Fick kallelsen från ks häromdagen och då stod det att jag skulle få fvp, BM ska ju mkp. Tiden är i morgon och då är jag i vecka 13+6 och det står i samma blev att fvp görs tidigast i vecka 15? Nåja om man räknar jag jag är i vecka 14 så är det ju bara en dags diff och de måste ju veta vad de gör?
Gah, jag ska på RUL / organscreening imorgon och börjar bli nervös. Organscreening blir det då jag äter en medicin som kan orsaka missbildningar (men jag har käkat folsyra vilket ska sänka risken) och det känns skrämmande. Den vanligaste missbildningen är dock inget livshotande eller så men jag är ändå skraj för att något annat ska ha gått fel. Dessutom hade de väl inte ansett att det är säkrare att fortsätta äta den medicinen och dessutom höja den successivt under graviditeten om det var jättehög risk heller.
Men - jag har ju redan gjort två ultraljud (ett tidigt vaginalt + KUB) där allt sett finfint ut så jag antar att jag bara borde tagga ner och se fram emot att få se den lille/a igen, få veta att allt är bra och kanske få reda på vilken sort det blir istället för att hetsa upp mig
Man börjar undra om det är något i vattnet i år, alla på jobbet som är/har varit gravida har fått/ska få flickor i år och det är väl likadant här i tråden, tror jag.
Åh Anna, så glad jag blir!Det gick finfint idag, trots mina domedagsprofetior
Allt såg toppen ut, fick nytt BF (22 oktober så sex dagar fram, men det var jag förberedd på) och det är en liten flicka även här
Hej tråden! Jag hoppar in här. Har inte varit aktiv på buke på länge men förr i tiden var jag det så några kanske minns mig
Jag är gravid i v 13 med vårt första barn, plussade på påskafton
Det har varit en liten berg och dalbana känslomässigt för jag kan inte påstå att jag var glad i början, även om det var planerat. Det gick supersnabbt vilket jag såklart är väldigt tacksam för men hjärnan hängde nog inte med, första två veckorna hade jag mest ångest och panik... en av mina närmsta vänner är barnmorska och det har varit så skönt att bolla med henne och hon har kunnat berätta för mig att det är helt normalt och vanligt att känna ambivalens i början, eller till och med en längre tid. Nu har det försvunnit för mig, och jag börjar känna mig lite förväntansfull (om än väldigt rädd för förlossningen). Har dock mått fruktansvärt illa och känt mig typ bakfull i sju veckor nu snart...
Jag har inte sett bebisen än, har ultraljud på onsdag. Vi ska inte göra KUB då vi inte erbjuds det under 35 år i mitt län (jag är 32) och vi har diskuterat oss fram till att vi inte ska göra något privat. För oss känns det rätt.
Jag är lite nervös för att något inte ska se bra ut på onsdag men förhoppningsvis gör det det och då kanske allt känns lite mer verkligefteråt
Då har vi tänkt att gå ut med det till ”alla” även om familj och nära vänner redan vet, och på jobbet har jag inte kunnat vänta så länge med att berätta för att jag mått så dåligt.
Vårt datum är änsålänge 3 december
så roligt att följa er här inne och så himla roligt att några av er är väldigt bekanta användare sedan innan
Hoppas allt går bra på onsdag!Åh Anna, så glad jag blir!
Tack! Så himla skönt. Luften har riktigt gått ur mig, jag har nog varit ännu mer nervös än jag fattat! Men HUR kunde jag glömma att be att få en ny bild? Insåg först på spårvagnen hem att jag totalt missat det :facepalm: Barnmorskebesök imorgon, det är också väldigt skönt att slippa gå dit helt uppjagad inför blodtryck. Nu får jag lämna in mina siffror typ veckovis istället så länge urinprov och sådant är bra.
@nyponros vad kul att se dig här! Jag var också helt snurrig de första veckorna efter att jag testat positivt, kunde inte fatta att det var sant. Lycka till på ultraljudet
Vet iaf att min barnmorska hade tittat på mina bilder sist jag pratade med henne. 
Oj, hem och vila med dig nu då! Högst rimligt att bli trött av det, när anspänningen varit så stor. Surt på bilden, men borde inte din barnmorska kunna plocka ut en imorn?
Så jag kör mest leggings med tröja eller klänning. Ibland bara klänning. Vilket fungerar helt okej hemma trots kylan. Men mjukisbyxorna och träningsbyxorna som är i stl 44 är så stora över rumpan och magen att det ser knappt klokt ut med en lagom lång tröja. Men de är supertajta på benen, då jag svullnat så mycket. Det gör att jag drar mig för att prova jeans i butik, tror t om att det är förbud just nu på det också. Men då vi har ca 2 mil enkel resa till stan så vill jag inte bara köpa och prova hemma. Kan av erfarenhet inte ha skinny jeans under mina gravidtetet, utan det måste vara med stretch. Vet ni några hemsidor med fri retur tex? För då kan min man kasta in returen på närmaste postombud när han åker till och från jobbet Jag gillar jeggings från H&M.Jag har byxproblem nu när min vikt är långt ifrån min ordinarie vikt. Köpte gravidjeans i stl 42, och de passar inte längre. De fastnar nånstans på låren
Då jag i vanliga fall har stl 38/M så vill jag inte köpa på mig allt för mycket kläder som måste skänkas/säljas sen.
Jag har tyvärr inte hittat dem i butik alls när jag letat, kika online innan du åker! Utbudet av gravidkläder i butik är så sjukt värdelöst!Tack, jag kikar in på HM imorgon när jag åker till stan
Köper du din vanliga storlek i dem? Tänkte lägga en beställning på hm snart och kan passa på att lägga till dem
Nej, har fått gå upp en storlek men så har jag också lagt på mig motsvarandeKöper du din vanliga storlek i dem? Tänkte lägga en beställning på hm snart och kan passa på att lägga till dem
Jag har byxproblem nu när min vikt är långt ifrån min ordinarie vikt. Köpte gravidjeans i stl 42, och de passar inte längre. De fastnar nånstans på låren
Då jag i vanliga fall har stl 38/M så vill jag inte köpa på mig allt för mycket kläder som måste skänkas/säljas sen.
Gör man så blir man svartlistad/blockad till slut hos e-handlare
en av mina kollegor är blockad av Zalando 
