Bukefalos 28 år!

Hur börja skilja sig med småbarn?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Alla fina bukefalister :heart

Tyvärr har jag inga nyheter. Eller. Jag har själv sökt till en psykolog. En jätteduktig, så jag får stöd av den.
Fast det är ju också positivt, fint att du tar/får hjälp att hantera situationen.
Det FÅR ta tid, ta det i din takt och känn efter hur du vill att ditt liv ska se ut.
Kriser i livet är jobbiga men utvecklande.
Du gör ett enormt jobb just nu ♥️
 
Alla fina bukefalister :heart

Tyvärr har jag inga nyheter. Eller. Jag har själv sökt till en psykolog. En jätteduktig, så jag får stöd av den.
Om du vill så kan du visa psykologen den här tråden! Hela! Den innehåller så mycket som vore orimligt att förklara på ett enda möte. Tråden innehåller alla dina känslor och allt motstånd du måst handskas med och alla tankar. Den visar på allt! En bra psykolog kan nog utläsa väldigt mycket av dina inlägg här, inlägg som är så viktiga och så väl uttryckta.

All lycka till, till dig! Du kommer att klara det och det kommer att bli jättebra!
 
Jag känner igen känslan från min separation. Och då hade jag ändå barnen mer än halvtid i början. Men det är sorgen som talar. Sorgen över allt som inte blev. Sorgen över att missa så mycket av deras liv (mina var 8 månader och 3,5 år när vi separerade).

Jag tyckte att det var svårt att våga ha det trevligt och bra när de inte var hos mig. Det kändes som ett svek. Jag saknade att inte få natta dem och säga god morgon, men sanningen är att jag oftast började jobba tidigt även när vi bodde ihop - så hur ofta sa jag egentligen god morgon på veckodagar?
Det hela vände för mig när någon vände på hela steken. Barnen är egna små individer, med rätt till ett eget liv och egna relationer. Både till människor i min familj/släkt och med människor utan. De har rätt att göra och uppleva saker med och utan mig, både som små barn och är de blir större. Det gör de hela dagarna i skolan och förskolan. Och den viktigaste punkten - det är ett alldeles för stort ansvar för barnen att din lycka och ditt mående hänger på om de är hemma hos dig eller inte. Ett ansvar som de inte ska behöva bära. De behöver känna sig trygga i att du mår bra och kan ha roligt även om de är på annat håll. De ska inte behöva vara det enda som är viktigt i ditt liv, men de kan fortfarande vara det viktigaste.

När jag hade smält den tanken (vilket ändå tog lite tid att vänja sig vid), så insåg jag att det stämmer. Jag släppte skuldkänslorna, men behöll lite sorg och vemod över att det blivit som det blivit. Även idag längtar jag ihjäl mig efter dem varje gång de är borta, men jag sysselsätter mig utan att känna skuld och skam. Jag skrattar, har roligt och kan till och med känna att det är skönt med egen tid. Skönt att jobba ifred utan att stressa hem till aktiviteter, skönt att fixa saker i hemmet utan avbrott, skönt att handla utan barnen i släptåg, skönt att välja vad jag vill se på TV, skönt att lyssna på min musik, skönt att slippa plocka grejer eller tjata på barnen att de ska plocka grejer, skönt att lägga mig när jag vill och vakna när jag vill, skönt att hänga med vänner ifred osv. Jag älskar inte barnen mindre, jag älskar dem mer för varje dag. Skulle jag få så skulle jag alla gånger välja att ha dem på heltid, men som flera har skrivit så vänjer man sig. Det är ett nytt sätt bara. Inte bättre, men inte nödvändigtvis sämre heller. Bara annorlunda. Och oftast har jag mer ork än jag hade innan, vilket gör att det blir trevligare totalt sett i familjen.

Låt dig känna allt du känner. Känslor är inte farliga, men var försiktig med att tolka in för mycket i dem. Mitt uppe i känslostormarna så är risken stor att man låter hjärnan sätta ord på känslorna - men fel ord. När stormen bedarrat ser man lite klarare.

Du är supersupersupermodig och du kommer att klara detta. :heart

Exact sa var det for mig ocksa. Dessutom var pappan SA VALDIGT man om barnen den forsta tiden efter skilsmassan. Det avtog mer och mer ... tills jag ett par ar senare var tvungen att spela pa hans daliga samvete for att barnen skulle fa traffa honom nagon helg i manaden. Nar vi flyttade utomlands var hans enda komentar att han inte skulle betala underhall mera.

Da jag madde tamligen daligt for att vi flyttat sa langt tyckte jag att det var Okay ... tills vi kom hem forsta sommaren. Da hade jag skrivit tva manader innan och ringt ett par veckor innan och berattat exact nar vi skulle komma hem till Sverige och nar vi skulle aka igen ... nar jag ringde efter att vi kommit forklarade barnen's pappa (larare) att han ju maste ha semester ocksa sa han kunde bara ha dem 4 dagar pa hela sommaren.

Jag ringde min advokat som sag till att han fick betala underhall (som jag satte in pa barnen's konton som gick till studier) kan man inte vara en pappa sa kan man atminstone betala.
 
Önskar att jag hade något superkäckt att svara. Men det går låååångsamt framåt. Jag vet att allt går att focera. Men det är tyvärr inte i min personlighet, vilket jag får stöd för.


Efter all sommarledighet har kommunens insatser hört av sig. Så det är väll ett annat "tåg" på perrongen som tuffar på...

Samtidigt som jag för privat del jobbar på för Mig och Mitt välmående i det här

Jag har öppnat mig lite på min arbetsplats, min kollegor är ett stöd. Ledning på jobbet är tyvärr inte det, och vill lägga om min tjänst. Men företagshälsovården är på min sida
 
Man måste inte alltid vara käck och duktig och superstark. Alla här i tråden vill bara att du ska bli så fri du kan bli så snabbt som möjligt men du har faktiskt ingen skyldighet att visa fantastiska framsteg gentemot oss. Den här tråden innehåller massa bra råd men ännu viktigare är att den dokumenterar din resa så att du själv kan gå tillbaka och se hur långt du har kommit. Känns det som att det här kommer bli bra till slut?
 
Önskar att jag hade något superkäckt att svara. Men det går låååångsamt framåt. Jag vet att allt går att focera. Men det är tyvärr inte i min personlighet, vilket jag får stöd för.


Efter all sommarledighet har kommunens insatser hört av sig. Så det är väll ett annat "tåg" på perrongen som tuffar på...

Samtidigt som jag för privat del jobbar på för Mig och Mitt välmående i det här

Jag har öppnat mig lite på min arbetsplats, min kollegor är ett stöd. Ledning på jobbet är tyvärr inte det, och vill lägga om min tjänst. Men företagshälsovården är på min sida
Förstår att det är frustrerande att det drar ut på tiden, men du rör dig ju hela tiden framåt 😉
Jättebra att du börjar lägga fokus på dig och ditt mående, det kommer att gynna alla framöver. T o m ditt ex för är du stark i dig själv kommer du att kunna agera sansat, vilket gör det enklare för honom att nå acceptans och kunna gå vidare.
Tycker att du gör enorma framsteg♥️
 
Önskar att jag hade något superkäckt att svara. Men det går låååångsamt framåt. Jag vet att allt går att focera. Men det är tyvärr inte i min personlighet, vilket jag får stöd för.


Efter all sommarledighet har kommunens insatser hört av sig. Så det är väll ett annat "tåg" på perrongen som tuffar på...

Samtidigt som jag för privat del jobbar på för Mig och Mitt välmående i det här

Jag har öppnat mig lite på min arbetsplats, min kollegor är ett stöd. Ledning på jobbet är tyvärr inte det, och vill lägga om min tjänst. Men företagshälsovården är på min sida
Det här är inte rätt tidspunkt att vara äpelkäck. Tvärtom skulle jag säga, nu är det etra viktigt att du får landa i dig själv och ha ditt eget tempo.

Det är positivt att du får stöd av kollegor men det bekymrar mig att ledningen däremot inte är det utom tom försöker ändra din tjänst.

Något jag lärde mig under mina år som ledare och chef och inte minst den personliga erfarenheten då min man gick bort var att just i sådana perioder i livet som du går igenomnu är det av vikt att något i tillvaron är som vanligt. Det är, oftast, jobbet som ger den stabiliteten. Ta emot all den hjälp som Företagshälsovården kan ge dig.

Jag är dlad att du orkar höra av dig och berätta hur det går. Vi tänker på dig!
 
Önskar att jag hade något superkäckt att svara. Men det går låååångsamt framåt. Jag vet att allt går att focera. Men det är tyvärr inte i min personlighet, vilket jag får stöd för.


Efter all sommarledighet har kommunens insatser hört av sig. Så det är väll ett annat "tåg" på perrongen som tuffar på...

Samtidigt som jag för privat del jobbar på för Mig och Mitt välmående i det här

Jag har öppnat mig lite på min arbetsplats, min kollegor är ett stöd. Ledning på jobbet är tyvärr inte det, och vill lägga om min tjänst. Men företagshälsovården är på min sida
Har du stöd av facket?
 
Omg!! Så satans jag blev idag. Törs inte gå in på detaljer. Men förhoppningsvis KARMA!

Och det är väll bra. Att känna distansen och bara "det är så typiskt Han!"
Så många andra blir "men... Så kan man väll inte säga/göra...." Och jag bara "men det där är inget konstigt för Honom... Always were,always been, never adult"...

Jag har fått en ny avdelning på jobbet, men det är ok faktiskt. Fick så goa ny kollegor som fattade hur jag kände för förflyttningen och vi delar samsyn med ledningen :devil:

Det blir svårt på mina veckor, för barnens schema, men de skulle hjälpa mig med arbetstiderna :heart det ger mig hopp om mänskligheten... Blir så rörd

Har riktig ångest ekonomiskt... Men ska boka möte med min bank.

Jag har haft mardrömmar om att Han gör hemska saker mot mig eller sig själv om jag lämnar in papprena. Men jag har tagit det med min samtalskontakt. Jag måste ta itu med den rädslan.. Jag vet. Det finns inget jag tänker på mer än att lämna in. Över sommaren tog jag bara slut efter flytten, jag ville bara vara med barnen och andas. Det låter konstigt. Men jag orkade inte. Men nu. Nu bara måste jag, jag vet.
 
Omg!! Så satans jag blev idag. Törs inte gå in på detaljer. Men förhoppningsvis KARMA!

Och det är väll bra. Att känna distansen och bara "det är så typiskt Han!"
Så många andra blir "men... Så kan man väll inte säga/göra...." Och jag bara "men det där är inget konstigt för Honom... Always were,always been, never adult"...

Jag har fått en ny avdelning på jobbet, men det är ok faktiskt. Fick så goa ny kollegor som fattade hur jag kände för förflyttningen och vi delar samsyn med ledningen :devil:

Det blir svårt på mina veckor, för barnens schema, men de skulle hjälpa mig med arbetstiderna :heart det ger mig hopp om mänskligheten... Blir så rörd

Har riktig ångest ekonomiskt... Men ska boka möte med min bank.

Jag har haft mardrömmar om att Han gör hemska saker mot mig eller sig själv om jag lämnar in papprena. Men jag har tagit det med min samtalskontakt. Jag måste ta itu med den rädslan.. Jag vet. Det finns inget jag tänker på mer än att lämna in. Över sommaren tog jag bara slut efter flytten, jag ville bara vara med barnen och andas. Det låter konstigt. Men jag orkade inte. Men nu. Nu bara måste jag, jag vet.
Heja dig! Kämpa på. Vi finns här för dig.
 
Omg!! Så satans jag blev idag. Törs inte gå in på detaljer. Men förhoppningsvis KARMA!

Och det är väll bra. Att känna distansen och bara "det är så typiskt Han!"
Så många andra blir "men... Så kan man väll inte säga/göra...." Och jag bara "men det där är inget konstigt för Honom... Always were,always been, never adult"...

Jag har fått en ny avdelning på jobbet, men det är ok faktiskt. Fick så goa ny kollegor som fattade hur jag kände för förflyttningen och vi delar samsyn med ledningen :devil:

Det blir svårt på mina veckor, för barnens schema, men de skulle hjälpa mig med arbetstiderna :heart det ger mig hopp om mänskligheten... Blir så rörd

Har riktig ångest ekonomiskt... Men ska boka möte med min bank.

Jag har haft mardrömmar om att Han gör hemska saker mot mig eller sig själv om jag lämnar in papprena. Men jag har tagit det med min samtalskontakt. Jag måste ta itu med den rädslan.. Jag vet. Det finns inget jag tänker på mer än att lämna in. Över sommaren tog jag bara slut efter flytten, jag ville bara vara med barnen och andas. Det låter konstigt. Men jag orkade inte. Men nu. Nu bara måste jag, jag vet.
Stå på dig! I slutändan kommer det att bli bra. 💖
 
Omg!! Så satans jag blev idag. Törs inte gå in på detaljer. Men förhoppningsvis KARMA!

Och det är väll bra. Att känna distansen och bara "det är så typiskt Han!"
Så många andra blir "men... Så kan man väll inte säga/göra...." Och jag bara "men det där är inget konstigt för Honom... Always were,always been, never adult"...

Jag har fått en ny avdelning på jobbet, men det är ok faktiskt. Fick så goa ny kollegor som fattade hur jag kände för förflyttningen och vi delar samsyn med ledningen :devil:

Det blir svårt på mina veckor, för barnens schema, men de skulle hjälpa mig med arbetstiderna :heart det ger mig hopp om mänskligheten... Blir så rörd

Har riktig ångest ekonomiskt... Men ska boka möte med min bank.

Jag har haft mardrömmar om att Han gör hemska saker mot mig eller sig själv om jag lämnar in papprena. Men jag har tagit det med min samtalskontakt. Jag måste ta itu med den rädslan.. Jag vet. Det finns inget jag tänker på mer än att lämna in. Över sommaren tog jag bara slut efter flytten, jag ville bara vara med barnen och andas. Det låter konstigt. Men jag orkade inte. Men nu. Nu bara måste jag, jag vet.
Grattis till att ha kommit så långt!

När jag själv blir ledsen för saker som jag inser att jag borde bli arg över tänker jag på talesättet "torka tårarna och knyt nävarna". Det har hjälpt mig flera gånger att komma framåt.
 
Vet du jag tycker verkligen inte du ska förebrå dig själv för att din energi tog slut när du äntligen tagit steget att flytta ut. Det var klimax på en två år lång mental kamp som du har fört samtidigt som att du försökt leva ett normalt liv. Så himla bra att du har din samtalskontakt!
 
Ok buke.


Jag har bokat barnvakt.

Jag ska säga det imorgon.
Jag ska inte backa. Jag ska åka dit när barnvakten kommit och säga att jag har bestämt mig. Han kommer skrika,säga dumma saker, han kommer vara arg. Men jag har bestämt mig.
Det kan inte räddas. Det kan inte börjas om. Det går inte att försöka igen.

Allt kommer krascha. Men jag lever, barnen lever och livet kommer börja om.

Det om något har jag lärt mig av att flytta... Det gick. Det blev något annat, men det gick bra.

Jag kan göra svåra saker.
Jag kan säga det.

(Jag har superångest och vill lägga mig under ett täcke,men jag kommer göra det)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Jag och sambon ska gå isär. Vi har två barn gemensamt. Sambon vägrar att diskutera frågan om boendet för barnen. Vi kan inte ha varannan...
2
Svar
30
· Visningar
3 219
Senast: Inte_Ung
·
Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
4 416
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
19 094
Senast: Whoever
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
1 002
Senast: Crossline
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp