Hund som nafsat - hur skulle du göra?

[MiniLi]

Min ena hund är en 6,5 årig brukshund som jag tog över för ca 3,5 år sedan som omplacering. Hon har haft en stressproblematik som hos mig har förbättrats avsevärt men vissa saker kvarstår. Bland annat är hon väldigt osäker bland barn.
Små icke-mobila barn är aldrig något problem men rörliga barn och framförallt stökiga barn blir hon väldigt osäker kring.
Det är också en väldigt reaktiv hund som gör först och tänker sedan och vid två tillfällen har detta lett till att hon nafsat.

Första gången var för några år sedan då hon nafsade ett barn som stojade väldigt mycket. Sedan dess har jag varit väldigt noga med att hålla henne avskiljs i situationer som blir för svåra för hunden.
Min bror har två barn som hunden känt sedan de föddes, hon har aldrig visat något annat än att hon tycker väldigt mycket om barnen.

Idag när hunden låg och vilade kom ena barnet plötsligt springandes i hög fart och skrämde hunden som for upp och nafsade barnet i armen. Det blev ett litet märke och en pytteliten rispa i huden, och såklart blev barnet rädd.

Jag har ju alltid vetat att hunden inte är 100% stabil och jag är alltid noga för att inte försätta henne i situationer hon inte klarar av. Mestadels är hon världens snällaste men hon är lite osäker och väldigt reaktiv.
Jag är enormt ledsen efter det här idag, har gråtit i flera timmar. Min hund bet min brorsdotter och det känns så jävla jobbigt.

Jag klandrar mig själv för att det kunde hända, samtidigt som ingen av oss hann reagera när barnet kom så snabbt och hunden aldrig har visat någon osäkerhet kring henne innan. Men ändå. Jag vet ju att hon har svårt för barn generellt.
På ett sätt tänker jag att jag bara får vara ännu mer noga framöver, hålla hunden borta från alla barn. Jag har inga egna barn så det gäller barn på besök.
Samtidigt tänker jag att det nu har hänt två gånger och att det faktiskt inte är ett acceptabelt beteende. Tankar dyker upp på att jag kanske borde avliva hunden men ärligt talat så går jag typ under av att bara tänka tanken.

Hur skulle du tänka?

 

[em-pirre]

Min ena hund är en 6,5 årig brukshund som jag tog över för ca 3,5 år sedan som omplacering. Hon har haft en stressproblematik som hos mig har förbättrats avsevärt men vissa saker kvarstår. Bland annat är hon väldigt osäker bland barn.
Små icke-mobila barn är aldrig något problem men rörliga barn och framförallt stökiga barn blir hon väldigt osäker kring.
Det är också en väldigt reaktiv hund som gör först och tänker sedan och vid två tillfällen har detta lett till att hon nafsat.

Första gången var för några år sedan då hon nafsade ett barn som stojade väldigt mycket. Sedan dess har jag varit väldigt noga med att hålla henne avskiljs i situationer som blir för svåra för hunden.
Min bror har två barn som hunden känt sedan de föddes, hon har aldrig visat något annat än att hon tycker väldigt mycket om barnen.

Idag när hunden låg och vilade kom ena barnet plötsligt springandes i hög fart och skrämde hunden som for upp och nafsade barnet i armen. Det blev ett litet märke och en pytteliten rispa i huden, och såklart blev barnet rädd.

Jag har ju alltid vetat att hunden inte är 100% stabil och jag är alltid noga för att inte försätta henne i situationer hon inte klarar av. Mestadels är hon världens snällaste men hon är lite osäker och väldigt reaktiv.
Jag är enormt ledsen efter det här idag, har gråtit i flera timmar. Min hund bet min brorsdotter och det känns så jävla jobbigt.

Jag klandrar mig själv för att det kunde hända, samtidigt som ingen av oss hann reagera när barnet kom så snabbt och hunden aldrig har visat någon osäkerhet kring henne innan. Men ändå. Jag vet ju att hon har svårt för barn generellt.
På ett sätt tänker jag att jag bara får vara ännu mer noga framöver, hålla hunden borta från alla barn. Jag har inga egna barn så det gäller barn på besök.
Samtidigt tänker jag att det nu har hänt två gånger och att det faktiskt inte är ett acceptabelt beteende. Tankar dyker upp på att jag kanske borde avliva hunden men ärligt talat så går jag typ under av att bara tänka tanken.

Hur skulle du tänka?

Jag hade hållit hunden borta från alla barn i alla situationer. Punkt. Hunden ska inte utsättas för stökiga barn, och alla barn kan plötsligt uppfattas som stökiga av hunden.

 

[Tonto]

Min ena hund är en 6,5 årig brukshund som jag tog över för ca 3,5 år sedan som omplacering. Hon har haft en stressproblematik som hos mig har förbättrats avsevärt men vissa saker kvarstår. Bland annat är hon väldigt osäker bland barn.
Små icke-mobila barn är aldrig något problem men rörliga barn och framförallt stökiga barn blir hon väldigt osäker kring.
Det är också en väldigt reaktiv hund som gör först och tänker sedan och vid två tillfällen har detta lett till att hon nafsat.

Första gången var för några år sedan då hon nafsade ett barn som stojade väldigt mycket. Sedan dess har jag varit väldigt noga med att hålla henne avskiljs i situationer som blir för svåra för hunden.
Min bror har två barn som hunden känt sedan de föddes, hon har aldrig visat något annat än att hon tycker väldigt mycket om barnen.

Idag när hunden låg och vilade kom ena barnet plötsligt springandes i hög fart och skrämde hunden som for upp och nafsade barnet i armen. Det blev ett litet märke och en pytteliten rispa i huden, och såklart blev barnet rädd.

Jag har ju alltid vetat att hunden inte är 100% stabil och jag är alltid noga för att inte försätta henne i situationer hon inte klarar av. Mestadels är hon världens snällaste men hon är lite osäker och väldigt reaktiv.
Jag är enormt ledsen efter det här idag, har gråtit i flera timmar. Min hund bet min brorsdotter och det känns så jävla jobbigt.

Jag klandrar mig själv för att det kunde hända, samtidigt som ingen av oss hann reagera när barnet kom så snabbt och hunden aldrig har visat någon osäkerhet kring henne innan. Men ändå. Jag vet ju att hon har svårt för barn generellt.
På ett sätt tänker jag att jag bara får vara ännu mer noga framöver, hålla hunden borta från alla barn. Jag har inga egna barn så det gäller barn på besök.
Samtidigt tänker jag att det nu har hänt två gånger och att det faktiskt inte är ett acceptabelt beteende. Tankar dyker upp på att jag kanske borde avliva hunden men ärligt talat så går jag typ under av att bara tänka tanken.

Hur skulle du tänka?

Jag hade defenitivt inte avlivat hunden.

Jag tycker inte att hunden är den skyldige i situationen, utan man får helt enkelt se till att den slipper barn i okontrollerade/(alla) situationer.

 

[kem]

Hur ofta har du barn hemma eller vill ha med hunden till barnfamiljer? Kan man kringgå och lämna hunden hemma eller stänga undan den? Är problematiken (även eventuella övriga grejer) såpass att hunden inte skulle kunna omplaceras till en helt barnfri människa?

 

[purity_666]

Jag hade inte tagit bort den när det hänt såpass sällan och hunden markerar men inte hugger för att skada. Det har ju inte varit helt oprovocerat heller, även om provokationen inte är tillräcklig i våra ögon.
Jag hade hållit hunden borta från barn så gott det går. Vid situationer där risken finns hade jag satt på munkorg.
Jag kanske hade vant hunden vid hundbur också, alltså med öppen dörr som en mysig grotta. Då kan man ta med den till t.ex. familjesammankomster så kan hunden gå undan till en trygg plats även om den inte är hemma.
Sen såklart prata med barnen också så de förstår varför de får försöka låta hunden vara ifred.

 

[Migo]

Jag är enormt ledsen efter det här idag, har gråtit i flera timmar. Min hund bet min brorsdotter och det känns så jävla jobbigt.
[...]
Tankar dyker upp på att jag kanske borde avliva hunden men ärligt talat så går jag typ under av att bara tänka tanken.

Hur skulle du tänka?

Nä, din hund markerade mot barnet. Vilket i min värld är något helt annat, om än inte önskvärt/sunt.

Jag har också hundar som under inga villkor får umgås med några barn. Ingen har ännu gjort något, men båda visar tydliga tecken på att inte kunna hantera situationerna som uppstår med oförutsägbara minimänniskor.

De sitter helt enkelt kvar i bilen om vi besöker en barnfamilj, eller är i ett eget rum om det kommer barn på besök.

Jag förstår att du är ledsen, men dra inte på så stora växlar över detta!

 

[MiniLi]

Hur ofta har du barn hemma eller vill ha med hunden till barnfamiljer? Kan man kringgå och lämna hunden hemma eller stänga undan den? Är problematiken (även eventuella övriga grejer) såpass att hunden inte skulle kunna omplaceras till en helt barnfri människa?

Normalt sett inte så ofta alls, det finns alltid möjlighet att lämna hunden hemma eller stänga in i eget rum.
Med dessa barn har det tidigare inte känts som om det behövs eftersom hunden aldrig reagerat, men nu får jag ju tänka annorlunda.
Omplacering är inte ett alternativ.

 

[Monstermom]

Jag tycker i ärlighetens namn inte att det är så dramatiskt... De flesta av oss blev väl "bitna" som barn, på ungefär den här nivån i alla fall (eller rentav lite värre, jag blev det definitivt), utan att det var något större rabalder än "låt bli att göra x" (runt alla hundar eller just den hunden, beroende på vad x var)? Hunden blev överraskad och nafsade till, det blev inte värre än ett litet märke och hunden avbröt själv(?) så jag tycker inte den låter särskilt instabil... Jag tycker nog att "pansarhundsförväntningarna" går lite överstyr ibland numera.

 

[MiniLi]

Det känns skönt att ni inte skriker AVLIVA, även om jag kanske inte hade förväntat det heller. Tack ni som svarat!

 

[LadyCovergirl]

Om jag utgår från mig själv som förälder till det bitna barnet så hade jag aldrig kommit på tanken att föreslå avlivning. Hunden har inte attackerat eller varit aggressiv på ett sätt som jag finner okontrollerbart. Den blev överraskad och reagerade instinktivt.
Om jag utgår från mig själv som ägare så hade jag gjort som flera föreslår, alltså att hunden aldrig ska behöva utsättas för kontakt med barn.

 

[Red_Chili]

Jag håller med övriga som skrivit. Jag hade mest troligt bara suckat och tänkt "Fasen, nu får jag vara noga med att hålla hunden avskiljd från barn hela tiden framöver". För mig är det faktiskt inte mer konstigt än att ha en hund som tex inte fungerar ihop med andra hundar, inte kan vara i tävlingsmiljöer eller vad annat som nu kan tänkas ge en hund som reagerar på icke-önskvärt sätt.

Ok om det varit så att du har egna barn eller planerade att skaffa inom snar framtid, då hade det ju varit läge att fundera ut någon långsiktig lösning, men om så inte är fallet, då är det ju bara att hålla barn och hundar åtskilda.

 

[Lejonelle]

Förstår att det känns jättejobbigt att det hänt och du har dragit rätt slutsatser, att denna hund inte ska träffa några barn. Då är frågan hur detta blir i det liv ni har tillsammans. Nu är hunden 6 år och låt oss säga att den blir 11. Tänk 5 år fram i tiden och hur du kan hantera det, vilka uppoffringar du behöver göra och hur detta känns. Välj sedan. Oavsett hur du väljer är det tydligt att du har din hunds bästa för ögonen och då kan det aldrig bli helt fel.

