Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

[Kaktusblomma]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Beklagar verkligen och skickar ett gäng kramar till er!

 

[Skogstrollet]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Men ett tips är att faktiskt ingenting säga till någon förrän ni har gått över 12-veckorsgränsen! Då slipper man förklara och ta alla diskussioner om det ifall det inte blir någonting!

Ja det var flera som "vänligt varnade" för det här på buke i början av graviditeten när jag skrev som det, men det är inget för mig och jag tog "tipsen" ganska illa. Jag har varit öppen om det här med mina vänner och familj under båda missfallen och när jag och min sambo nu är ledsna (igen) så förstår de varför och har varit ett fantastiskt stöd. Att behöva gå igenom det här ensam utan att folk runt omkring förstår vad det är för fel låter.... otroligt mycket jobbigare.
Jag är mycket tacksam till de som stöttat oss.

 

[Skogstrollet]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Om det är så att det var en ofostrig graviditet måste jag tyvärr säga att det är vanligt att man inte har så mycket krämpor i början, typ illamående. Hormonhalterna blir inte lika höga som vid en "vanlig" graviditet, vilket gör att man mår ganska bra.

Då ska jag hoppas på att jag får spy lungorna ur mig framöver, bra att veta så tack för infon! Ja vi kommer absolut att göra tidiga kontroller nästa gång.

 

[ia_]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Då ska jag hoppas på att jag får spy lungorna ur mig framöver, bra att veta så tack för infon! Ja vi kommer absolut att göra tidiga kontroller nästa gång.

Med dottern spydde jag som en gris i ca 20 v, denna gång mådde jag SÅ mycket bättre, svagt illamående vissa kvällar, men jag var överlycklig över att må så bra.

Nästa gång lär jag vara livrädd om jag inte mår piss...

 

[12345]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Men det finns ju väldigt många som mår toppenbra under hela graviditeten, och sedan finns det ju väldigt många som spyr som grisar och ändå får missfall eller ofostriga graviditeter. Så det där är inget man ska haka upp sig på, då får man ju ÄNNU en sak att oroa sig för; "varför mår jag inte illa?- är där ingen bebis? kommer jag få missfall?".

Av alla jag känner som är/varit gravida så har ett fåtal mått dåligt, de allra flesta har mått bra och ut kom bebis iaf.

 

[Humelibumlan]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Om det är så att det var en ofostrig graviditet måste jag tyvärr säga att det är vanligt att man inte har så mycket krämpor i början, typ illamående. Hormonhalterna blir inte lika höga som vid en "vanlig" graviditet, vilket gör att man mår ganska bra. Personligen såg jag det som jättepositivt då jag vid andra försöket mådde riktigt dåligt med orkeslöshet, illamående etc, vilket nästan helt saknades vid den första som var ofostrig.

Det är tydligen inte så ovanligt med ofostriga graviditeter, men många vet inte om det för att missfallet blir så tidigt att det inte märks någon större skillnad mot ett "vanligt" tidigt missfall.

Du kan ju försöka få ett tidigt VUL från v.7 och framåt om du känner dig riktigt osäker och vill veta att allt står rätt till från början. Det utesluter ju inte att man kan få missfall i alla fall, men det kanske lugnar dig lite.

Lycka till med nästa försök!

Men nu skrämmer du ju verkligen upp folk i onödan!

Jag har haft 3 graviditeter, den första slutade ungefär som för ts i v.12 och de andra 2 blev 2 underbara barn.
Jag har aldrig mått illa under graviditet eller haft några som helst problem, inte kännt av dem direkt och det har inte varit någon skillnad på dem alls.

Ts, jag beklagar din förlust!

 

[Skogstrollet]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Det är inte att skrämmas i onödan, jag har sett på flera ställen i mina graviditetsböcker att ju mer illa man mår desto mindre blir risken för missfall.

Men sen är det även 30% som faktiskt inte mår illa alls under graviditet, som t.ex du och även min mamma.

 

[Humelibumlan]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Det är inte att skrämmas i onödan, jag har sett på flera ställen i mina graviditetsböcker att ju mer illa man mår desto mindre blir risken för missfall.

Men sen är det även 30% som faktiskt inte mår illa alls under graviditet, som t.ex du och även min mamma.

Och nyttan med att påpeka att det kan vara så är?
Till vilken nytta ska en blivande mamma behöva vara orolig för att hon inte mår illa, när det faktiskt inte alls behöver betyda att det finns någon risk för missfall?

Missfall kan bero på en radda olika orsaker, det vanligaste är väl att fostret inte är livsdugligt?!

 

[ia_]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Men det finns ju väldigt många som mår toppenbra under hela graviditeten, och sedan finns det ju väldigt många som spyr som grisar och ändå får missfall eller ofostriga graviditeter. Så det där är inget man ska haka upp sig på, då får man ju ÄNNU en sak att oroa sig för; "varför mår jag inte illa?- är där ingen bebis? kommer jag få missfall?".

Av alla jag känner som är/varit gravida så har ett fåtal mått dåligt, de allra flesta har mått bra och ut kom bebis iaf.

Så kanske det är men för mig har det varit så här:
Mått pyton o mest kramat toalettstolen = friskt barn!
Mått riktigt bra =dött foster.

Så oavsett hur det är för andra så kommer JAG att oroa mig nästa gång om inte illamåendet kommer...

 

[Skogstrollet]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Och nyttan med att påpeka att det kan vara så är?
Till vilken nytta ska en blivande mamma behöva vara orolig för att hon inte mår illa, när det faktiskt inte alls behöver betyda att det finns någon risk för missfall?

Missfall kan bero på en radda olika orsaker, det vanligaste är väl att fostret inte är livsdugligt?!

Ingen har sagt att det är bristen på illamåendet som är ORSAKEN till missfallet. Det kan dock vara ett tecken på det. Precis som blödningar kan vara helt ofarliga eller ett tecken på att något är fel. Så är det ju? Så ja, vad är nyttan med kunskap?

Att sticka huvudet i sanden eller skrika la-la-la när folk berättar om obekväma sanningar - vad är nyttan med det...?

I mitt fall var det här nyttigt att höra eftersom det innebär att jag förstått vad som kan ha hänt, vilket var syftet med tråden.

 

[MiaS]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Beklagar din förlust först och främst.

Tänk sen till hur du själv känner gällande tidiga VUL. Jag har gjort det och sett pickande hjärtat för att det sen slutar. Det är otroligt jobbigt och ibland undrar jag om jag hade mått bättre av att ignorera graviditeterna tills det är lite säkrare.

Övrigt kan jag bara instämma att det är tungt och man mår pyton länge efter.

Jag har haft 2 så kallade Missed Abortion dvs fostret dör men kommer inte ut direkt och då återbildas de över tid. En upptäkt v 12 och fostret storlek v 9 och en upptäkt v 9 och fostret storlek v 8, den första av dessa levde vid första vul v 8.

Har ingen aning om olika individers reaktioner på hormoner men jag mådde riktigt illa i 4 månader när jag väntade min son. Jag mådde även lite illa vid de graviditeter som blev MA men inte alls vid den som blev MF v 7 (levde vid vul v 6).

Många kramar och lycka till framöver.

 

[Skogstrollet]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Den här gången hade jag nog inte riktigt än insett att jag faktiskt väntade barn vilket gjorde förlusten ganska förvirrad. Funderingar som "var jag verkligen gravid" och "har jag lurat alla inklusive mig själv" fanns kvar länge (ännu). För min del hade det nog varit positivt att veta att det faktiskt fanns något där, för det är svårt att sörja något man inte vet om det faktiskt existerade. Hängde du med? 11v var ändå en ganska lång tid, jag visste om att jag var gravid redan innan beräknad mens var försenad, dvs v. 2-3. Hur länge bar jag på något verkligt? Gjorde jag ens det från början? Så har det snurrat...

Om det är en tom hinnsäck, som någon nämnde tidigare i tråden, och inget foster om utvecklas så antar jag att det är något som syns ganska tidigt på UL.

Jag är typen som hellre fejsar sanningen så fort som möjligt och hanterar det, än går invaggad i falsk trygghet och hoppas att allt ska sluta bra.

Men det var en tänkvärd tanke, så tack för att du tog upp den. Det är nog bra att tänka över om man verkligen vill veta, innan man kollar.

 

[Humelibumlan]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Ingen har sagt att det är bristen på illamåendet som är ORSAKEN till missfallet. Det kan dock vara ett tecken på det. Precis som blödningar kan vara helt ofarliga eller ett tecken på att något är fel. Så är det ju? Så ja, vad är nyttan med kunskap?

Att sticka huvudet i sanden eller skrika la-la-la när folk berättar om obekväma sanningar - vad är nyttan med det...?

I mitt fall var det här nyttigt att höra eftersom det innebär att jag förstått vad som kan ha hänt, vilket var syftet med tråden.

Det har jag väl inte heller påstått, den vanligaste orsaken är ett väl ej livsdugligt foster och inte ofostrig graviditet.

Finns väl både gott och ont med kunskap i detta fallet, du kan inte göra något åt processen så tidigt, så kunskapen i sig spelar väl inte så stor roll.
Naturligtvis finns det även kunskap som är viktig, som vad man bör äta och inte etc.

Nyttan med att inte vilja ta reda på allt som kan gå fel, hur och varför, är väl att man slipper oroa sig för allt, om man nu har tendens att göra det. Det finns väldigt liten nytta för oro.

Jag förstår absolut att du vill ha svar och förstå vad som gick fel.
Men med omtanke så undrar jag hur du kommer må om du inte mår illa i din nästa graviditet heller, ett nervvrak i 18 veckor?

 

[Hiddeous]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Att sticka huvudet i sanden eller skrika la-la-la när folk berättar om obekväma sanningar - vad är nyttan med det...?

Är inte säker på att det ens är en obekväm sanning, finns det några sådana studier egentligen?
Uteblivet illamående kan precis lika gärna bero på att olika individer reagerar olika på hormonerna. Det gäller ju i stort sett allt som man kan drabbas av under de där nio månaderna.

 

[Cilla]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

ibland är det bara så att fostret inte utvecklas som det ska, tack och för att kroppen själv känner det själv väljer att avsluta det hela.
så våra kroppar helt fantastiska på många sätt och vis!!!!!!


men visst är det tråkigt, beklagar att det inte gick vägen denna gången.....

ta hand om er.

(och man FÅR faktiskt sörja ett barn som inte blev, även om fostret är pyttelitet.)

 

[Skogstrollet]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Har man en tendens att oroa sig så läser man inte trådar som tydligt visar att innehållet handlar om missfall.

Men med omtanke så undrar jag hur du kommer må om du inte mår illa i din nästa graviditet heller, ett nervvrak i 18 veckor?

Gulligt av dig men det krävs mer än så för att göra ett nervvrak av mig. Ser allt ok ut på kontrollerna och jag inte mår illa så gör jag samma sak som om jag mådde illa som fan - jag tar en dag i taget. Kan man göra något annat? Det finns ju liksom inga garantier, inte för någon.

Hur illa man mår under en graviditet sägs vara till stor del ärftligt så jag blir inte alls förvånad om jag inte mår illa nästa gång heller. En (hel) tredjedel gör ju inte det.


Hiddeous:
"Uteblivet illamående kan precis lika gärna bero på att olika individer reagerar olika på hormonerna. " Ja och det har jag väl skrivit också eller hur? 30% mår inte illa.
Sen att en lägre halt hormoner, dvs mindre illamående, kan vara ett tecken på att något är fel låter i mina ögon helt rimligt. Vill du ha studier får du leta upp dem själv, jag har läst det i Mammapraktikan och Förlossningshandboken bland annat.

 

[Nasseman]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Beklagar verkligen det som hänt.
Känns skönt ändå att du verkar stå med fötterna på jorden.

Är gammal nog att känna folk som förlorat sin barn både före och (långt) efter förlossning - och det är lika hemskt varje gång. Själv tillbringade jag minstingens första år med att åka ut och in på sjukhus (mest in) med ångesten hur det skulle gå. Så här 15 år senare är nog ingen som förstår när de ser henne dundra runt hoppbanorna.

Vill egentligen bara säga, jättestort lycka till nästa gång! Håller tummarna!

PS Man måste inte alls må illa för att det ska gå bra. (Däremot har jag aldrig ätit så mycket hamburgare som när jag var gravid..)

 

[Sar]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Ja det var flera som "vänligt varnade" för det här på buke i början av graviditeten när jag skrev som det, men det är inget för mig och jag tog "tipsen" ganska illa. Jag har varit öppen om det här med mina vänner och familj under båda missfallen och när jag och min sambo nu är ledsna (igen) så förstår de varför och har varit ett fantastiskt stöd. Att behöva gå igenom det här ensam utan att folk runt omkring förstår vad det är för fel låter.... otroligt mycket jobbigare.
Jag är mycket tacksam till de som stöttat oss.

Jag beklagar er förlust!

Fördelen när man berättar tidigt är ju att man har en chans att få stöd av människor runtom sig.
Missfall är (oftast) fruktansvärt jobbigt för de inblandade, så mkt hopp och förväntan som plötsligt grusas. Å andra sidan så kan jag se något positivt i att kroppen själv agerar om fostret inte är livsdugligt eller svårt skadat istället för att man själv måste ta det beslutet. En stor tröstkram från mig!

 

[inverterad]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Så hemskt för er. Stor kram. All min sympati.

 

[Humelibumlan]

Sv: Helkväll på gynakuten, inget foster kvar - kan någon förklara vad som hände...?

Har man en tendens att oroa sig så läser man inte trådar som tydligt visar att innehållet handlar om missfall.



Gulligt av dig men det krävs mer än så för att göra ett nervvrak av mig. Ser allt ok ut på kontrollerna och jag inte mår illa så gör jag samma sak som om jag mådde illa som fan - jag tar en dag i taget. Kan man göra något annat? Det finns ju liksom inga garantier, inte för någon.

Hur illa man mår under en graviditet sägs vara till stor del ärftligt så jag blir inte alls förvånad om jag inte mår illa nästa gång heller. En (hel) tredjedel gör ju inte det.


Hiddeous:
"Uteblivet illamående kan precis lika gärna bero på att olika individer reagerar olika på hormonerna. " Ja och det har jag väl skrivit också eller hur? 30% mår inte illa.
Sen att en lägre halt hormoner, dvs mindre illamående, kan vara ett tecken på att något är fel låter i mina ögon helt rimligt. Vill du ha studier får du leta upp dem själv, jag har läst det i Mammapraktikan och Förlossningshandboken bland annat.

Det är ju bra att du känner så

Själv var jag med min första helt manisk på att läsa om allt som kunde gå fel, oroa mig och få ångest inför allt som kunde inträffa, så att säga att om man är orolig läser man inte funkade inte på mig iallafall och det hela slutade med att psykakuten skrev ett intyg om att jag borde sättas igång...