Höstföräldrar 2017

[Imogen]

Hahaha, hade jag varit du hade jag försökt sova så gott det går både före och efter kl 3

Haha jo Problemet är mest att den tiden hon inte vill ligga i nestet är det bara på mig som gäller. Och sömnen halvsittandes blir inte fantastisk

 

[Imogen]

Vi har fått prata med kurator på sjukhuset. ska ha uppföljande samtal med kurator/terapeut på bvc och har erbjudande om remiss till specialinriktad psykolog från sjukhuset om jag vill. Vi har fått prata igenom allt med ansvarig läkare/bm/undersköterska. Är dessutom inskrivet i min journal att jag redan innan (!) jag är gravid med ev kommande barn ska få förlossningsplanering (vilket nog är det jag uppskattar mest!). Så är väldigt bra uppföljning!

Men jag mår faktiskt bra nu, minnesluckan gör nog sitt dock. Karln är nog mer chockad men som tur är han rätt lugn av sig men han tyckte det såklart var väldigt jobbigt!

Nu hoppas vi bara vikten vänder snart så vi får/vågar åka hem, börjar bli segt att ligga på bb trots fullservice

Vad skönt att uppföljningen har fungerat bra! Är nog väldigt viktigt både för att bearbeta bad man har varit med om och inför ev ny graviditet.

Förstår det där med att ligga kvar på bb, på slutet vill man verkligen bara hem!

Men inser nu när jag skriver det att det verkar olika det där med att vända vikten på alla ställen. Med sonen var det noga med vägning efter 48 timmar och vi fick bara åka hem om han hade gått ner mindre än 10 %. De hör gången vägdes hon vid födseln och sen inte förrän på återbesöket när hon var 4,5 dygn gammal.

 

[Blueberry]

Sitter i soffan, UTAN bebis. Gjorde en provgrej och la mitt nattlinne i botten på nestet, la Alfred där i när han somnat i min famn. Han har nu sovit där i - i spjälsängen - i TVÅ TIMMAR!(!!)
Bebisen som aldrig sover någon annanstans än PÅ mig. (Om ens där.) Känner mig helt vilsen, en månad med bebis fastvuxen på mig.. känns som att jag förlorat en arm typ.
(+ att jag måste gå och titta och peeeta stup i ett för att se att han lever )

Bästa tricket!
En lite lagom svettig, mjölkig tröja och de sover som små grisar.

 

[Ainon]

Vad skönt att uppföljningen har fungerat bra! Är nog väldigt viktigt både för att bearbeta bad man har varit med om och inför ev ny graviditet.

Förstår det där med att ligga kvar på bb, på slutet vill man verkligen bara hem!

Men inser nu när jag skriver det att det verkar olika det där med att vända vikten på alla ställen. Med sonen var det noga med vägning efter 48 timmar och vi fick bara åka hem om han hade gått ner mindre än 10 %. De hör gången vägdes hon vid födseln och sen inte förrän på återbesöket när hon var 4,5 dygn gammal.

Normalt är det inte att viktens måste vända här. Men vår tös är rätt liten och tunn (-24%) så de vill vara på den säkra sidan.
Tror dock de väger alla två gånger (födsel och 48h) och vikten får inte droppa mer än 9% av födelsevikten.

 

[Ainon]

Bästa tricket!
En lite lagom svettig, mjölkig tröja och de sover som små grisar.

Såg ett klipp där bebisen satt hos pappan och gallskrek men såfort han hängde mammans tröja över axeln blev bebisen helt nöjd. Lite fräckt eg att de.ändå kan känna den skillnaden i lukt!

 

[Nixehen]

Bästa tricket!
En lite lagom svettig, mjölkig tröja och de sover som små grisar.

Ja det verkar så!
Nu vaknade han fem minuter efter att jag skrev inlägget (hungrig!), men om det funkar även i fortsättningen så vore det ju guld för min arma kropp.

 

[Jordgubblime]

In i v 37 idag, firade med besök hos bm, bebis ligger fortfarande rätt och är nu helt fixerad Så nu väntar vi bara på att hen bestämmer sig för att det är dags att komma ut gissar jag
Har även packat ner lite godis och bebiskläder i BB-väskan, så den är nog nästan färdig nu tror jag. Kommer säkert på något mer jag vill stoppa ner Skulle ju förresten ta med min favvo-tekopp också, den får jag packa imorgon!

Annars har jag lite träningsvärk efter mamma/gravidgympa två pass denna vecka. Jag älskar träningsvärk så jag tycker det är underbart att känna att jag fått använda musklerna lite vettigt också och inte bara ha ont i fogar och andra gravidbesvär... Sju arbetsdagar kvar nu, avslutar med en tuff vecka nästa vecka. Nästa måndag sista dagen innan jag ska gå hem och vänta på att bebis vill titta ut, ska bli sååå skönt men samtidigt vet jag inte riktigt vad jag ska göra om dagarna. Har lätt för att bli rastlös

 

[Imogen]

Normalt är det inte att viktens måste vända här. Men vår tös är rätt liten och tunn (-24%) så de vill vara på den säkra sidan.
Tror dock de väger alla två gånger (födsel och 48h) och vikten får inte droppa mer än 9% av födelsevikten.

Ah, kan säkert vara det då. Sonen som de var noga med vikten på vägde bara 2460g när han kom

 

[Riru]

Fyy jobbigt! Hoppas att ryggvärken går över alternativt att bebis vill ut snart så att du kan slippa den på det viset

Ryggvärken gick över lagom tills sonen vaknade igen så blev inte mycket sömn.

Sedan imorse har jag haft lite jobbiga sammandragningar, de har börjat göra lite ont längst ner i magen och går ut mot höfterna och bak i ryggen. Men med tanke på att jag flera gånger redan trott att nu är något på gång för att det är något nytt jämfört med förra graviditeten så vågar jag inte hoppas på något

 

[Riru]

Onda sammandragningar hela dagen igår, inatt, och fortfarande.. Antar att det är förvärkar. Dom kommer inte tätt dock utan som vanliga sammandragningar, mest mär jag är i röresle och aktiv. Hoppas inte jag behöver gå med det för länge bara, typ veckor. Läst att man kan få förvärkar redan tidigt i graviditeten och att det inte behöver betyda att något satts igång...
Och förutom värken så fick jag kramp i vaderna flera gånger under natten och hade en son som var tvungen att ligga så nära han bara kunde, helst på min kudde och hålla om mitt huvud. Så vart ingen sömn precis.
Förutom att dessa värkar är nytt så tror jag även att lite av slemproppen släppt, vilket jag inte märkte något av förra graviditeten. Så förhoppningsvis är det få dagar det handlar om. Är så trött på all smärta man ständigt ska gå med. Borde inte en graviditet rent biologiskt vara mer uppmuntrande?

Ja, jag är på dåligt humör

 

[Jordgubblime]

Onda sammandragningar hela dagen igår, inatt, och fortfarande.. Antar att det är förvärkar. Dom kommer inte tätt dock utan som vanliga sammandragningar, mest mär jag är i röresle och aktiv. Hoppas inte jag behöver gå med det för länge bara, typ veckor. Läst att man kan få förvärkar redan tidigt i graviditeten och att det inte behöver betyda att något satts igång...
Och förutom värken så fick jag kramp i vaderna flera gånger under natten och hade en son som var tvungen att ligga så nära han bara kunde, helst på min kudde och hålla om mitt huvud. Så vart ingen sömn precis.
Förutom att dessa värkar är nytt så tror jag även att lite av slemproppen släppt, vilket jag inte märkte något av förra graviditeten. Så förhoppningsvis är det få dagar det handlar om. Är så trött på all smärta man ständigt ska gå med. Borde inte en graviditet rent biologiskt vara mer uppmuntrande?

Ja, jag är på dåligt humör

Usch! Hoppas det betyder att det är något på gång inom de närmaste dagarna i alla fall

Ja jag brukar också fundera på det, rent evolutionärt borde ju en graviditet/förlossning/osv vara en trevlig och angenäm process för att öka vår överlevnad Men det kanske är meningen att det ska vara lite självreglerande också

 

[Imogen]

Är så trött på all smärta man ständigt ska gå med. Borde inte en graviditet rent biologiskt vara mer uppmuntrande?

Man kan ju tycka det! Men det verkar rätt ofta som att filosofin är "gör det så jobbigt så att kvinnan längtar efter smärtan under förlossningen"

 

[turbofling]

Och varför ska sen amning vara sa smärtsam, det borde ju ocksa biologisk vara en sak som är enkel, ge sin avkomma mat liksom.

Jag är pa gränsen till att ge upp amningen. Mina bröstvartor är fulla med blasor som sen blir sarskorpor, smörjer och luftar för fullt men det blir inte bättre. Grater vid varje amning och skulle gärna skrika högt. Jag vill gärna amma men inte till varje pris, jag vill njuta av att ge mitt barn mat, inte att det ska vara en plaga och ge mig angest bara pa tanken. Min barnmorska kommer ikväll (en lyx vi har här med en barnmorska som kommer hem till en), hoppas hon har ngt mirakelknep. Vad hon har sett tidigare har Ida bra grepp och vi gör allt rätt.

 

[Guldaskig]

Och varför ska sen amning vara sa smärtsam, det borde ju ocksa biologisk vara en sak som är enkel, ge sin avkomma mat liksom.

Jag är pa gränsen till att ge upp amningen. Mina bröstvartor är fulla med blasor som sen blir sarskorpor, smörjer och luftar för fullt men det blir inte bättre. Grater vid varje amning och skulle gärna skrika högt. Jag vill gärna amma men inte till varje pris, jag vill njuta av att ge mitt barn mat, inte att det ska vara en plaga och ge mig angest bara pa tanken. Min barnmorska kommer ikväll (en lyx vi har här med en barnmorska som kommer hem till en), hoppas hon har ngt mirakelknep. Vad hon har sett tidigare har Ida bra grepp och vi gör allt rätt.

Håller med. Väldigt märkligt att det ska vara så smärtsamt. Vi kämpar på och det går helt klart bättre men än är det inte bra. Hoppas er barnmorska kan hjälpa er!

 

[Imogen]

@turbofling @Guldaskig åh vad jobbigt när det ska strula. Hoppas ni får bra hjälp.

Jag är verkligen bortskämd mer att amningen fungerat klockrent från första taget. Hade ett litet sår på ena precis i början men nu ingenting (peppar peppar!)

Är sjukt tacksam för det. Hade varit ännu knepigare att få till tillvaron med en 2-åring som inte får bäras om amningen hade strulat.

 

[Guldaskig]

@turbofling @Guldaskig åh vad jobbigt när det ska strula. Hoppas ni får bra hjälp.

Jag är verkligen bortskämd mer att amningen fungerat klockrent från första taget. Hade ett litet sår på ena precis i början men nu ingenting (peppar peppar!)

Är sjukt tacksam för det. Hade varit ännu knepigare att få till tillvaron med en 2-åring som inte får bäras om amningen hade strulat.

Tack! Vi ammar jättebra på ena bröstet men måste låta ett sår läka på det andra, sen är det förhoppningsvis lugnt

 

[Guldaskig]

Jaha, nu har sambon åkt till jobbet för första gången sen bebis kom. Intressant!

 

[Riru]

Och varför ska sen amning vara sa smärtsam, det borde ju ocksa biologisk vara en sak som är enkel, ge sin avkomma mat liksom.

Jag är pa gränsen till att ge upp amningen. Mina bröstvartor är fulla med blasor som sen blir sarskorpor, smörjer och luftar för fullt men det blir inte bättre. Grater vid varje amning och skulle gärna skrika högt. Jag vill gärna amma men inte till varje pris, jag vill njuta av att ge mitt barn mat, inte att det ska vara en plaga och ge mig angest bara pa tanken. Min barnmorska kommer ikväll (en lyx vi har här med en barnmorska som kommer hem till en), hoppas hon har ngt mirakelknep. Vad hon har sett tidigare har Ida bra grepp och vi gör allt rätt.

Ja fy, när jag ammade gjorde detcså ont att jag verkligen fick anstränga mig, hålla i något och bita ihop hårt, för att inte av ren reflex knuffa bort bebis pga smärtan. Bröstvårtorna blödde och var såriga och jag luftade, smorde in och gick utan kläder på överkroppen hemma tom. Hade ändå smärta i flera månader.
Tackar uppfinnaren av amningsnapp, annars hade det varit helt omöjligt att stå ut.

 

[Riru]

Usch! Hoppas det betyder att det är något på gång inom de närmaste dagarna i alla fall

Ja jag brukar också fundera på det, rent evolutionärt borde ju en graviditet/förlossning/osv vara en trevlig och angenäm process för att öka vår överlevnad Men det kanske är meningen att det ska vara lite självreglerande också

Inget ännu, förutom riktigt smärtsamma förvärkar, eller vad man nu kallar det, och molvärk i ryggen.
Låg vaken pga smärta till fem imorse, sen gick jag upp och satt i soffan fram tills sonen vaknade. Hoppas på lite sömn sen när han tar sin tupplur.

Man kan ju tycka det! Men det verkar rätt ofta som att filosofin är "gör det så jobbigt så att kvinnan längtar efter smärtan under förlossningen"

Haha, ja det funkar ju visserligen. När jag var gravid med sonen var jag livrädd av bara tanken på förlossning, så jag förträngde det hela så gott det gick. Sen mot slutet kände jag istället att jag skiter i hur ont det kommer göra, jag vill att han ska ut nu!
Och jag känner väl likadant nu igen

 

[Imogen]

Jaha, nu har sambon åkt till jobbet för första gången sen bebis kom. Intressant!

Det kommer gå finfint! Jag minns den där känslan med sonen när jag var själv med honom för första gången! Begrep inte hur det skulle gå men det gjorde det såklart

Även här är maken iväg idag. Han ska inte jobba men till jobbet på bland annat intervju. Det blev verkligen uppenbart vilken skillnad med andra barnet och att man blivit ganska mycket lugnare. Vilket väl är tur det