Hund ej välkommen

[avslutat medlemskap]

Kalla det att hon är svenskt passivt aggressiv...^^

Som en helt vanlig bukefalist alltså.



Dom hundar som är med på festen är såna som hänger med alltid och överallt till vem som helst utan nån speciell koll på, dom muckar aldrig utan sköter sitt, drar runt och undersöker folk och omgivningen, leker eller slappar. Jag har aldrig hört ett enda morr eller sett tendenser till bråk, det bara funkar och det är härligt att se "the dog pack".

 

[Sezziyanen]

Min hund är iofs ganska ung. Han är inte ensam så mycket, jag jobbar relativt ofta hemifrån (2 eller 3 dagar i veckan). När jag är på kontoret är jag ju borta över 9h (inkl lunch o restid) så det är självklart för länge även sen när han är helt vuxen. Då är han hos hundvakt där han brukar hänga med dem i huset/trädgården vad de än gör (pensionärer).

I övrigt är han förstås hemma när jag åker och handlar eller andra mindre ärenden. Ibland går jag ut och fikar/äter lunch eller så. Då han som valp hade väldigt svårt att vara ensam har vi sakteliga tränat på det, och senast när jag var borta 1,5h så låg han och sov precis hela tiden (vi hade varit ute en bra stund i skogen med en hundkompis före och då är han jäkligt nöjd och trött). Men längre stunder än så har det inte blivit just nu. Det viktigaste för mig är att det funkar så, kanske ett par timmar, utan problem. Jag väntade med att skaffa hund tills jag hade möjligheten att jobba hemifrån deltid och hade en bra hundvakt och nog med pengar att betala hunddagis/andra hundvakter som så behövs.. Jag vill inte stressa hem på lunchen och rasta även om det nångång skulle "fungera".

Han får även stanna kvar i bilen när jag måste åka till vissa affärer och jag inte hinner/orkar rasta/aktivera för att lämna honom hemma. Ofta tar vi en kul skogsvända/rastning på annat ställe i samma veva som vi åker förbi vissa butiker (där det känns safe att han sitter kvar i bilen, dvs inte mitt inne bland en massa folk i stan). Sen får han även vila i bilen en dryg timme när vi har teori+fika efter kurs eller i andra såna sammanhang.

Som jag skrev tidigare har jag hellre hundvakt om jag ska iväg på middag/fest där hunden inte ska vara med. Då kan jag slappna av och stanna så länge jag vill.

 

[bollen__]

Det är ju egentligen ett ickeproblem tänker jag. Om en inte kan tänka sig att umgås med någon utan sin hund så får man väl helt enkelt acceptera att man är bekanta eller liknande som inte umgås. Och sen får man umgås med de som ens hund är välkommen till, inte så svårt tänker jag.

Jag lämnar gladeligen hundarna hemma för olika tillfällen för att jag vill umgås med den personen. Jag har ju ett val: vara med mina hundar eller träffa vännen. Jag vill träffa vännen, alltså får hundarna vara själv. Vill jag inte låta hundarna vara själv får jag väl byta vän eller tacka nej den gången. Vad är egentligen problemet i frågeställningen?

 

[linnsan]

Det är ju egentligen ett ickeproblem tänker jag. Om en inte kan tänka sig att umgås med någon utan sin hund så får man väl helt enkelt acceptera att man är bekanta eller liknande som inte umgås. Och sen får man umgås med de som ens hund är välkommen till, inte så svårt tänker jag.

Jag lämnar gladeligen hundarna hemma för olika tillfällen för att jag vill umgås med den personen. Jag har ju ett val: vara med mina hundar eller träffa vännen. Jag vill träffa vännen, alltså får hundarna vara själv. Vill jag inte låta hundarna vara själv får jag väl byta vän eller tacka nej den gången. Vad är egentligen problemet i frågeställningen?

Fast riktigt så enkelt är det ju inte när man har familj och vänner som beter sig så. Vissa kanske man vill behålla kontakten med ändå eller så tycker man situationen är olycklig av den anledningen.

 

[Sel]

Det är ju egentligen ett ickeproblem tänker jag. Om en inte kan tänka sig att umgås med någon utan sin hund så får man väl helt enkelt acceptera att man är bekanta eller liknande som inte umgås. Och sen får man umgås med de som ens hund är välkommen till, inte så svårt tänker jag.

Jag lämnar gladeligen hundarna hemma för olika tillfällen för att jag vill umgås med den personen. Jag har ju ett val: vara med mina hundar eller träffa vännen. Jag vill träffa vännen, alltså får hundarna vara själv. Vill jag inte låta hundarna vara själv får jag väl byta vän eller tacka nej den gången. Vad är egentligen problemet i frågeställningen?

Eller också kan man helt enkelt mötas upp på neutral mark där hundarna kan vara med. Det finns ju lösningar mittemellan om man vill umgås... fast nu ville TS veta hur andra människor gör/hanterar situationen vid just familjeträffar. Det behöver inte vara en frågeställning per se, bara en vilja att få lite insyn i hur det kan funka. Vad folk prioriterar.
Kanske för att känna sig tryggare i sitt eget val. ^^

 

[Migo]

Sjukligt mycket är just sjukligt. När man inte kan göra saker för att hunden alltid, alltid måste med. Men, i både det inlägget och andra förklarar jag också vad som inte innefattas i det. Ta inte sakerna ur sin kontext och säg att det är hela sanningen.

Tur att du finns här och kan värdera och diagnosticera andra människors prioriteringar!

 

[Migo]

En nyfiken fråga till alla i tråden, hur länge lämnar ni era hundar själva? Ser ni någon skillnad på dagtid då ni jobbar och kanske en helg på kvällen då ni ska bort på middag?

Jag jobbar ju hemma, ofta tillsammans med mina hundar, så blir lite speciellt. De har 450 m2 rastgård med hundlucka i ytterdörren så de kan gå ut och in som de vill. Lämnar dem ändå sällan mer än ett par timmar, även om det har hänt att jag varit borta längre nån gång ibland. Jag avstår andra intressen för att de hade krävt att jag lämnar hundarna ensamma motsvarande en hel arbetsdag. Jag tycker helt enkelt inte att det är mer intressant att spela rollspel (tex) än att umgås med - och se till att hundarna har det bra.

 

[Migo]

Ang att träffa främmande hundar så är det en sak att gå promenad ute, och att komma in i hemmet. Jag har kollohundar här då och då, och det är aldrig problem att introducera en ny hund (eller ja, jag tar med den in och så är det klart). Då fyller det en funktion - hunden ska bo hos oss.

Av smittskyddsskäl är jag dock helt ointresserad av att ta in en massa främmande hundar här. Inte heller har mina hundar något som helst positivt utbyte av att få främlingar inklämda i sitt revir. Dessutom brukar jag bli rätt så frustrerad över folks ouppfostrade hundar som ska undersöka köksbänkar, soffbord osv. Mina hundar rör inte godisskålen på avlastningsbordet vid soffan, men jag har fått kasta mig dit och rädda den ett antal gånger när det har varit besök här... och jag är helt enkelt inte intresserad av att ta det ansvaret.

 

[Hellas]

Hur skulle du hantera det om din/a hund/ar inte var välkomna i olika familjesammanhang? Eller om släktingar/vänner gjorde klart att de helst vill att du kommer utan hund?

Nu råkar jag ha en allergisk storebror, så jag fattar givetvis att hundarna inte får följa med till honom. Däremot har han varit schysst och accepterat att hundarna följer med till mina föräldrar och att han medicinerar då. Om jag bortser från min egen situation skulle jag nog ärligt talat bli lite ledsen om hundarna inte var välkomna hos familjemedlemmar. Hundarna är mitt allt och det vet alla som står mig nära.

I princip alla mina vänner tycker om hundarna och vill gärna att de följer med. Nu har en väninna flyttat och bestämt sig för att hennes nya boende ska vara djurfritt. Självklart respekterar jag det, men det minskar min lust att umgås med henne. Jag lever ensam och har svårt att få hundvakt. För mig är det inget större nöje att sticka i väg i många timmar och lämna hundarna ensamma. Så den som väljer bort mina hundar väljer i viss mån också bort mig.

 

[Sel]

Nu råkar jag ha en allergisk storebror, så jag fattar givetvis att hundarna inte får följa med till honom. Däremot har han varit schysst och accepterat att hundarna följer med till mina föräldrar och att han medicinerar då. Om jag bortser från min egen situation skulle jag nog ärligt talat bli lite ledsen om hundarna inte var välkomna hos familjemedlemmar. Hundarna är mitt allt och det vet alla som står mig nära.

I princip alla mina vänner tycker om hundarna och vill gärna att de följer med. Nu har en väninna flyttat och bestämt sig för att hennes nya boende ska vara djurfritt. Självklart respekterar jag det, men det minskar min lust att umgås med henne. Jag lever ensam och har svårt att få hundvakt. För mig är det inget större nöje att sticka i väg i många timmar och lämna hundarna ensamma. Så den som väljer bort mina hundar väljer i viss mån också bort mig.

