Hundarnas nyårstråd.

smälldes inte så mycket raketer här men Aros kunde knappast brytt sig mindre! Nångång kollade han lite nyfiket men ett tag så låg han i mitt knä å sov med hängande huvud då kvällens högsta smäll lät utan att ens vicka på ett öra.

Yoda tog det chill som vanligt... helt fantastiskt att en hund kan tycka att gå nära en läskburk är det äckligaste som finns kan vara helt obrydd av skott och raketer!
 
Här har vi tagit vår tillflykt till min mor som iofs har en hel del smällar men de är på avstånd till skillnad från i vårt villaområde. Provade tabletter från vet. också men ska kolla om det får att ha högre dos/ bättre preparat nästa år. Gick sådär i år. :(
 
Hos oss har det varit relativt lugnt, visst har det smällt litegrann men inte speciellt mycket. Matte är också mer påverkad än hunden.. :P Så det var nog lika bra att jag stack till jobbet vid nio och lämnade hunden hemma med husse! Fick nyss rapport om att hunden sovit som en död precis hela kvällen, också vid tolvslaget. Skönt!
 
Nemas problemas här, de två äldre bryr sig inte ett dugg och unghunden tyckte inte heller att det var nåt märkvärdigt:) hon skällde en gång, men det var nog mest för att hon hörde folk, annars kikade hon ut genom fönstret med spetsade öron.
 
Usch vad jag tycker synd om er med rädda hundar.

Vi har firat hos vänner som visade sig ha en väldigt väl ljudisolerad lägenhet. Hundarna har dessutom uppfört sig över förväntan även i övrigt, legat och vilat hela kvällen, tuggade ben vid tolvslaget och blev rastade på väg hem.

Rätt lugnt där med smällande utom på just tolvslaget. Verkar varit mer hemma av fb att döma.

Sambon kommenterade igår att han tycker det har uppmärksammats mycket mer i år än tidigare att man bör låta bli. Vi har rätt olika bekantskapskretsar så det är ju alltid något.
 
Ja, det är relativt vanligt. Det hör ihop med att hörseln förändras och uppfattar vissa frekvenser sämre och sämre. De med fullgod hörsel påverkas inte. Kompisens halvdöva gamla tik har på gamla dar blivit fyrverkerirädd. Döv för allt annat. Hon hör inte låga frekvenser längre utan bara tjuten.
Är det någon idé att träna med en sån hund?

Känns som om man bara "plågar" dom i onödan.

Det funkade bra med det lugnande han fick.
 
Efter att ha fått klartecken att dra på rejält med stesoliden så gick det mycket bättre. Stundtals låg han och snusa i soffan.

Hade inte vågat ge hunden så mycket på egen hand. Och det lilla jag vågade ge på eget bevåg hade nog inte gjort någon direkt nytta när det smällde som värst.

Trodde faktiskt aldrig att man kunde ge dom så pass mycket.

Till nästa nyår skall vi förbereda oss med lugnande, något gott för hundarna att tugga på och om vi är två hemma samtidigt, åka iväg dit det inte smäller så mycket (om hunden trots lugnande verkar orolig).
 
Här blev det världskrig som vanligt, fast rejält värre vid 12-slaget och då hade dom hållt på rejält med både bomber och fyrverkerier sen långt tidigare på kvällen.
När det brakade loss som värst tyckte 4-månaders valpen att det blev lite läskigt och började pipa lite och vandrade runt i sängen och hoppade ner. Sen ville hon upp igen lika snabbt och strax efter insåg hon att den enormt ökade ljudstyrkan på bomber och tjut inte gjorde livet farligare och att alla ljusblixtar inte heller gjorde henne något - ja då la hon sig lugnt ner igen :love: Hon är lite harig i vissa situationer, så jag hade lite funderingar då nyår här är som två världskrig tillsammans (även om hon inte visat sig rädd dom senaste veckorna med smällar och enstaka raketer), men hon är en sådan som kan visa sig feg inför vissa grejer (nya saker) men det släpper när det visar sig inte vara farligt och det är viktigast för mig :)
 
Jag var ju sjuk igår så jag somnade halv elva, både jag och hunden sov oss igenom tolvslaget. Hur det gick till fattar jag inte, huset brukar typ skallra men vi snarkade på :D Gott nytt år alla :)
 
Chess (4,5 månad) sov sig genom 12 slaget och från 00.30 var hon med mig ute hos hästarna. Det sköts fortfarade lite men hon brydde sig inte som tur var. Ingen av våra närmsta grannar skjuter utan det är lite längre bort men ganska mycket. Men våra djur höll sig lugna :)

Vår gamla hund var så fruktansvärt rädd efter att ha blivit rejält överaskad och skrämd ett nyår.
 
Det är tragiskt så fort det kan utvecklas o generaliseras.
Det började med rädsla o ångest i samband med åska när han var ca 5 år, sedan dess har det generaliserats till att även gälla smällare o raketer. Förra året var vi inte hemma, o där vi var sköts det inte alls. Året innan reagerade han på ljudet, men mer var det inte.
O nu detta, stackars hund.

