Hur finner man modet att anmäla någon?

[Cattis_E]

Inomhus.

Attans.. Måste tänka lite på den tror jag. Ute har jag några favoriter.

//Hon som alltid glömmer vattna inomhusväxterna..

 

[Fibusen]

Åh! Kalla, de blommorna är ju svinlätta kom jag på!! Tror de heter så i alla fall, ehm.Eller ja när de hänger ner över kanten på krukorna kanske det har gått lite för långt (de överlever inte att det hänt mer än en 20 gånger dock, vet av erfarenhet..), men även då har jag lyckats få liv i dom igen för på bara en halvtimme eller nåt så står blomjäklarna upp igen.

Jag googlar ihjäl mig när det kommer till blommor och ändå blir det fel .
Jag är otroligt mycket bättre när det gäller grönsaker och sånt och jag funderar på att göra ett litet växthus intill husväggen på altanen i år faktiskt för jag har sol där 9-14 varje dag där . Jag och marsvinen äter massor av grönsaker så det går alltid åt. Brukar fixa gurka, chili, och paprika varje år, funderar på att prova melon i år. Jag köper dock färdiga plantor för jag har inte tålamod till att vänta tills de växer upp.

Vi får totalrenoverat utvändigt här nu och de har hållit på sen i oktober med att byta ut vattenledningar mm och nu i veckan blev äntligen plattläggningen klar. På tiden! Jag är extremt ljudkänslig så det har varit en pina och jag har försökt vara hemifrån så mycket som möjligt, men självklart har dom passat på och lägga alla plattor när jag varit i karantän. Jag bor på ytterkanten av huset och nu är det plattor på kortsidan också och när de plattats till har jag haft lite panik. Både både fram och baksidan samtidigt, med början vid halv sju på morgonen. Kul....! Fast jag har fått större altan så det får gå, och jag har fått plattor istället för gräs på framsidan så jag har fått eget utrymme där också nu.

Det var det där med romaner....

Åh,gurka hade jag velat odla, men jag har fått för mig att det är JÄTTESVÅRT?!

Tomater brukar jag ha, men då får jag färdiga plantor av pappa, i år fick jag dock bara två fröpåsar, så han kanske tycker det är dags att jag börjar från grunden?!

Hur som helst så har jag inte fått någon inspiration alls så det verkar inte bli några tomater i år. Har förstått att det är lite sent att så fröna nu, det skulle väll ha gjorts redan i februari...

Jag har också några plantor ”smulbär” jag har fått av pappa, det jobbiga med dom är att dom mår bäst av att växa i ampel, men för att dom ska överleva vintern så måste dom grävas ner i jorden. Blir ett himla bök alltså, men dom är så jäkla goda så dom är mina skötebarn! Jag hoppas bara komma på en snygg och praktisk lösning för dom under sommaren. Skulle vilja bygga en större blomlåda efter ena väggen på uthuset där jag kunde stoppa ner dom i, men jag får aldrig fingrarna ur arselet... Sen måste jag också gräva ur det lilla landet jag har ordentligt så det blir lättare att stoppa ner dom när det blir vinter, det är helt igenväxt av både buskar och skräp, även ett träd har slagit rot och börjat växa.

I somras förvarande jag smulbären i en varsin murarhink, inte så snyggt... Och sen när dom skulle ner till hösten/vintern så fick jag klämma ner dom mellan allt skräp i det gamla blomlandet, så måste ta tag i det där någon dag känner jag tills det är dags för dom att komma upp igen. Hade 6 stora plantor i år, och jag hade kunnat ta skott och fått minst det dubbla, men pga platsbristen så blev det inget av det tyvärr...

 

[Sryoqwe]

Hur går det nu?

 

[Houdinie]

Svärmor tänker köpa växter åt oss i inflyttningspresent. Jag drömmer om lummig grönska, men jag är totalt oduglig när det gäller växter. Sambon är bättre. Någon som kan länka en bra lista på katt-säkra växter? Nuvarande äter inte på växter, men nästa kanske gör.

Jag har porslinsblommor i amplar i min lägenhet, så att alla fönsterbräden är tomma åt katterna.

 

[SiZo]

@Jen80 Jag har skickat PM till dig

 

[SaraXX]

Åh! Kalla, de blommorna är ju svinlätta kom jag på!! Tror de heter så i alla fall, ehm.Eller ja när de hänger ner över kanten på krukorna kanske det har gått lite för långt (de överlever inte att det hänt mer än en 20 gånger dock, vet av erfarenhet..), men även då har jag lyckats få liv i dom igen för på bara en halvtimme eller nåt så står blomjäklarna upp igen.

Jag googlar ihjäl mig när det kommer till blommor och ändå blir det fel .
Jag är otroligt mycket bättre när det gäller grönsaker och sånt och jag funderar på att göra ett litet växthus intill husväggen på altanen i år faktiskt för jag har sol där 9-14 varje dag där . Jag och marsvinen äter massor av grönsaker så det går alltid åt. Brukar fixa gurka, chili, och paprika varje år, funderar på att prova melon i år. Jag köper dock färdiga plantor för jag har inte tålamod till att vänta tills de växer upp.

Vi får totalrenoverat utvändigt här nu och de har hållit på sen i oktober med att byta ut vattenledningar mm och nu i veckan blev äntligen plattläggningen klar. På tiden! Jag är extremt ljudkänslig så det har varit en pina och jag har försökt vara hemifrån så mycket som möjligt, men självklart har dom passat på och lägga alla plattor när jag varit i karantän. Jag bor på ytterkanten av huset och nu är det plattor på kortsidan också och när de plattats till har jag haft lite panik. Både både fram och baksidan samtidigt, med början vid halv sju på morgonen. Kul....! Fast jag har fått större altan så det får gå, och jag har fått plattor istället för gräs på framsidan så jag har fått eget utrymme där också nu.

Det var det där med romaner....

Du skulle kunna få melonplantor. Jag kanske överdrev aningen med sådden, som vanligt. Jag bor i Huskvarna, PMa om det är aktuellt.

 

[Jen80]

Hej! Jag tänkte ge ett litet livstecken från mig.

Glöm aldrig bort att ni är fantastiska! ❤

 

[Sonic76]

Hej! Jag tänkte ge ett litet livstecken från mig.

Glöm aldrig bort att ni är fantastiska! ❤

Stor kram ❤

 

[Jen80]

Stor kram ❤

Kram ❤

Livet rullar på, lite upp och lite ner. Just nu mest ner efter en händelse hos barnmorskan som innan i veckan lyckats ta sönder mig... Jösses med läkarbesök det behövts, håll tummarna för att jag slipper opereras! Viiiill inte .

Det hade varit rätt skönt med en vecka utan att NÅGOT händer i mitt liv så jag kan slappna av liksom...men nej, ödet har något emot mig .

 

[Mia_R]

Kram ❤

Livet rullar på, lite upp och lite ner. Just nu mest ner efter en händelse hos barnmorskan som innan i veckan lyckats ta sönder mig... Jösses med läkarbesök det behövts, håll tummarna för att jag slipper opereras! Viiiill inte .

Det hade varit rätt skönt med en vecka utan att NÅGOT händer i mitt liv så jag kan slappna av liksom...men nej, ödet har något emot mig .

Vad 17 har hänt???

 

[Sonic76]

Kram ❤

Livet rullar på, lite upp och lite ner. Just nu mest ner efter en händelse hos barnmorskan som innan i veckan lyckats ta sönder mig... Jösses med läkarbesök det behövts, håll tummarna för att jag slipper opereras! Viiiill inte .

Det hade varit rätt skönt med en vecka utan att NÅGOT händer i mitt liv så jag kan slappna av liksom...men nej, ödet har något emot mig .

Jag är med dig i tanken.
❤❤❤

 

[Jen80]

Vad 17 har hänt???

Smsar ❤ .
Sjukvården kommer göra en anmälan på det hela så inte fler råkar illa ut kan jag säga.

 

[Cattis_E]

Men....
Du har ju haft tillräckligt ändå.
Kram!

 

[Tualma]

Fy bubblan! Hoppas att du mår bättre snart och att skadan kan läka utan op.

