Heja vården?!

Är fortfarande fövånad att sjukhusen och vårdcentralerna inte anslöt sig till universitetsbibliotekens nationella datasystem Libris redan för 20 år sedan. Du skickade och skickar fortfarande massor av text, bilder mm utan problem. Och det var redan nationellt upplagt från början. Bildkvaliteten kunde säkert vidareutvecklas för att passa medicinska behov. Säkert en mycket mindre kostnad än alla dessa enorma kostnader för system som inte kan samköras.
Jag tror att det är sekretessen som gör att det krånglar. Vårdpersonalen måste ju tex alltid be om lov för att få titta i en journal som skrivits på någon annan vårdinrättning.
 
Jag tror att det är sekretessen som gör att det krånglar. Vårdpersonalen måste ju tex alltid be om lov för att få titta i en journal som skrivits på någon annan vårdinrättning.
Den regeln gäller inte om man kommer in medvetslös, då kan alla journaler öppnas.
 
Är fortfarande fövånad att sjukhusen och vårdcentralerna inte anslöt sig till universitetsbibliotekens nationella datasystem Libris redan för 20 år sedan. Du skickade och skickar fortfarande massor av text, bilder mm utan problem. Och det var redan nationellt upplagt från början. Bildkvaliteten kunde säkert vidareutvecklas för att passa medicinska behov. Säkert en mycket mindre kostnad än alla dessa enorma kostnader för system som inte kan samköras.
Jag tror inte att bildkvaliteten är någon flaskhals, men ett journalsystem är rätt komplext och jag är inte säker på att det skulle vara en bra idé att modifiera ett bibliotekssystem - som jag antar ursprungligen var specialbyggt för sitt syfte.

Men jag tycker att det är helt vansinnigt att både landsting och kommuner har friheten att själva göra som de vill med journalsystem. Generellt tycker jag mig se i "vården" en kluvenhet till att följa andras erfarenheter. Kliniskt är det på de flesta områden självklart att stödja sig på andras rön (läs: publicerade studier och artiklar) men på andra områden, som administrativt och organisatoriskt, insisterar många på att göra sina egna misstag. I mina ögon ter det sig självklart att förutsättningarna för att utveckla och vidareutveckla ett väl fungerande journalsystem är bättre med hela riket som kund/uppdragsgivare, än om vart och vartannat landsting nödvändigtvis måste gå sina egna vägar och rent av utveckla ett eget system ihop med nån IT-konsultfirma.
 
...och förresten.
Du fick en form av resonemang som är långt från hela sanningen. För verksamheten är så komplex och "vården" är så komplicerad med en ständigt föränderlig "kunskapsmassa" så det går liksom inte att överblicka någon helhet.

När det gäller NPM och andra modeller som kritiseras friskt.

Jag tror verkligen att grundproblemet är att "vården" är underdimensionerad utifrån befolkningens faktiska och upplevda behov. Behoven ökar i takt med en ökande och åldrande befolkning, och i takt med vad som går att göra.
Bara på de knappt 20 år som jag varit yrkesverksam, har det blivit ganska stora förändringar i vilka patienter som "utsätts för" eller "unnas" vilka ingrepp. Man gör mer för allt sjukare människor. Det i sig är kostnads- och resursdrivande.

Samtidigt som det skett en ganska stor utveckling i vad som är möjligt och rekommenderat (exempelvis striktare mål för diabetesbehandling, blodtryck et c), har inte antalet anställda ökat utan minskat, liksom antalet vårdplatser på sjukhus.

Sedan har man försökt kompensera resursbristen genom att försöka organisera om på olika sätt. Man har liksom från lednings- och politikerhåll hoppats att bara vi organiserar eller leder på ett nytt sätt, så kan vi få de anställda att utföra mer vård.
Man har rationaliserat i det oändliga. Framför allt är det antalet undersköterskor och sjuksköterskor som dragits ner på, vilket inte fungerar hur länge och i vilken utsträckning som helst.
Antalet läkare har inte minskat - men heller inte ökat i samma utsträckning som uppdraget har ökat (hur mycket som ska göras med hur många) och dessutom har vi ett ökande sökmönster där många unga vuxna som egentligen är rätt friska i grund, söker för olika besvär.
Internet "orsakar" också en del sjukvårdskonsumtion i och med att folk söker och hittar en massa otäcka diagnoser som man kan ha utifrån de besvär man har.
(självklart finns det lägen där människors internetsökande gör nytta också, säger inte det men det ryms liksom inte i just det här resonemanget)

Detta sammantaget innebär att efterfrågan på vård vida överstiger de tillgängliga resurserna - med väntetider som en ytterst påtaglig följd.

Så ja, jag personligen tror att underdimensionering är grundorsaken bakom att "vården" fungerar dåligt idag. Olika ledningssystem får skäll - och industritänkande fungerar ganska dåligt i en så obestämbar verksamhet och så oförutsägbar, som vården. Men grundorsaken är inte dålig ledningsstruktur utan underdimensionering utifrån vad "vården" förväntas göra.
Jo det låter klokt, speciellt när du nämner sjuksköterskorna. Sedan har nog folk i allmänhet numer betydligt lägre tolerans för att känna sig emliga.
 
Man blir alltid specialist till slut.
Gången är följande: efter läkarexamen gör man Allmäntjänstgöring (AT) vilket leder till legitimation. Därefter vikarierar man om man så vill men vanligast är att man går vidare till Specialiseringstjänst (ST) vilket leder till att man blir specialist. I allmänmedicin, ortopedi eller något annat.

Cilla, specialist i ortopedi och överläkare.
Ok, och allmänläkare är helt enkelt inte riktigt så populärt som skulle behövas.
 
Jag tror inte att bildkvaliteten är någon flaskhals, men ett journalsystem är rätt komplext och jag är inte säker på att det skulle vara en bra idé att modifiera ett bibliotekssystem - som jag antar ursprungligen var specialbyggt för sitt syfte.

Men jag tycker att det är helt vansinnigt att både landsting och kommuner har friheten att själva göra som de vill med journalsystem. Generellt tycker jag mig se i "vården" en kluvenhet till att följa andras erfarenheter. Kliniskt är det på de flesta områden självklart att stödja sig på andras rön (läs: publicerade studier och artiklar) men på andra områden, som administrativt och organisatoriskt, insisterar många på att göra sina egna misstag. I mina ögon ter det sig självklart att förutsättningarna för att utveckla och vidareutveckla ett väl fungerande journalsystem är bättre med hela riket som kund/uppdragsgivare, än om vart och vartannat landsting nödvändigtvis måste gå sina egna vägar och rent av utveckla ett eget system ihop med nån IT-konsultfirma.
Vilken mardrömsupphandling :D
 
Jag antar att anledningen till att datasystemen ser ut som de gör, är att de ska passa verksamheter med egentligen ganska skilda behov. Ju fler olika instanser med olika krav som använder samma system, desto mer sväller det, med fler klick och fler valbara möjligheter. Dessutom så läggs saker till för varje uppdatering, men sällan kan tas bort.
Det är svårt att sammanföra "enkelt att använda med fåtal klick" med "komplext nog för statistik och för att fungera med andra databaser".
Titta bara på windows, hur länge har det fått utvecklas, hur många användare som har stött och blött operativsystemet så att det ska kunna passa både hobbyanvändare och yrkesfolk? Och fortfarande så finns det väldigt tveksamma val. (ex.vis nätverksinställningar i windows 10 som finns på 3-4 helt olika ställen)

Den största skillnaden mellan pappersdokumentation och manuella system vs datasystem är att en manuell hantering kan justeras efter ett gemensamt möte, för att fungera bättre i verksamheten. Medans samma sak tar flera månader, om inte år, att implementera digitalt.

Jag tror också att det skulle vara betydligt bättre om man tog ett helhetsgrepp om vårdens datasystem, men jag tror inte något mirakel skulle ske dock. Olika vårdinstanser skulle fortfarande vara frustrerade att systemet inte fungerade för just deras verksamhet, antingen för komplext, eller inte komplext nog, eller sakna relevanta delar, eller ha för många helt irrelevanta delar.
Det är förmodligen ganska hopplöst att skapa en tröja som passar alla.
 
Ok, och allmänläkare är helt enkelt inte riktigt så populärt som skulle behövas.
Det kan jag förstå. Jag fattar inte hur läkarna pallar riktigt på vårdcentral, oftast är det sjukskrivningar och patienter som blir hotfulla om de inte blir sjukskrivna som de vill...och all stress. 15 min per patientbesök är ju såklart helt orimligt. Jag hade brutit ihop.
 
Det kan jag förstå. Jag fattar inte hur läkarna pallar riktigt på vårdcentral, oftast är det sjukskrivningar och patienter som blir hotfulla om de inte blir sjukskrivna som de vill...och all stress. 15 min per patientbesök är ju såklart helt orimligt. Jag hade brutit ihop.
Det verkar vara sjuksköterskor inom psykiatri och äldrevård som är mest utsatta för hot och våld inom sjukvården.
 
Det kan jag förstå. Jag fattar inte hur läkarna pallar riktigt på vårdcentral, oftast är det sjukskrivningar och patienter som blir hotfulla om de inte blir sjukskrivna som de vill...och all stress. 15 min per patientbesök är ju såklart helt orimligt. Jag hade brutit ihop.

Jag pallade inte i längden. Egentligen tilltalar primärvården mig för att jag vill ha kontakt och kunna följa mina patienter, man får träffa allt från barn till gamla och förhoppningsvis göra nytta längs hela vägen för familjer, kunna se samma patient år efter år och därmed ha koll och kunna känna av att just det här inte stämmer osv.
Men det är en verksamhet som är väldigt hårt pressad och jag tycker inte det är roligt att behöva stressa igenom besök ständigt, och enormt mycket läggs på öppenvården från slutenvården. Vi kunde få papper från sjukhuset att nu tycker vi ni ska ta över de här patienterna (svårt njursjuka just den gången), och vi hade noll kompetens för att klara det uppdraget, vi visste inte ens hur vi skulle tolka de provsvar som skulle tas och de läkemedel som patienterna tog hade vi ingen erfarenhet av. Helt galet. Men det bara förutsätts att det ska primärvården sköta, rubbet. Utan mer resurser.
För mig blev det droppen när vi fick ny chef som ville dra ner på besökstiderna än mer, vi hade rutiner för tex hur lång tid man skulle få ha med en patient som sökt och uppgett depression/självmordstankar osv, men det tyckte nya chefen att näpp sånt hade hon "hört" att det hann de med på en kvart på andra hälsocentraler. Jag ångrar inte min tid i primärvården men det var totalt tre år av att hinka vatten ur ett sjunkande skepp. Jag förstår de som blir hyrläkare, för då kan man välja själv vilka veckor man vill jobba och kan styra mer själv. Det är av nån anledning ok att lägga pengar på hyrläkare/sköterskor men inte på de fast anställda. När en chef jag hade längre tillbaka hade tagit upp att hen hellre ville lägga fokus på att förbättra för sina fast anställda så att de ville stanna, fick hen höra att det ar politiskt självmord att förbättra villkoren för läkare, det fanns enbart förståelse i media/politik för att ändra för andra yrkesgrupper. Så min gamla arbetsplats har periodvis skötts av enbart hyrläkare. Vilket gör det där med att vissa pratar om "hyrläkarstopp" rätt tragikomiskt, för om ingen läkare finns, vem ska ta hand om patienterna? Dessutom har många högre kostnader för inhyrning av sköterskor än läkare vad jag hört på senare tid, men sånt pratas det sällan om.
 
Det är klart dom kan, men de borde inte vara flaskhalsen eller är sjuksköterskor mindre benägna att välja en annan arbetsplats om hot och våld uppstår?

Det finns problem med rekrytering av läkare på många håll, och AT är en känd flaskhals. Förstår inte riktigt vad du menar, menar du att det bara är brist på sköterskor?
 
@Lenis Vad blev det för dig istället, kirurgi? Har för mig att du skrev om att du hade patienter med komplikationer efter GBP.

(Du behöver inte svara om du inte vill vara öppen med din specialisering)
 
Det är klart dom kan, men de borde inte vara flaskhalsen eller är sjuksköterskor mindre benägna att välja en annan arbetsplats om hot och våld uppstår?
Nu pratar jag om primärvård. Och det arbetar flera yrkesgrupper på en vårdcentral, och bara för att en grupp har det jävligt så bör väl inte andra också ha det. Och läkarbristen inom primärvård är ett gigantiskt problem. Om vi inte har läkare kan vi ju inte sköta vården, däremot tycker jag man ska förändra och utveckla verksamheten genom att fler yrkesgrupper får sjukskriva inom sina rerspektive områden, fler yrkesgrupper ska få specialsitutbildningar betalade av arbetsgivare mm men det är ändå ett stort problem att läkare inte vill jobba inom primärvård.
 
Det finns problem med rekrytering av läkare på många håll, och AT är en känd flaskhals. Förstår inte riktigt vad du menar, menar du att det bara är brist på sköterskor?
Nej jag menar att om det är brist på läkare inom allmänsjukvården så är det kanske inte just hotbilden som är problemet. Eftersom om det var hotbilden som var avgörande så skulle bristerna vara större inom andra delar av sjukvården där man utsätts i större utsträckning för hot och våld än vad man verkar göra inom allmänvården.
Jag tycker inte någon ska behöva utsättas men det ligger utanför min kontroll.
 
Det verkar vara sjuksköterskor inom psykiatri och äldrevård som är mest utsatta för hot och våld inom sjukvården.
Säger du det? Intressant... eller inte.
Tvivlar på att ssk inom nämnda specialiteter är mer utsatta för hot o våld än andra yrkeskategorier. Alla yrkeskategorier inom demensvården lär vara mer utsatta än de inom geriatriken.

mvh / hen som har #specialistkompetens inom samtliga nämnda områden.
 
Säger du det? Intressant... eller inte.
Tvivlar på att ssk inom nämnda specialiteter är mer utsatta för hot o våld än andra yrkeskategorier. Alla yrkeskategorier inom demensvården lär vara mer utsatta än de inom geriatriken.

mvh / hen som har #specialistkompetens inom samtliga nämnda områden.
Det är inte jag som säger det, det är undersökningen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp