Hur har pandemin påverkat barnen? (utbruten från Inte-så-givna effekter av pandemin)

Det är inte fräscht med vare sig snoriga barn eller vuxna upp i ansiktet, pandemi eller inte. Och nog tycker jag det fungerat hyfsat med avstånd i affärer. Tycker inte jag träffat på barn som varit för nära, för är de det måste ju föräldrarna gå för nära när barnen ska hämtas. Och nu under pandemin har det varit 100 procent okej att säga till, och känner man så kan man väl säga till även när restriktionerna tas bort? Eller?
Barn är sjuka typ hela tiden, de har ju inget bra skydd mot virus som vi vuxna har. Så snoriga barn i affären är nog bara att vänja sig vid igen när pandemin är över. När man inte får vobba i samma utsträckning längre kommer nog fler småförkylda barn gå till skola och förskola och tadaa alla barn blir förkylda.
 
Det kan jag absolut förstå - tänker kanske bara att det problemet borde vara löst strax efter inskolningen eller?
Ja absolut, barn kommer ofta snabbt in i rutiner och sammanhanget i förskolan. Men det är värt att lägga extra energi på att skapa en grundtrygghet hos de nya inskolningarna, särskilt den första tiden :)
 
Följderna av barn som fötts under pandemin kan ses i förskolan under inskolning, ett ämne som nämnts innan. Vi kan se att de barn som skolas in nu som 1 -1,5 åringar generellt inte är så vana vid stim och stoj. De barnen som skolas in ni behöver mer stöttning gällande anknytning och trygghet i barngruppen.

En annan tanke som slog mig härom dagen var att det skulle vara så skönt om förskolan fick fortsätta skicka hem snoriga barn. En vårdnadshavare frågade mig häromdagen, ”när får vi börja lämna snoriga barn igen?” och det gjorde mig lite ledsen. Sjuka barn bör få vara hemma, oavsett pandemi eller inte..
Jag kan förstå det frågan om snoriga barn. Jag har noll intresse av att lämna sjuka barn i skola/förskola. Däremot detta konstanta snorande, alltså, jag själv kan ju snora 3-4 veckor efter förkylningar. Ännu mer sommartid (men insett att jag borde kolla om jag faktiskt har någon allergi då jag alltid är "förkyld" vissa tider på året). Hostar länge efter sjukdomar också.

Sen, vissa barn man ser i förskolan har ju varit väldigt snoriga med alla möjliga färger och konsistensen och dessa borde såklart inte lämnas där varken nu eller sen.
 
Vad tänker du då för konsekvenser? Att hålla avstånd till främmande människor ser jag nog som 'det var på tiden!' att föräldrar lär sig strama åt tyglarna på sina tultingar i offentlig miljö.

Men, jag tänker, att i ett land där barnafödandet kryper upp i åldrarna för första barnet och därmed rent praktiskt innebär det färre och färre barn som har kontakt med mor & farföräldrar ju äldre föräldrarna blir när de skaffar barn, att de närmaste gamla kanske lägger näsan i vädret innan barnen fått en aktiv relation till gamla människor i familjen ens - att ett fortsatt och efter detta virus, naturligt och långvarigt avståndshållande till äldre människor får potentiella samhällskonsekvenser i form av attityder och värderingar som kanske inte alltid är av godo om man inte lärt sig att umgås med äldre, och att respektera dem. (och där slog jag världsrekord i lång mening!)
Det är inte så roligt för barnen att tänka att de är farliga för mormor. Främmande människor har de alltid hållit avstånd till.
 
Min var knappt 2 när pandemin bröt ut. Hon har egentligen inte alls fått höra att hon ska hålla sig ifrån folk- har gått på förskolan men i övrigt inte träffat särskilt många. Affären har hon inte varit på så snarare är effekten att en mataffär fortfarande är jättespännande i hennes värld :D

Mer drabbad är väl på ett sätt storebror som var 4 då (nu 5.5) som varit mer medveten, inte haft kalas eller fått ta hem kompisar, inställda aktiviteter. Men inte värre än att sådana rutiner kom ett år senare än vad det skulle gjort.

Mindre umgänge med farföräldrarna men med mormor har vi umgåtts hyfsat normalt.

Alltså, min dotter var 10 år när pandemin började vi har faktiskt låtit henne ha hem kompisar. Men bara kompisen som bor granne (har haft covid) och som hon umgås mycket med och klasskompisar som hon ändå träffar varje dag i skolan. Vi har tänkt att skadan hon skulle få av att isoleras socialt från vännerna i den åldern vida överstiger risken för att hon blir allvarligt sjuk i covid. Men ingen annan har fått komma hem till oss. Våra vänner och släktingar har vi träffat utomhus. Men vi tyckte att dotterns mentala hälsa och sociala umgänge är viktigare. Om hon varit yngre (5 år och träffade kompisarna varje dag på förskolan) hade vi nog tänkt annorlunda.
 
Följderna av barn som fötts under pandemin kan ses i förskolan under inskolning, ett ämne som nämnts innan. Vi kan se att de barn som skolas in nu som 1 -1,5 åringar generellt inte är så vana vid stim och stoj. De barnen som skolas in ni behöver mer stöttning gällande anknytning och trygghet i barngruppen.

En annan tanke som slog mig härom dagen var att det skulle vara så skönt om förskolan fick fortsätta skicka hem snoriga barn. En vårdnadshavare frågade mig häromdagen, ”när får vi börja lämna snoriga barn igen?” och det gjorde mig lite ledsen. Sjuka barn bör få vara hemma, oavsett pandemi eller inte..

Fast snorig är inte alltid samma som sjuk. Man kan vara snorig och helt pigg och frisk i övrigt. Ett barn som är snorigt och trött och hängigt är ju en helt annan sak och bör få vara hemma och vila.
 
Alltså, min dotter var 10 år när pandemin började vi har faktiskt låtit henne ha hem kompisar. Men bara kompisen som bor granne (har haft covid) och som hon umgås mycket med och klasskompisar som hon ändå träffar varje dag i skolan. Vi har tänkt att skadan hon skulle få av att isoleras socialt från vännerna i den åldern vida överstiger risken för att hon blir allvarligt sjuk i covid. Men ingen annan har fått komma hem till oss. Våra vänner och släktingar har vi träffat utomhus. Men vi tyckte att dotterns mentala hälsa och sociala umgänge är viktigare. Om hon varit yngre (5 år och träffade kompisarna varje dag på förskolan) hade vi nog tänkt annorlunda.
Det största "problemet" som jag sett det är att stora barnet precis börjat ta hem kompisar och flera (inkl han själv) på nivån att föräldrar gärna följer med och det kändes inte helt ok att umgås med föräldrarna inne när restriktionerna var som hårdast.
 
Det största "problemet" som jag sett det är att stora barnet precis börjat ta hem kompisar och flera (inkl han själv) på nivån att föräldrar gärna följer med och det kändes inte helt ok att umgås med föräldrarna inne när restriktionerna var som hårdast.

Ok, nä så har ju inte min dotter haft det. Vi ser knappt hennes kompisars föräldrar. De ringer när vi ska skicka hem barnet om barnet inte svarar i sin egen mobiltelefon.
 
Jag har faktiskt inte märkt av något alls på barnet. Hon var drygt 1,5 år när pandemin bröt ut och började förskolan hösten 2020, då drygt 2 år gammal. Hon är som vilken unge som helst som man måste tjata på om att tvätta händerna innan maten och har heller inga problem med det sociala. Älskar att fylla år och längtar efter julafton.

Det jobbigaste för henne att acceptera med pandemin var nog att badhuset stängde.
 
Nu har jag varit förälder längre i covid-tider än innan, så det är lite svårt att säga vad som hade varit skillnaden för barnet i en "normal" tid, men jag tror inte hon påverkats så mycket.

Att skola in på förskolan för ett år sedan tyckte jag inte var något problem alls, vi hade ändå hunnit med några öppna-förskolan besök och bokstunder och umgåtts med närmaste familjen även under förra sommaren. Förskolan är dessutom toppen och hanterade det bra! Det enda som jag verkligen saknat för hennes del är att kunna upprätthålla vattenvanan som vi grundade med babysim innan covid. Jätteglad att vi kunnat bada utomhus i sommar men ser verkligen fram emot att kunna åka till badhus igen så småningom.

Däremot känner jag som förälder att jag missat skitmycket, vi umgås inte med några andra småbarnsföräldrar och saknar nog lite folk att diskutera vardagslivet med småbarn med. Jag får inte se mitt barn interagera med andra barn och följa den utvecklingen (även om jag vet att hon får den på förskolan). Jag har noll koll på vad hennes pedagoger på förskolan heter och ännu mindre på hur det ser ut i miljön som hon vistas i 5 dagar i veckan, jättetrist! Jag saknar att kunna hänga med på organiserade aktiviteter och få en möjlighet att lära känna andra föräldrar.
 
