Hur börja skilja sig med småbarn?

[cirkus]

Jag tycker inte det är bra att fortsätta likadant som det är nu eftersom mannen inte riktigt kan förstå varför hon mår dåligt. Inte säkert hand spelar ett spel utan jag tror hellre att han kräver att få vara sig själv. Hon säger inte att han gått över gränsen för vad som är laglig eller att han är psykiskt sjuk. Därför tänkte jag att det kanske blir bra om en terapeut kan stärka hennes självförtroende och lära henne snacka med honom på ett rakt o enkelt sätt, möjligen ta till galghumor om han gormar o svär - hålla det ifrån sig.

Men det spelar väl ingen roll: han ska inte behöva gå över gränsen för att hon ska kunna skilja sig. Han vill ju uppenbarligen inte förstå. Det är inte HON som ska lära sig att stå ut. Det är han som ska respektera hennes beslut.

 

[Lovisaleonora]

Jag tror att som partner till en person med adhd och som har exekutiva svårigheter så får man nog tyvärr anpassa sig genom att exempel hjälpa till att bygga broar och ta fram strategier tillsammans med sin partner om man vill öka chanserna för ett fungerande familjeliv. Eftersom man faktiskt är tillsammans med en person med ett handikapp.

... eller så inser en att en inte orkar leva under de förhållandena, med en person som har en sådan personlighet. Precis som en ibland upptäcker att en inte mäktar med den en lever med - av andra skäl.

En har ingen skyldighet att anpassa sig. En får gå precis när en vill och helt utan att anpassa sig eller ens försöka.

 

[Görel]

Jag tycker inte det är bra att fortsätta likadant som det är nu eftersom mannen inte riktigt kan förstå varför hon mår dåligt. Inte säkert hand spelar ett spel utan jag tror hellre att han kräver att få vara sig själv. Hon säger inte att han gått över gränsen för vad som är laglig eller att han är psykiskt sjuk. Därför tänkte jag att det kanske blir bra om en terapeut kan stärka hennes självförtroende och lära henne snacka med honom på ett rakt o enkelt sätt, möjligen ta till galghumor om han gormar o svär - hålla det ifrån sig.

Så du tycker att det är hon som måste förändra sig? Inte att det är han ska söka hjälp hos en terapeut för att förstå hur hans beteende påverkar andra? Om nu någon ska söka sådan hjälp.

 

[Görel]

Jag fattar att jag verkar helknäpp och velig, men jag läser allt och det rullar i huvudet under dagarna


Det dom känns är ju bara att jag tänk och föreställt mig så länge ... Och NU så mår jag så otroligt dåligt .. är det för att det inte är rätt?

Jag läste på 1177 att man ska berätta för barnen så fort som möjligt.. är det rätt? När vi inte vet vem som ska bo var? Samtidigt som vi kommer att må dåligt båda två och de kommer att undra...

Om jag har förstått det du skrivit rätt så är det du som jobbar, du som sköter det mesta i hemmet, och han som tycker att du ska stötta honom?

Vad ger han dig? Om du känner tvekan, skriv ner de positiva saker han ger till dig och på vilket sätt han stöttar dig. Skulle din tillvaro bli enklare utan att behöva försöka samspela med honom?

 

[sicx]

Jag tycker inte det är bra att fortsätta likadant som det är nu eftersom mannen inte riktigt kan förstå varför hon mår dåligt. Inte säkert hand spelar ett spel utan jag tror hellre att han kräver att få vara sig själv. Hon säger inte att han gått över gränsen för vad som är laglig eller att han är psykiskt sjuk. Därför tänkte jag att det kanske blir bra om en terapeut kan stärka hennes självförtroende och lära henne snacka med honom på ett rakt o enkelt sätt, möjligen ta till galghumor om han gormar o svär - hålla det ifrån sig.

MEN NEEEEEEEJ!!

Mannen kan inte riktigt förstå, mannen är som han är och om bara kvinnan anpassar sig så kommer allt bli bra? Förstår du ens vad du säger här?

