Vad gullig du är som frågar
@Blueberry ! Jag har varit jätteoff sista tiden, så jag har inte orkat engagera mig i något

.
Allt är nerlagt... Jag har inte sett honom på flera veckor nu, inte sen jag fick en spark i huvudet (utan vittnen, tyvärr). Då fick jag ett frispel och sa att han skulle passa sig JÄVLIGT noga för jag har redan anmält och det finns ingenting som gör att jag kan göra det igen. Så jädrans skönt! Han kanske har gett upp?! Jag rör mig mycket mer ute nu och vågar faktiskt cykla hem själv oftast, ett stort steg på vägen.
Jag har även berättat för vaktmästaren på området, så hyresvärden och all deras personal håller lite extra koll. Guld värt även det. Vi kommer att få renoverat utvändigt med nya dörrar och fönster mm nu i höst så det kommer vara hantverkare springande här i flera månader varje dag, även det är tryggt för visar han sig då är han rent dum i huvudet.
Jag känner mig så otroligt mycket starkare redan nu, även om det fortfarande gör ohyggligt ont. Det är fem månader sen nu, det känns absolut inte som om det var så länge sen...
Min psykolog har slutat så jag har ingen samtalskontakt längre heller.
I övrigt rullar livet på. Eller vad man ska säga. Min rygg och axel har lagt av, igen, så jag ska gå på rehab i minst ett år. Vilket inneburit att jag har fått sluta med min dagliga verksamhet som vaktmästare...mög. Jag som verkligen gillade det!
För en vecka sen fick min älskade katt och familjemedlem en massiv hjärnblödning och fick avlivas akut. Jag har gråtit konstant i en vecka nu, så fruktansvärt jobbigt! Men jag har bestämt mig för att inte skaffa någon ny. Om jag inte hittar nån liten rackare som jag gjort tidigare, som jag faller för på två sekunder. Men mest troligt inte, jag orkar inte förlora fler djur.
Jag har ju faktiskt min älskade häst!

heart
Och vet ni alla som läser.... Ni är fantastiska!