Njo, genomsnittsåldern för båda föräldrar ligger strax efter 30, nog gör det skillnad på den äldre generationens ork och möjlighet att ha ett aktivt engagemang då. Tio år gör inte så stor skillnad i sig när man är mellan 20-30, men mellan 70-80 händer väldigt mycket och jag tror umgänget mellan generationerna är viktigt för alla. Jag tror de flesta även efter pandemin kanske (och förhoppningsvis) kommer vara försiktiga i våra kontakter med våra äldre, men tyvärr tror jag det finns baksidor som konsekvens för de yngre i det. Så lite tudelat.
Merparten 70 + är ju hyggligt aktiva ändå, tror du överdriver lite, samtidigt som folk får barn lite senare (vilket hänt tidigare, det var under en tid på 1900-talet som det var ovanligt tidigt däremot) så har folk hälsan kvar upp i åldern. Har två generationer av ganska sena barn på min sida, jag kom precis innan 30, barnet halvvägs till 40. Mormodern och morfadern har inga problem att åka slalom med 11 åringen i 74 årsåldern. Skulle snarare säga att en pensionerad äldre generation ju har mer tid än en arbetande.
 
Däremot känner jag som förälder att jag missat skitmycket, vi umgås inte med några andra småbarnsföräldrar och saknar nog lite folk att diskutera vardagslivet med småbarn med. Jag får inte se mitt barn interagera med andra barn och följa den utvecklingen (även om jag vet att hon får den på förskolan). Jag har noll koll på vad hennes pedagoger på förskolan heter och ännu mindre på hur det ser ut i miljön som hon vistas i 5 dagar i veckan, jättetrist! Jag saknar att kunna hänga med på organiserade aktiviteter och få en möjlighet att lära känna andra föräldrar.

Skriver verkligen under på detta!
Tror generellt det varit lättare för barnen i det avseendet. Jag har också känt att jag gått miste om den delen. Bara en sån sak som luciafika på förskolan, sånt hade jag ändå sett fram emot.
Ingen stor sak, men ändå.
 
Har ett barn född under pandemin. Jämfört med de äldre syskonen är hon extremt skygg för främmande människor och klamrar som en apunge på mig. Vi har precis börjat skola in så får se. Hon har aldrig träffat ett annat barn i sin egen ålder. Med de äldre har vi tex ätit lunch ute från att de varit en månad gamla. Varit på öppna förskolan. Parklek. Inget sådant alls på ett år nu (hon fyller 1 om 1,5v)
 
Följderna av barn som fötts under pandemin kan ses i förskolan under inskolning, ett ämne som nämnts innan. Vi kan se att de barn som skolas in nu som 1 -1,5 åringar generellt inte är så vana vid stim och stoj. De barnen som skolas in ni behöver mer stöttning gällande anknytning och trygghet i barngruppen.

En annan tanke som slog mig härom dagen var att det skulle vara så skönt om förskolan fick fortsätta skicka hem snoriga barn. En vårdnadshavare frågade mig häromdagen, ”när får vi börja lämna snoriga barn igen?” och det gjorde mig lite ledsen. Sjuka barn bör få vara hemma, oavsett pandemi eller inte..
Dottern fyller 1 nästa månad. När storebror var i samma ålder hade vi hunnit med babymassage, öppen förskola och höll på med babysim. Inget av detta har blivit av med lillasyster.
Vi ska skola in henne i början av nästa år. Känns som hon är rätt kavat ändå, men vi får väl se då.
 
Vår son är ju 2 i höst. Vi hade nog vant honom vid betydligt fler saker om inte pandemin varit. Öppna förskolan stängde, babysimmet blev inställt osv.
Jag gick till affären en gång med honom i våras och insåg när han blev helt förskräckt över alla människor att vi nog måste bryta lite mot restriktionerna. Så han har fått följa med till affären och på lite andra utflykter mer än under den värsta pandemin. Jag tror dock han påverkats mindre eftersom vi skolade in förra hösten och han är van vid stojjet på förskolan.
 
Från mitt logopedperspektiv så upplever jag att pandemin ställt till med en hel del. Nu är mitt perspektiv skevt då jag enbart träffar barnen med extra behov, de högfungerande ungarna ser inte jag. Men det är ju inte heller de högfungerande som är mest sårbara.

Jag har flerspråkiga ungar som tappat 3-6-12 månaders exponering för svenska. Jag har femåringar som verkligen hade behövt det där sista året på förskolan för att få färdighetsträna inför skolstart. En sån enkel detalj som att femåringarna inte längre fick besöka sina blivande klassrum och lärare gjorde en del skolstarter jobbigare än vad de hade behövt bli. Jag har föräldrar som upplever att kommunikationen med personalen blivit svårare när den givna mötesplatsen i kapprummet ersattes med en oöverskådlig lekplats. En del förskolor ställde in alla utvecklingssamtal. Specialpedagoger som inte kunnat handleda med samma kvalitet, då de inte fått vara ute och träffa barnen. Och då har jag bara pratat om barnets vardagsmiljö. Vad munskydd, distansering och inställda vårdbesök inneburit för de här barnen vill jag inte tänka på.

Huruvida detta kommer få långtgående konsekvenser är givetvis omöjligt att säga något om. Men det påverkar absolut här och nu.
 
Jag hade uppskattat enormt om det var mer socialt accepterat att inte vilja ha andras okända och ofta snoriga barn för nära i affärer och liknande även i normala fall. Men det har ju fungerat rätt dåligt även nu så tror inte det är någon större risk/chans för att barn blir avståndstagande mot främlingar mer än vanligt.
Vissa barn är ju praktiskt taget födda snoriga. Tänkte på det när jag fick barn att jag hoppades på ett som bara snorade vid förkylning och annat. Minns när man växte upp, fanns ju klasskamrater som hade snor hängandes under näsan under typ flera år. (bläh! har jättesvårt för)

kn:

Det verkar ju som att just den ökade hygienen under Corona skapade en del problem för riktiga småttingar.


Under pandemin har infektionerna minskat tack vare att så många varit noggranna med att hålla avstånd och stannat hemma vid symtom. Barnen som fötts under de förhållandena har inte exponerats för lika många virus som små barn brukar möta. Nu är det de som drabbas.
Det verkar kunna bli en rejäl chock för små barn när de plötsligt stöter på virus och annat som de varit skyddade mot. Är osäker på om det är jättebra att vara extremt hygienisk på förskolor och annat utan det verkar iofs trist med Vab men kanske nästan bra för vissa barn med att vissa lätta sjukdomar rör sig i omsorgen.
 
Även större barn påverkades av pandemin t.ex. har föräldrar som har jobbat hemma varit mer närvarande i tweens och tonåringars liv än de hade varit om de hade jobbat på kontor.

Som föräldrar har man haft mer koll på sin avkomma, när den kommer hem ifrån skolan, vad den äter till mellis och om och hur länge den hör sina läxor osv.
 
Vår dotter är 4 och har pga Corona inte lekt med ngn kompis "på fritiden". Det kom liksom ett Corona emellan 🙄
Hon pratar ofta om det och om att få ha kalas med sina kompisar så jag hoppas verkligen det kommer igång lite mer nu.
 
Följderna av barn som fötts under pandemin kan ses i förskolan under inskolning, ett ämne som nämnts innan. Vi kan se att de barn som skolas in nu som 1 -1,5 åringar generellt inte är så vana vid stim och stoj. De barnen som skolas in ni behöver mer stöttning gällande anknytning och trygghet i barngruppen.

En annan tanke som slog mig härom dagen var att det skulle vara så skönt om förskolan fick fortsätta skicka hem snoriga barn. En vårdnadshavare frågade mig häromdagen, ”när får vi börja lämna snoriga barn igen?” och det gjorde mig lite ledsen. Sjuka barn bör få vara hemma, oavsett pandemi eller inte..
Det här med snoriga barn verkar vara väldigt godtyckligt från förskola till förskola vilket jag tycker är synd. Barn som snorar kopiöst ska inte vara på förskola men barn som enbart snorar utomhus i mars när det blåser men slutar när de kommer in borde få vara på förskolan.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Min äldsta dotter är nyligen fyllda åtta år. Hon har alltid varit en ganska orolig själ. Kolik som bebis, sov (sover) dåligt, vaknade...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
20 493
Senast: Zewz
·
Hundhälsa Hej! Jag skriver detta för att förhoppningsvis få andras synpunkter på vårat problem, men också för att problem ibland blir enklare...
Svar
14
· Visningar
4 015
Senast: nullo-modo
·
Gravid - 1år Vad ska man göra när man planerat livet efter ETT barn och ett till knackar på? Misstänker att jag är gravid. Vi har skyddat oss med...
2
Svar
21
· Visningar
3 649
Senast: ako
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok I april ställde jag ut en regnmätare i min trädgård. Fram till och med Valborgsmässoafton regnade det en del, men från första maj blev...
Svar
4
· Visningar
1 574
Senast: MJLee
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Flytta eller ej?
  • Tapetsera på vävd tapet
  • GVFÖ 2024

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp