Höstföräldrar 2020 - del 2

Status
Stängd för vidare inlägg.
Alltså de där med amning, har ju inte alls bra erfarenheter sen förra, först va jag osäker redan innan på om jag ens ville sen fick han antagligen inte i sig tillräckligt och fick troligen lågt blodsocker (vilket vi kämpar med 2,5 år senare)

Vill inte amma alls, men samtidigt så ska ju råmjölken vara så bra men är verkligen bara nej mentalt och nästa vecka ska jag till BM och ha de där inför förlossningsgenomgången så känns ju som jag måste bestämt mig hur jag vill göra innan dess.
Måste du verkligen bestämma dig då? Kan du inte bara känna hur det känns när du väl har fått upp bebisen?
Förra förlossningen hade jag inte reflekterat nåt större om just amningen för jag var så fokuserad på förlossningen i sig så allt annat hade jag trängt undan. Egentligen fattar jag inte varför dom frågar flera gånger på MVC om man tänkt amma eller ej. Det skapar ju mest förväntningar och även press på att man ska klara det.
 
Här frågar de en gång på ens tankar kring amning. Kanske mer för att kunna ge råd utgående för hur man känner. I mitt fall sa jag att jag gärna ammar men kommer ge upp lättare om de inte fungerar. Första fick vi det aldrig att fungera riktigt men vägrade att gå över till flaska 100%. (Vilket kanske skulle varit bästa lösningen) andra helammande i 6 månader och fick upp över ett kg/månad 🙈.
 
Nu är Lillen lite drygt 3 veckor, tiden går plötsligt så fort! Varit hos BVC idag och han går upp lite dåligt i vikt samtidigt som vi kämpar på med amningen och det känns som om jag inte gör något annat än att ammar. De senaste dagarna har han velat äta konstant vilket mina bröstvårtor definitivt inte vill (gör ont trots amningsnapp) så nu ska vi testa att introducera ersättning på flaska en eller ett par gånger per dygn som sambon ger parallellt med amningen. Det ger förhoppningsvis lite avlastning samtidigt som det ger mig en chans att sova lite mer sammanhängande. De senaste nätterna har jag bara fått 3-4 timmars sömn totalt samtidigt som Lillen varit väldigt ledsen och orolig. Jag hoppas innerligt det bara är tillfälligt, känner mig som ett vrak :arghh:
 
Nu är Lillen lite drygt 3 veckor, tiden går plötsligt så fort! Varit hos BVC idag och han går upp lite dåligt i vikt samtidigt som vi kämpar på med amningen och det känns som om jag inte gör något annat än att ammar. De senaste dagarna har han velat äta konstant vilket mina bröstvårtor definitivt inte vill (gör ont trots amningsnapp) så nu ska vi testa att introducera ersättning på flaska en eller ett par gånger per dygn som sambon ger parallellt med amningen. Det ger förhoppningsvis lite avlastning samtidigt som det ger mig en chans att sova lite mer sammanhängande. De senaste nätterna har jag bara fått 3-4 timmars sömn totalt samtidigt som Lillen varit väldigt ledsen och orolig. Jag hoppas innerligt det bara är tillfälligt, känner mig som ett vrak :arghh:

Åh vad kämpigt :heart Kan han ha ont i magen? Mjölk?
 
Gissa vilken sidan av magen som babyn ligger på (jag ligger alltså på rygg, därav lite konstig bild)

9CC9C259-DDE6-4DAB-A889-A548177B1245.jpeg
 
Åh vad kämpigt :heart Kan han ha ont i magen? Mjölk?
Förmodligen magont som spökar, han är ju nöjd mellan varven också så jag tror inte att han reagerar på mjölkprotein eller så. I natt fick han ersättning i flaska vid ett tillfälle och har sovit betydligt bättre samt varit mer nöjd och tillfreds så kanske att han inte fått i sig tillräckligt via amningen och varit gnällig och orolig pga hunger? Får se hur det utvecklas. Men så otroligt mycket 3 timmars sammanhängande sömn x2 gör för humöret på denna ömma moder! Känner mig som en helt ny människa. :D
 
Idag började jag och min sambo prata om att vi egentligen känner oss helt oförberedda på att det ska komma två bebisar? 😅 Det har varit så mycket fokus på graviditeten och att allt ska se bra ut på nästa ultraljud osv, som längst kan jag tänka fram till förlossningen och att de på nåt sätt ska ut, men därefter är det liksom helt blankt. Känns onekligen som att det kommer bli en chock. Samtidigt tänker jag att jag inte vet hur man ska kunna förbereda sig på nåt så omvälvande som man vet så lite om? Går det ens? Kanske lika bra att ta en sak i taget och försöka reda ut det efterhand?
 
Idag började jag och min sambo prata om att vi egentligen känner oss helt oförberedda på att det ska komma två bebisar? 😅 Det har varit så mycket fokus på graviditeten och att allt ska se bra ut på nästa ultraljud osv, som längst kan jag tänka fram till förlossningen och att de på nåt sätt ska ut, men därefter är det liksom helt blankt. Känns onekligen som att det kommer bli en chock. Samtidigt tänker jag att jag inte vet hur man ska kunna förbereda sig på nåt så omvälvande som man vet så lite om? Går det ens? Kanske lika bra att ta en sak i taget och försöka reda ut det efterhand?
Känner igen det väldigt väl från när sonen skulle födas för 19 år sedan. Allt var så fokuserat på graviditeten och förlossningen. Sen plötsligt låg en liten människa där, jag hade verkligen ingen aning om hur jag skulle ta hand om honom. Minns att jag flera gånger ringde på klockan och frågade BB-personalen om jag fick lyfta upp honom ur den lilla plastsängen. Till slut sa de "du vet... Du får lyfta honom precis när du vill.. Han är din" 😂
 
Idag började jag och min sambo prata om att vi egentligen känner oss helt oförberedda på att det ska komma två bebisar? 😅 Det har varit så mycket fokus på graviditeten och att allt ska se bra ut på nästa ultraljud osv, som längst kan jag tänka fram till förlossningen och att de på nåt sätt ska ut, men därefter är det liksom helt blankt. Känns onekligen som att det kommer bli en chock. Samtidigt tänker jag att jag inte vet hur man ska kunna förbereda sig på nåt så omvälvande som man vet så lite om? Går det ens? Kanske lika bra att ta en sak i taget och försöka reda ut det efterhand?

Jag tror inte riktigt att det går. Inte minst eftersom det är helt omöjligt att på förhand veta hur ens barn kommer vara. Vad som fungerar jättebra för X är kanske inte alls fungerar för en själv och ens barn. Jag var t. ex. verkligen inte förberedd på hur ont det skulle göra att amma och det tror jag inte heller går förrän man själv eventuellt hamnar i den situationen. För oss har det dessutom varit så att vad som fungerar ena dagen/veckan plötsligt inte alls fungerar längre. Första veckan gick det jättebra att lägga ifrån sig Lillen när han somnat i vaggan/spjälsängen så att vi kunde fixa med annat under tiden han sov, nu är det helt omöjligt. Vi har också insett att samsovning är enda alternativet om vi alls skall få någon sömn. 🤷‍♀️ Har man barn sedan tidigare kan jag tänka mig att omställningen kanske inte blir lika stor om man redan är inne i småbarnsbubblan så att säga, men är det första barnet/barnen så tror jag inte riktigt att det går att föreställa sig förrän man är mitt i det. Dessutom så lär det komma nya utmaningar hela tiden misstänker jag.. :)
 
Förmodligen magont som spökar, han är ju nöjd mellan varven också så jag tror inte att han reagerar på mjölkprotein eller så. I natt fick han ersättning i flaska vid ett tillfälle och har sovit betydligt bättre samt varit mer nöjd och tillfreds så kanske att han inte fått i sig tillräckligt via amningen och varit gnällig och orolig pga hunger? Får se hur det utvecklas. Men så otroligt mycket 3 timmars sammanhängande sömn x2 gör för humöret på denna ömma moder! Känner mig som en helt ny människa. :D

Ja, det kan ju absolut vara hunger. Skönt att du fått sova 🙏
 
Idag började jag och min sambo prata om att vi egentligen känner oss helt oförberedda på att det ska komma två bebisar? 😅 Det har varit så mycket fokus på graviditeten och att allt ska se bra ut på nästa ultraljud osv, som längst kan jag tänka fram till förlossningen och att de på nåt sätt ska ut, men därefter är det liksom helt blankt. Känns onekligen som att det kommer bli en chock. Samtidigt tänker jag att jag inte vet hur man ska kunna förbereda sig på nåt så omvälvande som man vet så lite om? Går det ens? Kanske lika bra att ta en sak i taget och försöka reda ut det efterhand?

Jag tror inte det går att förbereda sig helt. Som en av mina jobbarkompisar (Som är 70 men jobbar ändå) sa ”det är mer fantastiskt än man kan ana, men också jobbigare än man kan tro” och precis som @Martenix skrev ovan så är det också beroende på vilken typ av barn man får...

Det som ni kan förbereda er på är dock att barnen kommer ta mycket av er tid så se till att fixa med planerade projekt, typ fixa i trädgården eller sätta upp gardiner innan barnen kommer 🤣
 
Jag tror inte det går att förbereda sig helt. Som en av mina jobbarkompisar (Som är 70 men jobbar ändå) sa ”det är mer fantastiskt än man kan ana, men också jobbigare än man kan tro” och precis som @Martenix skrev ovan så är det också beroende på vilken typ av barn man får...

Det som ni kan förbereda er på är dock att barnen kommer ta mycket av er tid så se till att fixa med planerade projekt, typ fixa i trädgården eller sätta upp gardiner innan barnen kommer 🤣

Hehe, ja, min svärfar upprepar varje gång vi ses att ”det kommer vara en revolution! Men det kommer vara roligt också” 🙈😅
 
Jag tänker att du kan säga "just nu känner jag såhär", ändrar du dig sen kan ju inte det vara några konstigheter.
Hoppar in från vårtråden då jag kände samma, ville egentligen inte amma men ville gärna också ge råmjölken. Det slutade med att vi skrev ner i förlossningsbrevet att jag kände obehag kring amningen mentalt men gärna ville prova att ge råmjölken beroende på hur det kändes när barnet väl kom ut. När han väl kom ut hade barnmorskorna läst noggrant och visste att jag inte ville amma men frågade om jag ville prova att ge råmjölken. Det slutade med att jag gav råmjölken första dygnet och sen gick över till ersättning. Vet inte om det hjälpte dig nått men ville egentligen bara säga att du behöver ju inte bestämma dig förrän bebisen är ute hur du vill göra. Det viktiga är väll att få med hur du känner kring amningen så att personalen inte pushar alternativt ger dig stöd beroende hur du känner :)
Måste du verkligen bestämma dig då? Kan du inte bara känna hur det känns när du väl har fått upp bebisen?

Ja, är väl mer att de tagits upp flera gånger i och med att jag sagt att jag inte känner mig säker på det och att jag ska fundera på det, förra förlossningen va jag ju oxå osäker men ville antagligen försöka och då hade jag en jättegullig barnmorska som faktiskt frågade om jag ville prova, nu gick de ju i slutändan som de gick men.

Tänker väl iallafall ta med grejer för att ge ersättning och så får man väl kanske känna hur det känns väl där och då, kände mig väldigt obekväm med amningen med första den tid jag försökte och sen gick de ju som de gick med sonen så blev ju ett litet trauma för både jag och pappan
 
Hjärnan är inte med efter en sömnlös natt. Satt på toaletten på morgonen och passade på att snyta mig (tack barn för ännu en dagisförkylning) och börjar blöda näsblod. Min förvirrade hjärna funderar att vad var det man skulle göra nu när det kommer blod. Sen klickar det in. Ja, NÄSBLOD är inget man behöver bekymra sig över att ringa om :o:angel:
 
Nu har sambon flyttat ut ur sovrummet. Tydligen är mina snarkningar otroligt höga, visst hör jag dem ibland men igår kändes det verkligen som att jag var helt vaken när han tröttnade.
Har tydligen att göra med att slemhinnorna blir svullna så vi får hoppas att det går över sen. Annars kommer jag ju väcka bebis också.
Testat tejpa munnen men snarkar ändå ☹️

Snarkar ni?
 
Nu har sambon flyttat ut ur sovrummet. Tydligen är mina snarkningar otroligt höga, visst hör jag dem ibland men igår kändes det verkligen som att jag var helt vaken när han tröttnade.
Har tydligen att göra med att slemhinnorna blir svullna så vi får hoppas att det går över sen. Annars kommer jag ju väcka bebis också.
Testat tejpa munnen men snarkar ändå ☹

Snarkar ni?
Ja, även när jag ligger på sidan ibland :o. Är också väldigt torr i näsan, trots koksaltspray. Varit sen halva graviditeten.

Förresten 35+0 idag. Det går framåt nu :).
 
Ja, även när jag ligger på sidan ibland :o. Är också väldigt torr i näsan, trots koksaltspray. Varit sen halva graviditeten.

Förresten 35+0 idag. Det går framåt nu :).
Tjoho! 😍
Ja jag snarkar sidliggandes också. Sambon säger att det låter som att jag ska dö för att jag får luft 🙄
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Jag tänkte jag kunde ha en egen tråd att uppdatera i istället för att drälla inlägg överallt i forumet och på dagbok. För att göra en...
2
Svar
31
· Visningar
1 857
Senast: Sasse
·
Tjatter I denna evighetslånga vinter så måste det vara fler än jag som längtar efter våren. Och vad passar då bättre än en omgång med Secret...
23 24 25
Svar
482
· Visningar
13 957
Senast: Barbabelle
·
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
48
· Visningar
2 642
Senast: Nepenthe
·
L
Kläder & Bli fin Jag hoppas att man får fråga om tips om kläder här! Men det är såhär att jag skulle vilja ha lite tips om var jag kanske kan hitta några...
2 3
Svar
48
· Visningar
2 222
Senast: LiviaFilippa
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp