Hjälp min hund håller på att dö

[Castellini]

Uppdatering igen:

Veterinären ringde nyss. Allt går åt rätt håll och hon är markant bättre än igår. Veterinären som ringde var med och opererade och var väldigt glad över den här utvecklingen

Hon behöver fortfarande hjälp med syrgas men hon andas ändå bättre än igår.

Hon är igång med små promenader och kissar så de har inte behövt sätta kateter.

De har minskat smärtlindringen i omgångar och det går bra. Det går också bra med sondmatningen.

Min lilla kämpe Må det fortsätta såhär.

Ni som har haft inlagda hundar, hur har det fungerat med besök?

Vi får inte hälsa på henne på iva eftersom det riskerar att störa andra patienter. Vi har också fått till oss att det kanske inte är bra att hälsa på även efter det, eftersom det kan bli jobbigt för henne när vi går. Hur har ni andra med inlagda hundar gjort?

Det hade såklart var kul att träffa henne sen när hon förhoppningsvis mår bättre men jag vill absolut inte stressa henne ännu mer.

 

[Luff]

Uppdatering igen:

Veterinären ringde nyss. Allt går åt rätt håll och hon är markant bättre än igår. Veterinären som ringde var med och opererade och var väldigt glad över den här utvecklingen

Hon behöver fortfarande hjälp med syrgas men hon andas ändå bättre än igår.

Hon är igång med små promenader och kissar så de har inte behövt sätta kateter.

De har minskat smärtlindringen i omgångar och det går bra. Det går också bra med sondmatningen.

Min lilla kämpe Må det fortsätta såhär.

Ni som har haft inlagda hundar, hur har det fungerat med besök?

Vi får inte hälsa på henne på iva eftersom det riskerar att störa andra patienter. Vi har också fått till oss att det kanske inte är bra att hälsa på även efter det, eftersom det kan bli jobbigt för henne när vi går. Hur har ni andra med inlagda hundar gjort?

Det hade såklart var kul att träffa henne sen när hon förhoppningsvis mår bättre men jag vill absolut inte stressa henne ännu mer.

Jag undvek besök. Mina hundar hade blivit väldigt glada att se mig och bara det hade ju kunnat ställa till det. Jag har ju haft hundar som genomgått lyckade sjukhusvistelser också och att besöka dom undvek jag då det inte gör något bättre i de flesta fall. Det är väl om veterinären ber om det. Ibland kan ju djur få upp livsgnistan om dom träffar familjen.

 

[Sol]

Uppdatering igen:

Veterinären ringde nyss. Allt går åt rätt håll och hon är markant bättre än igår. Veterinären som ringde var med och opererade och var väldigt glad över den här utvecklingen

Hon behöver fortfarande hjälp med syrgas men hon andas ändå bättre än igår.

Hon är igång med små promenader och kissar så de har inte behövt sätta kateter.

De har minskat smärtlindringen i omgångar och det går bra. Det går också bra med sondmatningen.

Min lilla kämpe Må det fortsätta såhär.

Ni som har haft inlagda hundar, hur har det fungerat med besök?

Vi får inte hälsa på henne på iva eftersom det riskerar att störa andra patienter. Vi har också fått till oss att det kanske inte är bra att hälsa på även efter det, eftersom det kan bli jobbigt för henne när vi går. Hur har ni andra med inlagda hundar gjort?

Det hade såklart var kul att träffa henne sen när hon förhoppningsvis mår bättre men jag vill absolut inte stressa henne ännu mer.

Som personal på djursjukhus ser jag lite dubbelt på besök. En del djur mår väldigt bra av besök och självklart även ägarna. En del djur blir dock väldigt ledsna när ägaren går igen så att det blir lite +-0.

Patienter på IVA är svåra att lösa besök för eftersom vi bryter sekretessen om det finns fler djur på avdelningen. Vi har haft besök inne på IVA när det endast varit en patient där, men är det flera patienter och den patient som ska ha besök inte kan flyttas till ett annat rum blir det tyvärr inte bra och då får man avstå besök. Vi har ett särskilt besöksrum som vi använder för besök, är det rummet upptaget använder vi andra mottagningsrum förutsatt att det finns lediga rum.

Men som sagt, en IVA-patient som inte kan flyttas på är svår att arrangera besök till. Vi brukar då försöka skicka bilder och/eller filmer till djurägarna.

 

[Malibu_Stacy]

Uppdatering igen:

Veterinären ringde nyss. Allt går åt rätt håll och hon är markant bättre än igår. Veterinären som ringde var med och opererade och var väldigt glad över den här utvecklingen

Hon behöver fortfarande hjälp med syrgas men hon andas ändå bättre än igår.

Hon är igång med små promenader och kissar så de har inte behövt sätta kateter.

De har minskat smärtlindringen i omgångar och det går bra. Det går också bra med sondmatningen.

Min lilla kämpe Må det fortsätta såhär.

Ni som har haft inlagda hundar, hur har det fungerat med besök?

Vi får inte hälsa på henne på iva eftersom det riskerar att störa andra patienter. Vi har också fått till oss att det kanske inte är bra att hälsa på även efter det, eftersom det kan bli jobbigt för henne när vi går. Hur har ni andra med inlagda hundar gjort?

Det hade såklart var kul att träffa henne sen när hon förhoppningsvis mår bättre men jag vill absolut inte stressa henne ännu mer.

Vad skönt med en utveckling åt rätt håll.
Jag har hälsat på mina då de har mått bra av det och inte blivit deppiga av att jag gått därifrån. Jag har tyckt att det varit väldigt skönt att hälsa på.
Men ofta med djur på IVA så tillåter deras tillstånd inte besök. Så gå efter vad veterinären säger. Ibland går det bra när läget är mer stabilt och hunden på bättringsvägen.

 

[Castellini]

Uppdatering:

Positiva besked idag igen. Ni har de tre mest kritiska dygnen gått och veterinären tycker att det finns anledning att vara optimistisk.

Hon klarar sig äntligen utan syrgas. Hon har mer intresse för omvärlden. Sänkan har gått ner mycket. Proteinvärdet har ökat och närmar sig normalt. Hon har fått dricka vatten för första gången idag och ska nu få göra det varannan timme.

Såret vid ett av operationssåren har börjat vätska och de har gjort en odling för att upptäcka eventuell infektion tidigt.

De bevakar henne som hökar verkligen och lämnar inget åt slumpen. Känns verkligen som att hon får bästa tänkbara vård. Är så tacksam för det och hur engagerade de är i henne

Hon hade fått uppstötningar av sondmatningen natten till idag och om det fortsätter kommer de ge någon medicin mot det. Hon får också medicin för att skydda slemhinnan, för att strupen ska läka utan för mycket ärrbildning och för att göra maginnehållet mindre surt. Låter som musik i mina öron

Är så imponerad av henne att hon är så stark och kämpar för att bli bättre. Min lilla björnhund

Hoppas verkligen nu att det inte är någon infektion i det där såret.

Veterinären pratade idag om den framtida hemgången men jag känner att det är så mycket som hänger löst som behöver bli stabilt innan jag orkar fokusera på det på riktigt.

Tack för er input om att hälsa på Jag tror inte att vi kommer göra det om vi inte blir ombedda, så att det inte blir mer stress för henne.

 

[prinsessfeminist]

Uppdatering:

Positiva besked idag igen. Ni har de tre mest kritiska dygnen gått och veterinären tycker att det finns anledning att vara optimistisk.

Hon klarar sig äntligen utan syrgas. Hon har mer intresse för omvärlden. Sänkan har gått ner mycket. Proteinvärdet har ökat och närmar sig normalt. Hon har fått dricka vatten för första gången idag och ska nu få göra det varannan timme.

Såret vid ett av operationssåren har börjat vätska och de har gjort en odling för att upptäcka eventuell infektion tidigt.

De bevakar henne som hökar verkligen och lämnar inget åt slumpen. Känns verkligen som att hon får bästa tänkbara vård. Är så tacksam för det och hur engagerade de är i henne

Hon hade fått uppstötningar av sondmatningen natten till idag och om det fortsätter kommer de ge någon medicin mot det. Hon får också medicin för att skydda slemhinnan, för att strupen ska läka utan för mycket ärrbildning och för att göra maginnehållet mindre surt. Låter som musik i mina öron

Är så imponerad av henne att hon är så stark och kämpar för att bli bättre. Min lilla björnhund

Hoppas verkligen nu att det inte är någon infektion i det där såret.

Veterinären pratade idag om den framtida hemgången men jag känner att det är så mycket som hänger löst som behöver bli stabilt innan jag orkar fokusera på det på riktigt.

Tack för er input om att hälsa på Jag tror inte att vi kommer göra det om vi inte blir ombedda, så att det inte blir mer stress för henne.

Åh.... Så skönt, men också så skört....
Jag tänker på er. Vi hoppas på det bästa.

 

[Castellini]

Idag har hon feber och de tror att det är infektion i operationssåret

De har satt in ny antibiotika och febern har gått ner från 40,5 till 39,3 sedan i morse. Det är bra att den går ner såklart men det hade verkligen inte behövts bakslag nu

Är så rädd att det är någon resistent äckelbakterie.

De ska ultraljuda henne för att se om det är något annat som orsakar febern - att strupen har spruckit, lunginflammationen eller vad mer det nu kan vara. Hoppas verkligen att det inte är något annat än såret och att antibiotikan biter på bakterierna.

Försöker hålla mig hoppfull men det är riktigt jobbigt nu

 

[prinsessfeminist]

Tänker på dig. Vilken oerhört sorglig och hemsk väntan du upplever.

Hoppas hoppas att det vänder och att du får lite positiva besked idag.

 

[Castellini]

Uppdatering:

Positiva besked idag

Febern var borta i morse. Blodproverna visar inga tecken på infektion.

Hon är lite extra vätska i brösthålan men eftersom hon andas jämnt och bra så är de inte oroliga över det så länge andningen fortsätter vara bra.

Hon är piggare idag. Veterinären tycker att hon vilar bra och är förhållandevis tillfreds med tillvaron. Hon har tydligen sina tydliga favoriter bland skötarna och det är så typiskt henne

De ska börja sätta ut antibiotikan under dagen och fortsätta minska hennes smärtstillande. Idag är första dagen hon får sitt dagsbehov av energi i sonden. De håller på att öka det så att hon har energi över för läkning.

Om det fortsätter i den här riktningen får hon komma hem i slutet av veckan. Det gör mig helnervös men veterinären sa idag att det måste vara minst ett dygn där hon får bara ”hemmavård” och är stabil innan hon får komma hem så det låter ju bra

Det är så mycket som jag glömmer fråga varje gång veterinären ringer. Om hon går att lyfta, hur vi ska få in henne i bilen, om hon får gå i trappor. Vi har en del att tänka över innan hon kan komma hem; jag tänker att hon inte kommer få hoppa upp och ner ur soffan tex så där behöver vi någon barriär. Och säkra hela hemmet så att hon inte kan äta någonting. Insåg tidigare att hon ju inte lär få äta jord och pinnar och sånt där, så vi måste bevaka henne som tusan när vi är ute.

 

[Malibu_Stacy]

Uppdatering:

Positiva besked idag

Febern var borta i morse. Blodproverna visar inga tecken på infektion.

Hon är lite extra vätska i brösthålan men eftersom hon andas jämnt och bra så är de inte oroliga över det så länge andningen fortsätter vara bra.

Hon är piggare idag. Veterinären tycker att hon vilar bra och är förhållandevis tillfreds med tillvaron. Hon har tydligen sina tydliga favoriter bland skötarna och det är så typiskt henne

De ska börja sätta ut antibiotikan under dagen och fortsätta minska hennes smärtstillande. Idag är första dagen hon får sitt dagsbehov av energi i sonden. De håller på att öka det så att hon har energi över för läkning.

Om det fortsätter i den här riktningen får hon komma hem i slutet av veckan. Det gör mig helnervös men veterinären sa idag att det måste vara minst ett dygn där hon får bara ”hemmavård” och är stabil innan hon får komma hem så det låter ju bra

Det är så mycket som jag glömmer fråga varje gång veterinären ringer. Om hon går att lyfta, hur vi ska få in henne i bilen, om hon får gå i trappor. Vi har en del att tänka över innan hon kan komma hem; jag tänker att hon inte kommer få hoppa upp och ner ur soffan tex så där behöver vi någon barriär. Och säkra hela hemmet så att hon inte kan äta någonting. Insåg tidigare att hon ju inte lär få äta jord och pinnar och sånt där, så vi måste bevaka henne som tusan när vi är ute.

Vad skönt att det inte var värre med febern!
Det låter hoppfullt, vilken kämpe både hon och du är!
Hon kommer ju behöva ha tratt hemma så du behöver inte oroa dig för att hon stoppar i sig sånt hon inte får under tiden.

 

[Castellini]

Uppdatering:

Igår var allt så bra. Hon hade ultraljudats tre dagar i rad och den där vätskan och lunginflammationen är tydligt förbättrad. Allt gick åt rätt håll och det verkade som att hon skulle få komma hem idag.

Men så ringde de igår kväll. Operationssåret i brösthålan var inte tätt så hon hade börjat få in luft där. Det blir på bekostnad av lungorna så det är livsfarligt. De upptäckte det tidigt och opererade på en gång för att tömma ut luften, och det är ju bra. Men nu är det ytterligare en operation i ett redan opererat område med allt vad det innebär av infektionsrisk och läkning

Det känns fruktansvärt jobbigt. Känner mig så maktlös. Vet att hon får bästa tänkbara vård men de är ju inte gudar - att vinna en kamp mot bakterier som antibiotikan inte kommer åt pga skadad vävnad är kanske inte görbart.

Det här bakslaget känns oerhört tungt. Dels var hon så pigg igår och det var så hoppfullt, och dels slänger det oss in i ny omgång av oro, sårläkning och infektionsrisk. Det har ju gått nästan en vecka sedan den första operationen så naivt nog trodde jag att de värsta riskerna var över

 

[prinsessfeminist]

Uppdatering:

Igår var allt så bra. Hon hade ultraljudats tre dagar i rad och den där vätskan och lunginflammationen är tydligt förbättrad. Allt gick åt rätt håll och det verkade som att hon skulle få komma hem idag.

Men så ringde de igår kväll. Operationssåret i brösthålan var inte tätt så hon hade börjat få in luft där. Det blir på bekostnad av lungorna så det är livsfarligt. De upptäckte det tidigt och opererade på en gång för att tömma ut luften, och det är ju bra. Men nu är det ytterligare en operation i ett redan opererat område med allt vad det innebär av infektionsrisk och läkning

Det känns fruktansvärt jobbigt. Känner mig så maktlös. Vet att hon får bästa tänkbara vård men de är ju inte gudar - att vinna en kamp mot bakterier som antibiotikan inte kommer åt pga skadad vävnad är kanske inte görbart.

Det här bakslaget känns oerhört tungt. Dels var hon så pigg igår och det var så hoppfullt, och dels slänger det oss in i ny omgång av oro, sårläkning och infektionsrisk. Det har ju gått nästan en vecka sedan den första operationen så naivt nog trodde jag att de värsta riskerna var över

Men åh så oerhört tungt...

Det är verkligen skört, livet.

Så oerhört skört.

Jag hoppas och hoppas och tänker på dig och din familj.

 

[Malibu_Stacy]

Uppdatering:

Igår var allt så bra. Hon hade ultraljudats tre dagar i rad och den där vätskan och lunginflammationen är tydligt förbättrad. Allt gick åt rätt håll och det verkade som att hon skulle få komma hem idag.

