Hur börja skilja sig med småbarn?

[Framtiden]

Men jag skakar i händerna bara jag skriver det och vill kräkas

 

[SaraXX]

Men jag skakar i händerna bara jag skriver det och vill kräkas

Jag förstår det.

Men jag tror att det är ett bra förslag. Åk.

 

[Fibusen]

Jag har gått igenom en skilsmässa med barn inblandat, sonen var då 2,5 år.

Kärleken sinade och eftersom jag själv mådde dåligt psykiskt då så kändes det ”lättare” att bara skita i det. För jag orkade inte. Jag var helt fast vid mitt beslut, men jag kunde vara det tack vare att jag hade stängt av allt pga depressionen.

Nu är det snart 6 år sen vi separerade, och visst har jag tänkt många ggr om det verkligen var rätt beslut, (även om jag vet det innerst inne) men det tror jag man ”alltid” gör efter att ha brutit upp en hel familj. Jag kan absolut sakna det vi hade än idag, men jag saknar inte . Det är en hårfin gräns att bena ut vad som är vad!

Jag saknar han som människa i mitt liv, men absolut inte som en partner.

Först blev han såklart ledsen, sen arg, sen bitter. I dag så pratar vi enbart om det hänt något alldeles speciellt med sonen, sen har vi gemensamma utvecklingssamtal osv, men det är i princip enda gången vi ses. Vi byter veckor på måndagar så ena lämnar i skolan och den andra hämtar, sen samma sak måndagen efter. Är skolan stängd eller lovdag så lämnar/hämtar vi hos varandra utan problem.

Han har ny sambo, är förlovad och har fått ett till barn, så jag tror (och hoppas) att han är lycklig nu. Han kände nog även han när det var konstaterat helt slut och han hunnit landa att det var nog det bästa beslutet trots allt.

Det är inte lätt, men man ska göra det som är RÄTT! Han klarar sig. Du klarar dig. Barnen klarar sig. Det är en tuff tid för alla just nu men tillslut så kommer alla antagligen komma starkare ur den.

 

[Görel]

Han behöver inte förstå. Du ska inte behöva vända ut och in på dig själv för att komma med ett argument som han godkänner. Har själv varit där, det var först år efter att jag äntligen blev av men honom som jag insåg att det inte handlade om att han inte förstod, det handlade om att han inte ville ta till sig det jag sa. Han tyckte situationen var bra för honom och ville inte behöva ändra på något. Det var lättare för honom att argumentera emot mig och ge mig dåligt samvete.

 

[Skjøldur]

Men jag skakar i händerna bara jag skriver det och vill kräkas

Jag tror det kommer att gå bra om du går i enskild terapi ett tag, gärna hos en manlig familjeterapeut, och övar dig i atr säga ja o nej! Man kan köra rollspel där du skriver ned dialogen på förhand. Din man vill ha sin familj intakt så jag tror han kommer att begränsa sitt spelande utan mer bråk. Men man har all rätt att vara trött på varandra så visst kan du åka hem till dina föräldrar och vila lite.

 

[Zewz]

Det blir bättre!
Jag tog mig i kragen och drog i nödbromsen när barnen var 4 och 6. Hade då bearbetat ett bra tag, till en början var tanken på ”skilsmässobarn” rent fysiskt smärtsamt, se två rara troll pendla mellan mamma och pappa men till slut fanns inget annat alternativ. Det var ett skolboksexemplar av ett värdelöst äktenskap och någon form av delar föräldraansvar fanns inte på kartan. Jag hade gått under om jag stannat.
Nu mår jag så himla bra, är en bättre mamma, vän och kollega. Jag och barnens pappa har en avslappnad bra relation, bättre än vi hade som gifta och barnen uppskattar två engagerade föräldrar, istället för att bara ha en, utmattad.

Du fixar det här!

 

[Lovisaleonora]

Jag tror det kommer att gå bra om du går i enskild terapi ett tag, gärna hos en manlig familjeterapeut, och övar dig i atr säga ja o nej! Man kan köra rollspel där du skriver ned dialogen på förhand. Din man vill ha sin familj intakt så jag tror han kommer att begränsa sitt spelande utan mer bråk. Men man har all rätt att vara trött på varandra så visst kan du åka hem till dina föräldrar och vila lite.

... eller så gör TS slut och skiljer sig från sin man som uppenbarligen spelar mind-games för att få sin vilja igenom. På bekostnad av TS och TS hälsa.

 

[Lovisaleonora]

... eller så gör TS slut och skiljer sig från sin man som uppenbarligen spelar mind-games för att få sin vilja igenom. På bekostnad av TS och TS hälsa.

P.S Vem som helst får göra slut med vem som helst när som helst.

 

[tanten]

P.S Vem som helst får göra slut med vem som helst när som helst.

Ja verkligen!

@Framtiden - han behöver inte ge godkännande för att du ska lämna. Repetera det för dig själv.

Om hans godkännande och hans förståelse är villkoret så dikterar han ju ditt liv. Du bestämmer själv över ditt liv och dina beslut. Även de beslut som berör andra.

Du har oss i ryggen. Glöm inte det. Vi finns här.


På det viset är buke fantastiskt.

 

[Lovisaleonora]

Ja verkligen!

@Framtiden - han behöver inte ge godkännande för att du ska lämna. Repetera det för dig själv.

Om hans godkännande och hans förståelse är villkoret så dikterar han ju ditt liv. Du bestämmer själv över ditt liv och dina beslut. Även de beslut som berör andra.

Du har oss i ryggen. Glöm inte det. Vi finns här.


På det viset är buke fantastiskt.

Nej, det är ju tyvärr väldigt svårt att styra vad folk förstår. Vissa fattar ju liksom aldrig.

Det är ju inte ens en skyldighet att prestera något skäl till varför en vill skiljas, men det kan ju vara klädsamt för fortsatt dialog att ändå meddela att kärleken slocknat/tålamodet tagit slut/mjölken surnat.

TS verkar ha försökt för länge och för mycket som jag ser det, och tagit på sig ett ansvar för att motparten ska förstå. Ett ansvar som inte åligger TS. Alls.

 

[Amha]

Jag tror det kommer att gå bra om du går i enskild terapi ett tag, gärna hos en manlig familjeterapeut, och övar dig i atr säga ja o nej! Man kan köra rollspel där du skriver ned dialogen på förhand. Din man vill ha sin familj intakt så jag tror han kommer att begränsa sitt spelande utan mer bråk. Men man har all rätt att vara trött på varandra så visst kan du åka hem till dina föräldrar och vila lite.

Menar du att du nyss tog mannens parti? Han som fått henne att henne att stanna så många gånger och det trots de har en relation hon inte vill ha? När är det dags att lämna en relation man tröttnat på? När döden skiljer dem åt?

 

[Zewz]

Jag tror det kommer att gå bra om du går i enskild terapi ett tag, gärna hos en manlig familjeterapeut, och övar dig i atr säga ja o nej! Man kan köra rollspel där du skriver ned dialogen på förhand. Din man vill ha sin familj intakt så jag tror han kommer att begränsa sitt spelande utan mer bråk. Men man har all rätt att vara trött på varandra så visst kan du åka hem till dina föräldrar och vila lite.

Familjeterapeut? På riktigt?
Vi satt hos en sådan efter en misshandel, och han har mage att vräka ur sig ”sånt här händer i de flesta förhållanden men väldigt få pratar om det..”

what?

 

[Görel]

Jag tror det kommer att gå bra om du går i enskild terapi ett tag, gärna hos en manlig familjeterapeut, och övar dig i atr säga ja o nej! Man kan köra rollspel där du skriver ned dialogen på förhand. Din man vill ha sin familj intakt så jag tror han kommer att begränsa sitt spelande utan mer bråk. Men man har all rätt att vara trött på varandra så visst kan du åka hem till dina föräldrar och vila lite.

Det här är bland det grövsta förnekande av någons obehagskänsla i en relation som jag har läst här! Det är sånt gammaldags sopande under mattan som främst kvinnorörelsen har kämpat i årtionden för att komma ifrån. Att tro att allt blir bra igen om man får skrika av sig lite på en annan man är grovt förenklande av ts situation.

 

[Monifa]

Jag lämnade min make för ett år sedan. Med i bilden fanns ett gemensamt barn på lite mer än 2 år och hans son sedan innan på 8,5 år. Det tog min lång tid att ladda för att bryta upp det som åt upp mig inifrån. Idag är jag så obeskrivligt tacksam för att jag tog mig igenom det. Men det var tufft när han försökte få mig att komma 'hem' igen, sa allt jag ville höra - lovade guld och gröna skogar. Det var fruktansvärt. Men man får bara ett liv. Och det ville inte jag slösa på någon som inte lyssnade på mig förrän det var försent. Förändring ska komma även av en viskning.

Jag studerade (och jobbade), blev utkastad ur mitt eget hus, bodde hos en kompis och sen en arbetskollega innan jag fick tag i ett eget boende. Hemska 3 veckor där jag inte kunde få till vettigt umgänge med min son. Nån månad senare köpte jag mitt egna hus. Och jag kan andas.

Den känslan du beskriver nu, syrebristen, hur allt liksom gör rummet litet. Men har du kommit såhär långt - backa inte! Jag hade försökt komma iväg, själv eller med barnen för att få distans till barnens pappa. Är så fruktansvärt jobbigt att tassa runt varandra, mobilen kan man i alla fall välja att inte titta på.

Och barnen klarar sig

 

[Framtiden]

Försöker tänka på alla gånger jag kännt mig ensam, ledsen, överväldigad av allt hushållsarbete mm...

Han pratade igår om den film han sett på Youtube om Adhd och motivation.. och hur han kände igen sig.

Han visade den för några veckor sen. Jag sa då att jag förstod.. att han har svårt för det. Att klara av att slutföra (gå över bron.. var det i filmen) och jag sa att jag får ha broar överallt..

 

[Framtiden]

Jag är rädd för att han kommer tycka att jag kan åka till mina föräldrar.. och så får jag åka ifrån barnen.. eftersom det är jag som gör det här

 

[Eurydome]

Försöker tänka på alla gånger jag kännt mig ensam, ledsen, överväldigad av allt hushållsarbete mm...

Han pratade igår om den film han sett på Youtube om Adhd och motivation.. och hur han kände igen sig.

Han visade den för några veckor sen. Jag sa då att jag förstod.. att han har svårt för det. Att klara av att slutföra (gå över bron.. var det i filmen) och jag sa att jag får ha broar överallt..

Har din man adhd? Det kan vara ett stort handikapp på det sätt du beskriver. Har man adhd kan man ha extremt svårt att komma igång med och slutföra saker man upplever som tråkiga. Och gränsen för vad som upplevs som tråkigt är tyvärr ofta väldigt låg.

Om man upplever svårigheter av det slaget så kan man naturligtvis inte hjälpa det. Däremot, har man ett ansvar för att söka hjälp, både för egen del och för att inte ens partner ska drabbas.

Jag tror att som partner till en person med adhd och som har exekutiva svårigheter så får man nog tyvärr anpassa sig genom att exempel hjälpa till att bygga broar och ta fram strategier tillsammans med sin partner om man vill öka chanserna för ett fungerande familjeliv. Eftersom man faktiskt är tillsammans med en person med ett handikapp.

 

[Framtiden]

Har din man adhd? Det kan vara ett stort handikapp på det sätt du beskriver. Har man adhd kan man ha extremt svårt att komma igång med och slutföra saker man upplever som tråkiga. Och gränsen för vad som upplevs som tråkigt är tyvärr ofta väldigt låg.

Om man upplever svårigheter av det slaget så kan man naturligtvis inte hjälpa det. Däremot, har man ett ansvar för att söka hjälp, både för egen del och för att inte ens partner ska drabbas.

Jag tror att som partner till en person med adhd och som har exekutiva svårigheter så får man nog tyvärr anpassa sig genom att exempel hjälpa till att bygga broar och ta fram strategier tillsammans med sin partner om man vill öka chanserna för ett fungerande familjeliv. Eftersom man faktiskt är tillsammans med en person med ett handikapp.

Han har haft svårt länge. Men har nog aldrig tänkt tanken på att det kan vara så... Men har kommit dit nu.


Är det så att han kommer till insikt och kan lära sig sitt handikapp så, då kanske det kan finnas en annan framtid

Jag vet inte. Vi har ju på nått sätt inte pratat ordentligt på flera år. Jag har bara tigit och härbärgerat saker som kommer ut nu.

Ska jag att det går? Eller gå nu?

 

[Modest]

Har din man adhd? Det kan vara ett stort handikapp på det sätt du beskriver. Har man adhd kan man ha extremt svårt att komma igång med och slutföra saker man upplever som tråkiga. Och gränsen för vad som upplevs som tråkigt är tyvärr ofta väldigt låg.

Om man upplever svårigheter av det slaget så kan man naturligtvis inte hjälpa det. Däremot, har man ett ansvar för att söka hjälp, både för egen del och för att inte ens partner ska drabbas.

Jag tror att som partner till en person med adhd och som har exekutiva svårigheter så får man nog tyvärr anpassa sig genom att exempel hjälpa till att bygga broar och ta fram strategier tillsammans med sin partner om man vill öka chanserna för ett fungerande familjeliv. Eftersom man faktiskt är tillsammans med en person med ett handikapp.

Alltså no offence men spelar det verkligen någon roll om TS man har ADHD eller ej vid det här laget? Relationen verkar körd i botten och sökt hjälp borde väl mannen ha gjort för flera år sedan.

Cynikern i mig kan inte heller låta bli att tänka hur många män som verkar känna "svårigheter" att komma igång med hushållsarbete. Långt ifrån alla dessa män kan rimligen ha ADHD.

@Framtiden - tänk på DIG! Du har tänkt på er, relationen och familjelivet ett bra tag nu verkar det som. Nu är det dags att tänka på dig själv och att du har det bra.

 

[Framtiden]

Banken sa igår att det kan ju bli att han sätter ett bud jag inte kan lägga... Men min pappa sa att han kan hjälpa mig. För att förlora huset och tryggheten till barnen känns också. Och att han kommer bli så arg/ledsen/besviken