Fast du och väninnan kan väl umgås hemma hos dig, eller gå på promenad? Jag som inte är så social och dålig på häng (särskilt om jag inte får ha hundarna med mig.) löser jätteofta mitt umgänge med just promenader. Det brukar uppskattas av alla!
Det brukar också vara en aktivitet där det funkar med hundar som inte älskar varandra, om man har sådana i bekantskapskretsen. =) Koppel på och så går vi!

 

[bollen__]

Fast riktigt så enkelt är det ju inte när man har familj och vänner som beter sig så. Vissa kanske man vill behålla kontakten med ändå eller så tycker man situationen är olycklig av den anledningen.

Fast egentligen är det ju det? Umgås utan hund. Umgås inte alls. Umgås på ett sätt hunden kan vara med. Alltså att man inte behöver göra det svårare än vad det är menar jag. Jag har ju skaffat hund, inte min familj /vänner. Upp till mig att ordna så att jag kan umgås om jag vill, det är ju inte andras problem

 

[linnsan]

Fast egentligen är det ju det? Umgås utan hund. Umgås inte alls. Umgås på ett sätt hunden kan vara med. Alltså att man inte behöver göra det svårare än vad det är menar jag. Jag har ju skaffat hund, inte min familj /vänner. Upp till mig att ordna så att jag kan umgås om jag vill, det är ju inte andras problem

Fast det förutsätter att man inte bor särskilt långt ifrån sin familj. Annars kan det ju bli ganska svårt vid tex högtider eller om man bara vill hälsa på.

 

[LaMagia]

För min del så är det absolut ingen självklarhet att ta med hund bort till andra. Inte ens hem till min mamma tar jag med hund och hon tar inte med hund hem till oss.
Jag vill inte ha med mig hund bort till andra eftersom jag vill kunna slappna av och bara umgås med de jag är inbjudna till. Visst, mina hundar är underbart snälla och skötsamma, men jag vill ändå inte behöva tänka på var de är, vad de gör, vad andra möjligen gör med dem etc. Att sitta och hålla i ett koppel hela kvällen, för att hunden ska vara där jag är, är heller inget alternativ och att ha hunden i bur går också bort.
Ibland får mopsen följa med hem till andra, men endast efter uttryckligt önskemål från värden/värdinnan. För flera år sedan hade jag en chowtik med diabetes, som måste äta på exakta tider och då fick hon följa med hem till min kusin på middag, vilket inte var några problem. Jag frågade innan och sa att alternativet var att vi måste vara hemma en viss tid (typ någon timme efter att vi kommit....).

 

[bollen__]

Fast det förutsätter att man inte bor särskilt långt ifrån sin familj. Annars kan det ju bli ganska svårt vid tex högtider eller om man bara vill hälsa på.

Absolut kan det vara besvärligt, det säger jag inte. Men det är ju inte upp till familjen att lösa om de inte vill ha hunden där av någon anledning. Det är ju ändå vi hundägare som får lösa det på något sätt, eller stanna hemma.

 

[Mia_R]

Jag har valt att stanna hemma i år istället för att åka och fira julen med mamma och syster med barn av den enkla anledningen att ska dessutom min bror komma över julen, som jag inte kommer så bra överens med sedan några år, så tycker jag det blir för trångt, stressigt och bökigt med oss alla på en och samma gång.

Jag är helt säker på att det skulle bli bråk och både vi och hundarna skulle må dåligt av det, så jag är hellre hemma och åker någon annan gång än tränger ihop mig och hundarna i en lägenhet när det redan är trångt utan bråk.

 

[WildWilma]

Det där är faktiskt en sanning med modifikation, midsomrarna firas hos grannen och där dyker det upp både okända människor och okända hundar av alla raser, sorter och storlekar, många av hundarna har aldrig träffats förut och det har aldrig varit ett enda tjaffs hundarna emellan någonsin, dom bildar en flock och så är dom överallt och ingenstans och ingen behöver hålla koll på dom, det bara funkar. Dom som brukar bråka är småungarna så dom får man hålla koll på.

Jag har inte skrivit någon sanning. Bara att man inte kan släppa ihop vilka hundar som helst hursomhelst. Det är endast ett fåtal andra hundar som mina uppskattar att umgås med. Resten slipper de helst. Då utsätter jag dem inte för det.

De Groenendael jag växte upp med verkade funka med de flesta andra hundar utomhus men de hamnade i slagmål ibland ändå. Tveksamt om de alltid hade kul när de träffade främmande hundar dock.

Sen finns det absolut hundar som man normalt kan släppa ihop med varandra utan några som helst problem. Jag skulle aldrig utgå från det dock.

 

[SweetSunday]

Jag förväntar mig inte att hunden får följa med till vem som helst, utan brukar fråga om han får följa med om jag blir bjuden någonstans. Dock är nog förväntan ganska stor på att han får följa med till släkten, men då har jag en släkt där de flesta älskar djur. Det dock som så att om man säger att han inte får följa med är det stor risk att jag inte heller kommer, då han inte tycker om att bli lämnad (han står ut, men jag väljer exempelvis att hoppa över halva dagar i skolan så att han bara ska behöva vara hemma en förmiddag eller eftermiddag och aldrig någonsin längre än så (än så länge iaf, han är ung)). Dvs är det mycket viktigt för dem att jag kommer (men inte lika viktigt för mig) så bör får hunden få följa med. Är det jag som tycker det är viktigt att komma är det upp till mig att fixa hundvakt (sker dock väldigt sällan, då jag oftast (men inte alltid, finns såklart saker jag väljer att delta på) tycker att det är viktigare att vara med hunden. Tycker varken jag eller den som bjuder in att det är jätteviktigt att jag kommer så kommer jag nog inte komma om hunden inte är medbjuden.

 

[et_flickan]

Jag är en av de som gärna ser att mina vänner lämnar hunden/arna hemma. Dels för att jag har en 1årig bebis hemma som älskar djur och inte riktigt lärt sig vara snäll och försiktig ännu, dels för att vi har en katt som visat att småhundar inte är hennes grej. Hon gick till attack mot min mammas hund efter att han skällt ut våran andra katt. Jag introducerar inga nya hundar för henne. Däremot älskar hon min ena kompis dobbisblandning så hon får gärna komma och hälsa på. Dock inte om det är kalas eller för mycket folk. Då är det lugnast om hon är hemma tycker jag. Min vän brukar hålla med.

Jag har haft hund själv och lämnade alltid hunden hemma om jag skulle besöka någon snabbt eller ta en kaffe. Det var lugnast så.

 

[YorkWann]

Ibland kan det ju också vara så att man lämna hundarna hemma för sin egen sinnesros skull. En släkting till mig, underbar på alla sätt, som jag vill umgås med, har pedantisk ordning. gillar "vitt och fräscht", har vita mockasoffor och vitlaserade golv
DE tycker det är okej att hundarna är med, lägger gärna ut en liten filt på golvet till dem, men jag blir supernervös att det ska bli fläckar osv, så då är det lättare att de är hemma just den kvällen

 

[Monstermom]

Angående det här med att tussa ihop okända hundar så tycker jag väldigt många hundägare är totalt blinda för hur hundarna egentligen tar situationen. Jättemånga tror hundarna har kul och leker när de springer runt och många ljud tolkas som skojsiga bråk.
Oftast ser jag ist hundar som mobbas, jagar, andra som försöker komma undan, stressas, kommunikationen dem i mellan handlar om att bli fredad eller trycka ner. Och ägarna står och skrockar "se så kul de har. De leker ju jättebra!"

Amen!

Det är ju egentligen ett ickeproblem tänker jag. Om en inte kan tänka sig att umgås med någon utan sin hund så får man väl helt enkelt acceptera att man är bekanta eller liknande som inte umgås. Och sen får man umgås med de som ens hund är välkommen till, inte så svårt tänker jag.

Amen! #2

Ickeproblem är nog den bästa sammanfattningen som jag ser det också, jag förstår nog inte riktigt hur det kan vara en "grej"....
Jag gillar att gå på bio. Jag gillar att vara med min hund. Min hund kan inte gå på bio. Hm, måste välja en!
Jag har inte varit på bio sedan... *googlar*... Ha! Google berättar för mig att senaste gången jag var på bio (Sherlock Holmes) var ett par månader innan nuvarande hund dök upp i bilden. I samband med att jag skaffade honom flyttade jag och bor nu ensam, alltså har han "vunnit" över bio varje gång.

Vem lider av detta? Ja, jag vill göra båda sakerna men jag är en vuxen människa och kan välja, jag accepterar att jag inte kan göra båda sakerna. Och ibland kanske jag skulle vilja träffa vänner eller gå på någon släkttillställning, men måste välja mellan det och min hund. Mitt val, och inget jag gnäller över...