 

[Jen80]

Hej på er ❤.
Ett litet livstecken från mig och mitt kaosliv . Det rullar på här, det går upp och ner minst sagt. Ena sekunden bra och i nästa panikar jag till fullo. Som tex förra veckan när jag äntligen skulle få börja med kbt mot min ptsd - jag gick dit full med energi och jävlaranamma. Nu så, äntligen! Väl där fick jag besked om att terapeuten satt upp mig på telefontid istället vilket jag inte fått reda på...
Nåja, hon ringde och det gick väl inte helt perfekt. Utan att ha träffat mig hade hon kommit fram till att jag inte var i behov av terapi . Vänta, va, jag har fått alla papper och info om att det skulle starta idag? Men nej hon hade tänkt om.
Istället skulle JAG få ihop en möte med psyk, socialen, LSS, min kontaktperson osv. Alltså vänta nu... Jag kan inte ens få in en överklagan till tingsrätten i tid trots påminnelser (nu inne tack vare en bukefalist ❤), lever med bildstöd hemma för att klara av vardagen, orkar knappt med vardagen...men jag ska samla ihop ett helt jäkla gäng människor?!
Varför??? Jo hon tyckte det vore bra. Att alla instanser redan samarbetar och de får diskutera hur mycket de vill (jag har fyllt i fullmakter) det spelade ingen roll. Det var viktigare än terapi. Jag sa att min psykiater hade stora förhoppningar på denna terapin, men kärringen brydde sig inte om det.

Jag går ju på samtal hos socialen också och hon är utbildad i att ge terapi åt kvinnor som är utsatta för våld och hon var så otroligt glad för att jag skulle få mer terapi inriktad just på ptsd. Hon blev inte så glad när jag berättade om detta... Hon hoppades på att jag kunde få hjälp med att få bort mitt skal och faktiskt kunna visa känslor. Hon sa sist jag var där att hon är uppriktigt orolig över hur låst jag är. Jag pratar på (min favoritsysselsättning..) och visar känslor - tills det handlar om mig eller våldet. Jag blir som en robot, pratar på men visar inte en känsla. Det är ju mitt sätt att överleva och jag behöver VERKLIGEN hjälp med det - detta är ju något poliserna också har kommenterat. Men nej, jag behöver ju ingen terapi . Helt otroligt!!

Annars så...tja. Jag slipper opetation i nuläget, får se hur det blir framöver. Men än så länge är det ganska okej. Skönt!

Mina vänner är tillbaka. Oj, det var visst inte jag som var the bad guy i allt?! Well...kanske skulle lyssnat från början.

Tidigare i veckan förlorade jag en av mina prinsar, en av mina bästa vänner . Batman, mitt ena marsvin, somnade lugnt och fint in i min famn. Jag minns inte när jag var så förtvivlad sist . På mindre än ett år har jag förlorat mitt vanvårdsmarsvin Fluffisen som jag tog emot akut (han fick den bästa månaden i sitt liv!), min älskade Kallekatt och nu Batman. Mina djur är mitt allt ❤.
Stålis måste ju ha en kompis fort så jag fick leta marsvinsbebis direkt..

Det här är Flash, honom har jag fått för mina synder kan jag säga. Att Stålis står ut är ett under (bästa mysfarbrorn!!!) för jag som småbarnsmorsa blir snart gråhårig . Fast han är förbannat rolig och söt .

Jag är precis lika trött som jag ser ut att vara på bilden (bjuder på att jag ser ut som en rugguggla). Där hade jag på mindre än fem sekunder hunnit jaga honom i soffan, på soffbordet, i soppåsen (med papper i tack och lov!) för att i sista sekunden få tag på honom innan han kom under soffan . Han är mindre än min handflata!! Jag tror att han egentligen är en korsning av kanonkula och virvelvind förklädd till marsvin.

 

[Tualma]

Hej på er ❤.
Ett litet livstecken från mig och mitt kaosliv . Det rullar på här, det går upp och ner minst sagt. Ena sekunden bra och i nästa panikar jag till fullo. Som tex förra veckan när jag äntligen skulle få börja med kbt mot min ptsd - jag gick dit full med energi och jävlaranamma. Nu så, äntligen! Väl där fick jag besked om att terapeuten satt upp mig på telefontid istället vilket jag inte fått reda på...
Nåja, hon ringde och det gick väl inte helt perfekt. Utan att ha träffat mig hade hon kommit fram till att jag inte var i behov av terapi . Vänta, va, jag har fått alla papper och info om att det skulle starta idag? Men nej hon hade tänkt om.
Istället skulle JAG få ihop en möte med psyk, socialen, LSS, min kontaktperson osv. Alltså vänta nu... Jag kan inte ens få in en överklagan till tingsrätten i tid trots påminnelser (nu inne tack vare en bukefalist ❤), lever med bildstöd hemma för att klara av vardagen, orkar knappt med vardagen...men jag ska samla ihop ett helt jäkla gäng människor?!
Varför??? Jo hon tyckte det vore bra. Att alla instanser redan samarbetar och de får diskutera hur mycket de vill (jag har fyllt i fullmakter) det spelade ingen roll. Det var viktigare än terapi. Jag sa att min psykiater hade stora förhoppningar på denna terapin, men kärringen brydde sig inte om det.

Jag går ju på samtal hos socialen också och hon är utbildad i att ge terapi åt kvinnor som är utsatta för våld och hon var så otroligt glad för att jag skulle få mer terapi inriktad just på ptsd. Hon blev inte så glad när jag berättade om detta... Hon hoppades på att jag kunde få hjälp med att få bort mitt skal och faktiskt kunna visa känslor. Hon sa sist jag var där att hon är uppriktigt orolig över hur låst jag är. Jag pratar på (min favoritsysselsättning..) och visar känslor - tills det handlar om mig eller våldet. Jag blir som en robot, pratar på men visar inte en känsla. Det är ju mitt sätt att överleva och jag behöver VERKLIGEN hjälp med det - detta är ju något poliserna också har kommenterat. Men nej, jag behöver ju ingen terapi . Helt otroligt!!

Annars så...tja. Jag slipper opetation i nuläget, får se hur det blir framöver. Men än så länge är det ganska okej. Skönt!

Mina vänner är tillbaka. Oj, det var visst inte jag som var the bad guy i allt?! Well...kanske skulle lyssnat från början.

Tidigare i veckan förlorade jag en av mina prinsar, en av mina bästa vänner . Batman, mitt ena marsvin, somnade lugnt och fint in i min famn. Jag minns inte när jag var så förtvivlad sist . På mindre än ett år har jag förlorat mitt vanvårdsmarsvin Fluffisen som jag tog emot akut (han fick den bästa månaden i sitt liv!), min älskade Kallekatt och nu Batman. Mina djur är mitt allt ❤.
Stålis måste ju ha en kompis fort så jag fick leta marsvinsbebis direkt..

Det här är Flash, honom har jag fått för mina synder kan jag säga. Att Stålis står ut är ett under (bästa mysfarbrorn!!!) för jag som småbarnsmorsa blir snart gråhårig . Fast han är förbannat rolig och söt .

Jag är precis lika trött som jag ser ut att vara på bilden (bjuder på att jag ser ut som en rugguggla). Där hade jag på mindre än fem sekunder hunnit jaga honom i soffan, på soffbordet, i soppåsen (med papper i tack och lov!) för att i sista sekunden få tag på honom innan han kom under soffan . Han är mindre än min handflata!! Jag tror att han egentligen är en korsning av kanonkula och virvelvind förklädd till marsvin.

Vilken söt kanonkule-virvelvindskorsning. Beröm till dig för ett mycket passande namn.
Jag beklagar så innerligt. Det är så sorgligt när våra vänner går ifrån oss.
I övrigt, vilket skit med utebliven terapi!
Mår du ok utan op. eller hankar du dig fram? Så du inte har för ont?
Bra att vännerna har fattat något till sist iaf... Inte en dag för tidigt...
God natt från mig

 

[Cattis_E]

Hej på er ❤.
Ett litet livstecken från mig och mitt kaosliv . Det rullar på här, det går upp och ner minst sagt. Ena sekunden bra och i nästa panikar jag till fullo. Som tex förra veckan när jag äntligen skulle få börja med kbt mot min ptsd - jag gick dit full med energi och jävlaranamma. Nu så, äntligen! Väl där fick jag besked om att terapeuten satt upp mig på telefontid istället vilket jag inte fått reda på...
Nåja, hon ringde och det gick väl inte helt perfekt. Utan att ha träffat mig hade hon kommit fram till att jag inte var i behov av terapi . Vänta, va, jag har fått alla papper och info om att det skulle starta idag? Men nej hon hade tänkt om.
Istället skulle JAG få ihop en möte med psyk, socialen, LSS, min kontaktperson osv. Alltså vänta nu... Jag kan inte ens få in en överklagan till tingsrätten i tid trots påminnelser (nu inne tack vare en bukefalist ❤), lever med bildstöd hemma för att klara av vardagen, orkar knappt med vardagen...men jag ska samla ihop ett helt jäkla gäng människor?!
Varför??? Jo hon tyckte det vore bra. Att alla instanser redan samarbetar och de får diskutera hur mycket de vill (jag har fyllt i fullmakter) det spelade ingen roll. Det var viktigare än terapi. Jag sa att min psykiater hade stora förhoppningar på denna terapin, men kärringen brydde sig inte om det.

Jag går ju på samtal hos socialen också och hon är utbildad i att ge terapi åt kvinnor som är utsatta för våld och hon var så otroligt glad för att jag skulle få mer terapi inriktad just på ptsd. Hon blev inte så glad när jag berättade om detta... Hon hoppades på att jag kunde få hjälp med att få bort mitt skal och faktiskt kunna visa känslor. Hon sa sist jag var där att hon är uppriktigt orolig över hur låst jag är. Jag pratar på (min favoritsysselsättning..) och visar känslor - tills det handlar om mig eller våldet. Jag blir som en robot, pratar på men visar inte en känsla. Det är ju mitt sätt att överleva och jag behöver VERKLIGEN hjälp med det - detta är ju något poliserna också har kommenterat. Men nej, jag behöver ju ingen terapi . Helt otroligt!!

Kan du tänka dig att prova appen Mindler? Jag är förvisso lite kluven än så länge, men efter första gången kändes det bra.
Kostar 100 kr per samtal...
Inte på något sätt en helhetslösning, men kanske något slags hjälp?

 

[Marty]

Hej på er ❤.
Ett litet livstecken från mig och mitt kaosliv . Det rullar på här, det går upp och ner minst sagt. Ena sekunden bra och i nästa panikar jag till fullo. Som tex förra veckan när jag äntligen skulle få börja med kbt mot min ptsd - jag gick dit full med energi och jävlaranamma. Nu så, äntligen! Väl där fick jag besked om att terapeuten satt upp mig på telefontid istället vilket jag inte fått reda på...
Nåja, hon ringde och det gick väl inte helt perfekt. Utan att ha träffat mig hade hon kommit fram till att jag inte var i behov av terapi . Vänta, va, jag har fått alla papper och info om att det skulle starta idag? Men nej hon hade tänkt om.
Istället skulle JAG få ihop en möte med psyk, socialen, LSS, min kontaktperson osv. Alltså vänta nu... Jag kan inte ens få in en överklagan till tingsrätten i tid trots påminnelser (nu inne tack vare en bukefalist ❤), lever med bildstöd hemma för att klara av vardagen, orkar knappt med vardagen...men jag ska samla ihop ett helt jäkla gäng människor?!
Varför??? Jo hon tyckte det vore bra. Att alla instanser redan samarbetar och de får diskutera hur mycket de vill (jag har fyllt i fullmakter) det spelade ingen roll. Det var viktigare än terapi. Jag sa att min psykiater hade stora förhoppningar på denna terapin, men kärringen brydde sig inte om det.

Jag går ju på samtal hos socialen också och hon är utbildad i att ge terapi åt kvinnor som är utsatta för våld och hon var så otroligt glad för att jag skulle få mer terapi inriktad just på ptsd. Hon blev inte så glad när jag berättade om detta... Hon hoppades på att jag kunde få hjälp med att få bort mitt skal och faktiskt kunna visa känslor. Hon sa sist jag var där att hon är uppriktigt orolig över hur låst jag är. Jag pratar på (min favoritsysselsättning..) och visar känslor - tills det handlar om mig eller våldet. Jag blir som en robot, pratar på men visar inte en känsla. Det är ju mitt sätt att överleva och jag behöver VERKLIGEN hjälp med det - detta är ju något poliserna också har kommenterat. Men nej, jag behöver ju ingen terapi . Helt otroligt!!

Annars så...tja. Jag slipper opetation i nuläget, får se hur det blir framöver. Men än så länge är det ganska okej. Skönt!

Mina vänner är tillbaka. Oj, det var visst inte jag som var the bad guy i allt?! Well...kanske skulle lyssnat från början.

Tidigare i veckan förlorade jag en av mina prinsar, en av mina bästa vänner . Batman, mitt ena marsvin, somnade lugnt och fint in i min famn. Jag minns inte när jag var så förtvivlad sist . På mindre än ett år har jag förlorat mitt vanvårdsmarsvin Fluffisen som jag tog emot akut (han fick den bästa månaden i sitt liv!), min älskade Kallekatt och nu Batman. Mina djur är mitt allt ❤.
Stålis måste ju ha en kompis fort så jag fick leta marsvinsbebis direkt..

Det här är Flash, honom har jag fått för mina synder kan jag säga. Att Stålis står ut är ett under (bästa mysfarbrorn!!!) för jag som småbarnsmorsa blir snart gråhårig . Fast han är förbannat rolig och söt .

Jag är precis lika trött som jag ser ut att vara på bilden (bjuder på att jag ser ut som en rugguggla). Där hade jag på mindre än fem sekunder hunnit jaga honom i soffan, på soffbordet, i soppåsen (med papper i tack och lov!) för att i sista sekunden få tag på honom innan han kom under soffan . Han är mindre än min handflata!! Jag tror att han egentligen är en korsning av kanonkula och virvelvind förklädd till marsvin.

Döper man ett marsvin till Flash kan man ju inte räkna med något annat beteende . Han låter som en rolig liten prick! Hoppas ni får många fina år tillsammans . Tyvärr är det ju bara en sak man vet när man skaffar djur. Varje gång man skaffar sig ett djur skaffar man sig en sorg. Ändå är det alltid så värt det, för djuren ger så mycket tillbaka.

Önskar att du bara hade fått lite medvind någon gång. Kärringen på terapin förstod nog inte att hon sparkade på någon som redan ligger ned. Det är väldigt ledsamt.

Ta hand om dig

 

[Jen80]

Döper man ett marsvin till Flash kan man ju inte räkna med något annat beteende . Han låter som en rolig liten prick! Hoppas ni får många fina år tillsammans . Tyvärr är det ju bara en sak man vet när man skaffar djur. Varje gång man skaffar sig ett djur skaffar man sig en sorg. Ändå är det alltid så värt det, för djuren ger så mycket tillbaka.

Önskar att du bara hade fått lite medvind någon gång. Kärringen på terapin förstod nog inte att hon sparkade på någon som redan ligger ned. Det är väldigt ledsamt.

Ta hand om dig

Tack ❤

Flashen är...o m g. Mycket marsvin i en liten kropp . Farbror Stålis har en ängels tålamod och jag är så stolt över honom! ❤ Han stöttar och finns när det behövs och delar ut karatesparkar när han tycker Flash ska lugna ner sig haha. Jag råkade ha en foppatoffla i hagen sist (som ser ut som ett fängelse eftersom Flash rymmer och har lärt sig klättra på gallret , som sagt, energi..) och den var toppen att krypa in i och lägga sig i när man blir trött . Älskade grisar...de är mina prinsar ❤. Min älskade fux i stallet också såklart!

Jag har mått riktigt bra sista tiden, sådär så jag nästan blir orolig eller vad jag ska kalla det. Det enda jobbiga är att min mobil muppat till sig (den råkade bada lite..) så den går inte att använda hela tiden . Min snälla pappa har skaffat en ny, men den ligger 16 mil bort .

Som sagt, det gick ju så bra...idag kom bakslaget. Jag blev ju nekad kbt och idag var jag hos min kontaktperson hos socialen, hon är min klippa och vi har planerat hur samtalen hos henne ska läggas upp framöver osv. Men nu hade hon fått besked på att jag inte får träffa henne mer....idag var femte träffen och soc beviljade inte mer helt plötsligt eftersom det inte var våld i nära relation. Varken hon eller jag hade fått besked på det. Vad fan????
Så på en halvtimme fick vi snabbt som fan lägga upp en säkerhetsplan som jag ska försöka följa. Sen tack och hej.
När jag kom ut satte jag mig på en stol och bara grät. Jag skulle ju få hjälp .

Så nu är jag ensam i allt igen.
Helt jävla ensam. Och jag vet inte vad jag ska ta mig till nu .

Privat är det iaf bättre, min vän och jag är som förr igen och det är stora förändringar på gång. Men resten...skjut mig.

Undrar när han kommer nästa gång?
Jag har fått staket runt altanen nu i alla fall så där är det svårare att ta sig in fort om man kommer utifrån. Bättre än inget...

Bild på skitungen och hans toffel.
Nu ska jag gråta lite till. Länge sen sist..

 

[Jen80]

Vilken söt kanonkule-virvelvindskorsning. Beröm till dig för ett mycket passande namn.
Jag beklagar så innerligt. Det är så sorgligt när våra vänner går ifrån oss.
I övrigt, vilket skit med utebliven terapi!
Mår du ok utan op. eller hankar du dig fram? Så du inte har för ont?
Bra att vännerna har fattat något till sist iaf... Inte en dag för tidigt...
God natt från mig

Just nu slipper jag operation, har jag otur behövs det framöver men det går åt rätt håll! Jag älskar mina smärtstillande..