De har varit ihop i många år men ändå har mannen inte lärt känna sin partner tillräckligt för att ge henne plats och respektera hennes åsikter, istället kör han över henne när de argumenterar, han verkar oförmögen att bidra till relationen och vägrar gå med på att gå isär. Varför är inte fokus på att mannen ska lära sig lite jävla respekt, speciellt inför en person han säger sig älska? Detta förbannade daltandet med män igen, herregud.

Som ett litet tillägg här, men är det inte rätt så jäkla självklart att folk får skilja sig av vilken anledning de nu än vill? En behöver inte ha en bättre anledning än att "jag vill inte mer".

 

[Otherside]

Banken sa igår att det kan ju bli att han sätter ett bud jag inte kan lägga... Men min pappa sa att han kan hjälpa mig. För att förlora huset och tryggheten till barnen känns också. Och att han kommer bli så arg/ledsen/besviken

Men han kan inte lägga ett bud som han inte har lånelöfte för. Har han så mycket pengar? Skiljs ni så har ju du rätt till hälften av hans tillgångar, och vice versa. Dvs hälften av hans pengar, såvida ni inte har ett äktenskapsförord som säger nåt annat.

 

[ameo]

Banken sa igår att det kan ju bli att han sätter ett bud jag inte kan lägga... Men min pappa sa att han kan hjälpa mig. För att förlora huset och tryggheten till barnen känns också. Och att han kommer bli så arg/ledsen/besviken

Jag antar att det du syftar på är vilken summa du ska lägga för att köpa ut honom ur huset?
Där föreslår jag att ni låter en mäklare värdera huset. Eller välj varsin mäklare om ni inte kan enas om en som ni båda har förtroende för. Och kom på förhand överens om hur ni ska agera om de anger olika värden, t.ex att använda "medelvärdet" av de två värderingarna.
Och använd argumentet att barnen får ha kvar sin trygga punkt i det hem där de redan bor...

 

[Framtiden]

Vi har pratat nu.

Lugnt och reflekterande. Vi har faktiskt pratat bra nu. Jag har sagt hur jag pga hur jag mådde när vi träffades inte vågade vara mig själv. Pga patriarkatet... Konfrontationsrädsla osv så lade jag om mig själv lite i taget...

Det bla med andra saker. Jag sa att han har ett dataspelsmissbruk, hur han rymmer i det och sen när jag konfronterar så tycker han att JAG är jobbig .. så då liksom... Nejmen.. varför? Jag kan inte gå runt på tå längre och bli bitter.

Även tagit upp som i höstas. Att Han sa vid argumentioner ifjol att "varför ska vi fortsätta då?" Osv. Vilket ledde mig till mitt beslut i höstas

Han säger att han önskar att han aldrig hade sagt det någonsin. Att han hällde bensin på en eld...

Men nu kom vi hit iaf.

Vi har nog sagt mer saker de hör dagarna än på 7 år ..

 

[Framtiden]

Han sa att det kändes bra att prata...

Jag svarade då att oavsett hur nånting blir Måste vi ändå alltid kunna prata, vi är de vuxna.

Han bad mig också om att vara mer konkret i saker, men jag sa att jag kan/vill inte vara hur konkret eller drivande mm för han är vuxen och jag kan inte rodda över honom.. det funkar inte.

 

[Framtiden]

Jag har inte sagt att jag stannar. Men jag har väll inte sagt att jag vet vad jag vill heller

 

[Framtiden]

Han sa att han förstår att han försöker förändra sig, men att det inte skett tillräckligt snabbt för mig.. så jag svarade att "nej, för att du prokrastinerar allt och jag får ta det!"

 

[95johsv]

Han sa att han förstår att han försöker förändra sig, men att det inte skett tillräckligt snabbt för mig.. så jag svarade att "nej, för att du prokrastinerar allt och jag får ta det!"

Helt rätt! Han får ta sitt ansvar!

 

[Framtiden]

Tack för stöd Buke håll mig "sane" snälla...

Jag sa till min syster att jag kände mig så svag.

Hon sa att "nej, du har varit stark för länge"

 

[Sonic76]

Han sa att han förstår att han försöker förändra sig, men att det inte skett tillräckligt snabbt för mig.. så jag svarade att "nej, för att du prokrastinerar allt och jag får ta det!"

Problemet är om viljan till förändring är skenbar.
Att han förändrar sig lite nu så att du ska stanna och hoppas på att det blir bättre.
Jag tror att det är stor risk.
Jag rekommenderar att du går.
Lev i sär och det går alltid att i så fall starta på nytt om förändringen är mer permanent.
Säger du ok jag stannar, då behöver han ju inte fortsätta förändras

 

[tanten]

Tack för stöd Buke håll mig "sane" snälla...

Jag sa till min syster att jag kände mig så svag.

Hon sa att "nej, du har varit stark för länge"

Du har en klok syster!

 

[Fruentimber]

Hon sa att "nej, du har varit stark för länge"

Precis så, klokt uttryckt.

 

[sjoberga]

Patriarkatet at its best Gå i terapi och jobba med dig själv för att stå ut i din pissiga relation. Toppenråd!

Totalt missförstånd. Jämlikhet handlar bara om att ta bort kravet om att män ska stå för den ekonomiska försörjningen. Alla tillägg av krav på män är helt emot rådande ordning som inte får rubbas. Om mannen beter sig om ett barn måste ju kvinnan för guds skull ta ansvar för barnen, eller hur?

Jag förstår nästan inte att @Skjøldur s inlägg kan existera. En warp dimension. Har jag verkligen läst det? Eller var det bara en ond mardröm?

Lekmannarådet är att en separation vore nyttig för alla parter. Om det uppstår mognad hos mannen skulle en återförening vara möjlig om några år, men det är osannolikt. Både mognaden och återföreningen. Men separationen är med given information strikt nyttig. Lekmannaråd.

 

[Framtiden]

Problemet är om viljan till förändring är skenbar.
Att han förändrar sig lite nu så att du ska stanna och hoppas på att det blir bättre.
Jag tror att det är stor risk.
Jag rekommenderar att du går.
Lev i sär och det går alltid att i så fall starta på nytt om förändringen är mer permanent.
Säger du ok jag stannar, då behöver han ju inte fortsätta förändras

Jag förstår hur du tänker

Dock så har jag börjat det här i höstas. Han har aldrig velat gå hos familjerådgivning innan. Men vi gjorde det...

Och visst. Han HAR förändrat sig... Om man ska se var vi var innan. Men som han sa och jag känt. Inte tillräckligt... Och så i söndags..
Sen i söndags har han inte haft på datorn.

Jag är inte lika ångestfylld nu som innan.. så just nu försöker jag bara ta det lugnt och se vart vi landar i våra diskussioner. Mina föräldrar har öppet hus och han vet att jag kanske åker.

 

[Framtiden]

Jag har fler systrar.

En annan syster menade att jag borde åka någonstans. För att inte känna att jag fattat beslut i "krisläge" för då kanske man fattar fel och ångrar sig så sen.

+ Behålla familjen och allt med det. Vi har ju guldkorn och bra stunder, hade allt varit nattsvart skulle jag ju inte tveka
+ Han HAR förändrat sig och lyssnar
+ Jag har känslor kvar

- vi är så olika
- han har förändrat sig, men det kanske bara är hit han kan och jag tror inte jag orkar då
- att alla minnen och annat jag bär med mig spökar för mycket för att det ska kunna funka

 

[tanten]

Jag har fler systrar.

En annan syster menade att jag borde åka någonstans. För att inte känna att jag fattat beslut i "krisläge" för då kanske man fattar fel och ångrar sig så sen.

+ Behålla familjen och allt med det. Vi har ju guldkorn och bra stunder, hade allt varit nattsvart skulle jag ju inte tveka
+ Han HAR förändrat sig och lyssnar
+ Jag har känslor kvar

- vi är så olika
- han har förändrat sig, men det kanske bara är hit han kan och jag tror inte jag orkar då
- att alla minnen och annat jag bär med mig spökar för mycket för att det ska kunna funka

Jag tror att få som separerar kan säga att det inte finns några känslor kvar alls. Att det finns känslor betyder inte att du måste fortsätta leva med honom.

Han försvinner inte från jordens ytan bara för att ni separerar. Ni kan fortsätta vara vänner om du vill det. Han är fortfarande barnens far och ska ta ansvar för dem.

Men den relation ni har nu är giftig. Den gör dig inte gladare, starkare och bättre - som en relation ska göra.