 

[MiniLi]

Jag håller med övriga som skrivit. Jag hade mest troligt bara suckat och tänkt "Fasen, nu får jag vara noga med att hålla hunden avskiljd från barn hela tiden framöver". För mig är det faktiskt inte mer konstigt än att ha en hund som tex inte fungerar ihop med andra hundar, inte kan vara i tävlingsmiljöer eller vad annat som nu kan tänkas ge en hund som reagerar på icke-önskvärt sätt.

Ok om det varit så att du har egna barn eller planerade att skaffa inom snar framtid, då hade det ju varit läge att fundera ut någon långsiktig lösning, men om så inte är fallet, då är det ju bara att hålla barn och hundar åtskilda.

Jag tror att det blev värre för mig att det just var brorsdottern och för att hon blev så extremt ledsen. Min mamma blev också jätteorolig och fick för en sekund för sig att barnet typ brutit armen eftersom hon reagerade så enormt.

 

[MiniLi]

Förstår att det känns jättejobbigt att det hänt och du har dragit rätt slutsatser, att denna hund inte ska träffa några barn. Då är frågan hur detta blir i det liv ni har tillsammans. Nu är hunden 6 år och låt oss säga att den blir 11. Tänk 5 år fram i tiden och hur du kan hantera det, vilka uppoffringar du behöver göra och hur detta känns. Välj sedan. Oavsett hur du väljer är det tydligt att du har din hunds bästa för ögonen och då kan det aldrig bli helt fel.

Hur det blir om några år känner jag är helt icke-relevant just nu. Just nu är det mest tankar kring om den här händelsen tillsammans med att det hänt en gång tidigare som jag tänker på.
Det känns inte jobbigt alls att hålla hunden borta från barn, mer än att den andra brorsdottern kommer bli förkrossad

 

[Red_Chili]

Jag tror att det blev värre för mig att det just var brorsdottern och för att hon blev så extremt ledsen. Min mamma blev också jätteorolig och fick för en sekund för sig att barnet typ brutit armen eftersom hon reagerade så enormt.

Det förstår jag, det är klart mer känslomässigt för dig som har en nära relation till dem än vad det är för oss bukefalister som inte känner barnet i fråga osv. Som tur är så speglar ju reaktionen inte alltid hur stor skadan är. Nu har jag inga barn i min närhet, men vet själv att när jag tappade ett bildäck på mig själv så skrek jag en lång rad inte allt för vackra ord, trots att det inte blev värre skada än några blåmärken. Valpskrället sedan, hon kan skrika som om benen verkligen var brutna om hon fastnar med en tass i soffan hos min mor Det sistnämnda kan omöjligt göra det minsta ont, men hon blir väldigt skrämd och tycker det är obehagligt när hon plötsligt fastnar, så då skriker hon. Det skulle inte förvåna mig om även människobarn får det att låta värre än vad det är, just för att de blir rädda. Nu betyder ju inte det att saken ska viftas bort och att ingen ska lyssna på barnet, men ja, det betyder inte heller att en hund ska avlivas bara för att ett barn gråter

 

[LadyCovergirl]

Jag tror att det blev värre för mig att det just var brorsdottern och för att hon blev så extremt ledsen. Min mamma blev också jätteorolig och fick för en sekund för sig att barnet typ brutit armen eftersom hon reagerade så enormt.

Barn blir ledsna och i det här fallet blev det säkert en kombination av överraskning och att det gjorde ont. Är skadan inte värre än du har beskrivit det så hade det bekymrat mig mindre än risken att tösen blir rädd.
Beroende på tösens ålder så får man försöka förklara varför det blev som det blev. Finns inga bra "barnhundar" i familjen så kanske det är smart att söka upp en sådan för att hon inte ska få en framtida rädsla för hundar.

Min dotter blev som yngre biten i fingret av en av mina hästar. Blodvite uppstod och hon blev ledsen. Det är inget som har satt några spår och hon har inga problem att umgås med den hästen idag. Och nej, jag planerade inte att avliva hästen. Det är helt enkelt sådana risker som finns och så länge det inte är någon form av attack eller upprepade händelser så hade jag klassat det som "sånt som händer" och därefter försökt eliminera risken för att det ska hända.

 

[Lejonelle]

Det känns inte jobbigt alls att hålla hunden borta från barn, mer än att den andra brorsdottern kommer bli förkrossad

Då så. Då är väl beslutet redan taget.

 

[MiniLi]

Barn blir ledsna och i det här fallet blev det säkert en kombination av överraskning och att det gjorde ont. Är skadan inte värre än du har beskrivit det så hade det bekymrat mig mindre än risken att tösen blir rädd.
Beroende på tösens ålder så får man försöka förklara varför det blev som det blev. Finns inga bra "barnhundar" i familjen så kanske det är smart att söka upp en sådan för att hon inte ska få en framtida rädsla för hundar.

Min dotter blev som yngre biten i fingret av en av mina hästar. Blodvite uppstod och hon blev ledsen. Det är inget som har satt några spår och hon har inga problem att umgås med den hästen idag. Och nej, jag planerade inte att avliva hästen. Det är helt enkelt sådana risker som finns och så länge det inte är någon form av attack eller upprepade händelser så hade jag klassat det som "sånt som händer" och därefter försökt eliminera risken för att det ska hända.

Barnet har alltid varit lite rädd för hundar men nyligen slappnat av mer och mer kring dem. Nu är hon såklart osäker igen men vi har två andra väldigt snälla och barnvänliga hundar här så jag tror det kommer gå att reparera.
Hon är 3 år gammal och vi har pratat med henne om att hunden blev rädd när hon sprang och att hunden inte menade något illa. Hon verkar förstå men är såklart fortfarande försiktig kring dem.

 

[WildWilma]

Jag tycker inte heller att det låter så farligt. Hon blev rädd. En av hundarna jag växte upp med for upp och naffsade om man råkade trampa på honom när han sov och det hände ett antal gånger, visserligen aldrig med blodvite. Man fick helt enkelt lära sig att inte trampa på hundarna.

Jag har ju också en hund som kan vara osäker kring barn så honom håller jag helt enkelt åtskild från alla barn förutom några äldre som han redan känner. Han har naffsat efter ett barn en gång som trots tydliga instruktioner (barn ca 8 år) kastade sig över honom när han låg och vilade. Inget blodvite och jag har blivit mycket noggrannare med att ha koll på barn i omgivningen så de inte skrämmer honom.

Vill den andra brorsdottern umgås med henne så kan du ju vara med och visa hur hon ska bete sig för att hunden ska känna sig trygg och när du inte kan ha 100% koll får de vara separerade.

 

[russinbulle]

Jag har själv en hund som med framförallt mindre stojiga barn gärna kör skälla och "nypa i hälarna" och det är heller inte helt ovanligt i min ras hos vissa individer. Jag ser till att hon inte får chansen att göra detta och samtidigt är mina barnbarn uppväxta med henne och har lärt sig stanna omedelbart om jag har missat att platsa henne/hållt undan henne när det är stojigt. Hon gör alltså inte skador, men det kan ändå kännas och är inte acceptabelt. Ökar absolut i detta om hon fått för lite hjärngympa, så den biten är viktig. Hon tycker mycket om mina barnbarn, men just det yngsta barnets fladdriga och snabba rörelser triggar henne och hon blir gärna "polis" och vill lugna på det sätt hon har i generna. Hon har dock lärt sig väldigt bra att hålla sig undan själv genom att lägga sig i ett annat rum för att inte triggas igång.

Det viktigaste är att du ser till att hunden är utom räckhåll för detta och får lugn och ro och att barnen skyddas samtidigt.