Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Fina ni... Jag ska åka alldeles strax, innan mötet med polisen ska jag åka till en plats i samma stad och samla lite krafter. För det behövs nu. Tack allihopa, ni är fantastiska.
Tänker på dig idag och hoppas du vågar säga hans namn. Du är nog inte första personen han utsatt, vågar du säga namnet får fler än du upprättelse. Och någon annan kan slippa utsättas.Fina ni... Jag ska åka alldeles strax, innan mötet med polisen ska jag åka till en plats i samma stad och samla lite krafter. För det behövs nu. Tack allihopa, ni är fantastiska.
Heja!Fina ni... Jag ska åka alldeles strax, innan mötet med polisen ska jag åka till en plats i samma stad och samla lite krafter. För det behövs nu. Tack allihopa, ni är fantastiska.
Fina ni... Jag ska åka alldeles strax, innan mötet med polisen ska jag åka till en plats i samma stad och samla lite krafter. För det behövs nu. Tack allihopa, ni är fantastiska.
Våga. För din skull.Enligt henne ett klockrent åtal, om jag vågar.
Starkt!Nu är jag äntligen hemma efter nästan tre timmars förhör. Något av det absolut värsta jag gjort i hela mitt liv om jag ska vara ärligt, det är som att uppleva allt en gång till.
Förhörsledaren var jättetrevlig och tillmötesgående. Det första hon frågade mig var hur jag ville lägga upp allt med tanke på mina diagnoser (jag kräver lite extra) och det var väldigt lättande. Jag blev lite tårögd när jag fick peka ut på bilderna från min lägenhet var han slog mig, var han våldtog mig, var han gjorde allt annat...
Det enda jag egentligen inte kunde svara på var vad han hade för färg på skorna, för dom lämnade han i hallen...
Efter drygt en timme tvingade hon ut mig i solen på en bänk, jag ville nämligen inte ta en paus utan ville få allt överstökat. Men hon såg nog hur stressad jag var och det lugnade mig faktiskt väldigt mycket när vi satt där ute och pratade lite allmänt om mig.
Fyra övergrepp på en natt (där var v inte riktigt överens, jag ansåg bara tre) samt en misshandel dagen innan. Och ändå vågar jag inte säga hans jävla namn.
Jag är så dum i huvudet så det är pinsamt!
När jag förklarade med tårarna rinnande varför jag inte vågar gå vidare med det fick jag faktiskt en hel del förståelse, hade ni vetat vem jag är irl hade ni förstått. Min bakgrund och mitt mående då/nu gör saker ganska mycket svårare. Det är absolut ingen ursäkt, men det kan ge en del förståelse.
Men nu har jag i alla fall varit där. Ett steg på vägen. Jag pratade fruktansvärt detaljerat om den värsta natten i mitt liv. Och det gör ont, så ont så det inte går att beskriva.
"Det han har gjort mot dig är för jävligt".
Hon ringer mig efter helgen och jag kommer att bli uppringd av en advokat.
Enligt henne ett klockrent åtal, om jag vågar.
Du vågar. Och vet du - du kan göra det FAST du inte vågar! Det funkar faktiskt. Att göra nåt fast man inte vågar, DET är mod!! Och mod har du, det vet vi alla här nu!Nu är jag äntligen hemma efter nästan tre timmars förhör. Något av det absolut värsta jag gjort i hela mitt liv om jag ska vara ärligt, det är som att uppleva allt en gång till.
Förhörsledaren var jättetrevlig och tillmötesgående. Det första hon frågade mig var hur jag ville lägga upp allt med tanke på mina diagnoser (jag kräver lite extra) och det var väldigt lättande. Jag blev lite tårögd när jag fick peka ut på bilderna från min lägenhet var han slog mig, var han våldtog mig, var han gjorde allt annat...
Det enda jag egentligen inte kunde svara på var vad han hade för färg på skorna, för dom lämnade han i hallen...
Efter drygt en timme tvingade hon ut mig i solen på en bänk, jag ville nämligen inte ta en paus utan ville få allt överstökat. Men hon såg nog hur stressad jag var och det lugnade mig faktiskt väldigt mycket när vi satt där ute och pratade lite allmänt om mig.
Fyra övergrepp på en natt (där var v inte riktigt överens, jag ansåg bara tre) samt en misshandel dagen innan. Och ändå vågar jag inte säga hans jävla namn.
Jag är så dum i huvudet så det är pinsamt!
När jag förklarade med tårarna rinnande varför jag inte vågar gå vidare med det fick jag faktiskt en hel del förståelse, hade ni vetat vem jag är irl hade ni förstått. Min bakgrund och mitt mående då/nu gör saker ganska mycket svårare. Det är absolut ingen ursäkt, men det kan ge en del förståelse.
Men nu har jag i alla fall varit där. Ett steg på vägen. Jag pratade fruktansvärt detaljerat om den värsta natten i mitt liv. Och det gör ont, så ont så det inte går att beskriva.
"Det han har gjort mot dig är för jävligt".
Hon ringer mig efter helgen och jag kommer att bli uppringd av en advokat.
Enligt henne ett klockrent åtal, om jag vågar.