Hej tråden! Jag hoppar in här. Har inte varit aktiv på buke på länge men förr i tiden var jag det så några kanske minns mig
Jag är gravid i v 13 med vårt första barn, plussade på påskafton

Det har varit en liten berg och dalbana känslomässigt för jag kan inte påstå att jag var glad i början, även om det var planerat. Det gick supersnabbt vilket jag såklart är väldigt tacksam för men hjärnan hängde nog inte med, första två veckorna hade jag mest ångest och panik... en av mina närmsta vänner är barnmorska och det har varit så skönt att bolla med henne och hon har kunnat berätta för mig att det är helt normalt och vanligt att känna ambivalens i början, eller till och med en längre tid. Nu har det försvunnit för mig, och jag börjar känna mig lite förväntansfull (om än väldigt rädd för förlossningen). Har dock mått fruktansvärt illa och känt mig typ bakfull i sju veckor nu snart...

Jag har inte sett bebisen än, har ultraljud på onsdag. Vi ska inte göra KUB då vi inte erbjuds det under 35 år i mitt län (jag är 32) och vi har diskuterat oss fram till att vi inte ska göra något privat. För oss känns det rätt.
Jag är lite nervös för att något inte ska se bra ut på onsdag men förhoppningsvis gör det det och då kanske allt känns lite mer verkligefteråt

Då har vi tänkt att gå ut med det till ”alla” även om familj och nära vänner redan vet, och på jobbet har jag inte kunnat vänta så länge med att berätta för att jag mått så dåligt.
Vårt datum är änsålänge 3 december
så roligt att följa er här inne och så himla roligt att några av er är väldigt bekanta användare sedan innan