Vi gick o lade oss vid 01.30 då det slutat smälla, la hunden i fotändan där han brukar ligga, men han kröp upp o skulle prompt ligga i famnen, vilket han aldrig gör annars. Idag är han seg.
 
Vi har haft ett lugnt nyår som vanligt. När finnarna drog igång sitt fyrverkeri på lite avstånd låg Odågan på rygg i soffan. Inför tolvslaget gick vi ut och Doris blev kvar inne. När grannen drog igång sina raketer gick jag in för att hålla henne sällskap och titta på raketerna genom fönstret kom hon och höll mig sällskap. Hon hoppade upp mot fönsterbrädan och tittade en stund, sen återgick hon till sitt ben. Så då var den nyårsnatten över. Doris är lite tröttare idag än vanligt, men då har hon också varit igång till sent på natten igår.
 
Både jag och min sambo jobbade nyårsnatten så Kjapp fick vara med min sambos bror som bor hos oss just nu.
Kjapp stal brorsans nyårsmiddag och tillbringade sedan resten av kvällen på rygg i hans säng, snarkandes och fisandes medan han smälte ett halv kilo kött, potatis och gräddsås. Han är en riktig jävla skithund, men i alla fall inte rädd för raketer. :angel:
 
Jag har sett diskussioner om uppfödarnas ansvar när det gäller skotträdsla, och det är en mycket viktig poäng. Uppfödarna har ett viktigt jobb att göra när det gäller att aktivt arbeta förebyggande mot ljudrädslor i sin avel. Jag är så tacksam för att min hunds uppfödare har gjort ett sånt bra jobb med detta.
 
Ammo kollade lite på när det pangade som mest innan han beslutade sig för att raketer är totalt ointressant, det stora problemet var att alla utom han & jag stod på balkongen ;) Orättvist sa herrn!
 
Jag har sett diskussioner om uppfödarnas ansvar när det gäller skotträdsla, och det är en mycket viktig poäng. Uppfödarna har ett viktigt jobb att göra när det gäller att aktivt arbeta förebyggande mot ljudrädslor i sin avel. Jag är så tacksam för att min hunds uppfödare har gjort ett sånt bra jobb med detta.

Håller med. Tycker det är helt förkastligt att det i min ras avlas på hundar som har en 5:a på skott. Tack och lov förstår de flesta uppfödarna bättre, men tyvärr inte alla. Vet en uppfödare som avlade på en tik med 5:a på skott. Föga förvånande blev flera av valparna också nervvrak. Gjorde så ont i mig att möta en av hennes avkommor som var i panik och okontaktbar bara för att man med nöd och näppe kunde urskilja att någon sköt någonstans långt borta.
 
Jag har sett diskussioner om uppfödarnas ansvar när det gäller skotträdsla, och det är en mycket viktig poäng. Uppfödarna har ett viktigt jobb att göra när det gäller att aktivt arbeta förebyggande mot ljudrädslor i sin avel. Jag är så tacksam för att min hunds uppfödare har gjort ett sånt bra jobb med detta.
Tyvärr är det ju inte så enkelt att en hund som inte reagerar på skott på tex ett MH inte reagerar på fyrverkerier. Men absolut, ju mer noga uppfödarna är med mentaliteten desto mindre risk att hundarna blir rädda. Sedan vill jag gärna tro att det är lättare att jobba bort fyrverkerirädsla på en hund som i övrigt är riktigt bra än vad det är med en hund som har en sämre grund.
 
Håller med. Tycker det är helt förkastligt att det i min ras avlas på hundar som har en 5:a på skott. Tack och lov förstår de flesta uppfödarna bättre, men tyvärr inte alla. Vet en uppfödare som avlade på en tik med 5:a på skott. Föga förvånande blev flera av valparna också nervvrak. Gjorde så ont i mig att möta en av hennes avkommor som var i panik och okontaktbar bara för att man med nöd och näppe kunde urskilja att någon sköt någonstans långt borta.
Påminner mig om en f.d bekants hund. En gång när vi var ute så blev hunden plötsligt stirrig. Jag själv förstod inte varför och frågade matte vad som hände. "De skjuter där borta" sa hon. Först när jag stannade och verkligen lyssnade så kunde jag ana att någon sköt något låångt borta (det var några jägare som var i farten då tror jag). Det var en så jäkla absurd situation att jag inte kunde göra annat än skaka på huvuudet åt det hela.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Nytt anonymt nick, för att minska risken att folk förstår vem det handlar om. Jag är aktiv i den lokala brukshundklubbens styrelse...
6 7 8
Svar
148
· Visningar
5 763
Senast: hastflicka
·
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 506
Senast: Snurrfian
·
Övr. Hund Hej alla! (Längre inlägg) Jag har i många år längtat efter en hund men har pga omständigheter inte haft den möjligheten förrän ett år...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
5 899
Senast: Mabuse
·
Övr. Hund Jag har en pomeraniantik på 6 år, som är en väldigt känslig individ. Det har tagit fram tills i år att få henne trygg nog att vara ensam...
2 3
Svar
49
· Visningar
3 941
Senast: lilstar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp