Hur bra ”pli” har ni på hunden lös?

Men alltså, självklart checkar man av! Men om jag ser att tex en grupp på fyra personer har sett mig komma, har haft ögonkontakt med alla. Jag går fram till grinden, frågar de som står så att de hör mig utan att jag behöver höja rösten, och ett par svarar. Inte de i 4-gruppen som står en bit bort och pratar med varandra.

Menar ni då att jag skulle stå och ropa -Hallå!! Du med gröna jackan, du har inte svarat!!! Är det ok för dig att jag kommer in?!?!?!

Har jag aldrig varit med om att någon har gjort, som tur är, tror jag skulle reagera om någon var så nitisk.

Tycker att de flesta gör som jag, faktiskt. Jag har ju "lärt" mig av de mer rutinerade när jag var ung.
 
Nu var det här inte en lös hund, men jag tyckte att det var ett bra exempel på en hundägare som verkligen bara såg sin egen sida av mötet. :)

Vi var just ute på kvällspromenad, det är mörkt ute och vi går längsmed en rätt smal trottoar på vägen hem. Båda mina hundar är kopplade och vi möter en annan hund (amstaff gissar jag.) som också är kopplad och lunkar på. Inga problem, men eftersom det är trångt tar jag ut mina mellan två parkerade bilar och distraherar med lite godis så att det andra ekipaget ska få gå förbi, varpå ägaren blir Tvärsur:
"There is no need for that, she's actually not dangerous just because she's a staffie! :rage: "
Um, det slog henne verkligen aldrig att det var min hund som eventuellt hade problem med hundmöten och att det var därför vi tog ut svängen. Det är jättemärkligt hur många som bara utgår ifrån sin egen hund.
Om någon gör som jag gjorde och tar sin hund av stigen i skogen till exempel, antar jag att de tränar och ger dem gott om utrymme.
Jag svarade givetvis att det var min terrier som eventuellt kunde vara ett problem, men jag antar att hon blivit lika irriterad/sårad/förmäten om hennes hund varit lös och jag bett henne koppla. Om inte värre.
 
Men alltså, självklart checkar man av! Men om jag ser att tex en grupp på fyra personer har sett mig komma, har haft ögonkontakt med alla. Jag går fram till grinden, frågar de som står så att de hör mig utan att jag behöver höja rösten, och ett par svarar. Inte de i 4-gruppen som står en bit bort och pratar med varandra.

Menar ni då att jag skulle stå och ropa -Hallå!! Du med gröna jackan, du har inte svarat!!! Är det ok för dig att jag kommer in?!?!?!
Fast du har du ju frågat! I tidigare inlägg har du ju skrivit att det räcker med ögonkontakt och jag får det inte att gå ihop, frågar du om det är +10 men inte om det är två?
 
Fast du har du ju frågat! I tidigare inlägg har du ju skrivit att det räcker med ögonkontakt och jag får det inte att gå ihop, frågar du om det är +10 men inte om det är två?
Det beror på hur intresserade de som redan är i rastgården är. Iggar de mig trots försök till kontakt, tolkar jag situation som om det är inga problem för de som är inne. Jag står inte om ropar.... Det har funkat felfritt under de 20 år som jag besökte hundgårdar. Då får jag avgöra om det ser ut som en grupp som min hund skulle trivas med, eller inte.
Är det få inne, är det mkt enklare att få kontakt med alla och de är ofta mer angelägna om vilka hundar som tillkommer. Jag har väntat utanför eller gått vidare vid tillfällen det inte varit lämpligt att gå in.
 
Diskussionen om rastgårdar får mig att tänka på när jag och en f d kollega besökte en sådan med våra respektive hundar. Hon hade en rottweiler som var osäker på det mesta, utfallshund med stort resursförsvar. Han gillade dock min hund och de blev polare redan vid första mötet, så därför träffades vi några gånger för att framför allt hennes rottis skulle kunna ha en hundkompis.
Denna gången klev en karl in i rastgården med sin hund, vi sa att det nog inte var så lyckat men han trodde att det säkert skulle gå bra och kopplade loss. Möjligtvis såg min hund ytterligare en potentiell lekkamrat i den nya hunden. Det är omöjligt att avgöra, eftersom rottisen enbart såg någon som kom för att stjäla HANS kompis. Så den nya hunden blev intryckt bland buskarna vid stängslet, förföljd av en svartsjuk rottweiler. Så fort den vågade sig fram jagades den bort på samma bryska sätt. Alltmedan dess ägare glatt stod och ropade "Spring då!". Det var bara att koppla upp hundarna, ingen av dem hade ju det minsta kul oavsett vad mannen trodde.
 
I mina trakter är det bara nått år sen två hundar slets i stycken i en rastgård de ofta besökte och de andra hundarna hade de träffat förut. Oerhört traumatisk för ägaren som förlorade bägge sina hundar och säkert för ägarna till de andra inblandade hundarna. Jag har alltid varit rädd för att något sådant ska hända och undviker rastgårdar.
 
I mina trakter är det bara nått år sen två hundar slets i stycken i en rastgård de ofta besökte och de andra hundarna hade de träffat förut. Oerhört traumatisk för ägaren som förlorade bägge sina hundar och säkert för ägarna till de andra inblandade hundarna. Jag har alltid varit rädd för att något sådant ska hända och undviker rastgårdar.

:cry:

I de rastgårdarna som jag går förbi är det bråk titt som tätt. Samtidigt som bråk är igång kan man se hur hundgården fylls på med nya hundar :up:

Jag vet inte hur det ser ut på andra ställen, men de rastgårdar som jag har sett är väldigt små (ca 500kvm). Det finns liksom ingenstans för hundarna att dra sig undan.
 
I mina trakter är det bara nått år sen två hundar slets i stycken i en rastgård de ofta besökte och de andra hundarna hade de träffat förut. Oerhört traumatisk för ägaren som förlorade bägge sina hundar och säkert för ägarna till de andra inblandade hundarna. Jag har alltid varit rädd för att något sådant ska hända och undviker rastgårdar.

Det har hänt här också. :(
 
Diskussionen om rastgårdar får mig att tänka på när jag och en f d kollega besökte en sådan med våra respektive hundar. Hon hade en rottweiler som var osäker på det mesta, utfallshund med stort resursförsvar. Han gillade dock min hund och de blev polare redan vid första mötet, så därför träffades vi några gånger för att framför allt hennes rottis skulle kunna ha en hundkompis.
Denna gången klev en karl in i rastgården med sin hund, vi sa att det nog inte var så lyckat men han trodde att det säkert skulle gå bra och kopplade loss. Möjligtvis såg min hund ytterligare en potentiell lekkamrat i den nya hunden. Det är omöjligt att avgöra, eftersom rottisen enbart såg någon som kom för att stjäla HANS kompis. Så den nya hunden blev intryckt bland buskarna vid stängslet, förföljd av en svartsjuk rottweiler. Så fort den vågade sig fram jagades den bort på samma bryska sätt. Alltmedan dess ägare glatt stod och ropade "Spring då!". Det var bara att koppla upp hundarna, ingen av dem hade ju det minsta kul oavsett vad mannen trodde.

Så där ungefär är det varje gång vi träffar en släkting som har Hoffar. Hen vill alltid att våra ska leka.
Enligt henne så funkar hennes hundar med allt och alla. I själva verket så jagar de, tacklas och gaddar ihop sig. Det är höga svansar, ragg och morr. Men min släkting tror de leker. Bara för att alla andra hundar varit undergivna och inget har hänt så tolkar hon det som att de har kul. Speciellt det här med jagandet.

Hundar leker inte "kull" :cautious:
 
I mina trakter är det bara nått år sen två hundar slets i stycken i en rastgård de ofta besökte och de andra hundarna hade de träffat förut. Oerhört traumatisk för ägaren som förlorade bägge sina hundar och säkert för ägarna till de andra inblandade hundarna. Jag har alltid varit rädd för att något sådant ska hända och undviker rastgårdar.

Fy så fruktansvärt :cry:
 
Idag på promenaden sprang 3 (!) olika hundar rakt in i min flock. Inte ens när jag ställer mig framför och ryter satan stannar de, jag fick fysiskt knuffa undan dem. Inte så jäkla kul när man har en spökig tonåring som just nu tycker att främmande hundar är läskiga, och med en äldre tik som går in för att försvara den yngre.

De visslade och fyade och hade sig vilket hundarna brydde sig absolut noll om. Inte en enda ursäkt fick jag heller :mad: Folk har sån jäkla dålig koll!
 
Vad menar du med det här ?
De jagar ju varandra och växlar vem som blir jagad på lek ?

De har inga i förväg uppgjorda regler i lekarna som de förhåller sig till.
Att det finns hundar som är samspelta och vana att leka med varandra är en sak. Men två för varandra helt okända hundar har ingenting att förhålla sig till. Man som ägare kan inte bara ta förgivet att sin hund ska förstå och uppskatta den andra hundens lek.
 
Ja alltså mina jagar varandra varje dag. Runt växthuset springer dom. Den som har leksaken springer, stannar och väntar in den som kommer efter. Dom har skitkul och de växlar mellan vem som blir jagad/jagar.

Fast då växlar de ju. Det jag och @Dentaku beskriver är när en hund jagas och trycks dit. Det är ingen kullek.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
5 797
Hundträning Balder är drygt 1,5 år och kom till oss i början av juni. Han har ett speciellt förflutet som innebär att han aldrig fått någon direkt...
2
Svar
29
· Visningar
2 657
Senast: Pilot
·
Hundträning Jag har en okastrerad hane på 2,5 år av spetsras. Just nu mår jag väldigt psykiskt dåligt, vilket delvis har med hunden att göra. Så för...
2
Svar
37
· Visningar
5 582
Senast: Kraxa
·
Övr. Hund Vet inte riktigt vad jag vill med detta långa inlägg, för ingen annan kan ju veta, men det kanske hjälper att sortera ut mig själv genom...
2
Svar
21
· Visningar
3 210
Senast: geting
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Vildkattungar
  • Senast tagna bilden XV
  • Diarré

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp