Hur börja skilja sig med småbarn?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Inte kunnat sova på hela natten.

Haft så ont i hela kroppen. Är som en zombie just nu. Men sitter utanför jobbet och måste in på pass. Hejåhå. Hela tiden ekar hans sorg på något vis.

Varför? Varför gör jag såhär? Varför kämpar jag inte? Och påminner mig om guldkornen i vardagen vi hade
 
Inte kunnat sova på hela natten.

Haft så ont i hela kroppen. Är som en zombie just nu. Men sitter utanför jobbet och måste in på pass. Hejåhå. Hela tiden ekar hans sorg på något vis.

Varför? Varför gör jag såhär? Varför kämpar jag inte? Och påminner mig om guldkornen i vardagen vi hade
Varför skulle du kämpa för ett förhållande för någon som aldrig kämpat för ett förhållande med dig?

Edit: fokusera på den faktiska vardagen ni hade, inte guldkornen. För er faktiska vardag var att du tog hand om precis allt(hem, barn, honom) medan han spelade.
 
Inte kunnat sova på hela natten.

Haft så ont i hela kroppen. Är som en zombie just nu. Men sitter utanför jobbet och måste in på pass. Hejåhå. Hela tiden ekar hans sorg på något vis.

Varför? Varför gör jag såhär? Varför kämpar jag inte? Och påminner mig om guldkornen i vardagen vi hade
För att du HAR kämpat, för länge dessutom, men guldkornen ni hade kommer ändå inte tillbaka eftersom han misshandlar dig istället för att försöka få det bra för er.
 
När han pratar blir jag borta i hans ord. Låter säkert knäppt,men det blir så... För han säger ju då allt han har gjort. Och så glömmer jag allt som varit tokigt
Varför inte lyssna på dig själv? Hans ord har aldrig innehållit ett korn av sanning, han vill ju verkligen inte kämpa för något själv, inte ens erat förhållande. Då hade han på riktigt lagt manken till och sett till att du fått det du behövde i relationen till varandra. Ord betyder ingenting så länge det inte finns substans bakom.
 
Varför? Varför gör jag såhär? Varför kämpar jag inte? Och påminner mig om guldkornen i vardagen vi hade
Du är klar med honom, det är därför du inte kämpar. Och han har gång på gång på gång på gång visat att han inte är värd att kämpa för.

Han verkar ju helt ärligt efterbliven. Helt okapabel. Vad är det med honom du ens suktar efter och verkar sakna??
 
Varför? Varför gör jag såhär? Varför kämpar jag inte? Och påminner mig om guldkornen i vardagen vi hade
Men vad ska du kämpa för? Du har ju kämpat i år men han har bara ignorerat dina behov. Hade det inte varit dags för honom att kämpa, om inte förr så nu sedan du flyttade och verkligen visade att du är färdig?
Hur har HAN kämpat för ert förhållande under den här tiden. Det jag sett är att han misshandlat dig mentalt, ljugit för dig, manipulerat dig och så några enstaka gånger betett sig som en normal partner. Det är inte att kämpa det är att visa sig ointresserad av DIG och den du är.
Han är BARA intresserad av sig själv och sin bekvämlighet.
 
Fan, varför sitter jag här och gråter. Varför finns inga sköldar för alla ord? Jag VET att det är slut.... Ändå. Ändå gråter jag
För att du sörjer det som hade kunnat vara om han inte varit en sådan rejäl rövhatt.
Det är helt okej att göra det. :heart

Heja dig, du är så himla grym!!!
Sällar mig till kören som inte vill att du går in i huset ensam. Även om kollegan sitter i bilen kan saker och ting hända väldigt fort. Be honom komma ut istället, om du verkligen måste åka till huset.
Massor med kramar och pepp, du är fantastisk!

:bump: 💞
 
Inte kunnat sova på hela natten.

Haft så ont i hela kroppen. Är som en zombie just nu. Men sitter utanför jobbet och måste in på pass. Hejåhå. Hela tiden ekar hans sorg på något vis.

Varför? Varför gör jag såhär? Varför kämpar jag inte? Och påminner mig om guldkornen i vardagen vi hade
Ett av mina favoritcitat: -It´s the image in our minds that binds us to our lost treasures - but it´s the loss that shapes the image!
Det är det våra hjärnor (av nån obegriplig anledning) fokuserar på; bilden som förlusten formar, av det som var fint mitt i smeten av elände. Jag undrar varför det är så? Det är ju så vanligt... Men se igenom den bilden och fortsätt på din väg mot ett nytt, fritt och fint liv med dina barn!
 
Karin Boye kanske kan hjälpa dig att sätta ord på dina känslor:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.
 
Du är klar med honom, det är därför du inte kämpar. Och han har gång på gång på gång på gång visat att han inte är värd att kämpa för.

Han verkar ju helt ärligt efterbliven. Helt okapabel. Vad är det med honom du ens suktar efter och verkar sakna??

Här finns ju mest det negativa. Men långt tillbaka var han min bästa vän, när jag hade det otroligt svårt. Han var där när jag var tvungen att skicka mina bästa vänner till Trapalanda. Vi har sett mycket av det svåra hos varandra och stöttade varandra. Men någonstans föll det bort.... När livet förändrades, och jag med det. Och de där dåliga sidorna hos honom blev det som var mer karaktäriserande än de bra. Och han växte inte upp som jag. Och det blev ett skav i mig.

Så jag saknar väll av nostalgiska skäl. Eftersom nu,med allt snart gjort. Är det finite.

Så som någon annan skrev. Jag saknar det jag trodde vi kunde bli
 
Här finns ju mest det negativa. Men långt tillbaka var han min bästa vän, när jag hade det otroligt svårt. Han var där när jag var tvungen att skicka mina bästa vänner till Trapalanda. Vi har sett mycket av det svåra hos varandra och stöttade varandra. Men någonstans föll det bort.... När livet förändrades, och jag med det. Och de där dåliga sidorna hos honom blev det som var mer karaktäriserande än de bra. Och han växte inte upp som jag. Och det blev ett skav i mig.

Så jag saknar väll av nostalgiska skäl. Eftersom nu,med allt snart gjort. Är det finite.

Så som någon annan skrev. Jag saknar det jag trodde vi kunde bli
Manipulativa personer har en helt annan personlighet i början av en relation. Läs om spegling, ett sätt de använder som får oss att tro att de är vår perfekta matchning. Det är inget som de gör medvetet (oftast) till en början. Många manipulativa har låg självkänsla och lågt självförtroende och vill precis som oss hitta ett tryggt och bra förhållande. Så de spelar en anpassad roll som får dem att verka perfekta. Men så småningom krackilerar rollen, den sanna personligheten lyser igenom och gamla mönster och beteenden uppkommer. Nu startar gaslightning, offeroll, ilska, hot och alla de fulknep som du beskrivit att ditt ex utsatt dig för.

Man sörjer att det inte blev den dröm som man trodde. Man sörjer att man blivit "lurad och sviken" på att drömkillen var en skithög. Man sörjer att man blivit utsatt för ord och händelser.
Det är verkligen jättejobbigt att bryta sig loss från den här typen av relationer.

Viktigt för dig att veta är att du har absolut NOLL skuld och ansvar i separationen. Och det är viktigt att veta att han har TOTALT ansvar för sitt beteende, sina ord och sin situation.

Heja dig :heart
 
Här finns ju mest det negativa. Men långt tillbaka var han min bästa vän, när jag hade det otroligt svårt. Han var där när jag var tvungen att skicka mina bästa vänner till Trapalanda. Vi har sett mycket av det svåra hos varandra och stöttade varandra. Men någonstans föll det bort.... När livet förändrades, och jag med det. Och de där dåliga sidorna hos honom blev det som var mer karaktäriserande än de bra. Och han växte inte upp som jag. Och det blev ett skav i mig.

Så jag saknar väll av nostalgiska skäl. Eftersom nu,med allt snart gjort. Är det finite.

Så som någon annan skrev. Jag saknar det jag trodde vi kunde bli
De andra här på forumet tål absolut inte att jag skriver något förstående om honom, de gör jag ändå. Än om han lät dig dra hela lasset vad det gäller hushåll o ekonomi så gav han dig mycket stöd, tröst, värme osv. Han var på din sida och jag kan tänka mig att han försvarade dig om någon var taskig. Jag kallar det inte för att vara manupulativ. Men vissa män blir hellre barnsligare än mognare när dom blir pappor, då vill dom också vara barn. Och eftersom du varnat honom massvis med gånger utan att något hänt så trodde han inte riktigt på att du skulle ta ut skilsmässa.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Jag och sambon ska gå isär. Vi har två barn gemensamt. Sambon vägrar att diskutera frågan om boendet för barnen. Vi kan inte ha varannan...
2
Svar
30
· Visningar
3 055
Senast: Inte_Ung
·
Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
3 911
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 155
Senast: Whoever
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
937
Senast: Crossline
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCVI
  • Köpa hus
  • Vikt och hälsotråd 2024

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp