domare som i Harry och Frasse fallet där dessa barn är livrädda för förälder som har vårdnaden. Där barnen blir inlåsta med föräldern som dom är rädd för för att hindra att barnen springer där ifrån.
Kan inte sluta tänka på våldet polisen, socialen och rättsväsendet utsätter dessa barn för.
Kan inte sluta tänka på vad hur dessa barn har det nu.
Jag går sönder.
Känns så förjävligt att jag missade demonstrationen om detta i Skara då jag fick reda på att den var på kvällen samma dag som den varit.
Mina separerade i högstadiet. Den ena sa ytterst sällan något om den andra föräldern, men då bara ren fakta. Den andra gnäller och klagar fortfarande, trots att den andra föräldern är död sen flera år....Jag förstår verkligen inte. Mina föräldrar separerade när jag var i lågstadieåldern och jag har till denna dagen inte hört dem andas ett ont ord om varandra.
På trådens ämne har jag inte ens någon åsikt, jag blir bara förkrossad. Det måste kunna gå till på ett bättre sätt.
Jag förstår verkligen inte. Mina föräldrar separerade när jag var i lågstadieåldern och jag har till denna dagen inte hört dem andas ett ont ord om varandra.
På trådens ämne har jag inte ens någon åsikt, jag blir bara förkrossad. Det måste kunna gå till på ett bättre sätt.
I övrigt håller jag helt med dig, har flera i min närhet där expartner är alltifrån "inte sugen på att ställa upp" för den andra, har uttryckt "jag kommer ha umgänge till barnet är 18 för att straffa dig" till en x som snackar så mycket skit om den andra föräldern att barnen gått på det och inte längre vill åka dit. Den andra föräldern kan då välja tvång (typ enligt videon) eller att vika ner sig. Hen viker ner sig, för att även om hen har all rätt i världen att ha sina barn varannan vecka, så kommer tvång bara att förvärra situationen. Jag har sagt såhär, barnen kommer förstå att det är bullshit, men dom måste nog tyvärr blir vuxna först.
Jag har aldrig sett en separation där samarbetet med barnen fungerar kanon, tyvärr. Det är ofta en förälder som är bitter och skapar en massa skit.
Jag vill inte vara för detaljerad, men jag har sett båda kön bete sig som riktiga skitstövlar. På sätt som tydligt påverkar barnen negativt. Som utomstående är det klockrent att dom skadar sina barn, men dom är nog för egocentriska för att se det perspektivet? (Även när deras bästa vänner försöker förklara det för dom.Vad har man för tankar på sina barns framtid då?
Jag har inte ett enda par i min bekantskapskrets där det blivit långvarig konflikt om barnen efter en separation (några där de aldrig varit ett par från början och där samarbetet inte funkar pga det). Min bild är alltså att frånskilda föräldrar ofta firar barnens födelsedagar tillsammans eller att man tar gemensamma semesterdagar/storhelger om det är möjligt när barnen fortfarande är små.
I något fall har pappan tappat intresset för sina tidigare barn när han skaffat ny familj, och det är ju fruktansvärt ur det perspektivet men den här typen av vårdnadstvister känns som fiktion nästan.
Eller jo, jag har ett par nu när jag tänker på det, där mamman tio år senare börjat bråka fast det gick bra i början. Helt absurbt.
Vad har man för tankar på sina barns framtid då?
Jag har inte ett enda par i min bekantskapskrets där det blivit långvarig konflikt om barnen efter en separation (några där de aldrig varit ett par från början och där samarbetet inte funkar pga det). Min bild är alltså att frånskilda föräldrar ofta firar barnens födelsedagar tillsammans eller att man tar gemensamma semesterdagar/storhelger om det är möjligt när barnen fortfarande är små.
I något fall har pappan tappat intresset för sina tidigare barn när han skaffat ny familj, och det är ju fruktansvärt ur det perspektivet men den här typen av vårdnadstvister känns som fiktion nästan.
Eller jo, jag har ett par nu när jag tänker på det, där mamman tio år senare börjat bråka fast det gick bra i början. Helt absurbt.
Vill förtydliga att det är familjerätten som gör vårdnadsutredningar. Familjerätten är en del av socialtjänsten liksom barnenhet, missbruksenhet etc. Socialnämnden är beslutande över alla enheter.Tyvärr är det inte fiktion. Men när det kommer till tingsrätten har det ju redan, för det mesta, vandrat runt en längre tid. Först via soc som gör vårdnadsutredningar och försöker få parterna att samsas. Sedan familjerätten (socialnämnden), förhandlingar, ytterligare försök av soc att komma fram till ett samförståndsbeslut. Kommunen erbjuder frivilliga samarbetssamtal. Beslut av tingsrätten om vite. Något som sedan fastställs av familjerätten.
Vägrar personen igen, så blir det samma rundgång med soc, kommunen, socialnämnden, tingsrätten, vite utdömt. I exemplet jag beskrev ovan så hade hunnit gå nästan tio år.
Att mamman i det här fallet vägrat låta pappan få träffa barnen gjorde inte att han fick enskild vårdnad eftersom båda hemmen ansågs som lika bra och med stabila förhållanden.