Men så ringde de igår kväll. Operationssåret i brösthålan var inte tätt så hon hade börjat få in luft där. Det blir på bekostnad av lungorna så det är livsfarligt. De upptäckte det tidigt och opererade på en gång för att tömma ut luften, och det är ju bra. Men nu är det ytterligare en operation i ett redan opererat område med allt vad det innebär av infektionsrisk och läkning

Det känns fruktansvärt jobbigt. Känner mig så maktlös. Vet att hon får bästa tänkbara vård men de är ju inte gudar - att vinna en kamp mot bakterier som antibiotikan inte kommer åt pga skadad vävnad är kanske inte görbart.

Det här bakslaget känns oerhört tungt. Dels var hon så pigg igår och det var så hoppfullt, och dels slänger det oss in i ny omgång av oro, sårläkning och infektionsrisk. Det har ju gått nästan en vecka sedan den första operationen så naivt nog trodde jag att de värsta riskerna var över

Det är ingen stor operation att sluta såret tätare om det kan vara någon tröst. Jag tror på henne och tycker att det låter som att hon får otroligt bra vård

 

[Castellini]

Uppdatering igen:

Vi hade ett riktigt jobbigt samtal med veterinären vid lunch. Hon var tydlig med att hon inte tror att hon kommer att klara fler komplikationer och att vi behövde bestämma oss för om vi vill fortsätta med det här eller avsluta nu.

Eftersom komplikationer kan tillstöta när som helst var vi överens om att det var rätt beslut att hälsa på idag.

Nu är vi påväg därifrån och jag känner mig oerhört stärkt av att få se henne även om hon så klart är otroligt trött.

Vi har pratat länge med veterinären och kommer avvakta till imorgon och se hur det är då.

Det finns många orosmoln såklart men det finns också mycket som talar för henne och idag går allt åt rätt håll.

Efter att ha sett glimten i ögonen på henne idag känner jag mig hoppfull om att hon kommer klara det här.

Varenda människa på hela kliniken verkar vara engagerad i henne och jag är så tacksam för det. Jag är så stressad och orolig hela tiden att det nog inte framkommer men jag får vara tydlig med det sen när det har lugnat ner sig.

 

[Castellini]

Det är ingen stor operation att sluta såret tätare om det kan vara någon tröst. Jag tror på henne och tycker att det låter som att hon får otroligt bra vård

Tur det iaf

Det de verkar mest oroliga över är att det ska bli en infektion och att såret inte ska sluta sig, eller att det sluter sig och blir en böld (?) på insidan.

Att det inte kommer någon vätska i dränet är väldigt positivt och om det inte börjar komma något kommer de att ta bort det imorgon.

Jag blir helt snurrig på det här med infektion för jag har tolkat det tidigare som att det inte har funnits några tecken på infektion varken i blodet eller i sårvätskan men det måste ha varit så ändå. Eller kanske att det har varit infektion som har försvunnit med antibiotikan men att det blev såhär ändå.

 

[EmmaW]

Ibland kan ju besök från husse och matte faktiskt hjälpa hunden att orka mitt i allt. Har sett det några gånger. Låter ju ändå hoppfullt tänker jag

 

[prinsessfeminist]

Uppdatering igen:

Vi hade ett riktigt jobbigt samtal med veterinären vid lunch. Hon var tydlig med att hon inte tror att hon kommer att klara fler komplikationer och att vi behövde bestämma oss för om vi vill fortsätta med det här eller avsluta nu.

Eftersom komplikationer kan tillstöta när som helst var vi överens om att det var rätt beslut att hälsa på idag.

Nu är vi påväg därifrån och jag känner mig oerhört stärkt av att få se henne även om hon så klart är otroligt trött.

Vi har pratat länge med veterinären och kommer avvakta till imorgon och se hur det är då.

Det finns många orosmoln såklart men det finns också mycket som talar för henne och idag går allt åt rätt håll.

Efter att ha sett glimten i ögonen på henne idag känner jag mig hoppfull om att hon kommer klara det här.

Varenda människa på hela kliniken verkar vara engagerad i henne och jag är så tacksam för det. Jag är så stressad och orolig hela tiden att det nog inte framkommer men jag får vara tydlig med det sen när det har lugnat ner sig.

Vad skönt att ni fick träffa henne och att hon fick se er!

Det är nog bra att veterinären ändå förbereder er och inte ger falska förhoppningar. Men självklart behövs hopp och tro just nu.

Jag tänker mycket på er. Jag kan knappt föreställa mig din oro och det måste vara svårt att sova och fungera?

Kram

 

[Castellini]

Vad skönt att ni fick träffa henne och att hon fick se er!

Det är nog bra att veterinären ändå förbereder er och inte ger falska förhoppningar. Men självklart behövs hopp och tro just nu.

Jag tänker mycket på er. Jag kan knappt föreställa mig din oro och det måste vara svårt att sova och fungera?

Kram

Ja det var fantastiskt att få se henne och känna på henne och lukta på henne

Ja, de måste såklart vara ärliga. Om de hade gett löften om att allt går bra och så gör det inte det hade det varit hemskt. Men det är ju det jag vill ha - försäkringar om att allt blir bra och att det blir så också

Oron är hemsk. Vi har semester och det är väl tur det för jag vet inte hur det hade gått att jobba. På nätterna längtar jag efter att det ska bli dag och på dagarna önskar jag att det ska bli natt. Nätterna är hemska med mardrömmar och uppvaknanden blandat tills man inte vet vad som är verkligt och inte. På dagarna snurrar tankarna utan uppehåll. Är så trött och behöver vila men måste hålla mig sysselsatt för att hålla tankarna i schack. Ibland går det att distrahera sig, ibland är det outhärdligt. Då får man ta det minut för minut.

Nu är det så jävla jobbigt för att det är så många dagar som måste gå bra nu. Om hon är stabil i 6 dagar men får en komplikation den sjunde så kanske hon inte klarar sig och då har de där 6 dagarna varit förgäves. Jag trodde tidigare att det var de där första tre kritiska dygnen men nu vet jag att vad som helst kan hända när som helst.

De första dagarna var vi hos mina föräldrar. Det är så jobbigt hemma eftersom det är så tydligt att hon inte är där. Sedan blev det lite bättre men nu har vi åkt tillbaka till hit igen, för distraktionens skull.

Våra familjer är väldigt oroliga också. Man är livrädd för att telefonen ringer samtidigt som man vill att den ringer och de säger att allt är bra.

Det är skit med semestern också. Förra sommaren fick min svärfar hjärtinfarkt och blodförgiftning och låg flera månader på sjukhus och höll på att stryka med. Vi tillbringande halva sommaren på sjukhuset. Året innan det fick svärmor en cancerdiagnos med oklar prognos precis innan semestern så då var det massa kring det med oro och hennes läkarbesök. Så i år såg vi framemot och hade verkligen behövt en lugn återhämtande semester och så blir det såhär är ju helt förstörd. Fattar inte hur det är meningen att man snart ska orka börja jobba igen.

 

[Malibu_Stacy]

Ja det var fantastiskt att få se henne och känna på henne och lukta på henne

Ja, de måste såklart vara ärliga. Om de hade gett löften om att allt går bra och så gör det inte det hade det varit hemskt. Men det är ju det jag vill ha - försäkringar om att allt blir bra och att det blir så också

Oron är hemsk. Vi har semester och det är väl tur det för jag vet inte hur det hade gått att jobba. På nätterna längtar jag efter att det ska bli dag och på dagarna önskar jag att det ska bli natt. Nätterna är hemska med mardrömmar och uppvaknanden blandat tills man inte vet vad som är verkligt och inte. På dagarna snurrar tankarna utan uppehåll. Är så trött och behöver vila men måste hålla mig sysselsatt för att hålla tankarna i schack. Ibland går det att distrahera sig, ibland är det outhärdligt. Då får man ta det minut för minut.

Nu är det så jävla jobbigt för att det är så många dagar som måste gå bra nu. Om hon är stabil i 6 dagar men får en komplikation den sjunde så kanske hon inte klarar sig och då har de där 6 dagarna varit förgäves. Jag trodde tidigare att det var de där första tre kritiska dygnen men nu vet jag att vad som helst kan hända när som helst.

De första dagarna var vi hos mina föräldrar. Det är så jobbigt hemma eftersom det är så tydligt att hon inte är där. Sedan blev det lite bättre men nu har vi åkt tillbaka till hit igen, för distraktionens skull.

Våra familjer är väldigt oroliga också. Man är livrädd för att telefonen ringer samtidigt som man vill att den ringer och de säger att allt är bra.

Det är skit med semestern också. Förra sommaren fick min svärfar hjärtinfarkt och blodförgiftning och låg flera månader på sjukhus och höll på att stryka med. Vi tillbringande halva sommaren på sjukhuset. Året innan det fick svärmor en cancerdiagnos med oklar prognos precis innan semestern så då var det massa kring det med oro och hennes läkarbesök. Så i år såg vi framemot och hade verkligen behövt en lugn återhämtande semester och så blir det såhär är ju helt förstörd. Fattar inte hur det är meningen att man snart ska orka börja jobba igen.

Jag vet precis hur tufft det är, också haft hund på IVA under semestern. Glöm inte att du faktiskt kan sjukanmäla dig så att du sparar semesterdagar om det kan vara någon tröst.

 

[prinsessfeminist]

Ja det var fantastiskt att få se henne och känna på henne och lukta på henne

Ja, de måste såklart vara ärliga. Om de hade gett löften om att allt går bra och så gör det inte det hade det varit hemskt. Men det är ju det jag vill ha - försäkringar om att allt blir bra och att det blir så också

Oron är hemsk. Vi har semester och det är väl tur det för jag vet inte hur det hade gått att jobba. På nätterna längtar jag efter att det ska bli dag och på dagarna önskar jag att det ska bli natt. Nätterna är hemska med mardrömmar och uppvaknanden blandat tills man inte vet vad som är verkligt och inte. På dagarna snurrar tankarna utan uppehåll. Är så trött och behöver vila men måste hålla mig sysselsatt för att hålla tankarna i schack. Ibland går det att distrahera sig, ibland är det outhärdligt. Då får man ta det minut för minut.

Nu är det så jävla jobbigt för att det är så många dagar som måste gå bra nu. Om hon är stabil i 6 dagar men får en komplikation den sjunde så kanske hon inte klarar sig och då har de där 6 dagarna varit förgäves. Jag trodde tidigare att det var de där första tre kritiska dygnen men nu vet jag att vad som helst kan hända när som helst.

De första dagarna var vi hos mina föräldrar. Det är så jobbigt hemma eftersom det är så tydligt att hon inte är där. Sedan blev det lite bättre men nu har vi åkt tillbaka till hit igen, för distraktionens skull.

Våra familjer är väldigt oroliga också. Man är livrädd för att telefonen ringer samtidigt som man vill att den ringer och de säger att allt är bra.

Det är skit med semestern också. Förra sommaren fick min svärfar hjärtinfarkt och blodförgiftning och låg flera månader på sjukhus och höll på att stryka med. Vi tillbringande halva sommaren på sjukhuset. Året innan det fick svärmor en cancerdiagnos med oklar prognos precis innan semestern så då var det massa kring det med oro och hennes läkarbesök. Så i år såg vi framemot och hade verkligen behövt en lugn återhämtande semester och så blir det såhär är ju helt förstörd. Fattar inte hur det är meningen att man snart ska orka börja jobba igen.

Jag kan inte föreställa mig ett oro. Det hjälper ju inte ett smack att vara orolig, men vi har tendenser att inte kunna styra det där. Så förfärligt destruktivt!

Har ni fått några lugnande besked idag?