Jag trodde inte heller på homeopati, men eftersom det var det enda vi inte försökt och för att vår veterinär tyckte att vi kunde prova det så gjorde vi också så. De homeopatiska preparaten är faktiskt det enda som verkligen läkt hundens eksem. Hon har fortfarande haft klåda på tassar och ben (nej, det är inte svamp, inte allergier, inte hormonproblem osv. Vi har i stort sett bott hos veterinären i två år), men eksemen i ansiktet och på halsen har läkt, pälsen har vuxit ut och hunden har inte luktat så illa. Klådan på andra ställen på kroppen än på tassar och ben har försvunnit och förutom ansikte och hals så har de eksem och den klåda hon hade på övriga kroppen inte återkommit.
Med kortison så mildras klådan, men eksemen finns kvar och de läker inte. Så snart kortisonet går ur kroppen så vill hon riva sig i ansiktet igen. Tassarna låter hon dock bli.
Problemet med homeopatmedicinerna är att de slutar att ge effekt och att man ska sluta eller byta medicin efter ett tag. Då vi upphör med medicinen som fungerar så får vi ett ordentligt bakslag i behandlingen och den medicin som förut hjälpt ger inte längre någon effekt alls.
Just nu känns det skönt att hon inte kliar sig så och att hon uppenbarligen känner sig piggare och friskare än på länge. Vad som inte är lika kul är att hon måste badas minst en gång i veckan för att inte stinka och för att pälsen blir fet, vilket ökar klådan. Och värst är att hon inte läker. Pälsen på halsen är nästan borta helt och ansiktet är skrovligt.
Detta beror inte på rasen eller på något ärftligt. Vi äger även Doris syster och hon har aldrig haft några problem. Doris kom hit när hon var 3 år och då hade hon klåda och eksem över hela kroppen, nu fyller hon 6 år till hösten och hon har blivit bättre, men blir aldrig frisk.
Jag vill ha en pigg, glad och frisk vovve!