Nu har jag slut på idéer. Min, vanligtvis mycket lätthanterade, tvååring har helt plötsligt fått för sig att hon inte ska gå in i stallet 
Hon står på lösdrift tillsammans med ett russ och normalt sett kommer de in en gång om dagen för att äta. För någon vecka sedan blev russet sjuk så nu kommer de in två gånger om dagen för att han ska få medicin. Ibland blir hon själv inne då russet är ute och körs, ibland får hon komma ut och russet blir kvar men hon får alltid något gott när hon kommmer in och när hon är själv får hon en lekboll full med godis (av typen man rullar) som hon gillar och naturligtvis finns alltid hösilage att plocka med. Dom tas in tillsammans, russet går först och lillan efter. För några veckor sen ville hon plötsligt inte gå in igen efter att vi (jag och hon) varit på promenad. Russet stod och gnäggade i stallet men hon struntade i honom. Jag väntade ut henne bara och hon gick in ganska snabbt så jag trodde det hade med ljuset att göra, det var en väldigt solig dag och vi har snö så trots att lampan var tänd i stallet blev det nog en väldig kontrast. Men nu har hon börjat göra så mer och mer och det blir allt längre jag får vänta. Jag gör så att jag tar på repgrimma om hon inte redan har den och så står jag och rister på grimskaftet, håller lätt motstånd och lockar - eftergift när hon tänker framåt.
Stallet är ett tvåboxars med bred stallgång framför boxarna, dubbla fönster på båda sidorna och högt i tak (min gamla häst som var lätt klaustrofobisk och över en å sjuttio gick glatt in) så jag tror inte att det har med stallet i sig att göra.
Igår kväll tog tyvärr mitt tålamod slut då jag för tredje gången (russet får medicin morgon och kväll och vi var på promenad mitt på dagen) blev stående i dörröppningen i iskylan i en timme utan att hon visade minsta tecken på att gå in. Så jag bytte taktik och försökte snurra henne istället, bad henne först gå in och när hon vägrade så snurrade jag henne på en liten volt utanför stallet - i ett försök att få henne så obekväm att hon hellre skulle gå in (och för att inte frysa ihjäl själv...), höll på så i en halvtimme till och sen brast det och jag slängde (bokstavligt talat) ut henne i hagen igen ensam. Ponnyn fick medicin och så ställde jag honom i boxen och gick in i huset för att lugna mig lite. En tjugo-trettio minuter senare gick jag ut igen och då stod hon lugnt vid grinden och väntade, sen följde hon med in i stallet efter bara en kort tvekan och då fick hon en massa beröm och godis.
Nu har jag knappt kunnat sova inatt för jag har ältat detta, även om jag skulle kunna komma runt problemet genom att ge henne mat i ligghallen istället så ser jag framför mig hur det eskalerar och sprider sig - hitintills har hon alltid följt mig snällt när vi är ute och går, förbi och över "farliga" saker och trafikträningen har gått snabbt, hon är av typen som vänder sig till mig och söker trygghet när hon blir rädd, så hon är lätt att lugna - men om detta fortsätter....
Är det någon vis bukefalist som har tips och råd eller egna erfarenheter? Vi vore båda mycket tacksamma!
Hon står på lösdrift tillsammans med ett russ och normalt sett kommer de in en gång om dagen för att äta. För någon vecka sedan blev russet sjuk så nu kommer de in två gånger om dagen för att han ska få medicin. Ibland blir hon själv inne då russet är ute och körs, ibland får hon komma ut och russet blir kvar men hon får alltid något gott när hon kommmer in och när hon är själv får hon en lekboll full med godis (av typen man rullar) som hon gillar och naturligtvis finns alltid hösilage att plocka med. Dom tas in tillsammans, russet går först och lillan efter. För några veckor sen ville hon plötsligt inte gå in igen efter att vi (jag och hon) varit på promenad. Russet stod och gnäggade i stallet men hon struntade i honom. Jag väntade ut henne bara och hon gick in ganska snabbt så jag trodde det hade med ljuset att göra, det var en väldigt solig dag och vi har snö så trots att lampan var tänd i stallet blev det nog en väldig kontrast. Men nu har hon börjat göra så mer och mer och det blir allt längre jag får vänta. Jag gör så att jag tar på repgrimma om hon inte redan har den och så står jag och rister på grimskaftet, håller lätt motstånd och lockar - eftergift när hon tänker framåt.
Stallet är ett tvåboxars med bred stallgång framför boxarna, dubbla fönster på båda sidorna och högt i tak (min gamla häst som var lätt klaustrofobisk och över en å sjuttio gick glatt in) så jag tror inte att det har med stallet i sig att göra.
Igår kväll tog tyvärr mitt tålamod slut då jag för tredje gången (russet får medicin morgon och kväll och vi var på promenad mitt på dagen) blev stående i dörröppningen i iskylan i en timme utan att hon visade minsta tecken på att gå in. Så jag bytte taktik och försökte snurra henne istället, bad henne först gå in och när hon vägrade så snurrade jag henne på en liten volt utanför stallet - i ett försök att få henne så obekväm att hon hellre skulle gå in (och för att inte frysa ihjäl själv...), höll på så i en halvtimme till och sen brast det och jag slängde (bokstavligt talat) ut henne i hagen igen ensam. Ponnyn fick medicin och så ställde jag honom i boxen och gick in i huset för att lugna mig lite. En tjugo-trettio minuter senare gick jag ut igen och då stod hon lugnt vid grinden och väntade, sen följde hon med in i stallet efter bara en kort tvekan och då fick hon en massa beröm och godis.
Nu har jag knappt kunnat sova inatt för jag har ältat detta, även om jag skulle kunna komma runt problemet genom att ge henne mat i ligghallen istället så ser jag framför mig hur det eskalerar och sprider sig - hitintills har hon alltid följt mig snällt när vi är ute och går, förbi och över "farliga" saker och trafikträningen har gått snabbt, hon är av typen som vänder sig till mig och söker trygghet när hon blir rädd, så hon är lätt att lugna - men om detta fortsätter....
Är det någon vis bukefalist som har tips och råd eller egna erfarenheter? Vi vore båda mycket tacksamma!
