O
Onelove
Hej,
jag registrerade mig här idag och skall nu skriva lite om en sak, dels för jag vill skriva av mig, och dels för att jag vill veta om någon mer varit med om liknande.
Vi flyttade dit vi bor nu för lit emindre ön ett år sedan. I maj-juni förra året.
Eftersom vi flyttat runt så mycket i mitt liv, och även bott utomlands, har mina föräldrar tyckt det varit lönt att köpa en häst till mig, för hästens skull.
Så när vi var och kollade på huset vi bor i nu blev jag jätteglad. Det var ett fint hus, nära havet, och nära storstaden, men på "landet". Intill vår trädgård var det en stor grön hage och vakom huset var det några klena buskar och bakom där var det en ganska stor nybyggd padock. Om det inte varit en häck mellan våran och rannens hus, hade vi sätt stallet innefrån.
Jag blev jätteglad och tyckte absolut att vi skulle köpa huset!! Mäklaren berättade att det då var grannen som ägde det.
Efter visningen på huset så gick vi över och pratade med grannen, som kom ut och hälsade, för hon skulle endå ut i stallet.
Det var tre boxar, och även tre hästar.
Vi frågade om det fanns möjlighet att hyra en stallplats där, och hon berättade att två av hästarna var henne, och den tredje platsen hyrde hennes mans syster. Men hon höll på att sälja sin häst för att hon inte hade tid, och hon lovade att om vi köpte huset, vilket hon hoppades på, då det skulle var aroligt med hästmänniskor, så skulle jag självklart få hyra platsen så fort den blev ledig.
Jag hade ju inte haft någon egen häst då, bara varit medryttare och liknande, men vi innehar sunt förnuft i familjen iallafall.
Tiden gick.. och hästen försvann från stallet. Jag började seriöst kolla annonser(vilket jag gjorde även tidigare men då lös kollade jag bara lite.)
En dag hittade jag en annons om en D-ponny som var väl utbildad, kunde hoppa riktigt bra och högt, och gick även mycket bra i dressyren, en pigg och glad häst som var mycket snäll.
Jag tyckte dte lät jättebra och dom som hade den bodde bara en mil från oss.
Vid det här laget red jag hennes ena häst ibland, och då oftast red vi ut tillsamans(min granne och jag). Och den dagen jag hade sätt annonsen på morgonen så berättade jag det för henne när vi var ute och red. Även hon tyckte det lät jättebra.
Det var då att man hade ponnyn på foder i ett år, och mina föräldrar tyckte också det var bra att börja med.
Så, så fort jag kom hem ringde jag på annonsen och frågade om det fort. var aktuellt. Och det var väldigt aktuellt, då det var en som skulle ha ponnyn på foder men när dom fick reda på att han skulle stå i spilta drog dom sig ur, och tjejen som ägde honom, skulle ner till en skola i Skåne på Måndagen och ta med sig sin andre häst (det var Fredag när jag ringde) så det var väldigt aktuellt så han inte behövde stå själv.
Så vi bestämde tid för provridning på Lördagen, och vår granne skulle då följa med. Mina föräldrar håller inte på med hästar, så vi tyckte det var skönt med någon kunnig i närheten ifall man skulle behöva hjälp.
Det gick jättebra och jag tyckte jättemycket om hästen, så vi bestämmde att dom skulle köra hem honom till oss dagen efter.
Vi åkte hem och fixade iordning boxen och jag var självklart strålande glad!
Så, när vi burit in allt i stallet och fått in hästen och ägarna åkt så kom jag med foderlistan till hon som äger stallet och ger henne den, för när vi diskuterade stallhyran och det som skulle ingå osv. så propsade hon bestämt på att HON skulle ge dom mat och att vi inte skulel köpa maten ochsåviadet, då frågade jag om inte jag kunde få göra iordning "min" ponnys mat, och så kanske hon kunde vis avad hennes hästar åt, så jag kubnde ge dom mat om hon åkte bort eller liknande. Men det ville hon absolut inte. HON skulle ge dom mat, alla tre. Inklusive "min" ponny. Så, när jag kom med hans foderlista så sa hon att "Men den där behöver inte jag, jag sätter ihop min egen foderlista men det fodret jag har" Då sa jag att "Men du kanske skall ta denna endå, så du kan se hur mycket han äter och sådär."
Men hon tog inte äns emot listan.
Och allt hon sa, trodde vi på. Hon hade två egna hästar och hållt på med hästar i hela sitt liv. Det är lätt att vara efterklok, men då litade vi verkligen på henne, och hade förtroende.
Allt gick bra till en början, tills min granne(son har stallet) började kritisera mig för allt jag gjorde.
Jag har aldrig påstått att jag är bäst på hästar, men jag är ingen nybörjare och ser till hästen bästa- alltid.
Och det var igentligen inte min hantering och ridning av hästen hon kritiserade mest, det var saker som att jag hade i för mycket vatten till honom (han doppar höet i vattenhinken då han tycker det blir tort annars) för då när han doppar sitt hö så rinner det ut lite vatten och det slösar så väldigt.
Och jag hade inte sopat in spånet tillräckligt mot mitten när jag mockat. Och hon klagade verkligen på allt hon kunde komma på.
Till slut blev jag lite bestött av hennes beteende och ville inte gärna gå ut i stallet när det fanns risk att hon var där. (men jag tog hand om hästen endå, såklart)
Efter ett tag tyckte jag han såg mager ut, så jag sa till henne att hon kanske borde ge honom mer mat. (Eftersom jag inte fick göra det själv, men det sa jag inte.) Hon mummlade något och så var det inte mer med det. efter ett tag tyckte jag inte han hade lagt på sig, utan det var nästan verre tycket jag, så jag gav honom lite foder efter ridning(som han var van vid, och jag hade lagt det i blöt så det legat där ett antal timmar.) Nästa dag när jag möter grannen i stallet säger hon " Jag såg att det legat mat i *namn på hästen*'s krubba igår. Duvet ju att du inte kan gå och ge han mat å det där viset! Och för det andra måste hans mat ligga i blöt! Det är jättefarligt annars! Han kan dö! (JAG had eläst hans foderlista jättenoga, och tog bara sånt foder jag visste han kunde äta, och lät det ligga i blöt lite extra tilloch med för jag inte ville göra fel och skada honom) Då sa jag att "jo.. jag gav honom lite feter att jag ridit, men det hade legat i blöt jättelänge när jag gav det." Hon hon trodde jag ljög, kollade lite snett på mig och gick. Så när jag kom hem från skolan och dom stog i hagen (detta var på hösten och dom står i en lite varsin vinterhage.) Så jag gav honom hö nä rjag kom hem från skolan då, men jag gav LITE höä till hennes hästar med då, för jag tänkte att står dom brevid varandra så kan ju inte bara en häst få hö.. men jag gav "min" häst mer än hennes eftersom det var han som behövde, och jag ville inte göra något med hennes hästar.
När jag gett min häst hö i ca en vecka så komme rhon ut, fly förbannad och gormar åt mig " Men är du helt från vettet ? Vad hålle du på med ? Du kan inte bara gå och ta hö på det där viset, och duvet, jag tävlar facktist med mina hästar, dom måste vara i form. Du gör hästarna tjocka!"
Jag blev jätterädd och gick in. Jag vågade inte ge honom hö nåmer.
Varje dag när jag kom ut i stallet hade hon skrivit något på white board tavlan som sitter på sadelkammrdörren, något som hon tyckt jag gjort fel.
*texten är förlång, fort kommer i nästa inlägg*
jag registrerade mig här idag och skall nu skriva lite om en sak, dels för jag vill skriva av mig, och dels för att jag vill veta om någon mer varit med om liknande.
Vi flyttade dit vi bor nu för lit emindre ön ett år sedan. I maj-juni förra året.
Eftersom vi flyttat runt så mycket i mitt liv, och även bott utomlands, har mina föräldrar tyckt det varit lönt att köpa en häst till mig, för hästens skull.
Så när vi var och kollade på huset vi bor i nu blev jag jätteglad. Det var ett fint hus, nära havet, och nära storstaden, men på "landet". Intill vår trädgård var det en stor grön hage och vakom huset var det några klena buskar och bakom där var det en ganska stor nybyggd padock. Om det inte varit en häck mellan våran och rannens hus, hade vi sätt stallet innefrån.
Jag blev jätteglad och tyckte absolut att vi skulle köpa huset!! Mäklaren berättade att det då var grannen som ägde det.
Efter visningen på huset så gick vi över och pratade med grannen, som kom ut och hälsade, för hon skulle endå ut i stallet.
Det var tre boxar, och även tre hästar.
Vi frågade om det fanns möjlighet att hyra en stallplats där, och hon berättade att två av hästarna var henne, och den tredje platsen hyrde hennes mans syster. Men hon höll på att sälja sin häst för att hon inte hade tid, och hon lovade att om vi köpte huset, vilket hon hoppades på, då det skulle var aroligt med hästmänniskor, så skulle jag självklart få hyra platsen så fort den blev ledig.
Jag hade ju inte haft någon egen häst då, bara varit medryttare och liknande, men vi innehar sunt förnuft i familjen iallafall.
Tiden gick.. och hästen försvann från stallet. Jag började seriöst kolla annonser(vilket jag gjorde även tidigare men då lös kollade jag bara lite.)
En dag hittade jag en annons om en D-ponny som var väl utbildad, kunde hoppa riktigt bra och högt, och gick även mycket bra i dressyren, en pigg och glad häst som var mycket snäll.
Jag tyckte dte lät jättebra och dom som hade den bodde bara en mil från oss.
Vid det här laget red jag hennes ena häst ibland, och då oftast red vi ut tillsamans(min granne och jag). Och den dagen jag hade sätt annonsen på morgonen så berättade jag det för henne när vi var ute och red. Även hon tyckte det lät jättebra.
Det var då att man hade ponnyn på foder i ett år, och mina föräldrar tyckte också det var bra att börja med.
Så, så fort jag kom hem ringde jag på annonsen och frågade om det fort. var aktuellt. Och det var väldigt aktuellt, då det var en som skulle ha ponnyn på foder men när dom fick reda på att han skulle stå i spilta drog dom sig ur, och tjejen som ägde honom, skulle ner till en skola i Skåne på Måndagen och ta med sig sin andre häst (det var Fredag när jag ringde) så det var väldigt aktuellt så han inte behövde stå själv.
Så vi bestämde tid för provridning på Lördagen, och vår granne skulle då följa med. Mina föräldrar håller inte på med hästar, så vi tyckte det var skönt med någon kunnig i närheten ifall man skulle behöva hjälp.
Det gick jättebra och jag tyckte jättemycket om hästen, så vi bestämmde att dom skulle köra hem honom till oss dagen efter.
Vi åkte hem och fixade iordning boxen och jag var självklart strålande glad!
Så, när vi burit in allt i stallet och fått in hästen och ägarna åkt så kom jag med foderlistan till hon som äger stallet och ger henne den, för när vi diskuterade stallhyran och det som skulle ingå osv. så propsade hon bestämt på att HON skulle ge dom mat och att vi inte skulel köpa maten ochsåviadet, då frågade jag om inte jag kunde få göra iordning "min" ponnys mat, och så kanske hon kunde vis avad hennes hästar åt, så jag kubnde ge dom mat om hon åkte bort eller liknande. Men det ville hon absolut inte. HON skulle ge dom mat, alla tre. Inklusive "min" ponny. Så, när jag kom med hans foderlista så sa hon att "Men den där behöver inte jag, jag sätter ihop min egen foderlista men det fodret jag har" Då sa jag att "Men du kanske skall ta denna endå, så du kan se hur mycket han äter och sådär."
Men hon tog inte äns emot listan.
Och allt hon sa, trodde vi på. Hon hade två egna hästar och hållt på med hästar i hela sitt liv. Det är lätt att vara efterklok, men då litade vi verkligen på henne, och hade förtroende.
Allt gick bra till en början, tills min granne(son har stallet) började kritisera mig för allt jag gjorde.
Jag har aldrig påstått att jag är bäst på hästar, men jag är ingen nybörjare och ser till hästen bästa- alltid.
Och det var igentligen inte min hantering och ridning av hästen hon kritiserade mest, det var saker som att jag hade i för mycket vatten till honom (han doppar höet i vattenhinken då han tycker det blir tort annars) för då när han doppar sitt hö så rinner det ut lite vatten och det slösar så väldigt.
Och jag hade inte sopat in spånet tillräckligt mot mitten när jag mockat. Och hon klagade verkligen på allt hon kunde komma på.
Till slut blev jag lite bestött av hennes beteende och ville inte gärna gå ut i stallet när det fanns risk att hon var där. (men jag tog hand om hästen endå, såklart)
Efter ett tag tyckte jag han såg mager ut, så jag sa till henne att hon kanske borde ge honom mer mat. (Eftersom jag inte fick göra det själv, men det sa jag inte.) Hon mummlade något och så var det inte mer med det. efter ett tag tyckte jag inte han hade lagt på sig, utan det var nästan verre tycket jag, så jag gav honom lite foder efter ridning(som han var van vid, och jag hade lagt det i blöt så det legat där ett antal timmar.) Nästa dag när jag möter grannen i stallet säger hon " Jag såg att det legat mat i *namn på hästen*'s krubba igår. Duvet ju att du inte kan gå och ge han mat å det där viset! Och för det andra måste hans mat ligga i blöt! Det är jättefarligt annars! Han kan dö! (JAG had eläst hans foderlista jättenoga, och tog bara sånt foder jag visste han kunde äta, och lät det ligga i blöt lite extra tilloch med för jag inte ville göra fel och skada honom) Då sa jag att "jo.. jag gav honom lite feter att jag ridit, men det hade legat i blöt jättelänge när jag gav det." Hon hon trodde jag ljög, kollade lite snett på mig och gick. Så när jag kom hem från skolan och dom stog i hagen (detta var på hösten och dom står i en lite varsin vinterhage.) Så jag gav honom hö nä rjag kom hem från skolan då, men jag gav LITE höä till hennes hästar med då, för jag tänkte att står dom brevid varandra så kan ju inte bara en häst få hö.. men jag gav "min" häst mer än hennes eftersom det var han som behövde, och jag ville inte göra något med hennes hästar.
När jag gett min häst hö i ca en vecka så komme rhon ut, fly förbannad och gormar åt mig " Men är du helt från vettet ? Vad hålle du på med ? Du kan inte bara gå och ta hö på det där viset, och duvet, jag tävlar facktist med mina hästar, dom måste vara i form. Du gör hästarna tjocka!"
Jag blev jätterädd och gick in. Jag vågade inte ge honom hö nåmer.
Varje dag när jag kom ut i stallet hade hon skrivit något på white board tavlan som sitter på sadelkammrdörren, något som hon tyckt jag gjort fel.
*texten är förlång, fort kommer i nästa inlägg*
