Höstföräldrar 2020 - del 3

Status
Stängd för vidare inlägg.
Åh, fy så jobbigt. Elsa är också jobbig att ha med i stugan men sanden verkar hon låta bli. Däremot hittar hon ju grässtrån och annat i vattnet som hon vill stoppa i munnen. Det är en ständig jakt. Som tur är finns en lekplats med gungor precis i närheten så en av oss kan gå dit och rasta henne när vi tröttnat på jakten. Storebror är jätteduktig på att leka i sanden och strandkanten själv så då är det ju bara att sitta bredvid. Jättelugnt och skönt.

Det blir bättre. Nästa sommar har hon säkert kommit förbi stoppa saker i munnen-fasen
Jakt ja! Sen är solhatten lite i vägen så jag inte ser så bra, så måste typ ligga själv med mulen i marken för att ha kontroll. Elsa äter allt hon hittar på lekplatsen också.... Hade henne på altanen på kvällen lite, men annars känns det lite handikappande! Hon spottar inte ut heller, aldrig, varken mat eller grejer. Vet inte hur jag ska få henne till det, tips?
 
Usch vad jobbigt! Jag har inte vågat mig iväg till stranden än, det där låter inte vidare avkopplande 😱.


Vi skulle hyrt ett hus på kusten den här veckan med några vänner men de blev tyvärr sjuka så nu är vi fast i vår lägenhet mitt i värmeböljan 😭. Idag har varit en riktig kaosdag, får inte till dagssömnen alls nuförtiden och hinner inte med den sista vilan vilket resulterar i skrikfest hela kvällen. Hur gör ni om sista vilan inte hinns med? Lägger ni tidigare då eller står ni bara ut? Har funderat på att lägga vid 18-18.30 istället när det blir så men nu när de vaknar vid 4.30-5 på morgonen är jag inte jättesugen på att se om det stämmer att de inte vaknar tidigare för att de somnar tidigare...
Nej det är ingen avkoppling faktiskt!

Jag har gjort lite olika, men brukar gå och lägga lite tidigare. Elsa går och lägger sig mellan 1830 (om eftermiddagsvilan gått fel) och senast 2000 om hon verkar pigg. Men oftast vid 19.
 
Nej det är ingen avkoppling faktiskt!

Jag har gjort lite olika, men brukar gå och lägga lite tidigare. Elsa går och lägger sig mellan 1830 (om eftermiddagsvilan gått fel) och senast 2000 om hon verkar pigg. Men oftast vid 19.
Märker du nån skillnad på hur hon sover och när hon vaknar beroende på detta? Vi brukar lägga vid 19.30 men har börjat vid 19 nu det senaste, men jag är lite sugen på att ta det vid 18.30.
 
Jakt ja! Sen är solhatten lite i vägen så jag inte ser så bra, så måste typ ligga själv med mulen i marken för att ha kontroll. Elsa äter allt hon hittar på lekplatsen också.... Hade henne på altanen på kvällen lite, men annars känns det lite handikappande! Hon spottar inte ut heller, aldrig, varken mat eller grejer. Vet inte hur jag ska få henne till det, tips?
Matilda spottar inte heller, utan det är stenkoll och annars gräva ur saker ur munnen som gäller. Sand, stenar, gräs, blommor, bark, pinnar....ja hon har nog smakat det mesta vid det här laget :p.
 
Vi är i stugan med mormor. Har tagit fram balja till ungarna och M älskar den! Igår kröp hon fram när hon såg den, satt ett tag och plaskade med armarna i och sen kröp hon i (med kläderna på :rofl: ) och fortsatte - grymt nöjd över att hon kom i.

Idag var pappa hit och då åkte vi och badade. M tyckte den stoooora baljan var suverän, satt i vattnet och stänkte och var så nöjd. Sen somnade hon gott i bilen på väg hem :).

Pappa är en riktig badfantast (tävlingssimmat som barn/ungdom) så han är nöjd med dotterns intresse för vatten. Storebror är betydligt mer försiktig, vill helst bara gå i till knäna och pyssla runt med hink och spade.
 
Märker du nån skillnad på hur hon sover och när hon vaknar beroende på detta? Vi brukar lägga vid 19.30 men har börjat vid 19 nu det senaste, men jag är lite sugen på att ta det vid 18.30.
Nej, hon brukar vakna mellan 7 och 8 nu, oavsett när hon somnar eller hur hon sovit på dagen..
 
Känner mig ledsen. Min man umgås sällan på egen hand med vår bebis, det blir att jag får säga kan du hålla när jag.... Nu har det kommit fram att han inte mår riktigt bra. Jag försökte säga att han ändå kan prioritera en halvtimme då och då med Elsa men då tyckte han att jag bara tjatar och inte lyssnar på att han mår dåligt och är trött. Och att jag förstör hans semester med mitt tjat.

Jag har full förståelse för att han är trött, efter ett tufft år på jobbet. Men jag blir ledsen för att jag känner mig orättvist anklagad för att vara tjatig, jag är rätt tålig och van att klara mig själv.
Sorry för deppigt inlägg, behövde nog mest skriva av mig.
 
Känner mig ledsen. Min man umgås sällan på egen hand med vår bebis, det blir att jag får säga kan du hålla när jag.... Nu har det kommit fram att han inte mår riktigt bra. Jag försökte säga att han ändå kan prioritera en halvtimme då och då med Elsa men då tyckte han att jag bara tjatar och inte lyssnar på att han mår dåligt och är trött. Och att jag förstör hans semester med mitt tjat.

Jag har full förståelse för att han är trött, efter ett tufft år på jobbet. Men jag blir ledsen för att jag känner mig orättvist anklagad för att vara tjatig, jag är rätt tålig och van att klara mig själv.
Sorry för deppigt inlägg, behövde nog mest skriva av mig.
Usch vad jobbigt! Du har ju tagit ett jätteansvar för ert barn sedan hon föddes så förstår att du blir ledsen! Han kanske skulle ta kontakt med vården och se om han kan få hjälp?
 
Känner mig ledsen. Min man umgås sällan på egen hand med vår bebis, det blir att jag får säga kan du hålla när jag.... Nu har det kommit fram att han inte mår riktigt bra. Jag försökte säga att han ändå kan prioritera en halvtimme då och då med Elsa men då tyckte han att jag bara tjatar och inte lyssnar på att han mår dåligt och är trött. Och att jag förstör hans semester med mitt tjat.

Jag har full förståelse för att han är trött, efter ett tufft år på jobbet. Men jag blir ledsen för att jag känner mig orättvist anklagad för att vara tjatig, jag är rätt tålig och van att klara mig själv.
Sorry för deppigt inlägg, behövde nog mest skriva av mig.
Säger som föregående talare, har han sökt hjälp?
 
Usch vad jobbigt! Du har ju tagit ett jätteansvar för ert barn sedan hon föddes så förstår att du blir ledsen! Han kanske skulle ta kontakt med vården och se om han kan få hjälp?
Säger som föregående talare, har han sökt hjälp?
Han vill inte... Och blev irriterad när jag sa att det ju är för Elsas skull, så diskussionen är slut.
 
Han vill inte... Och blev irriterad när jag sa att det ju är för Elsas skull, så diskussionen är slut.
Vad less jag blir. Inte på dig alltså, utan på att han inte söker hjälp när han själv kommit fram till att han mår dåligt.
Blir ju inte så att du blir piggare och mår bättre av att få ta allt själv.
Kan han följa med till BVC och ni ta upp det där?
 
Vad less jag blir. Inte på dig alltså, utan på att han inte söker hjälp när han själv kommit fram till att han mår dåligt.
Blir ju inte så att du blir piggare och mår bättre av att få ta allt själv.
Kan han följa med till BVC och ni ta upp det där?
Tror inte det. Han vill inte. Jag stöttar gärna men kommer inte tjata.
 
Känner mig ledsen. Min man umgås sällan på egen hand med vår bebis, det blir att jag får säga kan du hålla när jag.... Nu har det kommit fram att han inte mår riktigt bra. Jag försökte säga att han ändå kan prioritera en halvtimme då och då med Elsa men då tyckte han att jag bara tjatar och inte lyssnar på att han mår dåligt och är trött. Och att jag förstör hans semester med mitt tjat.

Jag har full förståelse för att han är trött, efter ett tufft år på jobbet. Men jag blir ledsen för att jag känner mig orättvist anklagad för att vara tjatig, jag är rätt tålig och van att klara mig själv.
Sorry för deppigt inlägg, behövde nog mest skriva av mig.
Men, hjälp så jobbigt 😩
Jag blir så ledsen för din skull. Du har ju tagit ett stort ansvar för flickan sen hon föddes. Ser han inte att du också har haft det tufft? Håller med om att han borde söka hjälp för ER skull ❤️
 
Men, hjälp så jobbigt 😩
Jag blir så ledsen för din skull. Du har ju tagit ett stort ansvar för flickan sen hon föddes. Ser han inte att du också har haft det tufft? Håller med om att han borde söka hjälp för ER skull ❤️
Nej han ser inte det. Alltså, han har aldrig tagit hand om Elsa och erbjudit mig en halvtimme eller kvart på sängen. Inte en enda gång. Inte en enda sovmorgon har jag fått. Häromnatten sov jag två timmar, då tyckte HAN det var jobbigt att jag var trött. Jag klarar det men känner väl lite att det nästan varit lättare att vara ensamstående, då slipper jag en jävla egoistisk surmule också.
 
Nej han ser inte det. Alltså, han har aldrig tagit hand om Elsa och erbjudit mig en halvtimme eller kvart på sängen. Inte en enda gång. Inte en enda sovmorgon har jag fått. Häromnatten sov jag två timmar, då tyckte HAN det var jobbigt att jag var trött. Jag klarar det men känner väl lite att det nästan varit lättare att vara ensamstående, då slipper jag en jävla egoistisk surmule också.
Haft (och har ännu i viss mån) så. Inte haft en sovmorgon på 4,5 år. 99% varit den som stigit upp först med barnen. I vissa skeden har jag knappt vågat åka iväg 1 h för att handla då han inte klarat av att vara hemma med barnen (psykiskt/utmattning)

det har blivit bättre. För 1,5 år sedan fick han en add diagnos. För ett år sedan bytte han jobb, pendlade tidigare 4mil/väg och mindre av arbetsturerna är skiften. Nu är det ungefär 1 i veckan om man sprider ut dem jämt, tidigare 3.

han har även börjat gå till en psykolog och jobbar med vissa trauman från sin uppväxt

men många gånger har jag känt att det inte varit så stor skillnad mellan att ha det som nu och vara ensam med barnen. Han är dock medveten om sina problem och försöker jobba med dem men energin räcker inte och svårt att komma ur den onda cirkeln
 
Haft (och har ännu i viss mån) så. Inte haft en sovmorgon på 4,5 år. 99% varit den som stigit upp först med barnen. I vissa skeden har jag knappt vågat åka iväg 1 h för att handla då han inte klarat av att vara hemma med barnen (psykiskt/utmattning)

det har blivit bättre. För 1,5 år sedan fick han en add diagnos. För ett år sedan bytte han jobb, pendlade tidigare 4mil/väg och mindre av arbetsturerna är skiften. Nu är det ungefär 1 i veckan om man sprider ut dem jämt, tidigare 3.

han har även börjat gå till en psykolog och jobbar med vissa trauman från sin uppväxt

men många gånger har jag känt att det inte varit så stor skillnad mellan att ha det som nu och vara ensam med barnen. Han är dock medveten om sina problem och försöker jobba med dem men energin räcker inte och svårt att komma ur den onda cirkeln
Skönt att det blivit bättre!

Jag har inget emot att vara den som gör mer egentligen, men jag blir väldigt ledsen av att bli anklagad för att tjata så mycket att jag förstör hans semester. Ibland är han disträ och svarar inte på tilltal, då kan det hända att jag upprepar mig men det ser jag som normalt ändå. Plus att han upprepade gånger har sagt att han tycker jag sitter på röven hela dagarna. Ibland hinner jag ju inte plocka undan liksom. Fast det är ju knappast för att jag ligger och latar mig. Jag kan flänga runt som ett torrt skinn här hemma och städa, med Elsa på ryggen. Under tiden ligger han i soffan och vilar eller kollar på mobil eller tv. Det kan jag köpa att han behöver, men jag blir ledsen av taskiga kommentarer om att jag inte gör något och bara stökar ner.
 
Skönt att det blivit bättre!

Jag har inget emot att vara den som gör mer egentligen, men jag blir väldigt ledsen av att bli anklagad för att tjata så mycket att jag förstör hans semester. Ibland är han disträ och svarar inte på tilltal, då kan det hända att jag upprepar mig men det ser jag som normalt ändå. Plus att han upprepade gånger har sagt att han tycker jag sitter på röven hela dagarna. Ibland hinner jag ju inte plocka undan liksom. Fast det är ju knappast för att jag ligger och latar mig. Jag kan flänga runt som ett torrt skinn här hemma och städa, med Elsa på ryggen. Under tiden ligger han i soffan och vilar eller kollar på mobil eller tv. Det kan jag köpa att han behöver, men jag blir ledsen av taskiga kommentarer om att jag inte gör något och bara stökar ner.
Men fy fasiken vad jobbigt för dig 💔

Min man betedde sig lite likadant när vi fick vår första son. Han fortsatte sitt liv ungefär som vanligt medan jag fick vara förälder i princip ensam. Till slut orkade jag inte mer och ställde ultimatum terapi eller skilsmässa. Han gick med på terapi och vi gick tillsammans. Terapeuten misstänkte att min man hade förlossningsdepression, men helt ärligt så tror jag mer att han inte var redo för ansvaret. Han fattade inte hur mycket man måste ändra sitt liv för ett barn. Det blev bättre efter det i alla fall. Och ännu bättre blev det när han var föräldraledig själv med sonen. Han har bett om ursäkt i efterhand för hur han betedde sig. Som en jäkla röv.

Usch jag blir så förbannad att så många män kan bete sig så här och vi mammor får ta allt ansvar. Konstigt att vi bränner ut oss.
 
Känner mig ledsen. Min man umgås sällan på egen hand med vår bebis, det blir att jag får säga kan du hålla när jag.... Nu har det kommit fram att han inte mår riktigt bra. Jag försökte säga att han ändå kan prioritera en halvtimme då och då med Elsa men då tyckte han att jag bara tjatar och inte lyssnar på att han mår dåligt och är trött. Och att jag förstör hans semester med mitt tjat.

Jag har full förståelse för att han är trött, efter ett tufft år på jobbet. Men jag blir ledsen för att jag känner mig orättvist anklagad för att vara tjatig, jag är rätt tålig och van att klara mig själv.
Sorry för deppigt inlägg, behövde nog mest skriva av mig.
Vilken tuff situation du befinner dig i. ❤️Har inte så mycket vettigt att tillägga s8m inte redan skrivits men jag förstår verkligen att du är helt slut. Hoppas att din man kommer till insikt och vågar antingen söka hjälp eller själv börjar ändra sitt beteende. Sen vadå hans semester? Det är väl er semester? Bara för att han jobbar och du är föräldraledig så betyder det ju inte att du inte är i behov av vila och återhämtning. Jag blir uppriktigt ledsen över din situation och hoppas innerligt att det snart blir bättre ❤️
 
Även här var omställningen till första barnet tufft och sambon levde vidare med "ungkarlsliv". Vi behövde aldrig (eller sökte aldrig i alla fall) terapi, men jag vet att jag sa att antingen fick han skärpa sig eller så var jag hellre ensam ensamstående mamma. Han skärpte sig och nu med lillasyster har det varit sån otrolig skillnad mot med storebror. Vi är två i att vara föräldrar, som det ska vara. Och anknytningen pappa/dotter är utan problem.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

R
  • Låst
Gravid - 1år Jag är för otålig för att vänta på att någon annan ska starta en tråd för oss som väntar tillökning till hösten :angel: Hoppas att vi... 2
Svar
27
· Visningar
4 086
Senast: Hedinn
·
R
Gravid - 1år Jag är lite nyfiken på hur det sett ut för er som blivit gravid som "äldre". Jag vill inte sätta en fast gräns, utan tänker att ni... 2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 463
R
Gravid - 1år Hur tänker ni kring KUB? Det känns som att det nästan är en självklarhet att man "ska" vilja göra det. Alla (det är inte jättemånga... 2
Svar
32
· Visningar
2 288
Senast: Kilauea
·
R
Gravid - 1år Jag är gravid och orolig för det mesta. Eftersom jag är 40+ är jag väl medveten om att det är en ökad risk för missfall m. t. p. min... 2
Svar
38
· Visningar
3 152
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp